Mas Louise – kryddigt, mörkfruktigt & ekologiskt

17 söndag Maj 2015

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

mas louise3

Egentligen vet vi det allihop. Vi kan inte fortsätta att leva på samma sätt som nu; bilarna måste bli fossilfria, jordbruket ekologiskt.

”Bah”, tänker du, ”ska man leva på rotfrukter och havreavkok – och ha tovade filttofflor på fötterna?”

Nej, det kan räcka med något så enkelt som att flytta handen till en ekologisk hylla när du är på Systemet nästa gång. Tar du Mas Louise 2013 (99 kronor) så slipper du dessutom bli besviken.

Det här vinet är som en kraftfull fransman. Mer general de Gaulle än Francois Hollande skulle man kunna säga. Djup, trevlig lukt av mörka bär. Lite kryddighet och aningen björnbär.  I munnen är det fylligt och klart trevligt att dricka.

Jag gillar det här vinet för att det är kraftfullt, men inte entydigt. Lite björnbär och finess bryter mot kraften. Vinet är också gjort på en blandning av Grenache och Syrah-druvor.

För att fortsätta politikermetaforen: Det är mer fransk finess à la Charles de Gaulle än butter vresighet à la Winston Churchill.

Och så var det där med ekologi. Är det så enkelt som att välja en flaska Mas Louise, då behöver man inte tveka om en mer ekologisk framtid.

Marockansk potatisomelett med harissa & kikärtstagine

14 torsdag Maj 2015

Posted by in buffé, huvudrätt, mat, smårätt, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

marockansk potatisomelett & kikärtstagine

Ibland blir man bara så fruktansvärt trött på vanlig mat. Det känns som om pasta och biff och torsk och potatis håller på att växa ut ur öronen på en. För att inte prata om bönor och alla foträta rotsaker…

Så kände jag en dag när jag slog upp tidningen och hittade recept på – marockansk mat.

Tjoho, fram med kryddburkarna. Matglädjen var tillbaka!

Det här behövs till 4 personer:
Potatisomelett
5 kokta potatisar
olivolja
1 gul lök, skalad & finhackad
2 vitlöksklyftor, skalade & finhackade
6 ägg
1 tsk harissa (stark marockansk chilipasta)
1 msk hackad persilja
salt

Kikärtstagine
2 burkar kokta kikärtor
olivolja
1 tsk paprikapulver
1 tsk spiskummin
½ tsk cayennepeppar (lite mindre om man inte gillar chilihetta)
1 kanelstång
1 gul lök, skalade & finhackad
1 vitlöksklyfta, skalad & finhackad
1 ask körsbärstomater
2 msk hackad persilja
salt & svartpeppar

Gör så här:
Potatisomelett
Sätt ugnen på 125 grader. Mosa potatisen med en gaffel.

Fräs lök och vitlök glansig i olivolja. Använd en stekpanna som tål att stå i ugnen. Blanda ner löken i den mosade potatisen.

Knäck äggen i en bunke. Blanda ner persilja, harissa och salt. Blanda ihop äggsmeten med potatisblandningen. Stek allt i stekpannan tills botten på omeletten har stannat. Ställ in den ugnen tills omeletten har fått fin färg.

Kikärtstagine
Skölj kikärtorna. Halvera tomaterna, kärna ur dem och skär i mindre bitar.

Fräs kryddorna i en stekpanna med olivolja till det luktar gott av kryddorna. Lägg ner lök och vitlök. Fräs den glansig.

Lägg ner tomater och kikärtor. Stek på ganska svag värme 10 – 15 minuter. Rör om ibland.

Det här är inga recept jag har kommit på själv. Jag hittade dem i DN, men från början kommer recepten från Markiz Talhaouis marockanska kokbok.

Men sedan är det ju som det är med mig; jag kan inte låta bli att mixtra lite med maten. Här har jag t ex tagit med vitlök i taginen och uteslutit koriander. Två skäl: dels hade jag ingen koriander hemma, och dels är det ingen favorit. (De sakerna hänger ihop…)

Någon gång ska jag testa att göra recepten fylligare. Nu är det ganska en ganska ”spetsig” smak, som det ofta är med chilihetta. Då ska jag ta mer vitlök, mer persilja och kanske mer lök.

Det kanske inte blir så äkta marockanskt, men det är ju som Gordon Ramsey säger:

– Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet

Vilket vindistrikt åker du till i år? Normandie!

12 tisdag Maj 2015

Posted by in cider, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

hus i bretagne

Min högsta chef är en hyfsat social person som gillar att prata. Dessutom gör han som de flesta av oss; han pratar om det man har gemensamt.

Så här i slutet av våren brukar han komma förbi mitt arbetsrum, och så kommer den vanliga frågan:

– Vilket vindistrikt åker du till i år?

De senaste åren har jag svarat Ticino i italiensktalande Schweiz, Baden-Württemberg och Alsace. Men år blir svaret ett helt annat. Vi åker till Normandie – och där finns inga vingårdar. Däremot kyrkor, kossor och äpplen.

Jag ser verkligen fram emot det, kanske inte just kossorna men väl de produkter som kommer därifrån: Brie, Camembert, Comté… Och så var det, det där med äpplen. Precis som Alsace har sin Route du vin, så har Normandie sin Route du cidre.

Ett par mil öster om Caen börjar den snitslade banan mellan äppelgårdarna i det öppna landskapet. Jag ser fram emot besöken hos ciderproducenterna – vilken underskattad måltidsdryck det är – och att testa det brännvin de bränner själva. Förhoppningsvis kommer vi hem med ett par flaskor lagrad Calvados, som man kan smutta på när novembermörkret lägger sig över det kalla landet i norr.

Har du varit i krokarna så får du gärna höra av dig med tips på ciderproducenter och ostar och allt annat sådant som gör resan värd besväret.

Som vanlig byter vi hus, den här gången med en familj i Saint Lo ett par mil sydväst om Caen. Vi har bytt boende åtta gånger hittills – och det har funkat bra varje gång. Den här gången är det genom organisationen Intervac, men vi har tidigare också använt HomeLink.

Om du är sugen på byte finns det fortfarande människor som vill byta med Sverige. Men man ska kanske ha rimliga förhoppningar, särskilt så här sent på våren. Jag tror inte man kan byta en etta mot en villa vid Medelhavet, men fortfarande finns det gott om personer i stora städer som vill byta – så en semester i Berlin eller Paris går fortfarande att ordna.

Länkarna till Intervac och HomeLink hittar du här:

http://se.intervac-homeexchange.com/

http://sweden.homelink.org/

Och så var det, det där med bilden överst. Ja, jag vet att det är ett snett och dåligt taget foto, men det var ett hus vi gick förbi  för ett par år sedan när vi bytte hus i Bretagne.

Och just så tycker jag hus ska se ut när man är på semester.

Glass & mixad frukt – lättaste efterrätten

10 söndag Maj 2015

Posted by in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

glass & mixade bär

Har man noll koll när det gäller efterrätter, så får man spela med de enklaste korten. Och det enklaste är god glass och mixade bär.

Processen börjar några timmar innan middagen. Man tar sig till glassavdelningen i en hyfsat välsorterad mataffär. Plockar ner några favoriter i kundvagnen. Här är det Limoncello-glass och citronsorbet. Men riktig vaniljglass och champagnesorbet är några andra favoriter.

Är det sommar styr man kundvagnen mot frukt och grönt och tar de bär man gillar. Det kan vara jordgubbar eller hallon eller björnbär.

Under andra årstider tar man en halv sväng tillbaka till de frysta bären och plockar ner det man vill ha. I min kundvagn: björnbär. Sedan är det bara hem och lägga upp glassen så snyggt man kan – en glasskopa som man doppar i hett vatten är oumbärlig om man ska få till kulor.

Frysta bär tinar man, sedan är det bara att trycka ner ett par teskedar socker och köra allt i mixern.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
2 goda halvlitersförpackningar med glass eller sorbet
250 g bär
2 – 3 tsk socker.

Oxrullader med björnbär & bacon – tradition med modern twist

08 fredag Maj 2015

Posted by in huvudrätt, mat, nötkött, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

oxrulader m bacon & björnbär

Vad åt man till söndagsmiddag för 50 – 60 år sedan? Du vet när Vällingby och Kortedala var nya förorter och det fortfarande fanns hemmafruar. När man drömde om att äntligen få råd att köpa bil och en resa till Mallorca var något oerhört exotisk…

Chansen är hyfsat stor att en och annan familj satte fram oxrullader. Ibland tillsammans med potatismos, men alltid med den obligatoriska saltgurkan.

Den saltade gurkan har jag aldrig förstått mig på. Men oxrullader är spännande, så jag testade rullader med björnbär, lök & bacon. Såsen är gjord på rödvin, buljong och crème fraiche. Och potatismoset bytte jag ut mot blomkålspuré.

Det här är ny mat som ändå följer upptrampade stigar.

Det här behövs till 4 personer:
650 g lövbiff
olivolja
salt & svartpeppar
1 pkt tärnad bacon (140 g)
2 schalottenlökar
125 g björnbär
2,5 dl vatten
1 dl rött vin, inte alltför strävt
1 dl crème fraiche, 34 %
4 tsk fransk senap
1,5 tsk majsena/majsstärkelse
några droppar kinesisk soja

Blomkålspuré
500 g blomkål
ca 7 dl kycklingbuljong (vatten + tärning eller fond)
drygt 1 dl kokspad
drygt 1 dl crème fraiche
salt & vitpeppar

Gör så här:
Hacka schalottenlöken. Lägg lövbiffen på plastfolie och banka/tryck ut skivorna så att de blir större. Salta & svartpeppra.

Fräs bacon tills det är nästan knaprigt. Lägg ner löken och fräs en stund till.

Blanda lök, bacon och björnbär till fyllning. Lägg en klick på varje lövbiff (i mitten men ganska nära den bredare änden). Vik in sidorna på lövbiffarna, rulla ihop dem och fäst med en tandpetare.

Bryn ruladerna runt om i olivolja. Använd en tjockbottnad gryta eller en traktörpanna. Häll på vattnet och låt ruladerna koka 20 minuter på ganska svag värme.

Häll på vin, crème fraiche och senap. Låt grytan koka 5 minuter utan lock. Rör ut majstärkelse i lite vatten. Häll i och koka ett par minuter. Smaka av med kinesisk soja.

Blomkålspuré
Skär blomkålen i mindre bitar. Koka i hönsbuljong tills blomkålen är mjuk.

Häll av kokvattnet, men spara det. Mixa blomkålen med crème fraiche & kokspad. Salta & vitpeppra. Häll tillbaka i grytan och värm upp.

Vi åt oxruladerna med klyftpotatis och sugar snaps. Till drack vi en flaska Guigal Chateauneuf-du-Pape.

Ingen saknade saltgurkan.

Rödvinskokta svartrötter med björnbär & chèvre

07 torsdag Maj 2015

Posted by in mat, smårätt, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

rödvinskokt svartrot

Jag har aldrig ätit svartrötter tidigare. Men rödvinskokta med björnbär och chèvre var det en klart trevlig förrätt. Balansen mellan syra från vin & vinäger, sötma från bär och honung – och mjälla svartrötter. Mums.

Dessutom inte alls krångligt att göra.

Det här behövs till 4 personer:
6 – 7 svartrötter
4 dl rött vin, inte alltför strävt
125 g björnbär
salt
2 msk röd balsamvinäger – eller annan god vinäger

drygt 1 msk honung
2 msk olivolja
salt & vitpeppar

150 g chèvre, i bitar
lite färsk timjan

Gör så här:
Skala svartrötterna med en potatisskalare. Dela dem om de är långa. Lägg dem i vatten, så de inte mörknar.

Ta en stor gryta. I med vin, björnbär, svartrötter, salt och vinäger. Koka i 15 minuter eller tills rötterna är färdiga.

Ta upp svartrötterna. Ner med honung, olja, salt & peppar i grytan. Reducera (koka på hög värme utan lock) till nästan tjockflytande konsistens.

Lägg upp svartrötterna på tallrikar. Droppa över såsen. Lägg upp chèvre och timjan.

Ät & njut.

Guigal Chateauneuf-du-Pape – goda, dyra droppar

05 tisdag Maj 2015

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

guigal chateauneuf

I november skrev jag om min ”önskelista” inför julen. Jag önskade lite av de där vinerna man är nyfiken på, men inte tycker sig ha råd att köpa. Framför allt Chateauneuf-du-Pape.

Det var ett smart sätt att ordna en önskelista, så framgångsrik har jag inte varit sedan jag plitade ner ”HOCKEY-KLUBBA” med tryckbokstäver på Tomtens lista för en halv livstid sedan.

I julas fick jag nämligen två flaskor av de dyra dropparna från södra Rhone-dalen – och i helgen var det äntligen dags att öppna en av flaskorna. Det blev Guigal Chateauneuf-du-Pape 2007. På Bolaget får man punga ut med 319 kronor för en flaska.

Det är ett klart sniffvänligt vin. Man trycker ner näsan: känner läder och mogen frukt. Trycker ner näsan och känner lite björnbär. Längre kommer man inte för då är samtalet med de andra runt bordet redan livligt.

Nya gummidäck, tycker någon att det luktar. Nästan jordgubb, föreslår någon annan. Själv fortsätter man att lukta – och tillslut känner man sig nästan som om man var mitt i en fruktodling. Det luktar med andra ord mycket. Och det luktar gott.

Inte heller i munnen blir man besviken på vinet. Det är en mogen smakexplosion där strävhet och frukttoner balanserar varandra – och just den balansen är vinets stora njutning. Men nu blir det inte så mycket mer prat om vinet. En massa Oxrulader med bacon och björnbär sitter liksom i vägen för talorganet, men det gör inte så mycket. Man äter och njuter.

Slutsatser:
1. Vinet gav mersmak.
2. Jag ska fortsätta med önskelistor på bloggen.
3. Kostar ett vin 319 kronor är det helt okej om någon annan betalar.

Hustruns ungerska lantbröd med potatis

03 söndag Maj 2015

Posted by in matbröd

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

hustruns lantbröd

Va’, är hon inte klok, den där hustrun? Stoppa potatis i brödet? Det finns säkert de som är skeptiska, men faktum är att det funkar. Brödet blir saftigt och gott av potatisen.

Dessutom är det ett ganska grovt lantbröd, som funkar lika bra med en skiva ost som med en klick marmelad.  Eller kanske bägge, brie med björnbärsmarmelad…

Det här behövs till 2 bröd:
2 kokta potatisar
25 g jäst, ½ pkt
5 dl ljummen vätska, kokspadet från potatisen + vatten
2 tsk salt
2 msk olivolja
4 dl grahamsmjöl
8 – 10 dl vetemjöl special

Gör så här:
Mosa potatisen med en gaffel, låt den svalna.

Smula ner jästen i en bunke. Häll på ljummen vätska (ska varken kännas varmt eller kallt när du sticker ner ett finger) och lös upp jästen. Ha i mosad potatis, olja & salt. Häll i grahamsmjölet, rör och bearbeta degen. Häll i vetemjölet, lite i taget, arbeta degen med en trägaffel.

Arbeta degen en stund. (Hustrun använder händerna, jag skulle använda trägaffeln). Låt degen jäsa en timme övertäckt med en handduk.

Ta upp degen på mjölat bakbord. Knåda degen. Dela den och forma 2 bröd. Lägg dem på en plåt med en handduk över.

Sätt ugnen på 200 grader. Grädda bröden i ca 35 – 40 minuter. (Bröden är färdiga när det låter ihåligt när man knackar dem på undersidan.)

Låt bröden svalna på galler under bakduk.

Det här receptet kommer från den gamla kokboken Äta på nytt sätt, som utkom 1980 i svansen på det radikala 70-talet. I långa stycken är den ganska modern: mer vegetarisk, säsongsanpassad och lokalproducerad mat – och ingen mat från multinationella storföretag.

I boken kallas det Stefans ungerska lantbröd. Men hustrun har minskat mjölmängden, något som ger ett saftigare bröd.

Copertino – moget & prisvärt rött vin till Första maj

30 torsdag Apr 2015

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

copertino

Klart det ska vara rött vin på Första maj! Välj gärna den gamla italienska trotjänaren Copertino Riserva, nu årgång 2007. För 79 kronor får du ett utvecklat, moget och riktigt gott rött vin som funkar lika bra till köttgrytan som till en stekt köttbit.

Vinet är åtta år gammalt – och det känns när man sticker ner näsan i glaset. Det är en djup, mörk lukt som möter. Toner av läder och källare, men längst in i lukten finns hintar av körbär som piggar upp. I munnen är det avrundat och moget, riktigt gott. De mogna tonerna av läder finns kvar, men körsbären är lättare att hitta än i lukten.

Det här är ett vintervin, men till den stekta köttbiten skäms det inte för sig en vårdag. Eller ta fram en ostbricka. Ställ den på balkongen eller uteplatsen. Häll upp ett glas Copertino och njut.

Grillade revbensspjäll med kryddig BBQ-glaze

27 måndag Apr 2015

Posted by in fläskkött, grillat, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

grillade revben m bbq2

Det skulle bli grillpremiär i helgen. Jag hade gjort allt: Köpt grillkol och tittat till grillen. Köpt revben och kokat dem i 1,5 timmar. Låtit dem svalna i lagen. Gjort egen BBQ-sås. Letat upp mina gamla recept på fransk potatissallad och mangosallad.

Men just när jag skulle kliva ut till grillen började små droppar falla från den nyss blåa himlen. WTF.

Revbenen fick köras under grillelementet i ugnen istället. Det funkade bra det också; de blev just så där supermöra och kryddiga som det var meningen.

Det här behövs till 4 personer:
1,2 kg långa, tunna revbensspjäll
vatten så det täcker
1 morot, skalad
1 gul lök, skalad
2 vitlöksklyftor, skalade
1 lagerblad
ganska mycket salt, kanske 1 msk
gärna en skvätt vitt, torrt vin

BBQ-glaze & sås
1 schalottenlök, skalad
2 + 2 msk olivolja
1 chili, spansk peppar, sköljd och urkärnad
½ dl tomatpuré
2 tomater, urkärnade
3 + 1 vitlöksklyftor, skalade
2 msk honung
½ dl mörk soja
2 – 3 msk vit balsamvinäger
mycket svartpeppar
lite salt

Gör så här:
Lägg revbenen i en gryta (dela dem om det är ett långt spjäll). Häll på vatten så att det täcker. Koka upp och skumma bort allt skum som bildas. Lägg i morot, lök, vitlök och lagerblad. Salta och häll i en skvätt vin. Koka på ganska svag värme i 1,5 timmar. Låt revbenen svalna i lagen.

BBQ-glaze
Hacka lök. Strimla chili. Halvera tomaterna och tryck ut kärnorna med fingrarna.  Skär dem i små bitar.

Fräs löken i olja. Lägg i chili och tomatpuré, fräs en stund till. I med tomater, vitlök honung, soja och vinäger. Krydda med salt & svartpeppar. Koka i 20 minuter. Ha i ytterligare vitlök och lite olja för att höja smaken på slutet.

Pensla de kalla revbenen med glazen. Grilla om vädret är okej. Annars får du göra som jag och köra dem ett par minuter på varje sida under ugnens grillelement. Revbenen ska bli varma – och glazen ska liksom ”fastna”.

Ställ fram resten av BBQ-såsen/glazen på bordet. Ät och njut. Gärna tillsammans med Fransk potatissallad och Mangosallad.

Släng inte buljongen! Det är fantastiskt god om man tillsätter lite mer syra, t ex en pressad citronklyfta, och reducerar den lite. Den här gången kokade jag ner ca 2 liter buljong till 1,5 dl och frös in den i en istärningslåda. (Det gäller bara att inte ta fel om man vill ha en isbit i drinken!)