Fisk florentine – värmande vardagsgratäng

Etiketter

, , ,

fisk florentine

Fiskgratäng florentine brukar betyda spenat i botten av gratängformen, plattfisk ovanpå – och vinsås överst. Ett enklare vardagsrecept är att lägga fisk i botten av formen – sej eller torsk – och spenat med lite crème fraiche över. Det är enkelt och det är gott. Väl värt att testa en kall decemberdag när det behövs lite extra värme från ugnen.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
400 – 500 g spenat, färsk eller fryst, men inte hackad
2 skalade vitlöksklyftor
ca 1 dl crème fraiche, kanske lite mer
600 g sej eller torsk
olivolja
salt & vitpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Fräs spenaten i lite olja, fräs tills vätskan har kokat bort. Pressa i vitlöken. Krydda med mycket salt och vitpeppar. Häll i så mycket crème fraiche att det blir som en trögflytande gratängsås.

Lägg fisken i en smörad form. Salta lite. Lägg spenaten ovanpå. Riven ost är ganska onödigt. Det blir fylligt och smakrikt ändå.

Sätt in gratängen i ugnen tills fisken är färdig, cirka 20 minuter. Jag brukar titta på fiskköttet när det är vitt och fast.

Ät med kokt potatis – och tänka att det där gick ju ganska snabbt och enkelt.

Snabbmat: Pasta med räkor, chili & vitlök

Etiketter

, , , , ,

Snabbt, enkelt och billigt. Dessutom gott. Pasta med räkor, chili och vitlök har det som krävs av vardagsmaten.

Till 3 personer: Tina 300 g skalade räkor eller skala ca 900 g färska räkor. Skala 2 vitlöksklyftor. Dela och kärna ur 1 chili, en vanlig spansk peppar. Strimla den.

Fräs chili i lite olivolja, pressa i vitlöken och låt den fräsa i 15 sekunder. Lägg i räkorna och låt dem bli varma. Krydda rejält med svartpeppar från kvarnen, men bara med lite salt (räkorna är redan salta).

Ät med valfri pasta. Kokar du ärtor till är du helt hemma – dessutom nyttig. Inspirationen till det här receptet kommer från den norska matbloggen http://annicaommat.wordpress.com. Men hennes recept var mer lyxigt på färska räkor. Dessutom med mycket mera chili.

Ugnsbrässerad fläskkarré

Etiketter

, ,

Vad gör man när släktingar och vänner ska komma på mat – och man själv har en öm tand som gör ont när man tuggar? Tar en tur till affären och kommer hem med fläskkarré, förstås.

Jag brässerade fläskkarrén i ugnen i 4 timmar och fick ett mycket mört och smakligt kött (som inte gör sig bra på bild). Fläskkarré är ett kött med mycket insprängt fett. Det är bra för det ger mycket smak. Men det funkar dåligt i grytor – det blir mycket fett som smälter ut och lägger sig som en hinna i munnen. Det liksom förhindrar den goda smaken att nå smaklökarna.

Köttet fick därför gå två gånger i ugnen. Först 2 timmar, sedan kallna till dagen efter så att fettskorpan kunde lyftas av. Därefter 2 timmar till.

Vinet och balsamvinägern gav rätten en smak med syra. Men man kan öka kryddningen om man vill. Nu blev det en ganska snäll smak som gästerna uppskattade, men som jag tyckte var lite mesig.

Det här behövs för 4:
800 g fläskkarré i bit utan ben
3 – 4 dl hyggligt rödvin
ca 3 dl buljong, vatten + tärning
olivolja
timjan, en rejäl bunt
3 vitlöksklyftor, skalade
ca 2 msk röd balsamvinäger
ca 1 msk majsstärkelse

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Bryn köttet runt om. Krydda rejält med salt, vitpeppar & cayennepeppar.

Lägg köttet i en gryta eller ugnsform med lock. Vispa ur pannan med lite vatten. Häll på spadet från stekpannan, vin, vinäger och buljong så det nästan täcker. (Hur mycket som behövs beror på hur formen ser ut och på hur mycket sås man vill ha.) Lägg i timjan och pressa i vitlöksklyftorna.

Sätt in formen med locket på. (Nu är läge att göra något annat. Spela spel med barnen, promenera i parken eller vad du nu gillar att göra.) Efter 4 timmar tar du ut formen. Ta upp köttet och häll över spadet i en kastrull. Koka ihop vätskan. Red med lite majsstärkelse. Justera smaken, kanske behövs det mer salt eller buljongtärning eller balsamvinäger…

Skär köttet i mindre bitar (försök inte få snygga bitar, för det går sannolikt inte). Ät med kokt potatis eller kanske med pilaffris.

Crème brulée – klassisk fransk efterrätt

Etiketter

, , ,

crème brulée

En av gästerna hade med sig efterrätten, Crème brulée. Det är, som du vet, ljuvligt len vaniljcrème med knäckig topp. Kort sagt, det är bland det godaste jag vet.

Jag frågade efter receptet, men fick svaret att det kom direkt från Anna Bergenströms kokbok Under valnötsträdet. Och sämre förebild kan man ha; Anna Bergenströms böcker är suveräna. Saknar du hennes kokböcker: köp dem – eller önska dem i julklapp. Det är rätt okej att tillbringa delar av julhelgen med näsan i en ny och vacker kokbok.

Så här ser gästens och Anna Bergenströms crème brulée ut.

Det här behövs för 6 personer:
6 små ugnssäkra portionsformar
6 äggulor
1 vaniljstång
3 dl vispgrädde
2 dl mjölk, 3 %
¾ dl vanligt strösocker till krämen
ca ¾ dl farinsocker till knäcklagret

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Skär upp vaniljstången på längden och lägg den i en tjockbottnad gryta. Häll i mjölk, grädde och vanligt socker. Koka upp och sjud ett par minuter.

Ta en långpanna och förbered ett vattenbad. Anna Bergenstöm tycker att man ska lägga en vikt kökshandduk i botten. Ovanpå ställer man portionsskålarna. Häll hett vatten bredvid formarna = vattenbad.

Lägg äggulorna i en liten skål. Vispa dem.

Ta upp vaniljstången ur grädd-mjölk-blandningen. Skrapa ur vaniljfrön, och lägg dem i grädd-mjölken. Häll blandningen över äggulorna i bunken. Ta lite i taget och rör hela tiden.

När krämen har tjocknat lite, så häller du upp den i formarna. Baka i ugnen i 30 minuter.

Ta ut formarna och låt dem kallna.

Sätt ugnen på grill. Strö på farinsockret. Sätt in formarna 2 – 3 minuter, så att sockret smälter och det blir ett bubblande täcke. (Eller bränn av knäcklagret med en brännare.)

Ät, njut och tänk att inte ens ett kommande tandläkarbesök kan sabba ditt humör.

Någon gång ska jag testa Crème brulée med ett sött Sauternes-vin. Jag tror det blir en himmelsk kombination…

Fläskfilé/fläskytterfilé med bladspenat, crème fraiche & soltorkade tomater

Etiketter

, , , ,

Hur många sätt finns det att variera fläskytterfilé? Jag vet inte, men här kommer ett lyckat sätt. Den lätta sötman i fläskköttet funkar bra ihop med sötman hos de soltorkade tomaterna.

Behovet att hitta variationer på köttbiten hänger ihop med 14-åringen i familjen. Var tredje vecka är det hans tur att bestämma och varje lördag i hans vecka är det dags igen för den mörade biten fläskkött. (Den här veckan blev det lite fel och köttet serverades på fredagen istället).

Det här behövs till 4 personer:
ca 700 g fläskytterfilé
olivolja
600 g spenat
3 vitlöksklyftor, skalade
ca 4 msk strimlade soltorkade tomater
1,5 – 2 dl crème fraiche
salt & vitpeppar
pasta efter tycke & smak

Gör så här:
Putsa bort hinnor från köttbiten. Skär den i fläskkotlettstjocka skivor. Stek i olja på medelvärme tills de är färdiga. (Då känns det ungefär lika stumt som det känns när du trycker dig på hakan.) Salta & vitpeppra.

Värm spenaten i olja tills vätskan kokat bort. Pressa i vitlöken. Krydda rejält med salt & vitpeppar. Jag vet inte vad det är med spenat, men det tycks krävas mycket kryddor…

Lägg i soltorkade tomater och crème fraiche. Låt det bli varmt. Smaka och fundera på om det behövs mer kryddor.

Koka pastan.

Vi åt maträtten med gnocchi. Gott. Till maten drack vi ett glas Cote du Rhone. Det funkade mindre bra, ett lättare italienskt vin hade varit bättre.

Självklart kan man göra den här rätten på fläskfilé istället – i alla fall om man inte har en 14-åring hemma som kräver just ytterfilén.

Vin chaud – franskt ”varmt vin”

Etiketter

Vilken vecka det har varit. Först jobb, sedan mera jobb – och sedan tänder! Jag fick ont i en tand och gick till tandläkaren som talade om att jag borde ha ont i två tänder. Kul!

Så nu har jag levt några dagar på lättuggad mat, potatismos och andra snälla saker. Till helgen funderar jag på ”överkokt” fläskkarré, typ pulled pork. Vi får se…

Men även de besvärligaste av veckor kan man muntra upp sig. Jag provade med vin chaud, franskt ”varmt vin”. Och det funkade! Vin chaud är en fräschare variant av glögg, helt utan den tunga sötman och russinsmaken. Det är väl värt att pröva – även om vädret är mer regndisigt än så där snökrispigt som det borde för en värmande vin chaud.

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Värm allt tills det ryker om vinet. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Drick och njut!

Snabbmat: Tagliatelle med spenat, lax & torsk

Etiketter

, , , , ,

Ont om tid, men sugen på något med fisk och pasta? Kanske spenat? Här kommer ett enkelt, snabbt och billigt recept som gjort för en vanlig måndag.
Gör så här för 3 personer: Ta 300 g torsk och laxtärningar och fräs dem i olivolja tillsammans med en pressad vitlöksklyfta ett par minuter. Salta & peppra. Häll på 1 dl vitt vin, låt koka ca 5 minuter. Fräs under tiden 400 g spenat med en pressad vitlökslyfta i lite olivolja, salta & peppra ganska mycket.
Ät tillsammans med tagliatelli. Parmesan till om man vill.

Ragu på rådjur

Etiketter

, , , , , ,

Alice B. Toklas har ett recept på Ragu på hare. Hon tycker att man ska ta en hare och marinera den i harblod, vin och vinäger. I marinaden ska det också vara örtkryddor, morot och lök. Därefter ska man bryna köttet och koka det i upp till 3 timmar. Såsen reds och smaksätts med vinbärsgelé.

Det här är ett ganska användbart recept, om man undantar blodet och väljer annat viltkött. Alltså gjorde jag en höstlig gryta på rådjur. Den stod och puttrade på spisen när jag skrev det förra inlägget – och ja, jag kan garantera: lukten gjorde i alla fall mig sugen.

Och resultatet höll vad lukten lovade. Smakbrytningen med svart vinbärsgelé gjorde grytan till riktig feel good-mat.

Det här tog jag till 3 personer:
600 – 700 g rådjursbog med ben, det blev kanske 450 g rent kött
1 gul lök, skalad och klyftad
1 + 3 mindre morötter, skalade och skurna i bitar
2 vitlöksklyftor, skalade
lite färsk timjan
2 lagerblad
ca 25 cl rött vin
olivolja
salt & peppar
ca 25 cl köttbuljong
4 stora schalottenlökar, skalade och halverade
250 g skogschampinjoner, skurna i fjärdedelar
ca 1 msk svartvinbärsgelé
ca 1 tsk röd balsamvinäger
ca 0,5 msk majsstärkelse för redningen

Gör så här:
Skär ner köttet i grytbitar. Lägg det i vinet, tillsammans med örtkryddor, lök, vitlök och den första moroten. Marinera i 2 – 3 timmar.

Häll av marinaden, men spara den. När köttet är torrt bryner man det i omgångar i olivolja. Salta & vitpeppra. Låt grönsakerna steka med på slutet. Häll över kött, grönsaker och marinaden i en gryta. Slå på köttbuljong så att det täcker. Koka grytan i en dryg timme. (Jag rostade benen i ugnen och lät dem koka med i grytan.) Ta upp de nu ganska sönderkokta grönsakerna.

Fräs resten av morötterna och schalottenlöken i lite olja. Lägg över i grytan. Fräs svampen. Salta & peppra och lägg över i grytan. Låt den koka ytterligare 20 minuter, eller tills grönsakerna är färdiga.

På slutet har du i svartvinbärsgelé och balsamvinäger. Justera kryddningen och se om det blir en bra smakbrytning. Rör ut lite majsstärkelse i vatten, och häll i. Låt grytan koka ett par minuter.

Ät och njut. Sätt fram vinbärsgelén på bordet. Alltid är någon som vill ta lite till.

Ett litet glas Periquita Reserva funkade utmärkt till grytan.

Alice B Toklas kokbok

Etiketter

,

Vad gör en amerikansk, judisk husmor i Frankrike när kriget kommer och tyskarna invaderar landet? Springer till skogs och gömmer sig?

Nej, inte om man heter Alice B. Toklas och lever tillsammans med kulturpersonligheten Gertrude Stein. Då åker man till byns marknad och bunkrar mat – däribland två jättelika skinkor som man kokar i marc (fransk grappa). Skinkor som gör att de överlever den stränga vintern.

Den här historien berättar hon i sin kokbok. Egentligen är det en blandning av memoarer och kokbok, och det finns massor med intressanta minnen och kul anekdoter i boken. Ett av dem är när hon bjuder Pablo Picasso på abborre. Alice B. Toklas dekorerar fisken med gul och röd majonnäs, och gör den till en ”tavla” med hårdkokta ägg, tryffel och hackade örtkryddor. Picasso uppskattar konstverket, men tycker att det borde tillägnats Matisse istället.

En annan anekdot är likheten mellan deckare och kokböcker. I bägge fallen gör man sig av med offret innan handlingen börjar. Och Alice B. Toklas lär sig mörda i boken. Hon börjar med en karp och går sedan vidare med andra djur…

Hon levde tillsammans med Gertude Stein i Frankrike under tre decennier i början av 1900-talet. I Paris höll de salong för den tidens avantgardistiska målare och författare. Där träffades Hemmingway och Apollinaire, Picasso och Matisse. Och det var Alice B. Toklas som stod vid grytorna, i alla fall så övervakade hon kokerskan.

I kokboken finns närmare 400 recept. En del av dem är så där gammaldags överdådiga – för att inte säga komplett vansinniga. Ett är Oxgryta Nicolette. Där ska man göra rullader av oxfilé och sedan koka dem i fyra timmar tillsammans med grisbog och curry (!).

Men många recept är förvånansvärt moderna och användbara. Jag ska använda några av dem och modernisera dem efter eget huvud. Börjar redan ikväll med köttet som står i köket och marineras just nu.

Alice B. Toklas skrev kokboken 1954. På svenska utkom den för drygt 30 år sedan, så den går bara att hitta på antikvariat. Men ser du boken, så köp den! Den är fantastiskt kul att läsa.

Om du köper den svenska översättningen, så hittar du inte hennes mest berömda recept på hasch-kladdkakor. Det översattes aldrig. Men det hade du väl ändå inte tänkt använda?

Vinguide Alsace – bästa vinguiden

Etiketter

, , , , ,

Eguisheim France Tourism

Ville Fleurie. Eguisheim är officiellt utsedd till
”blomstad”. Bilden är hämtad från France Tourism.

”Eguisheim är en av de allra vackraste byarna i Alsace. Trots närheten till Colmar är det som att komma till en förgård till paradiset då man om sommaren cyklar in i staden. Trångt, genuint och blommor, blommor, blommor.”

Det här kan låta som en beskrivning hämtad ur en roman, men det är inledningen till avsnittet om Eguisheim i Per Warfvinges guidebok om Alsace och Alsaceviner, ”Vin guide Alsace”.

Per Warfvinge är entusiasten som driver en hemsida om Alsaceviner. I guideboken tar han ett steg till och beskriver område på 190 fullmatade sidor. Halva boken innehåller beskrivningar av byar, vingårdar och intervjuer med vinbönder.

Där finns fakta om närmare 60 vinproducenter med tips om vilka viner som är mest prisvärda på de olika vingårdarna.

Per Warfving är en äkta amatör, alltså en person som älskar det han gör. Och just därför blir resultatet ofta så lyckat.

Nu är det inte särskilt svårt att älska Eguisheim. Har du aldrig varit där, så ska du boka en biljett och åka dit. Det är en fantastisk by med medeltida gränder och korsvirkeshus som lutar sig mot varandra. Mest av allt känns det som att stiga in i en Hans-och-Greta-värld.

Byn är också mycket gammal. Det omnämns redan år 720, och en adelsman från byn blev påve på 1000-talet.

Men boken handlar inte bara om vin. Där finns tips på de krogar som vinbönderna själv äter på. Och skulle du vilja cykla fram mellan byarna, så finns där praktiska råd och anvisningar.

Ett avsnitt tar upp Alsace plågsamma historia. Jag har tidigare skrivit om hur byar nästan utplånades under 30-åriga kriget (Alsace & fredspriset). I Riquewihr bodde i 2 245 personer innan kriget startade. 30 år senare hade antalet reducerats till 74 personer.

Men mest handlar det naturligtvis om vin. Är du intresserad av Alsace och viner därifrån – eller funderar du på en Alsace-semester nästa år, tycker jag absolut att du ska köpa boken. Den kostar 230 kronor om du köper den från Per Warfvinges hemsida http://www.warfvinge.net Den finns också på http://www.bokus.com