För en tid sedan bjöd jag min 94-åriga mamma på vietnamesiska köttbullar. När jag räckte henne grönsaksfatet sade jag lite beskyddande:

– Du kanske inte ska ta av den strimlade chilin.

– Det kan jag nog göra, svarade hon och lade upp köttbullar, grönsaker och ris, innan hon färgade maten rödprickig av ganska stark pepparfrukt.

Allt försvann in i munnen och på slutet norpade hon åt sig det sista av de vietnamesiska köttbullarna.  Förklarade att det var hög, rund smak som ”kändes i hela munnen”.

Där har hon alldeles rätt – och det finns inget förvånande i omdömet, däremot i matglädjen. I vanliga fall brukar hon dela en liten en-portions-middag så att den räcker till två dagar.

Rice bowl med vietnamesiska köttbullar kanske borde införas på menyn på Sveriges äldreboenden.

Det här behövs till 5 personer:
800 fläskfärs (eller blandfärs)
1 – 2 schalottenlökar
4 vitlöksklyftor
2 msk riven ingefära
0,9 dl asiatisk fisksås
2 chili, spansk peppar
neutral olja

Grönsaker som man kan ta:
2 – 3 avokado
½ gurka
1 bit rättika, om du vill
1 mango, om du vill
strimlad chili efter behag

Asiatisk sås
½ dl fisksås
1 dl vatten
1 tsk socker
1,5 msk mild vit vinäger
2 msk riven ingefära
1 tsk sambal oelek

Ris

Gör så här:
Skala och finhacka schalottenlök. Skala och riv vitlök och ingefära. Dela, kärna ur och strimla chilin. Lägg grönsakerna i en stor bunke. I med fläskfärsen och fisksåsen. Bland allt, det går lättaste med händerna.

Ta vatten på händerna och forma stora köttbullar eller små ”hamburgare”. Stek i olja på medelvärme tills de fått fin färg och färsen är genomstekt.

Skär grönsakerna tunt, går lättast på en mandolin. (Dela avokadon på mitten, peta bort kärnan och gröp ur avokadoköttet med en sked.)

Blanda ihop fisksås, vatten, socker, vinäger, riven ingefära och sambal oelek. Rör så att socker löser upp sig. (Har du ingen sambal hemma funkar det lika bra med strimlad chili).

Koka riset.

Det var det där med mandolin. Jag är numera stolt ägare till en sådan – och har förklarat för hustrun att man visst inte skär sig på den vassa kniven när man skivar grönsakerna så där tunt och tjusigt. Lite messerschmitt är man ju…

Men det är jäkligt praktiskt att använda den lilla ”greppmoj” som medföljer, den som man ska hålla i för att inte skära sig.

Det gjorde inte jag. Istället körde jag tummen rätt in i den vassa kniven och fick skrika efter ett plåster så att maten inte skulle bli nerblodad.

Jag kanske ska sluta med att vara så där messerschmitt-aktigt – i alla fall tills jag har lärt mig att använda de redskap som medföljer.