En försommardag för några år sedan körde vi på småvägar några kilometer från Medelhavet. Låga berg, kullerstensbyar på topparna och ett odlingslandskap med rader av vinstockar i prydliga rader. När vägarna inte kunde bli smalare var vi framme hos vinproducenten Paul Bunan i Bandol, så där en fyra mil öster om Marseille.

I gårdsbutiken möttes vi av en tjej som genast började korka upp av det goda, kraftiga Bandolvinet. Men plouff, sade det och så gick korken av.

”Oj då”, sade hon. ”Det här är första dagen på jobbet”.

Jag lånade korkskruven av henne och visade att det finns två hävarmar på den – och att man måste börja med den kortare, annars finns det risk att man drar av korken.

Hon tackade och gömde snabbt korken så inte hennes chef, vinproducenten skulle se hennes misstag.

Det är kanske verkar ovidkommande att prata om det här. Men jag tycker faktiskt det är lite kul att jag har lärt en anställd på en vingård hur man använder en korkskruv.

Men syftet med den här texten är inte att diskutera korkskruvar. Det är istället en uppmaning till dig som semestrar i vinproducerande områden: kör av huvudvägen och leta dig in bland vinstockar, gårdsbutiker och bönder!

Är du det minsta intresserad av vin och odling eller kanske bara hur det är att leva och bo på landsbygden i området – då är vingårdsbesöket en guldgruva. Ibland är det en liten egendom och hela familjen kommer ner i vinkällaren för att prata, ibland är det en superprofessionell anläggning med språkkunnig, välutbildad personal.

På det här sättet har vi träffat den vänlige vinbonden Gérard Waegell i Alsace – och lärt oss massor av hur det är att leva i de här tysk-franska gränstrakterna. Han driver ett familjejordbruk trots värkande höfter, och varje år levererar han ännu en årgång vin. Inget ”stort” vin, men ett habilt hantverk till priser som är lätta att gilla.

I grannbyn Dambach-la-Ville har vi träffat ekoproducenten Florian Beck-Hartwegs mamma i gårdens vinkällare. Hon ser ut som en äldre, lantlig kvinna med viss förkärlek för ylletyger vävda på hemslöjden. Men när hon öppnar munnen dras man in i ett samtal av helt annan karaktär.

En gång berättade hon om ett tv-program: ”Jag såg en fantastiskt intressant dokumentär om pedagogiken i den finländska skolan. Helt annorlunda än den franska. I Finland är man inriktad på att barnen ska få uppleva och dra slutsatser själva. Här går det bara ut på att läraren pratar själv.”

Det kan vara smart att välja vingårdar som ligger på samma nivå som man själv. Har man tänkt köpa viner för sådär en 8 – 9 euro så verkar det lite osmart att sladda in på fina Chateau Vadå och börja prova vin i 500 kronors-klassen.

Men även i ”finare” vinområden finns det guldkorn. Ett sådant snubblade vi över när vi var i Bordeaux.

Jag ville se anläggningen som producerar Chateau Tanesse, så vi styrde bilen mot vingården Gonfier, sådär en tre mil söder om staden Bordeaux. Guillaume Gonfrier, en kille i 25-års åldern, ägnade en och en halvtimme åt att visa oss gården. Vi travade igenom produktionsanläggningen, vi tittade på den ursprungliga lilla vinkällaren och kikade på de gustaviansk-liknande möblerna i själva slottet. (Nu ska man veta att alla boningshus som hör till en vingård i Bordeaux kallas för slott – det här var vad vi kanske skulle kalla för en riktigt liten herrgård).

Och vi testade vin. Chateau Tanesse i olika årgångar, och andra röda viner, och lite välsmakande sött vin som gjorts på druvor med ädelröta.

När vi var klara med allt tittande och smakande och hade betalt vårt vin, då trodde vi att besöket var över. Men då erbjöd den unge vinmakaren en tur runt ägorna så vi skulle få se vinfälten där Chateau Tanesse växte.

Så kan det gå till, även i det Bordeaux som ibland har ett rykte om snobbism.

Trevlig resa! Och du, missa inte vingårdsbesöket.

Är du sugen på en resa i sommar – trots de sista (?) resterna av pandemin och trots Putins vidriga krig i Ukraina?

Själv känner jag mig som ett gammalt dragdjur som har stått instängt i stallet tre vintrar i rad. Jag vågar nästan inte riktigt tror att det är sant – det där med att man ska bli utsläppt i vår. Men vi har i alla fall bokat en semesterlägenhet i mellersta Alsace till sommaren.

Då ska jag promenera i platanernas skugga i Petite France (gamla delen av Strasbourg), sitta på ett café och sippa ett glas väl kylt Alsacevin. Och jag ska åka Route du vin och sticka in näsan hos vinproducenterna längs vägen.

OM nu allt går vägen. Förra gången vi bokade en semesterlägenhet gick det helt åt helvete. Det var i februari 2020 – och efter bara några veckor hade en hel värld stängt ner. Vi fick inte ens tillbaka den del av hyran som vi hade betalat.

Men vi backar ett steg – och tar det där med Alsace från början. Där finns fantastiskt mycket för en semesterfirare: god mat, trevliga viner och korsvirkeshus som är så pittoreska att man tror sig vara mitt i en filminspelning av Hans & Greta.

Dessutom är det ganska litet och överblickbart. Med Route du vin är det mindre än 20 mil från från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och på den resan hinner du se fler intagande byar än du trodde var möjligt. Massor av byarna är värda ett stopp, men några av dem är värda en egen resa – inte minst Eguisheim, Kaysersberg och Ribeauvillé.

Route du vin går på lantliga småvägar där det också funkar att cykla. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida miljöer och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning). Här finns allt från de stora välkända producenterna – som Hugel och Dopff & Irion – till småbönder med någon enstaka hektar med vinstockar.

Tveka inte att hälsa på hos vinproducenterna, för många av dem är gårdsförsäljningen en stor del av inkomsten. Gérard Waegell i byn Nothalten (vilket namn!) har en liten vingård – och av hans försäljning så sker en tredjedel i gårdsbutiken.

Att testa vin är lite som att smaka på ost i en ostaffär. Man går från försiktigt till smakrikt, från torrt till sött. Och man måste inte köpa något – men det var det där med ostaffären. Har du smakat och berömt fem ostar, så blir nog expediten förvånad om du tackar för osten och drar utan att handla. Det gäller också får vinmakaren.

Men framför allt är det en trevlig stund där man får prata med vinbonden – eller oftare hans fru – och lära känna området.

Skulle du nu tycka att det är väldigt pinsamt, så kan man besöka ett kooperativ istället. Ett bra alternativ är Cave de Turckheim.

Och vill du veta mer om Alsace och Alsaceviner så kan du kika in på Per Warfvinges hemsida eller köpa hans bok Vinguide Alsace. Där finns allt om Alsacevin – och lite till.

Men Alsace är inte bara bönder & byar. Där finns också städer väl värda ett besök. Störst och mest känd är Strasbourg med en folkmängd som Malmö ungefär.

Visst kan man besöka katedralen och Place Gutenberg och Europaparlamentet (används bara en vecka i månaden, resten av tiden håller EU-parlamentarikerna låda i Bryssel). Men riktigt fint och mysigt blir det i Petite France, de gamla garvarkvarteren, fulla med korsvirkeshus, restauranger och kanaler.

Motsvarande område i Colmar heter Petite Venice. Mindre stad, mindre skala och färre kanaler – men vansinnigt pittoreskt. En promenad genom Petite Venice och sedan norrut mot Vieux (gamla) Colmar kan verkligen rekommenderas.

När du börjar bli trött i benen så sätter du dig på en krog – se till att ha en platan som skuggar – och beställer en tarte flambée (ungefär som en pizza bianco). Man kan dricka en öl till maten (Kronenbourg, Frankrikes mest berömda bryggeri ligger i Alsace), men själv skulle jag hålla mig till ett av traktens vita viner. Testa gärna ett vin på den billigaste druvan Sylvaner. Ofta är de vinerna rena som en fjällbäck och med klingande hög syra.

Om man vill bo en vecka i Alsace så är France voyage att rekommendera. Gott om lägenheter – ofta hos vinproducenter – och inga stora lägenhetskomplex. Prisnivån i Alsace är ungefär hälften jämfört med Sverige.

Men se upp lite med hyresvärdens språkkunskaper. Det kan stå att värden pratar engelska, men i verkligheten inskränker sig kunskapen till ett enda ord ”Hello”. Tyska är det däremot många som pratar, särskilt bland äldre och utanför städerna.

Ett annat alternativ är kika in på Gite de France eller Sembo. Men med en svensk lägenhetsförmedlare blir priserna högre.

Ska du bara var där några dagar är de franska lågprishotellen oerhört prisvärda. (Premiere Classe och Ibis). De är standardiserade och lite tråkiga.

Men de är billiga, med priser från sådär 500 kronor för två personer i dubbelrum.

Och då blir det pengar över till annat. God mat och gott vin, till exempel.