Ugnsstekta rotsaker

Etiketter

, , ,

Rotsaker som ugnsbakas är något helt annat än kokta. Smaken blir både mildare, godare och (faktiskt) mer intensiv.

Det här kan man ta (4 personer):
2 lökar
4 morötter
2 palsternackor
en bit rotselleri
generöst med torkad timjan
salt, peppar och lite cayennepeppar

Skala rotsakerna och skär dem i mindre bitar. Krydda rotsakerna. Olja en ugnsform. Lägg först i morötterna, därefter lök och palsternacka och sist rotselleri. Totalt behöver morötterna en 30 – 40 minuter i 150 grader för att bli helt genombakade. Men det beror naturligtvis på hur stora bitarna är…

Ta ut dem ur ugnen. Ät dem som (liten) ensamrätt med fetaost, eller som tillbehör till kött eller en gryta.

Periquita Reserva – trevlig portugis på box

Etiketter

Det portugisiska vinet Periquita har funnits på Bolaget så länge jag kan minnas. För en del år sedan gjordes standardvinet om till ett lättillgängligt, saftigt vin. Lite för lätt för min smak.
Periquita Reserva har tidigare inte fått mina smaklökar att jubla. Men nu!
Det är ett piggt, friskt vin med klar körsbärston – både i lukt och smak. Vinet är som en glad gammal vän som tycker att det är kul att ses igen. Just som pratvin funkar det ovanligt bra.
Men det är också kryddigt och läckert. Det gör det till ett bra matvin. Kanske skulle det vara perfekt för en nostalgisk middag med plommonspäckad fläskkarré – eller till en god italiensk salsiccia. 259 kronor på Systemet.

Ugnskyckling med fetaostcrème

Etiketter

, , , , , ,

Var tredje torsdag käkar vi ugnskyckling med fetaostcrème och ris. Det beror på att 14-åringen bestämmer det varje gång det är hans torsdag. (Vi bestämmer ju maten var tredje vecka – jag, hustrun och 14-åringen.) Jag tror att det är hans tolkning av en maträtt som finns mellan vardagsmaten och helgmaten. Och det är ingen dum tolkning. Den här kycklingen funkar lika bra en vanlig dag i veckan, som en söndag.

Det här behövs till 3 personer:
olivolja
900 g kycklingben
salt & peppar
0,5 msk torkad timjan

Fetaostcrème
½ pkt fetaost, finriven
ca 3 msk turkisk yoghurt
ca 1 msk torkad oregano
1 vitlöksklyfta pressad
ganska mycket mald svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform och lägg i kycklingbenen. Krydda med salt, peppar och ganska mycket timjan. Sätt in formen i ca 30 minuter. Kycklingen ska vara helt genomstekt – ända in till benet. Vänd kycklingbenen efter halva tiden.

Rör ihop fetaostcrèmen. Ta mycket oregano, det ska bli en tydlig oreganosmak. Men ta bara så mycket yoghurt att den binder ihop röran. Peppra och ha i vitlöken, men hoppa över salt – fetaosten är redan salt.

Ät med pilaffris (tidigare inlägg) och tyck att det är en hyfsad torsdag även om det är november.

Receptet kommer från början från kokboken Medelhavsmat av Mette Ankarloo. Det är sällan jag använder recept rakt av, men ur den boken tycks jag göra det. Kanske beror det på att recepten är användbara…

Madame Maigrets makrill i vin

Etiketter

, , ,

Han hade tvåhundra meter att tillryggalägga för att komma hem, där en doft av ugnsstekt makrill härskade. Madame Maigret tillagade den med vitt vin, på låg värme, med mycket senap.

”Maigret och mannen som måste döda”

Den franske matskribenten Robert Courtine har skrivit den ovanliga kokboken om fransk husmanskost ”Madame Maigrets receptsamling”. Från matskildringarna i den gamla deckarserien har han komponerat recept, så som maten kunde ha sett ut.

Robert Courtine är okänd för mig, men maten i kokboken är kul läsning. Ugnstekt makrill i vin tillagas i ugnen på en bädd av schalottenlök och persilja med två glas vitt vin. Kryddningen är en kvist timjan, en kaffesked Calvados och frikostigt med citronsenap.

Här nedan har jag försökt översätta den maten till modern mat som funkar bra en fredag när några vänner kommer på besök.

Rolands torsk och lax i Riesling & dillcrème

Etiketter

, , , , , , ,

En gång i månaden ungefär har vi matlag. Några vänner kommer över och äter mat. Eftersom flera av oss är tidsoptimister brukar det börja med ett glas vin i köket medan man väntar på att middagen ska bli färdig.

I går satte jag igång i sällskap av vänner, ett glas vin och Madame Maigrets receptbok – och så här blev det…

Torsk i Riesling (4 personer)
4 -5 schalottenlökar, finhackade
1 kruka persilja, hackad
olivolja
800 g torskfilé
ca 1,5 dl Rieslingvin
salt & peppar

Sätt ugnen på 160 grader. Smörj en ugnsform. Lägg ut schalottenlöken och persiljan på formens botten, torskfilén ovanpå. Häll över vinet, det ska täcka halva fisken ungefär. Droppa på lite olivolja. Salta & vitpeppra. Lägg ett bakplåtspapper över formen så blir torsken ”skivigare” och mindre torr. Sätt in torsken i ugnen i ca 20 minuter – eller tills fisken är klar.

Lax i Riesling (4 personer)
olivolja
700 – 800 gram laxfilé
1 vitlöksklyfta, pressad (om man vill)
ca 1,5 dl Rieslingvin
salt & vitpeppar

Sätt ugnen på 160 grader – om du inte redan gjort det. Smörj formen, lägg i laxfilén. Häll över vinet. Pressa över vitlöken. Salta & vitpeppra. Ställ in laxen i ugnen i ca 20 minuter – eller tills den är klar.

Vi brukar laga lax i ugn med vitlök ovanpå, men igår blev det någon slags reaktion med vinet. Vitlöken bli i alla fall grön… Kanske lugnast att strunta i vitlök till vinet.

Dillcrème till laxen
Blanda 2 dl turkisk yoghurt med 1 pressad vitlöksklyfta, ca 0,5 tsk fransk senap, och mycket dill. Det ska bli tydlig dillsmak och få en ganska grön färg. Rör ihop blandningen och smaka av den.

Till maten drack vi och vännerna en flaska av Gerard Waegells Riesling. Fortfarande gott, friskt med bra syra och trevliga äppeltoner. Vi provade också ett vin från Systemet. Dopff & Irion Riesling från 2011 kostar 89 kronor på Bolaget. Det är ett friskt vin med trevliga toner av gula äpplen, men med något lägre syra. Gott, utan att man blir omedelbart förälskad.

 

Nu är vinet skördat i Kungsbacka

Etiketter


Den sista skörden gav 16 kilo Rieslingdruvor.

Nu är vinskörden över för Jan-Olof Arnäs i Kungsbacka. Totalt har han skördat 125 kilo druvor i år, pressade druvor som nu står på jäsning i hans vinstuga. Om ett halvår ungefär har musten förädlats till 115 flaskor vin, både vitt, rött och rosé.

Idag skördades de sista druvorna. Det var Rieslingstockar i två växthus som plockades rena av Jan-Olof och några intresserade ”vingårdsarbetare”. Dagens skörd var 16 kilo små, men söta druvor.

Skörden handlar inte alls bara om att plocka druvorna. Inne i vinstugan rensades klasarna från dåliga och mögliga delar. Det kändes ungefär som när man kommer hem efter skogstur och ska rensa svampen.

Vinklasarna vevades genom avstjälkningsmaskinen för att ta bort de stjälkar som annars skulle ge vinet en hård garvsyra. Eftersom det här ska bli vitt vin pressades druvorna innan jäsningen.

Jan-Olof tog fram glas och vingårdsarbetarna smakade av musten.

– Det smakar äpple, sa Jörgen, en av entusiasterna-som hjälpte till med skörden.

Och likheten mellan äpple och druvmust var påfallande, både i lukt och smak.

Jan-Olof mätte sötman och syran i musten för att kunna skapa ett balanserat vin av druvorna. Sötman i musten var tillräcklig för en potentiell alkoholhalt på åtta procent. För att skapa ett vin med omkring elva procent alkohol, tillsatte han 900 gram socker till den här skörden.

– Det gör de i vinproducerande länder också, påpekade han.

Och det stämmer verkligen, det är bara det att det låter finare på franska. Chaptalisering låter bättre än att hälla i socker.

För att balansera den ganska höga syran tillsätter han kalk i musten. Och sedan häller han upp den på en damejeanne. Där ska det först jästa i rumsvärme i tio dagar, så småningom tappas om och mogna i kylskåpstemperatur.

Om ett halvår har dagens skörd blivit till 15 flaskor gott Rieslingvin, men för att hålla ”vingårdsarbetarna” på gott humör plockade Jan-Olof fram en flaska av förra årets vin, gjort på bland annat Kernlingdruvan. Det var ett friskt vin med hög syra, gott och matdrivande – så det fick bli en smörgås innan vingårdens arbetare slutade för dagen.

”Vingårdsarbetarna” provar resultatet av förra årets skörd.

Bilder från vinskörden

Etiketter


Druvklasarna rensar lika noga som svamp efter svampplockning.


Avstjälkningsmaskinen skiljer druvorna från de stjälkar som annars skulle ge en hård garvsyra.


En vattentrumma fylls med alltmer vatten, så att druvmusten pressar ut genom hålen i cylinderns ytterväggar.


För sista gången i år, så rengörs avstjälkningsmaskinen.


De sista druvorna är skördade. Nu är det höst i vingården.

Auberginegratäng – melanzane al forno

Etiketter

, ,

auberginegratäng

Auberginegratäng, det är italiensk husmanskost när den är som bäst. Enkel, fräsch, mättande och god.  Vi åt den som ensamrätt med bara pilaffris. Då räcker den till 3 personer. Om man vill ha den som ett tillbehör till en köttbit borde det räcka till 5 – 6 personer.

Nu när tomaterna börjar skrumpna ihop till något grått längst in i grönsaksdisken, så funkar det bättre med hela skalade tomater på burk. Jag gillar Kung Markattas ekologiska tomater, men det finns säkert andra.

I recept på auberginegratäng brukar det stå att aubergineskivorna ska stekas. Det blir ganska omständligt och MYCKET fett – att grilla dem i ugnen funkar lika bra.

Det här behövs:
600 g aubergine
1 lök
2 vitlöksklyftor
1 burk hela, skade tomater
olivolja
salt & peppar
¼ kruka timjan, repade blad
basilika efter smak, strimlad
1 litet pkt mozzarella
1,5 dl finriven parmesan

Gör så här:
Skiva auberginen, lägg den på ett fat och strö över salt. Sätt ugnen på grill.

Skala och skiva lök och vitlök tunt. Fiska upp tomaterna ur burken, dela och kärna ur dem.  Skär tomaterna i små bitar. Fräs lök och vitlök. Lägg i tomaterna, krydda och låt det koka ihop till en tomatsås. (Blir det för torrt. Späd med lite tomatspad.)

Skölj av saltet från auberginen och torka av skivorna lite. Lägg dem på ett smort fat och droppa över lite olja. Grilla på båda sidorna tills skivorna är mjuka och fått lite stekyta. Passa så de inte blir brända.

Riv parmesanen och skär mozzarellan i tunna skivor.

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form med olja. Lägg ett lager med aubergineskivor, därefter tomatsås, mozzarella och parmesan. Kör ytterligare ett eller flera lager tills allt är använt. Avsluta med parmesan.

Grädda i 30 – 40 minuter, beroende på hur tjock gratängen är.

Ät och njut.

Enklaste köttfärssåsen

Etiketter

, , , ,

spaghetti o köttfärssåsVärldens enklaste spaghetti & köttfärssås för 4 personer: Fräs 350 g nötfärs i en gryta. Krydda med salt, peppar, timjan och pressa i ett par vitlöksklyftor. Häll i en flaska färdig tomatsås. Späd med lite vatten. Låt såsen koka under tiden som du kokar 400 g pasta. Klart!
Okej då, det kanske ska vara någon grönsak eller sallad till…

Madame Maigrets receptbok

Etiketter

, ,

Händer det dig någon gång att du blir hungrig av att läsa. Ja, inte kokböcker utan vanliga romaner och deckare? Själv blir jag hungrig mest hela tiden när jag läser.

Donna Leon, till exempel. Den som läser hennes deckare från Venedig bara måste bli sugen på en rykande varm pasta en vinterdag, eller en espresso vid bardisken, eller ett glas vitt vin med tilltugg på terrassen hos den luttrade kommissarie Brunetti.

Själv har jag försökt laga mat ur romaner. När jag läste en deckare av sydarfrikanen Deon Meyer, blev jag så sugen på hans lammgryta med tomat, frukt och kanel att jag plockade fram ingredienserna och satte i gång. Första gången funkade det utmärkt. Men jag glömde skriva upp receptet, och nästa gång blev grytan ganska misslyckad. Så kan det gå…

Nu finns de som har fixat recepten åt oss hungriga. En av böckerna är ”Madame Maigrets receptbok”, en 20 år gammal bok som måste ha stått och gömt sig i min bokhylla. Häromdagen gick jag förbi bokhyllan med kokböcker (okej då, det är ganska många kokböcker…). Och plötsligt så stod boken där, full med gammaldags franska recept.

Eller vad sägs om Marinerad ugnsbakad högrev eller Ugnstekt makrill i vitt vin eller traditionell Canard à l’orange (anka med apelsin).  Själv blir jag sugen och funderar på att sätt igång till helgen. Det blir nog fisk, tror jag. Men marinerad högrev som bakats i ugnen i fyra timmar… Jag tror den kan bli fantastisk.

Boken är en sammanställning av vad kommissarie Maigret äter i deckarserien med samma namn. Serien är skriven av den belgisk-franske författaren George Simenon från 30-talet fram till 70-talet. Jag läste rätt många av böckerna för länge sedan. Som jag minns det, så var det en gammaldags, borgerlig lite trött lunk blandat med en noir-känsla. Inte alls otrevlig läsning.

Eller vad sägs om när han får lammstek:

Och Maigret betraktade lammstekens rosa kött och resterna av den aromatiska salladen. Det var verkligen aptitretande…
Han var hungrig. Och denna saftiga stek befanns sig på bara några centimeters avstånd från hans näsborrar. Två skurna bitar låg kvar på fatet. Han tog den ena med fingrarna och åt den, alltmedan han pratade som om också han hade hört till huset.

”Liberty Bar”

Visst blir man lite hungrig…