Crème vichyssoise – potatis- & purjolökssoppa

Etiketter

, , , , , , ,

potatis o purjosoppa

Ibland behöver man något som värmer och mättar. Något som tröstar. Idag behövde jag lite comfort food efter en lång och plågsam sittning hos tandläkaren. Operation av käken och rensning av rotkanalerna, roligare kan man faktiskt ha en torsdagseftermiddag i slutet av september.

När jag åkte hem jag funderade jag på mat. Det händer att jag gör det någon gång… Och då mindes jag något lent, gräddigt och snällt: potatis- & purjolökssoppa. Tänk att man kan glömma bort något som är så gott!

Jag svängde förbi mataffären. Stoppade ner mandelpotatis, purjo och crème fraiche. Och redan utanför butikens dörrar var jag på lite bättre humör.

Sedan kom jag på att ett plågsamt tandläkarbesök kan användas på många sätt. När hustrun frågade om jag kunde plocka ur diskmaskinen, så pekade jag bara lite diskret mot den svullna käken…

Det här behövs till ca 3 personer:
5,5 dl purjolök, sköljd och skivad
lite smör
5,5 dl mjölig potatis, t ex mandelpotatis, skalad och ganska fint tärnad
1 l kycklingbuljong, tärning eller fond
lite salt & vitpeppar
1 – 1,5 dl crème fraiche

Gör så här:
Fräs purjon i lite smör tills den är helt mjuk. Salta & peppra försiktigt. Häll i potatis, kycklingbuljong och crème fraiche, men spar lite som du kan ha i när soppan har kokat färdigt. Då får man med lite pigg syra från crème fraichen.

Koka tills purjo och potatis kokar sönder, tar kanske 20 minuter. Ta en vanlig visp och vispa sönder grönsakerna till en slät soppa. Gillar du att diska, så kan du hälla det i en mixer, men det behövs inte.

Vispa på slutet i den sista crème fraichen. Smaka. Lite mer salt & vitpeppar?

Ät & njut. Fröjda dig åt att det är billig mat. Det kan man behöva efter en saftig tandläkarräkning.

Florian Beck-Hartweg – sympatiska och ekologiska viner

Etiketter

, , , , ,

pinot gris beck-hartweg

En smällvarm eftermiddag i slutet av juli styrde vi bilen söderut genom Alsace. Biltermometern visade på 36 grader i skuggan. 15-åringen stönade i baksätet, och när man gick ur bilens svalka hos den sympatiske vinbonden Gérard Waegell blev det så varmt att svetten började droppa från näsan.

Det var en ganska märklig upplevelse. Jag luktade på vinet, tittade nedåt på vinglaset och näsan. Och upptäckte en svettdroppe som var på väg att släppa från nästippen.

Nästa stopp var den lilla staden Dambach-la-ville. Men det var inte stadens charm som lockade; det var vinproducenten Florian Beck-Hartweg. Hans viner är ekologiska och innehåller bara små mängder svavel. Filosofin är att vinerna ska vara av så bra kvalitet att de klarar sig utan mängder av tillsatser. Dessutom skriver Per Warfvinge entusiastiskt om honom i boken Vinguide Alsace.

Klart att vi var nyfikna – så vi parkerade i skuggan, slängde ett öga på 15-åringen som tittade upp från datorn och skakade på huvudet. Han ville inte följa med in till ytterligare en vinbonde.

Inne i källaren – den här gången låg vinkällaren verkligen i källaren – hittade vi pappan, Michel Beck-Hartweg. Det var en mycket vänlig man som gärna berättade både om gården och om vinerna. Han hällde upp en frisk Sylvaner, log lite och förklarade att deras egna druvor inte alls såg så stora och fullmatade ut som i broschyrernas färgbilder.

– Våra druvor är mycket mindre, så blir det när vi odlar ekologiskt.

Gården är ganska liten, 5,5 hektar, men den bygger på en tradition av vinodling sedan 1500-talet. Familjen odlar alla de traditionella Alsacedruvorna, från frisk Sylvaner till mättad Gewurztraminer. Druvorna handplockas för att ge bästa kvalitet. Ändå säljs vinerna till sympatiska priser, en vanlig standard-Riesling kostar 5,90 euro.

1,5 hektar av gårdens marker ligger inom Grand Cru Frankstein. Det är alltså vinodling inom ett område som anses ovanligt bra och därför får en särskild kvalitetsmärkning. Här gör Florian Beck-Hartweg bland annat en röd Pinot Noir, men eftersom druvan inte är godkänd för Grand Cru så säljs den som specialvinet Pinot Noir ”F”, utan den extra kvalitetsstämpeln.

Vi provade oss igenom Sylvaner och Pinot Noir, ett par olika Riesling och några sorter Pinot Gris – alla friska och smakliga. Vi beundrade källaren med lagrade flaskor. Vi ställde frågor och Michel Beck-Hartweg berättade på en långsam och eftertänksam tyska.

Ungefär då slets dörren upp. In störtade en röd och varm 15-åring.

– VAD HÅLLER NI PÅ MED. Det är minst 40 grader varmt i bilen!

Och han hade helt rätt. Bilen hade nu hamnat i solen och fått en rent saharisk temperatur. Återstod bara att betala och ta med vinskatten hem till Sverige.

michel bech-hartwg

I helgen var det äntligen dags att gå ner i radhuskällaren och plocka upp en flaska. Det blev en Pinot Gris Cuvée Prestige från 2011, ett torrt, finstämt och lite försiktigt vin. Lätt men ändå fylligt. Fräscht och med inslag av mineral.

Florian Beck-Hartweg undviker botrytis, ädelröta. Vinet har heller inget av den sötma som ibland finns i Pinot Gris-viner – inte nödvändigtvis för att de är söta, men den låga syran gör att munnen signalerar ”sötma”. Trevligast med vinet är en liten, liten beskhet på slutet. Det gör att vinet funkar bra med mat, t ex fläskkött.

Om jag skulle köpa vinet igen? Priset, 8,30 euro är inget problem – men vägen; det är så förbannat långt till Alsace…

Vill du läsa mer om vinerna så har Beck-Hartweg en engelskspråkig hemsida. Du hittar den HÄR.

Plommonsalsa – het, söt & lite bitter

Etiketter

,

plommonsalsa

Du kanske vet hur det är med plommonträd. På våren blommar de fint med vita eller rosa blommor. Under sommaren växer plommonen i stora klasar och grenarna böjs nedåt.

I början av hösten händer en av följande saker. Antingen ruttnar nästan allt bort på trädet och man står där med en skörd på ungefär fyra plommon. Eller också mognar hela trädet samtidigt och 7 304 plommon rasar ner på gräsmattan inom en veckas tid.

Just så var det i år, så vi har testat lite nya sätt att ta hand om frukterna. En kanelkryddad plommonsås tycker jag inte blev så lyckad. Men plommonsalsan blev fräsch och god. Den har både hetta, sötma och lite bitterhet från plommonskalen. Tillsammans med fläskkött funkar den bra.

Det här behövs till 6 personer:
18 plommon
1 liten skalad, mild lök, schalottenlök eller knipplök
1 chili, spansk peppar, delad och urkärnad
1 vitlöksklyfta, skalad
2,5 msk honung
milt flingsalt & svartpeppar efter smak

Gör så här:
Halvera och kärna ur plommonen. Finhacka chili och lök.  Riv vitlöken.

Lägg frukt, grönsaker och honung i en matberedare/mixer. Kör några varv till önskad konsistens. Salta & svartpeppra efter egen smak.

Jag funderar på att göra en plommonsalsa till, och frysa in den till julbordet. Om man kryddar lite mer med honung och kanske lite ”juliga” kryddor som kardemumma, så tror jag det kan bli kanon till kryddiga revbensspjäll.

Brandade med potatismos – sydfransk comfort food

Etiketter

, , ,

brandade m potatismos

För en vecka sedan skrev jag att det var en härlig höst. Fortfarande tillräckligt varmt för att ta med frukostbrickan ut en sen helgmorgon.

Det var då, det.

Nu känns det som hösten har dragit in över landet, den där gråa, kalla. På väg till jobbet får man kryssa mellan vattenpölarna. Och på kvällen är det läge för den tjocka tröjan när jag tar sena promenaden med hunden.

Återstår bara en sak för oss sommarmänniskor – att krypa in, sätta på spisen och laga mat som värmer.

Brandade med potatismos är sydfransk comfort food. Den är len, den är lite kryddig och man blir både varm, mätt och lite lycklig. I alla fall jag.

Det här behövs till 3 personer:
400 g torskfilé (behöver inte vara de bästa bitarna)
1 msk flingsalt
5 vitlöksklyftor, skalade och grovhackade
1 msk timjan (lite mindre om den är helt torkad)
0,5 dl olivolja
svartpeppar

750 g mandelpotatis, skalad och skivad
lite salt
0,5 dl mjölk
0,5 dl olivolja
vitpeppar
en näve slätbladig persilja

Oliver
skivad mild lök, om du vill

Gör så här:
Strö saltet över torskfilén och låt den rimma 1 timme i rumstemperatur. Häll olivolja i en kastrull. Lägg ner fisken, timjan och grovhackad vitlök. Svartpeppra. ”Koka” under lock på svag värme tills fisken är klar. Tar kanske 10 minuter.

Koka potatisen i lättsaltat vatten tills den är klar. Mosa med potatisstöt. Häll i mjölk och olivolja. Vispa potatismoset med en visp. Vanlig handvisp funkar utmärkt. Krydda med lite vitpeppar.

Sätt ugnen på grill. Olja en ugnsform. Lägg ner ett lager potatismos, sedan fisken och persiljan. Toppa med mer potatismos. Droppa lite olivolja över.

Sätt in i ugnen och gratinera tills potatismoset fått lite färg.

Jag skrev en gång tidigare att brandade med potatismos var provencalskt lappskojs. Så fel jag hade.

Den som fick mig på bättre tankar var Maj-Britt Aagaard på Spiselandslaget. Vill du testa hennes Brandad, gjord på norsk klippfisk, så hittar du receptet HÄR.

Rustikbaguette – grövre & matigare

Etiketter

,

rustikbaguette

Smakrikt, mustigt och med en kant som är lite knaprig. Rustikbaguette är det godaste bröd jag har bakat på länge. Prova det själv! Det är inte ett dugg krångligt, men man får ha lite tålamod eftersom det ska jäsa i 24 timmar.

Egentligen gör jag det här brödet mest med tanke på 15-åringen (sonen i familjen). Varje gång vi är och handlar, så tycker han att vi ska köpa ICA:s rustikbaguette. Det gör jag gärna, men samtidigt gnager det lite i mig ”jag kan väl också baka baguette…”

Så jag sätter igång. Drar fram kokböcker, letar recept på nätet och börjar baka. Till sist står jag där med två nybakade, doftande och maffiga baguetter. Jag skär upp, brer på lite smör. Provsmakar. Stolt ropar jag att 15-åringen ska komma och smaka.

Han tar en tugga. Funderar:

– Det var godare än jag trodde, säger han på tonåringens misstrogna sätt.

Själv tänker jag en tanke som inte lämpar sig i en ganska snäll matblogg. Men så kommer det från 15-åringen:

– Jag tror jag ska skära upp en bit till.

Det är väl ungefär så nära riktigt beröm man kan komma…

Det här behövs till 2 stora baguetter:
Dag 1 mitt på dagen
ca 8 g jäst (ta 1/3 av halva jästpaketet)
2,5 dl ljummet vatten
2,5 dl vetemjöl special eller Manitoba-vetemjöl

Dag 1 på kvällen
1 dl ljummet vatten
2 dl vetemjöl special eller Manitoba

Dag 2
ca 17 g jäst (2/3 av halva jästpaketet)
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
1,25 dl rågmjöl
1,25 dl grahamsmjöl
5,5 – 6 dl vetemjöl special eller Manitoba
1 msk salt
olivolja att smörja bunken med

Gör så här:
Dag 1 mitt på dagen
Smula ner jästen. Häll på fingerljummet vatten och rör till jästen löser sig. Vispa ner mjölet. Vispa ganska länge.

Dag 1 på kvällen
Mata degen med fingerljummet vatten och mjöl. Rör riktigt länge. Se hur det liksom bildas trådar i degen; det är de trådarna som gör brödet lite segt.

Dag 2
Smula ner jästen. Häll på olivolja och fingerljummet vatten och rör till jästen löser sig. Häll ner fördegen och mjöl. Börja med rågmjöl och grahamsmjöl. Rör/bearbeta degen riktigt länge. Häll i saltet mot slutet.

Olja en bunke (då fastnar inte degen och det är lättare att få med sig alla jäsbubblor). Häll ner degen i den oljade bunken och låt den jäsa i två timmar.

Ta upp degen på ett väl mjölat bakbord. Dela den i två halvor. Dra ut varje halva till en baguette lika lång som ugnsplåten. Knåda inte.

Lägg baguetterna på en bakplåt med ugnspapper. Lägg över en handduk och låt dem jäsa i 40 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader. Sätt in en skål med vatten och spruta in lite vatten i ugnen. Skjut in plåten, grädda bröden i 30 minuter. Låt dem svalna på galler.

Inspirationen till de här baguetterna kommer från den sympatiska bloggen Trattoria.nu. Där finns ett recept med kalljästa baguetter gjorda på rågsikt, väl värda att prova.

Gräddkokt mandelpotatis & jordärtskocka

Etiketter

,

gräddkokt mandelpotatis o jordärtskocka

Gräddigt, rotfruktigt och krämigt. De här gräddkokta rotsakerna funkar fantastiskt bra till en köttbit. Det blir som en krämig ”rotfruktsgratäng” där man inte behöver någon extra sås.

Om man vill kan man äta jordärtskockorna & mandelpotatisen som en vegetarisk ensamrätt. Jag skulle äta det med stekt svamp och fräst spenat, men här är det fritt fram för fantasin – varma marinerade morötter, lättkokt blomkål…

Det här behövs för 3 personer:
300 g jordärtskocka
1 dl vispgrädde
2 – 2,5 dl mjölk
salt & vitpeppar
350 g mandelpotatis

Gör så här:
Skala skockorna. Skär dem i mindre delar och låt de koka i gräddmjölken. Salta på ganska ordenligt, men ta det lugnt med pepparen.

Skala mandelpotatisen. Skär den i lita stora delar som skockorna. Lägg ner potatisen i kastrullen när skockorna kokat 6 -7 minuter.

Koka till skockorna är helt klara. Det tar kanske 20 minuter. Om man vill kan man låta kastrullen puttra ett par minuter till, så får man en tjockare och krämigare rätt.

Periquita – fynd så länge någon kan minnas

Etiketter

periquita 2010

Det är egentligen ingenting ovanligt med Periquita. Det är ett schysst rödvin med ett sympatiskt pris. Ett sådant där vin som 100 000-tals svenskar bär hem till fredagsbiffen.

Bara en sak är ovanlig; det har varit ett bra vin så länge som någon kan minnas. I alla fall så länge jag kan minnas.

Det hängde med på studentfester på den tiden när Herreys körde med gulddojjor. En enstaka flaska smög sig in under den bistra lågkonjunkturen. Och i veckan svängde jag förbi Bolaget igen och kom hem med en flaska.

Inte heller den här gången blev jag besviken. Lukten är lite småmullig. Mörkfruktig och lagrad. Smaken är fräschare och fruktigare än den var för 25 år sedan, men fortfarande varm, generös och med ett litet bett.

Vinet funkade utmärkt till den stekta fläskytterfilén. Det var 15-åringen som bestämde maten och när han gör det så blir det ”kött” en gång i veckan – och ”kött” det är kotlettrad i en liten påse, alltså fläskytterfilé.

69 kronor får man lägga för en flaska Periquita från 2010. Det gör man gärna; hade vinet sålts av bilhandlare, så hade de sagt att man ”får mycket vin för pengarna”.

Heder åt producenten Fonseca, som klarar av att göra ett strålande vin, årtionde efter årtionde.

Goda grova frukostbröd

Etiketter

grova frukostbröd

Morgontidning och kaffe. Ett äpple. Ost och marmelad – och så brödet.

De här frukostbröden passar på något sätt extra bra när man kan ta det lite lugnt och slipper rusa runt som en galning på jakt efter telefonen och nycklarna och matlådan och väskan och kopplet till hunden och de där papperen som man bara måste ha med sig.

De här behövs till 12 frukostbullar
½ pkt jäst, 25 g
3,5 dl vatten, ljummet
1 msk olivolja
3,5 dl vetemjöl special
2,5 dl grahamsmjöl
2,5 dl siktat dinkelmjöl
0,5 msk salt
sesamfrö eller vallmofrö

Gör så här:
Smula ner jästen i en bunke. Häll på oljan och fingervarmt vatten. Rör så jästen löser upp sig.

Häll i mjölet (inte allt på en gång). Rör ganska länge med en träslev. Häll i saltet mot slutet. Lägg en handduk över degen och låt den läsa till dubbel storlek, 1 – 2 timmar.

Sätt ugnen på 225 grader. Ta upp degen på ett bakbord med mjöl. Dela degen i 4 delar, och sedan varje del i 3 små delar. Rulla varje del till en liten boll, och lägg den på en bakplåt med papper. Lägg en handduk över och låt dem jäsa i 30 minuter.

Pensla frukostbullarna med vatten och strö över sesamfrö eller vallmofrö.

Skjut in plåten i ugnen och grädda tills frukostbullarna har fin färg. Det tar en 12 – 15 minuter. Låt dem svalna på galler.

Visst är det en härlig höst så här långt. Fortfarande tillräckligt varmt för att ta en kopp kaffe utomhus – och är man lika seg som jag på morgnarna kan man ta med sig frukostbrickan ut på helgerna.

Om man gillar varma bröd på morgonen, så kan man göra degen kvällen innan. Låt den jäsa i kylskåpet under natten. Forma bullarna på morgon, jäs dem i 30 minuter och grädda.

Varma frukostbröd är ännu godare – men morgonen blir inte så där lugn och avslappnad…

Gratinerad aubergine & rådjursfärs

Etiketter

, ,

aubergine & rådjursfärs

Ett par skivor aubergine, lite rådjursfärs och en näve riven ost. Mer behövs inte för att göra vardagen lite lyxigare. För när mild och mjuk aubergine möter kryddig färs, så uppstår en liten glädje i munnen.

Vi gjorde den här rätten på rådjursfärs. Men är det svårt att hitta, ta lammfärs istället. Eller så gör man en vegetarisk Aubergine farcie med svamp.

Det här behövs för 2 personer:
1 ganska stor aubergine, 350 – 400 g
olivolja
300 g rådjursfärs eller lammfärs
2 vitlöksklyftor, skalade
2 – 3 tsk färsk timjan
salt & svartpeppar
1,5 -2 dl lagrad, riven ost, t ex Herrgård

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skiva varje aubergine på längden i 4 skivor. Strö på lite salt och låt dem stå en stund.

Skölj av aubergineskivorna. Lägg dem i en oljad långpanna eller i ugnsformar. Droppa över lite olivolja. Salta lite, peppra. Sätt in skivorna i ugnen tills de är genombakade – det tar kanske 20 minuter.

Fräs färsen. Krydda med timjan, vitlök, salt & peppar.

Ta ut auberginen. Lägg den frästa färsen ovanpå. Toppa med osten. Gratinera i 10 minuter – eller till osten har fått fin färg och auberginen är riktigt mjuk.

Ät den lena auberginen med gott ris, t ex pilaffris.

Gnocchi med smör, citron & salvia

Etiketter

, , , ,

gnocchi m smör, citron & salvia

Fort, gott och enkelt. Gnocchi med smör, citron & salvia är till för de dagar när man vill ha något riktigt gott utan att stå en evighet i köket.

Hela rätten bygger på balansen mellan den goda smörsmaken och syran från citronen. Kryddigheten från salvian ger smaken en extra skjuts.

Det här behövs till 4 personer:
1 dl strimlade salviablad, drygt ½ kruka
75 g smör
1,5 msk pressad citron
800 g färsk potatisgnocchi
lite svartpeppar

Om man vill äter man spenat till. Då kan man ta:
400 g färsk spenat
lite olivolja
1 vitlöksklyfta
ordentligt med salt & vitpeppar

Gör så här:
Fräs den strimlade salvian i smöret en minut. Häll i citronsaften. Ställ åt sidan.

Koka gnocchin enligt anvisningar på paketet. När de flyter upp är de klara. Värm gnocchin i smör-citronsaft-salvia en kort stund. Ta ett varv med svartpepparkvarnen.

Spenaten
Fräs spenaten i lite olivolja. Pressa i vitlöksklyftan. Krydda på bra med salt & vitpeppar. Fräs tills vätskan har kokat in.

I norditalienska Luino vid strandpromenaden ut mot Lago Maggiore ligger Pizzeria Trattoria Turistico. Det låter som en typisk turistfälla, ett ställe man ska trängas på för att få titta på den magnifika utsikten över sjön och Alperna.

Det var nästa motvilligt som vi satte oss på uteserveringen för en dryg månad sedan. Men alla tankar om turistfälla försvann när maten kom på bordet. Där fanns riktig, italiensk mat: gyllengul Risotto Milanese, mustig Osso Buco och en fantastisk Gnocchi med smör, citron & salvia.

Jag käkade gnocchin. Förundrades över den fina balansen mellan smör och citron. Smackade och var lycklig. Vad jag åt till gnocchin har jag fullständigt glömt.

Ibland är minnet ganska bra, man minns det som var godast.