Veckomeny – Medelhavskost för en vecka i fastan nr 71

Etiketter

, , , , , , ,

Under fastan så fastar man såklart. Det gjorde man förr i Sverige, och det gör man kanske fortfarande om man är katolik. Men det är en fasta på ett ganska civiliserat sätt. Ingen svält och självspäkning. Man ser bara till att avstå rött kött, och så man avstår från excesser. I stället är det vegetarisk mat och fisk som hamnar i blickfånget.

På det sättet liknar fastans diet medelhavskosten. Det är mycket grön och många fräscha rätter med fisk.

Och, jag lovar, får man strömming med pesto (här ovan på bilden), så saknar man inte kött en enda dag under en vecka.

Sedan får jag erkänna att jag inte vill vara utan kött och ett glas vin under alla de 40 dagarna som fastan varar. Men det kanske räcker med att äta kött bara någon gång då och då.

Måndag: Strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet
Strömming är en favorit. Här lägger man den dubbel med lite pesto emellan, och sedan steker man den som strömmingsflundra. Det blir ett lyckat möte mellan svensk husman och Medelhavet.

Tisdag: Fyllig pasta med soltorkade tomater, spenat & halloumi
Soltorkade tomater är gott. Spenat är gott, och halloumi är gott. Hur blir det då om de sakerna får vara en pastasås tillsammans med lite crème fraiche och pastavatten? Gott, såklart!

Onsdag: Sej som i Provence – lieu noir provençale
Vanlig sej säljs ofta till bra pris, i alla fall här i Göteborg. Här har den fått lite smakskjuts av tomatsås, oliver och vitlök. Det är ett sällskap som gör fisken klart mycket piggare.

Torsdag: Gratinerad portabello med hummus – finfint vegokäk
Portobello är champinjoner som vuxit och vecklat ut sig. De är som lagom stora – och smakrika – vegetariska ”biffar”. Här fyllda med hummus, men du kan såklart fylla med dina favoriter.

Fredag: Rödspättarulader med dragonsås – lätt fredagslyx
Det här är den ultimata fredagsmaten. Lättare än att steka korv, och inte så mycket dyrare. Man bara rullar ihop filéerna och lägger dem i form med sås – och så kör man dem i ugnen.

Lördag: Asiatisk wok med vegofärs, blomkål & chili
Vegofärs kan bli lite tradigt. Den har en tendens att smaka på samma sätt i alla sällskap. Men här får den sällskap av chili, vitlök och ingefära – och en sojasås. Och – tadaa! – plötsligt piggnar den till.

Söndag: Fisherman’s pie – gratäng med räkor, torsk & potatismos
Ibland kan traditionella svenska smaker vara rena himmelriket. Det tycker jag gäller för den här fiskgratängen. Torsk, räkor, vinsås och potatismos. Ja, och så lite dill. Tillsammans blir det finstämda ”svenska” smaker.

Veckans förrätt: Gratinerad chèvre & kanderade valnötter – lätt vardagslyx
Absolut bästa sättet att få hustrun på gott humör är att säga – så där i förbifarten: ”Jag tänkte laga något med chèvre idag”. Och det är lätt att hålla med henne. Gratinerad chèvre med kanderade valnötter är faktiskt förbannat gott.

Klicka på länken så hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Rödvinsmarinerad flankstek med gräddig rödvinssås

Etiketter

, ,

Som matbloggare har man ett val. Antingen så bestämmer man att maten man lagar ska bli ett blogginlägg. Då skriver man ner ingredienserna under tiden man grejar i köket, och så fotar man maten innan det är dags att äta.

Eller så tänker man att det här är inget särskilt, då lagar man maten som ”vanligt”, utan att anteckna och utan att fota.

Men ibland blir den ”vanliga” maten så bra att det borde vara ett blogginlägg – och då sitter man där med skägget i brevlådan. Inga anteckningar och inget foto, men med förbannat god mat på tallriken.

Just det hände mig för en tid sedan. Den rödvinsmarinerade flanksteken blev så bra att jag och hustrun nästan åt upp fyra portioner.

Så här följer ett recept utan foto och med bara ungefärliga måttangivelser.

Ungefär det här behövs till 4 personer:
700 – 800 g flankstek
2 dl rött vin, inte alltför strävt
1 skvätt olivolja
1 schalottenlök eller gul lök
2 – 3 vitlöksklyftor
1 msk torkad timjan eller annan örtkrydda du gillar
salt & svartpeppar

Såsen
rödvinsmarinaden + stekskyn
1 dl crème fraiche (ja, den feta)
lite soja
kanske några droppar vin på slutet

Servering
kanske klyftpotatis, kanske ugnsstekta grönsaker

Gör ungefär så här:
Förberedelser & marinering. Skala och grovhacka lök och vitlök. Blanda löksorterna med vin, timjan och en skvätt olja. Lägg köttet i marinaden och ställ in i kylen i några timmar.

Köttet. Sätt ugnen på 175 grader. Ta upp köttet ur marinaden och låt det droppa av. Häll olivolja i en stor stekpanna/gryta och bryn köttet så det blir ordentligt brunt. Salta & peppra. Lägg köttet i en oljad ugnsform.

Koka upp marinaden och häll den i ugnsformen. Vispa ur stekpannan med lite vatten och häll det i formen. (Då får man med sig de goda smakerna).

Kör köttet i ugnen till en innertemperatur av 60 – 65 grader. Det tar så där en 10 – 15 minuter.

Ta upp köttet och låt det vila en stund. Skär sedan ganska tunna skivor tvärs över fibrerna. (Det är de som ser ut som trådar). Just här är det viktigt, annars blir köttet segt som en skosula.

Såsen. Sila bort grönsakerna. Koka upp marinaden/stekskyn och crème fraiche. Låt såsen koka ett par minuter. Droppa i soja och smaka så att det blir lagom. Mer salt behövs nog inte.

Om du inte är kompis med flanksteken så är det dags att göra den bekantskapen nu. Det är en trevlig köttbit med hög köttsmak och mört kött. Smakar som en riktigt god biff, men det är ett mer kompakt kött som ger lite mer motstånd när man tuggar.

Flanksteken är – som namnet antyder – platt och tunn och jämntjock. Passar därför bra på grillen.

Men det kanske bästa är priset. Den är klart billigare än kusiner som ryggbiff och entrecote.

Mycket köttsmak för pengarna, alltså.



Sallad med svartkål, apelsin & valnötter

Etiketter

, ,

Jag har aldrig fattat varför svartkål heter svartkål. Den är ju mest grön till färgen! Men kanske är det för att namnet grönkål redan är upptaget.

Bägge kålsorterna är klart trevliga när man lär känna dem. Svartkål är lite mildare och har lite mjukare konsistens. Just därför passar den bättre i sallad än grönkålen som blir lite för mycket av nu-ska-vi-äta-kruska-kli-och vara-förbannat-nyttiga för min smak.

Här en sallad där den milda kålsmaken får en kick av apelsinen och aningen beska av valnötterna. Gott om du frågar mig.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
250 g svartkål
1/2 (liten) rödlök
1 apelsin
1,5 nävar valnötter (eller så mycket som just du vill ha)

vinägrett
1 del mild vinäger
2 delar olivolja
salt & svartpeppar

Gör gärna så här:
Skölj och strimla svartkålen. Skala och finhacka löken. Skala apelsinen och skär i ganska små bitar. Bryt sönder valnötterna i mindre bitar.

Vispa ihop en vinägrett med olja och vinäger. Krydda med salt & peppar.

Lägg allt på ett fat eller i en skål. Häll i vinägrett och blanda.

Chianti Ricasoli – pigg & glad italienare

Etiketter

Har du tänkt på att trevliga människor ofta sätter dig i första rummet? Du vet man står där med ett glas i handen på en fest och vet inte riktigt vad man ska göra, så kommer det fram en person och börjar småprata. Frågar försiktigt vem du är och vad du gör på i livet – och så startar samtalet med att du har blivit utgångspunkten.

På sätt och vis är det samma sak med viner. Det finns viner som liksom sätter sig på dig, bredbent bestämmer de vad du ska äta, dricka och hur du ska ha det. Och så finns det viner som liksom flyter (!) in och anpassar sig efter maten och stämningen och dig.

Just ett sådant vin är Chianti del Barone Ricasoli 2023 (109 kronor, rött, ekologiskt). Vinet är ungt och fruktigt. I lukten är det nästan blygt, men de typiska körsbärstonerna finns där, och så en handfull andra bär, kanske är det hallon det luktar.

I munnen är det ganska lätt, ändå finns där lite strävhet som ger ryggrad. Men framför allt är det ett piggt vin som gör mig på gott humör. Jag tror det är den ganska höga syran kombinerat med inte alltför sträva tanniner som ger den känslan.

Vi delade på en flaska Chianti Ricasoli till keftedes, alltså grekiska köttfärsdolmar. Det blev en win-win. Vinet anpassade sig efter maten, men hade ändå så pass mycket kraft att det stod upp mot de ganska smakrika dolmarna.

Och själv blev jag uppiggad. Både av maten och av vinet.

När det är karneval äter vi semla

Etiketter

Har du satt tänderna i en semla idag? Visst är det gott med den kardemummakryddade bullen, söt mandelmassa och len grädde

Men om du tror att det är typiskt svenskt, så är du ute och cyklar. Semlan är en del av en internationell rörelse som sträcker sig till Sydeuropa, New Orleans och karnevalen i Rio de Janeiro.

Allt firande handlar om karneval (carne – kött, och val/levare – ta bort på italienska), alltså den dag när man slutade med excesser som köttätande. Firandet i New Orleans, Mardi gras, har samma innebörd, men nu i franskspråkig form. (Mardi – tisdag och gras – fett).

I Sverige är semlor på fettisdagen är ett arv från den katolska medeltiden. Det här var dagen när man skulle äta upp sig inför de 40 dagar av fasta som föregick påsken.

Men fastan var inte bara en del av det vi nu kallar fastan. Man fastade också inför jul, och så tre eller fyra dagar i veckan.

Men om du tror att man levde på vatten och möjligen avkok från rovor och rotsaker, så tror du fel. Fasta innebar att man åt fisk, och fiskkonsumtionen under medeltiden var skyhögt mycket högre än i våra dagar.

Fortfarande idag kan man möta människor som säger att fredagar är fiskdagar. Jag hade i alla fall en (gammal) arbetskamrat som brukade säga så. Det är lite fascinerande att han därmed gav uttryck för en kosthållning som avskaffades på 1500-talet.

Själv tror jag att själva periodiciteten är bra. Det ska finns dagar när man ska unna sig lite extra, och det ska vara andra dagar när man håller igen – eller byter ut det röda köttet mot fisk och vegetarisk mat.

Så under fastan försöker jag låta bli de värsta excesserna och det röda köttet – i alla fall de flesta dagarna.

Vill du läsa mer om fastan, och hur mathållningen i Sverige har förändras, så kan jag rekommendera ”Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år” av måltidshistorikern Richard Tellström. (249 kronor hos nätbokhandlarna).

Det är en spännande och tänkvärd bok, som bland annat lärt mig att människor förr i tiden inte åt mat i säsong. De väntade tills säsongen var över, såg hur stor skörden hade blivit – och så delade de upp maten så att den skulle räcka hela året.

Men det mest överraskande var nog take away, som inte startade med pizzabutikerna på 80-talet. Traditionen fanns redan på medeltiden med små inrättningar där man tog tillvara inälvor och andra mindre fina delar vid slakt. Det köttet kokades och såldes som färdigmat på något som kallades syltor. Alltså take away nästan 1000 år innan Phi-Phi – thaien där vi ibland hämtar vår mat – slog upp sins dörrar.

På det här sättet lever ord kvar i medvetandet. Syltkockarnas mat ”sylta” blev både den svenska namnet på aladåb och ett lite nedsättande ord på en enkel krog.

Fläskkorv kokad med lök & rotsaker – lätt förnyad husman

Etiketter

, , ,

Fläskkorv är gott! Jag hade glömt bort det, men för några veckor sedan åt jag rätten för första gången på mer än 50 år. Och det var som om smakminnet öppnade sig. Just så smakade korven i min barndom, och just den smaken gillade jag.

Men nu vill jag ha senap till fläskkorven, det ville jag inte som barn. Jag har också kokat den lite som en fransk pot au feu, alltså tillsammans med rotsaker. På så sätt får man både välsmakande tillbehör och en god sky när korven väl ligger på tallriken.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
300 g färdigkokt fläskkorv
400 – 500 g rotsaker, t ex morot, rotselleri, lök, palsternacka
smör & (kallpressad) rapsolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan

Severing
potatismos (om du frågar mig) och senap

Gör gärna så här:
Förberedelser. Skala rotsakerna och skär dem i mindre bitar- (Gärna oregelbundna – men lika stora – bitar. Det blir liksom mer varierat på tallriken). Ta av plasten runt korven och skär den i knubbiga skivor.

Tillagning. Värm en tjockbottnad gryta med olja och smör. Fräs morötterna i ett par minuter (lockar fram mera smak). Krydda med salt, peppar & timjan. Häll på ett par dl vatten, men ta inte så mycket att det täcker morötterna.

Koka rotsaker och korv. Morötter (drygt) 20 minuter, palsternacka och lök ca 15 och selleri 10 – 12. (Men det beror såklart på hur stora bitarna är). Låt korven koka med de sista 5 – 10 minuterna.

Gör potatismoset under tiden. Servera korv och rotsaker med den sky som blivit av koket. Glöm inte senap (söt och stark för min smak), den bryter fint mot rotfrukternas sötma.

Om du vill så kan man såklart koka potatisen i korvspadet. Skär fast potatis i klyftor och låt dem koka sådär en 15 minuter.

Värmande lammgryta från Normandie

Etiketter

, , , ,

Har du inte smakat den franska cidern, så tycker jag det är dags att testa. Den är lite kärv i smaken, och har ett stråk av ”äppelkällare”. Men den är fantastiskt välsmakande och törstsläckande, tycker jag. Och bäst av allt, den liknar inte alls den sockrade alkoläsk som kallas för cider i Sverige.

Testa gärna Ribaude Cidre Biologique eller Boulard Cidre Biologique, som namnen antyder är bägge ekologiska.

Men normanderna gör som alla andra, använder sin dryck i matlagningen. Ofta tillsammans med crème fraiche, men ibland får även en skvätt calvados följa med ner i grytan.

Mest känd är kycklinggrytan från Normandie, men här är kyckling utbytt mot lamm. Det blir som en provkarta över Normandies landskap: cider från alla äppelodlingar, crème fraiche från korna och så kött från de får som betar de kargare delarna av kustlandskapet.

Det här behövs till 3, kanske 4 personer:
600 g benfritt lammkött
2 + 6 schalottenlökar
1 – 2 morötter
250 g champinjoner
smör & (kallpressad) rapsolja
salt & svartpeppar
1,5 tsk torkad timjan
2 lagerblad
2 vitlöksklyftor
2,5 dl riktig (fransk) cider
1,5 dl crème fraiche (och jodå, den fetare är godare)

Servering
ris, potatis eller kanske potatiskakan Pommes Anna

Gör gärna så här:
Förberedelser. Skala lök, vitlök och morötter. Ansa svampen. Finhacka två av lökarna, tärna morötterna och skiva svampen. Putsa bort onödigt fett och skär köttet i grytbitar.

Grytan. Bryn köttet i smör & olja i en tjockbottnad gryta. Krydda med salt, peppar & timjan. Lägg i den finhackade löken och bryn den också. Häll i crème fraiche och cider, pressa ner vitlöken och putta ner lagerbladen. Koka grytan tills köttet är mört. Har du lammstek tar det kanske 30 minuter. Är det bog så skulle jag satsa på ca 1 timme, och är det lammlägg så tar det nog lite längre tid. (Enklast är att smaka sig fram).

Morot, svamp & lök. Stek morötterna en stund i en stekpanna med lite olja & smör (det gör morötterna mer smakrika). Lägg över dem och de hela lökarna i grytan och låt koka ca 20 minuter. Gör på samma sätt med svampen, men salta & peppra innan de får en omgång i grytan. Behöver bara koka en liten stund.

Smaka och kolla så det är gott.

Det var i Normandie jag upptäckte hustruns ointresse för resor. För henne räcker det med Göteborg om hon ibland får besöka sin hembygd i Östergötland och sommarstugan vid Kalmarsund.

En junidag för sådär 20 år sedan hade jag lyckats locka med henne till Frankrike. Vi bodde en vecka i en hyrd lägenhet på invasionskusten, alltså där de allierade landsteg under Dagen D.

Man kan väl säga att det var en halvlyckad semester. Alla blev sjuka. Alla utom hustrun, som agerade sjuktransport från lägenheten i Lion-sur-Mer till läkaren några kilometer bort i Luc-sur-Mer.

Under en av transporterna – den där jag skulle till läkaren – rattade hon vår Renault genom ett pastoralt landskap. Till höger äppelodlingar och betande kor, till vänster kunde man skymta havet och Engelska kanalen. Längs vägen låg normandiska bondgårdar, rustika så där som bara franska (och irländska) gårdar kan vara. Ibland dök en väderkvarn upp och över alltihop lyste solen.

Jag njöt.

Men det gjorde inte hustrun. Hon fick syn på ett vitt kyrktorn och utbrast:

– ”Hundra vita kyrkor på slätten hålla vakt” (sade hon och citerade en del av Östgötasången). Gud vad jag längtar till Östergötland!

Rödspättarulader med dragonsås – lätt fredagslyx

Etiketter

,

Tina Nordström – mat-Tina, du vet hon som alltid log – sade att allt som lagades i hennes tv-program var ”Jättegott”. Jag är inte hälften så glad, inte hälften så ”käck” – däremot äldre och rundare. Men jag håller med henne om ordvalet. De här spättaruladerna är… Just det, jättegoda.

Man rullar ihop milda fiskfiléer och lägger dem i en ugnsform med gräddig vinsås, lätt kryddad med dragon – och så trycker man in fisken i ugnen.

Det är ungefär lika svårt som att steka falukorv, och det tar inte hela kvällen. Prefekt fredagslyx med andra ord.

Det här behövs till 2 personer:
400 g spättafilé (tinade om de varit frysta)
aningen salt & peppar

Dragonsåsen
1/2 – 3/4 kruka dragon
1 schalottenlök
olivolja & smör
2 dl vitt vin, torrt men inte med den högsta syran
1/2 fiskbuljongtärning
2 dl crème fraiche (ja tack, den fetare)
ev några droppar färdig hummerfond från flaska

Servering
kokt potatis och kanske rostad blomkål eller lättkokta sockerärtor

Gör gärna så här:
Förberedelser. Sätt ugnen på 225 grader. Hacka dragonbladen. Skala och finhacka löken.

Såsen. Fräs löken glansig i en gryta med lite olja & smör. Häll i vinet, smula ner buljongtärningen och koka så att en tredjedel kokar bort (reduceras). I med crème fraiche. Låt såsen koka en stund till. Rör ner hackad dragon. Men OBS ta lite i taget, det kan lätt bli för mycket smak av dragon. Smaka på slutet av med några droppar hummerfond.

Fisken. Salta och peppra fisken lätt. Rulla ihop filéerna från stjärten och lägg dem i en oljad ugnsform. Häll såsen över och sätt in fisken i ugnen i ca 18 minuter.

Sedan ganska många år har vi en tradition på nyårsafton. På ett vykort skriver man ner vad man ska göra under det kommande året. Det är inga nyårslöften, men sånt där som man gärna glömmer.

På mina vykort brukar det ofta stå saker som ”bada bastu”, ”cykla till Sävedalens glasscafé”, ”åka till Frankrike”. (Hur jag nu skulle kunna glömma det?)

Men K skrev ett år ”ha en vit måndag”. Hon hävdar att hon skrev fel och att det skulle ha stått ”ha en vit månad”, men jag tyckte det lät som en kul grej. Så jag har genom åren haft en vit måndag och en vit tisdag, en vit onsdag och så vidare.

Den senaste nyårsafton var det dags för en vit fredag. Men där satte jag stopp, skrev istället ”inte ha en vit fredag”.

Med det menar jag inte att man ska sitta och supa varje fredag, utan att fredagar är något speciellt. En dag när man lägger ner lite extra omsorg på maten, dukar lite fint och plockar fram vinglasen.

Jag tror vi behöver den här periodiciteten. Livet är inte bara en evig raksträcka. Det består av backar och kurvor och ibland kommer man till en liten fin glänta – och då är det fredagskväll!

Men pssst… Jag kan avslöja att igår kväll hade jag en vit fredag. Spättaruladerna var (nästan) vita, blomkålen var vit, såsen var (nästan) vit och vinet var Leth Grüner veltliner, alltså vitt!

Gräddstuvad rotsakspytt med ägg & spenat

Etiketter

, , ,

Den här maträtten skulle kunna kallas ”Här har du mitt kylskåp”; för den är gjord på det som låg och väntade i kylen här hemma.

Receptet är ingen raketforskning. Har du kålrot hemma – ta med den. Ligger en paprika i kylen och börjar skrynkla till sig – skär ner den och stek. Och har du färska örtkryddor som liksom blivit över – testa dem också.

Men det finns två ingredienser som gör den här pytten till en vinnare. Grädde eller crème fraiche gör smaken rundare och låter rotsakerna liksom bli mer kompis med varandra. Kålrabbi adderar fräschör till de lite mer jordnära grönsakerna.

Det här behövs till 2 personer:
400 g rotsaker (t ex morot, palsternacka, kålrabbi & schalottenlök)
smör & (kallpressad) rapsolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan (eller andra örtkryddor du gillar)
2 nävar spenat, kanske 150 g
(knappt) 1 dl grädde eller crème fraiche
2 ägg

Servering
potatismos och inlagda rödbetor

Gör gärna så här:
Förberedelser. Skala lök och rotsaker. Skär i ganska små tärningar, lite mindre än tärningarna i pyttipanna. Skölj spenaten om det behövs.

Rotsakspytten. Värm en traktörpanna eller tjockbottnad gryta med olja & smör. Stek morotstärningar ett par minuter på medelvärme. Skrapa ner palsternackan, krydda med salt, peppar & timjan (eller annan örtkrydda du gillar) och stek i ca 25 minuter. Efter 10 minuter rör du ner schalottenlök och kålrabbi. Rör om rotsakerna ibland.

När rotsakerna nästan är klara: ha i spenaten och stek så den faller ihop. Rör ner lite grädde eller crème fraiche (bara så mycket att pytten håller ihop). Låt allt bli varmt. Smaka så att du tycker det är gott.

Stek äggen i en annan stekpanna. Gör potatismoset under tiden.

Asiatisk wok med vegofärs, blomkål & chili

Etiketter

, ,

Trött på ”vanlig” köttfärs, eller har du fått en vegetarian i familjen? Testa vegofärs, det finns klart välsmakande varianter (men låt bli den formbara, där har fabrikanten lyckats få med den obehagliga bismaken i industriell pannbiff).

Här får vegofärsen bli basen i en asiatiskt inspirerad wok. Höga smaker, men bara balanserad chilihetta.

Gott, tyckte jag och hustrun när vi åt det en kall februarikväll.

Det här behövs till 4 personer:
500 g vegofärs eller köttfärs
2 schalottenlökar eller 1 liten gul lök
1/2 liten blomkål
1 gul eller röd paprika
1 chili, t ex spansk peppar
1 bit ingefära, stor som en tumme
2 vitlöksklyftor
neutral olja
1 – 2 nypor chiliflingor/chilipulver
ev 1 tsk majsstärkelse
3 salladslökar
2 msk sesamfrön

Sojasås
1/2 dl japansk soja
1/2 dl söt soja, ketjap manis
1 dl vatten
1 – 2 tsk sesamolja

Servering
ris

Gör gärna så här:
Förberedelse. Grönsaker. Dela blomkålen i riktigt små buketter. Skala och hacka lök, kärna ur och strimla paprikan och chili (med frön om du vill ha lite mer hetta). Skala och riv ingefära och vitlök.

Såsen. Blanda ihop soja med vatten och lite sesamolja.

Tillagning. Fräs lök i en wok eller gryta med lite olja. Lägg i blomkål och fräs en stund till. I med paprika och chili. Krydda med ingefära, vitlök och chiliflingor.

Stek färsen i olja en annan stekpanna/gryta tills den är nästan klar. Skrapa ner färsen i grönsaksblandningen. Pudra över majsstärkelse och rör runt ordentligt. Häll i sojasåsen och koka några minuter tills allt är klart.

Topping. Skiva salladslöken. Toppa woken med salladslök och sesamfrö.

Koka riset under tiden.

Fryst vegetarisk ”kött” smakar ibland som unk på burk eller värsta minnet från skolmaten. Ta bara den vegetariska grillkorven. Om du inte har testat den, så tycker jag du ska låta bli. Fabrikanten har nämligen lyckats för bra. Den där obehagliga bismaken som finns i vanlig varmkorv, finns även i vego-varianten. Hög, påträngande och djupt obehaglig.