Lyxig potatissallad med sparris & kallrökt lax

26 torsdag Jul 2018

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, sallad

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

För några dagar sedan skrev jag om allt vi handlade i gårdsbutikerna. Nu satt vi där med kylskåpet fullt av godsaker: sparris och tomater, potatis och kallrökt lax – och så lite rökt ost. (Klart god och spännande smak).

Av de ingredienserna blev det en lyxig potatissallad som vi åt medan de första skymningsstråken rullade in över Kalmarsund

Det här behövs till 3 personer:
6 – 7 kokta potatisar, skivade
1 stånd färsk grön sparris
1 knipplök eller annan mild lök
250 g körsbärstomater
200 g skivad kallrökt lax
ev lite rökt ost, flagad med osthyvel

Vinägrett
3 delar olivolja
1 del vit balsamvinäger eller annan mild vinäger
1 del vatten
lite fransk senap
salt & peppar

Gör så här:
Börja med sparrisen. Böj den tills den går av – då delar den sig i den träiga nedre delen och den mjälla överdelen. Släng nederdelarna, skär sparrisen i mindre bitar och koka den al dente i saltat vatten. Tar bara 3 – 4 minuter.

Skala och skiva löken tunt. Skölj och dela tomaterna. Blanda potatis, sparris, lök och tomater i en skål. Blanda ihop vinägretten och häll den över.

Rulla ihop laxskivorna och garnera salladen med laxrullarna. Klart.

Det börjar bli lite tjatigt att skriva om hustruns egenheter, men hon har faktiskt en till: hon är ingen given älskare av rökt lax. (Ja, jag tycker det är lite konstigt).  Så bäst som vi satt där och åt konstaterade hon:

– Om man strör över rökt ost är det här faktiskt lika gott utan lax.

Jag var såklart tvungen att testa. Och jodå, det var gott det också – men då blev det en helt annan sallad.

Orranäs gårdsmejeri – värd en omväg

24 tisdag Jul 2018

Posted by in ost & efterrätt, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Michelin hade ett sätt att skapa kategorier när de började med stjärnorna i Guide Michelin. En stjärna betydde att restaurangen var värd ett stopp. Två stjärnor att den var värd en omväg och tre stjärnor att maten var så god att restaurangen var värd en egen resa.

Jag tänker på det här när vi lämnar stugan på gränsen till Småland och åker kustvägen från Brömsebro ner till Torhamn i östra Blekinge. Vägen är långsam och slingrande, en av de där gamla kostigarna som fått asfalt och blivit bilväg.

Det är sanddyner och tallskog, små åkrar och glimtar ner mot Kalmarsund. Oändligt mycket trevligare än E22:an rakasfalterade väg genom skogen.

Och så är den kantad av gårdsbutiker och lokala producenter. I Bröms finns det fortfarande jordgubbar även om sommaren har vänt. Blomlöfs rökeri i Brömsebro har kallrökt lax som får bli en middag en av de kommande kvällarna.

En mil söderut kommer man till Bond-Gården (ska väl uttalas som Bond i James Bond). Där har en kreativ bonde skapat den klart ovanligaste gårdsbutiken med en gunga i en ”sparrisställning” och en Turistbyrå i form av en byrå. Men där finns också den mjällaste och godaste sparrisen, väl värd en omväg.

På Orranäs gårdsmejeri hittar man två som vänt storstaden ryggen. Boel och Lars Dahlberg tröttnade på sina jobb, sade upp sig och började föda upp getter ekologiskt. Av köttet gör de getsalami – riktigt smakrik och god. Av getmjölken och inköpt komjölk blir det ost.

De har bara hållit på i tio år, men redan fått silver i SM i mathantverk för sin vita Caprin. Den kraftigare blåmögelosten Orrnäs Blå har utsetts till Ostfestivalens godaste ost två år i rad.

Det är också den som lockar oss mest när vi står där i den lilla gårdsbutiken och smakar oss igenom delar av sortimentet. Totalt gör de 15 olika ostar – och hade vi testat alla dem så hade vi nog fått hoppa över middagen.

Ändå får vi med oss mer än vi tänkt. Det blir de här bägge ostarna och en spännande rökt ost, getsalamin och marmelad.

Hemma i stugan dukar vi upp Orranäs Blå och päronmarmelad. Osten är krämig och fyllig, ”mellanlagrad” för att vara blåmögelost. Påminner faktiskt om Saint Agur i smaken. Sältan i osten bryter fint mot den söta marmeladen.

För oss var det här matvaror som var värda en omväg. Men det klart om man bor på Kungsholmen eller i Dala-Järna, så blir det en ganska lång omväg…

Trava då istället ner till Ica eller den lokala ostaffären. Köp en blåmögelost, kanske just Saint Agur eller en vanlig Grädd-Ädel. Leta upp en god marmelad – behöver inte vara päronmarmelad, fikon funkar också bra.

Sedan är det bara att gå hem och njuta. Om det inte är helg eller semester eller något som ska firas, för då kanske det blir en sväng till Bolaget så ett glas portvin får skölja ner osten.

Clafoutis – en bärig fransk efterrätt

19 torsdag Jul 2018

Posted by in fransk mat, mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Först Frankrike, sedan sommarstugan vid Kalmarsund. Så har våra somrar sett ut de sista åren, och 2018 är inget undantag.

Vi kör ner genom ett Sverige som dallrar i hettan och svänger av E 22:an vid fredsstenen i Bröms. Den står där som ett monument över fornstora dar – i alla fall så fornstora att den påminner om freden som gjorde Jämtland och Härjedalen till svenska landskap.

Nere vid vattnet ligger den lilla stugan på en plätt gräs som torkat till gul halm. Men vattnet, vilken befrielse att plaska runt i Östersjön utan att frysa.

Kanske är det abstinens efter Frankrike. Jag vet inte, men när jag ser recept på clafoutis går jag igång och vill testa. Jag tar jordgubbar som jag hittade i gårdsbutiken i Bröms och trycker ner dem i ägg-mjölk-mjöl-smeten, sedan gräddas efterrätten medan vi äter middag en av de där nästan osannolikt varma kvällarna.

Det här behövs till 5 personer:
½ l jordgubbar, hallon, björnbär eller andra bär
om man vill ca 8 – 10 jordgubbar eller motsvarande mängd andra bär
2 msk socker
4 ägg
2 dl mjölk
2 – 2,5 msk vetemjöl

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Snoppa och skölj bären, dela dem i halvor eller kvartar. Blanda bär och socker. Mosa 8 – 10 jordgubbar med en gaffel.

Vispa ihop ägg och mjölk. Vispa ner mjölet och rör ner de mosade bären. Smöra en ugnsform och häll äggsmeten i formen. Tryck ner bären. Ställ in i ugnen i 25 – 35 minuter – eller tills smeten fått fin färg och inte längre är kletig.

Hustrun är jordgubbspurist. Jordgubbar äts med mjölk, lite socker och en stor matsked. Fan tar den som föreslår något annat.

Förslaget om clafoutis föll inte i god jord, om man säger så… När jag dessutom sade att bären skulle gräddas i en smet ungefär som en pannkaka eller omelett, då blev hon ännu mer skeptisk.

– Ska vi äta jordgubbsomelett?!? frågade hon med samma misstro som om jag föreslagit ostron med ketchup och senap.

Men hon blev mildare och gladare när vi satt vid bordet och åt.

– Det här var ju gott, sade hon. Men du skulle aldrig ha sagt det där om pannkakssmet.

Aperitif med laxmousse & lufttorkad skinka

17 tisdag Jul 2018

Posted by in fisk & skaldjur, fläskkött, mat, resor, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,


Go’are grannar än Chantal och Francois har vi aldrig haft på en semester. De bodde på andra sidan planket i radhuslägenheten i Ronce-les-bains. Ofta satt de och myste på uteplatsen, och ofta kom de med några vänliga ord när vi gick förbi.

Francois är gammal handbollsspelare och mycket sportintresserad, mest är det handboll och rugby som gäller. Men vi var där under fotbolls-VM, så han följde matcherna noga och berättade om Sveriges framgångar.

När Sverige vann över Schweiz uppvaktade de oss med en svensk flagga tillverkad av två servetter – en gul och en blå – med texten Suede – Suisse 1 – 0. Dessutom hade de letat upp en ölflaska med blå-gul etikett.

En dag undrade Chantal om vi ville komma över på en drink.

– Visst, sade vi och tackade ja till klockan sju två dagar senare.

Men vi kände oss lite osäkra på vad det egentligen innebar. Ett kort hej med ett glas rosévin och några oliver – eller något helt annat? Vi förberedde oss med en macka på eftermiddagen och gjorde i ordning för en enkel pasta till senare på kvällen.

Med en roskruka i handen rundade vi staketet tre minuter över sju på kvällen. (Man ska aldrig komma precis i tid i Frankrike, finns det de som säger). Och där väntade Crémant Bourgogne och en större mängd kex med laxmousse. Gott om lufttorkad skinka på tandpetare och melon och jordgubbar och glass och en liten chokladbiskvi.

Som du förstår blev det en lång och trevlig kväll. Men den egna middagen, den fick vi äta senare.

Det här behövs till 4 personer:
16 skivor bayonneskinka eller annan lufttorkad skinka
½ cantaloupmelon eller 1 klyfta vattenmelon
½ liter jordgubbar
½ påse crostini

Laxmousse
200 g kallrökt lax
1 dl crème fraiche, 34 %
2 msk majonnäs
saften från 1 liten klyfta citron

1 flaska Crémant Bourgogne eller annat gott bubbel

Gör så här:
Börja med laxmoussen. Skär laxen i mindre bitar. Stavmixa den med crème fraiche och majonnäs. Smaka av med aningen pressad citron. Lägg upp på crostini.

Vik ihop skinkan till små paket. Fäst dem med tandpetare. Skär melonen i klyftor, ta bort skalet och skär i bitar.

Trä upp jordgubbarna på spett om du vill. Klart.

Det finns ingenting som säger att en aperitif måste se ut så här. Du kan ta det du gillar och råkar ha hemma: lite oliver eller ostkuber, tapenade på halverade körsbärstomater eller en god röra på rostade baguetteskivor…

Till det kan man dricka ett glas rött vin eller rosé eller vitt – eller något annat man gillar.

Poängen med aperitif är att det är enkelt. Något litet att tugga på och något att dricka – ungefär som en fika.

Francois och Chantal med flaggan och ölflaskan som firade Sveriges seger över Schweiz

Linser som i Ronce-les-bains på Atlantkusten

12 torsdag Jul 2018

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, resor, tillbehör, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Nästan i kanten
av den blåa Atlanten
och med Sverige bakom oss
många hundra långa mil…

..där bor vi ett par veckor i början av sommaren i en hyrd lägenhet. Ronce-les-bains är en liten semesterort i utkanten av en pinjeskog med ostronodlingar mot norr och vinfälten ner mot Bordeaux.

Och ja, vi gör allt det man kan förvänta sig. Vi åker runt till vinproducenter, vi badar, vi njuter av utsikten över havsviken Girondes mynning ut i Atlanten. Men när vi kommer till ostronodlarnas restaurang så fegar vi ur en smula och beställer Moules frites (kokta musslor och pommes frites) istället för de råa slemklumparna.

En kväll går vi på hamnfest, Fête du port, i La Tremblade. På restaurangen ligger grillröken tät. Krögaren står svettig vid grillen och lägger musslor på en glödbädd av pinjekvistar.

Men de flesta kvällarna lagar vi egen mat i lägenheten. En kväll blir det linser i tomatsås med en variant på örtbuketten bouquette garnie. Till linsröran äter vi stekt, färskt fläsk. Faktiskt mycket godare än den rimmade varianten.

Vill man så funkar det lika bra att bara äta linserna med bröd och kanske en sallad. Men hoppa inte över det rökta sidfläsket – det ger hela rätten en lätt röksmak. Klart trevlig.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
2 gula lökar, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
4 vitlöksklyftor, skalade
1 burk hela tomater eller krossade
½ burk vatten
1 bunt färsk persilja & timjan
200 g lardon (fransk bacon) eller rökt sidfläsk
2 morötter
3 – 4 dl kokta linser

Gör så här:
Hacka löken och fräs i olivolja. Salta, peppra och pressa ner vitlöken. Klipp sönder tomaterna med en sax i burken. Häll i tomaterna och lägg i en bunt med persilja och timjan. Koka på svag värme i ca 30 minuter.

Skala och tärna morötterna. Strimla lardon (bacon eller rökt sidfläsk). Fräs i lite olja, i med morötterna och låt dem fräsa en stund. Lägg lardon och morötter i tomatsåsen och låt dem koka med i 10 – 15 minuter. Häll i linserna och låt dem koka i 5 minuter.

Fisk upp persilja och timjan. Klart.

Det franska originalet till den här rätten heter Mogettes a la charentais, som jag tror betyder bönor från Charente. Egentligen ska det vara vita bönor som man kokar i en och och halv timme tillsammans med rökt sidfläsk och tomatsåsen.

Man kan säga att vi valde en lite snabbare variant med linser…

Vad är väl en flaska Biecher Pinot gris…

06 fredag Jul 2018

Posted by in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Med druvan Pinot gris är lite som med Askungens bal på julafton. Du vet den där scenen när hon står och tänker på balen på slottet. Tänker att balen kan vara ”hemsk och trist och långtråkig – eller alldeles underbar”.

På samma sätt kan Pinot gris vara sötsliskig och platt och helt meningslöst. Men den kan också vara frisk och aromatisk och intensiv – alltså helt underbar.

Tricket ligger i att få upp syran i vinet så att den kan ge restsötman en match. Då, men bara då, blir det en kombo som ger alla de fina nyanserna en chans.  Biecher Pinot gris 2016 (99 kronor på Bolaget) kvalar precis in i kategorin ”tillräcklig syra i vinet”.

Det är ett trevligt vin att sitta och lukta på (ska man fortsätta Disney-associationerna så får det väl bli Tjuren Ferdinand den här gången). Toner av honung och melon blandas med en fruktighet som drar mot päron och grapefrukt. I munnen är det ett lättgillat vin som passar bra som pratvin en sommarkväll, men testa det gärna till mat utan hög syra. Inte minst asiatisk mat skulle kunna funka bra.

Men glöm det där med en grillad bit lax och syrlig citronsås; det tror jag blir platt fall för Pinot gris-vinet från Alsace.

Så var det bara en sak till att nämnda. Biecher Pinot gris är ekologiskt, liksom de flesta viner från den producenten. Tack för det.

Sallad med potatis, isterband & gröna bönor

02 måndag Jul 2018

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, sallad, vardagsmat

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Hustrun vägrar äta husmanskost, i alla fall om det är isterband, oxbringa och lax med dillstuvad potatis, så det gäller att passa på när hon reser bort. Och för ett par veckor sedan var jag ensam hemma. Ja, ensam… 19-åringen stack in huvudet genom ytterdörren ibland och ställde den vanliga frågan:

– Finns det någon mat åt mig?

Och Pontus, cockerspanieln, tittade på mig på det sätt som bara en utsvulten cockerspaniel kan göra. Hans budskap var tydligt:

– Finns det någon mat åt mig?

Och jovisst fanns det mat i huset. Första kvällen blev det dillstuvad potatis och kallrökt lax. 19-åringen åt och godkände maten. Pontus fick också lite potatis och ärtor. Han viftade på svansen som bara en glad cockerspaniel kan…

Den andra kvällen åt 19-åringen med sina kompisar och Pontus fick nöja sig med hundfoder. Själv gick jag loss på isterband. Men istället för att äta den stekt med rödbetor så pillade jag ut inkråmet, stekte det och blandade en potatissallad med korven.

Simsalabim. Den lite vintertunga maten hade blivit en sommarsallad – att äta till lunch eller när solen går ner bakom trädtopparna.

Det här behövs till 3 personer:
ca 8 potatisar, kokta
300 g isterband
smör eller olja
250 g gröna bönor (haricotes verts)
1 (liten) rödlök
1 knippe gräslök, hackad
salt & svartpeppar
ev 2 – 3 msk kapris

Vinägrett
½ dl kallpressad rapsolja
2 – 3 msk mild vit vinäger, t ex vit balsamvinäger
2 msk vatten
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skiva potatisen och koka bönor, dela dem ev i kortare bitar. Skiva rödlöken tunt, går lättast med en mandolin. Dela isterbanden och pilla ut innehållet. Stek i smör eller olja till ett ”smul”.

Lägg korv, potatis, bönor och rödlök i en skål tillsammans med kapris och gräslök. Salta & svartpeppra . Blanda vinägretten och slå den över. Blanda salladen.

Jag drack en pilsner till maten. Njöt och kände att här hemma är det jag som bestämmer vad vi ska äta.

I alla fall när hustrun är bortrest, 19-åringen ute och Pontus redan är mätt på sitt hundfoder…

Pipérade – kryddig grönsaksomelett perfekt för en sommarlunch

28 torsdag Jun 2018

Posted by in fläskfilé, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

I boken Alltid Provence åker författaren Peter Mayle till saluhallen Les Halles i Avignon. Där vandrar han mellan drivor av paprika och oliver, förbi pyramider av snäckor och bläckfisk. Han går där och blir hungrig.

”Under min korta promenad hade jag satt i mig ett helt dussin tänkta måltider. En skål bruna sprättägg förvandlades till en pipérade, en sorts bondomelett, med bayonneskinka från ståndet intill och paprika från nästa. Den höll svälten från dörren tills jag kom fram till rökt lax och kaviar. Men så var det ostarna, korvarna, patéerna på kanin och hare och fläsk, härliga bleka rillettes, ankbröst inlagda i smör…”

Jag läser den här boken när sommaren ännu är ung. Och ja, jag blir hungrig, så hungrig att jag åker till affären och handlar eko-ägg och paprika och tomater. I delikatessdisken får jag med mig ett litet paket bayonneskinka, och hemma blir det en pipérade.

Det är den perfekta sommarlunchen. I den här omeletten blandas kryddigheten från örtkryddor med sötman från tomat och den lite salta smaken från skinkan.

Det här behövs till lunch för 2 personer:
1 rödlök
olivolja
salt & svartpeppar
1 röd paprika
1 stor tomat
1 liten vitlöksklyfta
2 msk hackade örtkryddor, t ex oreganon, mejram och/eller persilja
5 ägg
2,5 msk vatten
4 skivor bayonneskinka eller annan lufttorkad skinka

Gör så här:
Skala och dela löken i halvor. Skiva tunt och fräs i olivolja ca 5 minuter i en stor stekpanna. Dela paprikan och skiva tunt, fräs den med löken i ytterligare ca 5 minuter. Dela tomaten och skiva tunt. Lägg ner den i stekpannan. Krydda med salt & peppar, pressa ner vitlöksklyftan. Fräs i 5 minuter till, blanda på slutet ner hackade örtkryddor.

Knäck äggen i en skål, ha i vattnet och lite salt & peppar. Vispa sönder äggulorna. Slå äggsmeten över grönsakerna och blanda runt lite. Lägg på skinkskivorna. Täck med ett lock och stek på ganska svag värme i ca 5 – 10 min tills omeletten nästan har stelnat.

Ät och njut. Ibland kan ganska vanliga ingredienser förflytta berg – eller i alla fall mig till semester och Medelhav och Frankrike.

Men kom ihåg: det här är bonnamat och ingen raketforskning. Har du en bit squash liggande i kylen? Stoppa ner den i omeletten. Vill du ha den matigare? Stek lite överbliven potatis och låt den slinka med. Och vill du ha en vegetarisk omelett? Hoppa över skinkan.

Huvudsaken är att du gillar omeletten.

Veckomatsedel – Medelhavskost för en sommarvecka XX

24 söndag Jun 2018

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, grillat, huvudrätt, mat, mat för en vecka, sallad, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Mat på sommaren skiljer sig ganska mycket från vintermaten. Jag menar inte bara att den är lättare och svalare. (Få kommer på att servera en rykande varm köttsoppa när det är 27 grader varmt ute…).

Men den är också så tydligt kopplad till vissa rätter. För visst blir det mycket matjessill och grillad mat och jordgubbar på sommaren – och nästan alla älskar den här maten.

Självklart är alla de sakerna riktigt goda, det tycker jag också. Men jag tror det finns en viktig sak till: det är mat som är kopplad till årstid och säsong.

Jordgubbar äter man bara under några korta sommarveckor. Grillar gör man bara när det är varmt ute, och jag vet ingen som kommer på att matjessill är den ultimata maten en måndag i november.

Men för en massa andra saker är det som om vi har glömt bort det där med säsong. De flesta av oss handlar tomater mitt i vintern, trots att vi vet att de är bleka och smaklösa. Men lik förbannat så åker de ner i kundvagnen, för det där med grönsaker är bra och då måste man köpa dem.

Jag tror att sommarmaten kan lära oss den läxan: ät maten i säsong, så smakar den bättre – och är bättre både för plånboken och klimatet.

Och så får man längta lite efter maten, ungefär som de flesta börjar längta lite efter jordgubbar när vårsolen börjar värma den bleka vinterhuden.

Måndag: Spaghetti & lättaste såsen med rökt lax
Börja veckan med enklaste pastarätten. Gräddig crème fraiche möter len lax – och den tar bara 10 minuter att laga.

Tisdag: Tabbouleh med svarta bönor, matvete & halloumi
Matvete är ett ”tuggigt” och gott alternativ till ris och bulgur. Här får den sällskap av den runda och lite salta smaken av halloumi.

Onsdag: Sommarpasta med kantareller & spenat
Kantareller, kantareller… När man säger det till hustrun får hon något bestämt i blicken och kastar sig iväg till närmaste kantarellställe. Någon gång i skogen, men oftare grönsaksdisken på Ica.

Torsdag: Spaghetti med tomat, spenat & feta
Sommarmaten ska vara snabb, enkel och helst inte kosta skjortan. Med den här pastan får du både tid och pengar över till annat…

Fredag: Mat som vid Medelhavet: Grillad tonfisk & potatissallad
…till exempel tonfisk. Vi åt den grillade tonfisken en av de där riktigt varma kvällarna i maj – och det var en sådan där kväll man kan längta tillbaka till resten av året.

Lördag: Sommarsallad med avokado, jordgubbar & halloumi
Bilden på salladen (överst i inlägget) är tagen i vår sommarstuga förra året. Semester, avokado, jordgubbar, halloumi. Vad kan gå fel då?

Söndag: Ljummen laxsallad med linser, sockerärtor & avokado
Sallad behöver inte vara kall. Det visar den här salladen där varm lax och sockerärtor samspelar bra med kall avokado och gurka.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Gratinerad aubergine & tabbouleh med svarta bönor

20 onsdag Jun 2018

Posted by in huvudrätt, mat, sallad, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

”Du ska inte tro det blir soooommar
ifall inte nån sätter fart”

Du hörde kanske Idas sommarvisa på skolavslutningen, men frågan är hur man gör för att sätta fart på sommaren. Ett svar är den libanesiska salladen tabbouleh med couscous eller bulgur.

Jag tror att det är den ganska tydliga citronsmaken som gör den ”somrig”. Men det gäller att få rätt balans mellan syra från citronen och den runda smaken från olivoljan. Smaka så du hittar den avvägning som just du gillar bäst.

I den här tabboulehn fick även lite svarta bönor följa med. Det adderar fyllighet och ger liksom en mer matig sallad.

Det här behövs till 3 personer:
1 (stor) – 2 (små) auberginer
olivolja
salt & svartpeppar
1 dl riven, smakrik ost, t ex lagrad Herrgård

2 – 3 portioner couscous eller bulgur, kokt
1 – 2 milda lökar, t ex färsk knipplök
400 g tomater
1 stor knippe slätbladig persilja
1 pkt kokta svarta bönor
0,75 dl pressad citron
1 dl olivolja
0,25 dl vatten
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skiva auberginen, lägg skivorna i en oljad ugnsform. Droppa över lite olja, salta & svartpeppra. Kör i ugnen tills auberginen är klar, ca 25 minuter. Vänd efter halva tiden. Strö över osten och gratinera tills osten fått lite färg.

Skala och finhacka löken. Skölj och finhacka tomaterna (just här är det smakligt om det verkligen är finhackat). Skölj och finstrimla persilja. Skölj de svarta bönorna. Lägg allt i en stor skål tillsammans med kokt couscous.

Blanda citron, olja, vatten, salt & svartpeppar. Smaka! Häll dressingen över salladen och blanda.

Hustrun – som inte alltid är så finkänslig – gick och hämtade knäckebröd till maten. Jag förstod hennes budskap trots att det var så försynt. Det finns ingen crunch i den här rätten, inget att knapra på…

Skulle du ha en hustru som inte heller är så finkänslig, så kan du testa gratinerade parmesan-flarn. Grovriv osten, lägg små tunna ”puckar” på en oljad plåt. Kör med full grillvärme tills osten smält och blivit knaprig.