Idag börjar fastan – med lax, havrerisotto & gremolata

14 söndag Dec 2025

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Idag börjar fastan! Det är faktiskt sant, men det är inte fastan inför påsk som drar igång. Istället är det julfastan, alltså de 11 dagar innan jul då man traditionellt avstod från kött.

Det här var en självklarhet under många århundraden, från kristendomens intåg i Sverige till reformationen när påvemakten avskaffades.

Katolska kyrkan styrde rätt mycket av livet. Medeltidens människor var till exempel lediga alla helgondagar, plus alla söndagar förstås. Det innebär att man hade lika lång ”semester” under medeltiden som vi har idag när helgerna är fria och semestern är minst fem veckor lång.

Men kyrkans makt över vad man åt var nog ännu större. Tre eller fyra dagar i veckan fastade man, liksom 40 dagar inför påsk och elva dagar innan jul.

Det kan ju låta som om medeltidens människor vandrade runt som skallrande skelett om man nu fastade så mycket. Men reglerna var friare än så – fastan innebar bara att man uteslöt kött ur kosthållningen.

Samtidigt skulle man avstå från excesser och rena sig själv inför mötet med Gud.

Jag tycker det finns något tilltalande med de här reglerna. Det blir en periodicitet – en naturlig uppdelning mellan årets olika delar. Vissa dagar låter man helt bli att käka köttbullar och spaghetti med köttfärssås. Medan andra dagar är till för att fira.

Och handen på hjärtat, visst finns det något bra i att vara lite försiktig med maten inför jul. För då vet man ju hur det blir: skinka och prinskorv, revbensspjäll och Jansson, glögg, pepparkakor och godis och…

Ja, du förstår.

Idag börjar fastan med saftig lax, tuggig smakrik havrerisotto och en mild och citruspigg gremolata – för det ska vara gott att äta, även om man ”fastar”.

Mord, mat & Massif central i en deckare perfekt till jul

08 måndag Dec 2025

Posted by in Okategoriserade

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Vad lagar du för mat till en kvinna som du har ett nytt förhållande med? Ja, om du heter Enzo MacLeod och är huvudperson i deckaren Stjärnkocken, så är svaret givet.

Du får med dig några ”underbart feta och saftiga noix St. Jaqcues (pilgrimsmusslor) som fiskhandlaren… lagt undan” till dig. Musslorna skär du i medaljonger och steker i olivolja och smör så kort tid att kärnan nästan – men bara nästan – är rå.

Sedan gör du en sallad med babyspenat, salladsblad och ruccola, och till det en tjock, söt vinägrett gjord på sirapsliknande balsamvinäger. Lägger upp allt på tallrikar och sätter fram till kvinnan du uppvaktar.

”Herregud, Enzo, det doftar fantastiskt. Du skulle kunna förföra vilken kvinna som helst med den här maten.”

”Det kanske är det som är tanken”.

På det här sättet inleds Stjärnkocken av Peter May (99 kronor i pocket och 149 kronor i storpocket hos nätbokhandlarna). Och berättelsen får mig fullständigt på fall, så mycket att jag helst vill ta en taxi till en bättre krog och uppleva de små fasta musslorna.

Kanske tur att jag inte försöker förföra kvinnor med mat – jag skulle aldrig komma längre än till köket där jag vällustigt skulle stöna över den fantastiska maten.

Men Enzo MacLeod tar sig vidare. Han utreder ett mord på stjärnkocken Marc Fraysse, som driver en tre-stjärnig restaurang i de höglänta delarna av franska Centralmassivet.

Det är november och krogen börjar stänga ner för säsongen, men ännu finns personalen kvar och därmed de misstänkta. Ja, och så faller snön över de dramatiska klippformationerna.

Stjärnkocken är alltså en helt vanlig deckare med komplicerad intrig men helt utan blod. Helt vanlig – om man inte tänker på maten de äter och vinerna de dricker.

Du kanske redan har klurat ut att jag gillar mat, vin och Frankrike. Men min förkärlek för att läsa deckare är nog inte lika uppenbar.

Jag läste alltså Stjärnkocken med stor behållning, och jag tror att fler skulle göra det under julledigheten. En brasa eller tända ljus, en kopp te (vi är ju i Sverige och där trattar man inte i sin vin hur som helst). Och så en mysdeckare utan blod.

Kan det bli bättre så där på juldagen när det börjar skymma?

Julens godaste – smått & gott till glöggen eller ett glas vin

06 lördag Dec 2025

Posted by in fransk mat, mat, ost & efterrätt, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Elva månader om året avundas man fransmän och tyskar. De kan säga hej på grannarna och fråga om de vill ha en apéro eller en öl med lite tilltugg.

Testa det i ett normalsvenskt radhusområde, och grannarna skulle nog börja viska om dina tilltagande alkoholproblem. För i Sverige bjuder man på kaffe – om man inte vill ställa till med en hel middag.

Men under en månad är det legitimt att bjuda grannarna på alkohol. Då kan man säga ”Vill du ha lite glögg?”, och så plockar man en flaskan, några muggar och lite pepparkakor. Kanske hittar man en bit grönmögelost i kylen.

Voilà! Den svenska aperitifen stavas g-l-ö-g-g.

Men om det känns lite futtigt med bara pepparkakor kommer här lite godsaker som funkar till en öl, lite varmt vin eller kanske ett glas sött dessertvin.

Ett enkelt sätt är att ta lite chèvre och lägga det på smördeg tillsammans med en röra på rödlök, honung och soltorkade tomater. Efter 12 minuter i ugnen har du små tarte med balsamicokokt rödlök & chèvre. Eller också gör du chèvrefyllda dadlar med bacon och avnjuter dem med en pilsner. Man måste ju inte dricka glögg hela tiden.

Är du mer inne på ett glas vin för de där grannarna som du bjöd in, så är jag svag för rillette, alltså en röra – lite som bredbar paté. Här finns recept på rillette de porc, fläsk, rillette de saumon, lax, och en vegetarisk champinjon- & valnötspastej.

Under fyra veckor är hustrun glögg-fanatiker. Från 1 december till julafton ska det värmas glögg både nu och då. Det ska invigas nya glöggmuggar och när jag ska gå på Bolaget påminner hon mig: ”Du har väl inte glömt glöggen?”

Som om det vore möjligt i ett hus där doften av russin och varmt vin sprids från köket.

Men på juldagen tittar hon missnöjt på flaskan från Dufvenkrooks och förklarar ”Det där vill jag inte se på ett år!”

Inte mig emot, för då kan man gå över till ett glas vin och lite ost. Tar man färska fikon och ett lagom sött vin, så kommer man långt. Kanske till fikonmarmelad till Brie & Saint Agur. Eller fikonkompott med Appenzeller & Gruyère.

Om du tillhör de riktiga gottegrisarna, så är det kanske bättre med en efterrätt. En favorit är ljuvlig chokladmousse med havssalt, men vill du vara mer julig, så är mangosorbet med risgrynsgröt & granatäpple både enkelt och riktigt gott.

Och råkar du ha en flaska portvin stående i skåpet, så har jag ett förslag: portvinskokt päron med Saint Agur, valnötter & knaprig kavring.

Gott och som gjort för en lite kall decemberdag.

Potatissoppa med ursprung från Kanarieöarna

03 onsdag Dec 2025

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Ibland visar sig Göteborg från sin absolut mest charmiga sida. Så var det för några dagar sedan.

Regnet blåste ner hela dagen, så man blev blöt från sidan. Det var som att gå runt i en ångbastu där någon glömt sätta på värmen.

En sådan dag går man hem och gör en soppa, till exempel den här potatissoppan. Passar väldigt bra en dag när man bävar inför julens alla utgifter.

Ett särskilt tack till ”Nyttig mat ska vara god” som satte mig på spåret till The Famous Potato Soup from the Canary Islands. Kika gärna in där, för då hittar du ett mer ursprungligt recept – själv fixade jag som vanligt runt lite med ingredienserna.

Det här behövs till 2 personer:
1 lök, gul eller röd
3 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
2 krm spiskummin
2 krm paprikapulver
1 krm saffran eller gurkmeja
1/2 krm chilipulver
1 burk krossade tomater
500 – 600 g fast potatis
ca 6 dl svag buljong, vatten + tärning
1 paprika
1 ägg
1 litet knippe persilja, strimlad
kanske lite mer salt & svartpeppar

Servering
Ett gott bröd

Gör gärna så här:
Skala och hacka löken, skala och finhacka vitlöken. Fräs löken glansig i olja. Krydda med salt, peppar, spiskummin, saffran/gurkmeja & chilipulver/chiliflakes. Fräs en stund till. Skrapa ner vitlök och häll i de krossade tomaterna. Koka upp soppan och låt den koka.

Skala potatisen och skär i ganska små tärningar. Ha ner dem i soppan när den kokat så där 5 – 10 minuter. Häll på buljong så det täcker.

Dela paprikan, kärna ur och skär i ganska små bitar. Lägg ner i soppan och låt den koka tills potatisen är klar. (Potatisen ska bli genomkokt, men inte mosig.)

Knäck ett ägg i en skål och vispa lätt. Ta soppan från värmen, och häll ner ägget under omrörning. Låt soppan stå ett par minuter. Strö över strimlad persilja.

(Det är nog meningen att ägget ska reda soppan, men det är lite knepigt – ägget koagulerar lätt. Men vad gör det, soppan blir lite grynig – men värre saker har du nog varit med om i ditt liv):

Vin chaud – som glögg men lättare, friskare & fräschare

28 fredag Nov 2025

Posted by in vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Jag har smaklökar som bråkar en del med mig. De säger inte så mycket om beska i espresso och öl. Strävt rödvin är också okej.

Men för mycket socker, då börjar varningslamporna blinka.

Det gäller inte minst den där drycken som svenskar serverar i december, glögg. Den är ofta russintung och så söt att man undrar om tomaterna på Blossa tappat hela sockersäcken i vinets jäskar.

Testa vin chaud – varmt vin – istället. Fräschare, lättare och med pigga toner av apelsin och vanilj. Den blir helt enkelt godare, i alla fall om du frågar mina smaklökar.

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Gör gärna så här:
Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna, och häll upp.

Och bara lugn, om du brukar läsa den här bloggen och får en deja vu-känsla så är det inte du som är konstig. Jag postar det här inlägget inför varje första advent, tycker att det vore lite synd om någon missade det här varma vinet.

Trevlig första advent!

Vildsvinsbiffar med lättaste gräddsåsen – milt, lent & smakrikt

26 onsdag Nov 2025

Posted by in huvudrätt, mat, sallad, vilt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Man behöver inte lägga ner timmar i köket och en halv förmögenheten för att skapa lite guldkant på tillvaron. Det räcker bra med de här vildsvinsbiffarna.

Fryst vildsvinsfärs av bra kvalitet kan man köpa på Willys utan att ruinera sig. Passar man på att få med sig potatis och lite grädde från affären, så är man nästan i hamn för en varm, välsmakande middag med lite retro-känsla.

Testa du också. Jag tror inte du blir besviken.

Det här behövs till 3 personer (eller 4 som inte är så hungriga):
500 g vildsvinsfärs
2 schalottenlökar eller 1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1,5 tsk torkad timjan
smör & olivolja
1,5 dl vispgrädde
3.5 msk ströbröd
1 ägg
ca 1 tsk salt & svartpeppar efter smak

Gräddsås
1,5 dl mjölk
1,5 dl vispgrädde
2 – 3 tsk japansk soja

Sallad med polkabetor
4 – 5 betor, polka-, röd- eller gul-
vinägrett med 1 del balsamvinäger och 2 delar olivolja
salt & svartpeppar

Servering
Klyftpotatis eller potatismos, kanske lite stekta ärtor

Gör gärna så här:
Sallad med polkabetor. Koka betorna tills de är klara, så där en 20 – 30 minuter. Låt dem svalna lite. Gnid av skalet – eller använd potatisskalare om det sitter hårt. Skiva betorna tunt, lättast på mandolin. Lägg dem i vinägretten så de får marinera under tiden du fixar biffarna.

Vildsvinsfärsen. Skala och finhacka löken. Fräs dem i olja på ganska svag värme. Skala och finhacka vitlöken. Skrapa ner den och fräs allt till löken har mjuknat. Låt löken svalna lite.

Blanda ströbröd och grädde. Låt det svälla en stund.

Lägg vildsvinsfärsen i en stor bunke. Ha i löken och ströbrödsgrädden. Krydda med salt, peppar och timjan. Knäck i ägget och blanda runt till en smidig smet.

Om du vill: provstek en liten bit färs (funkar bra i mikron) och kolla så smaken sitter som den ska.

Vildsvinsbiffarna. Ta kallt vatten på händerna och forma 6 biffar. Lägg dem på en vattensköljd skärbräda (så fastnar de inte).

Värm en traktörpanna eller stor stekpanna med olja & smör. Lägg i biffarna en och en. Flyta runt varje biff i några sekunder så den får lite stekyta (så fastnar de inte). Bryn biffarna så de får bra färg på bägge sidorna.

Enklaste gräddsåsen. Ta bort det synliga fettet med en sked ur stekpannan. Häll i vispgrädde och mjölk. Smaksätt såsen med japansk soja. Låt biffarna småkoka i såsen i några minuter tills de är klara. (Är du osäker på om de är klara? Dela på en och titta efter!)

Hustrun verkar tycka att jag skriver för lite om henne. När vi åt sade hon flera gånger ”Det här var otroligt gott. Skriv det på bloggen och skriv att det var hustrun som sade det”.

Och eftersom jag är en så snäll och följsam människa, så skriver jag naturligtvis det.

Bamse, vår cockerspaniel, har ingen som helst önskan att hamna på bloggen. Däremot vill han gärna ha mat. Han satt bredvid spisen när jag lagade maten – och tittade på mig med bedjande Lady & Lufsen-ögon.

Men han får vänta tills jag steker vanlig köttfärs helt utan kryddor. Då får han lite sånt i matskålen.

Chèvre chaud – gratinerad getost med betor, valnötter & vinägrett

23 söndag Nov 2025

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Om man frågar hustrun när man kan äta chèvre, så svarar hon glatt ”Varje dag!”.

Det är lite som Perikles i den gamla Tuborgreklamen. Hans kompis frågar:

”Du Perikles, ka’ du sige mig hvornaar smager en Tuborg bedst?”.

Och får svaret:

”Hvergang!”

Så när jag härom dagen frågade om vi inte skulle ha chèvre chaud till middag, såg hon ungefär lika nöjd ut som Perikles gör i reklamen.

I receptet nedan har getosten fått sällskap av rödbetor, polkabetor och belugalinser. Det skapar fyllighet och olika texturer när man äter – och så blir det till en hel middag.

Men kom ihåg, det här är bara en variant. Ogillar du betor? Hoppa över! Har du inga belugalinser hemma? Ta andra linser eller hoppa över.

Det viktiga är att du får ihop en rätt som just du gillar.

Det här behövs till 2 personer:
2 stora skivor chèvre à ca 120 g
8 skivor baguette
6 – 8 skivor inlagda rödbetor
1,5 dl svarta belugaliser
2 nävar salladsblad, gärna olika sallader och blad
1,5 näve valnötter

Vinägrett
3 msk olivolja
2 msk balsamvinäger
drygt 1 msk honung

Polkabetor
250 g polkabetor eller gulbetor
3 msk balsamvinäger
2 msk olivolja
salt & svartpeppar

Gör gärna så här:
Belugalinser. Koka dem enligt vad som som står på paketet, men salta lite extra så får de fylligare smak. Låt linserna svalna i kokvattnet.

Polkabetor. Koka i ca 20 – 30 minuter. Lägg dem i kallt vatten så de svalnar lite. Gnid bort skalet under rinnande vatten – eller ta hjälp av potatisskalaren om det är trögt. Skär i riktigt små tärningar. Lägg i en skål. Häll över en vinägrett med balsamvinäger, olivolja, salt & peppar. Låt dem marinera under tiden.

Sätt ugnen på 250 grader.

Chèvre och sallad. Skölj och riv salladen. Bryt valnötter i mindre bitar. Värm vinägretten med olja, vinäger och honung i kastrull så den tjocknar en smula.

Skär baguetten i skivor tjocka som smörgåsar. Sprinkla över lite olja och rosta dem i ugnen. Skär 4 skivor i tärningar. Ta de andra skivorna och lägg på chèvreskivorna. Gratinera i ca 6 minuter. Kolla så det blir färg utan att de bränns.

Chèvre chaud. Lägg upp allt på tallrikar. Den gratinerade toasten i mitten. Rödberor, sallad, linser och polkabetor i en ring runtom. Toppa med krutonger och valnötter. Ringla över den varma vinägretten.

Brandade – supergod fransk fiskgratäng

20 torsdag Nov 2025

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, mat, vardagsmat

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Ska du bara testa en ny maträtt under hösten 2025, så testa brandade! Det är en fransk fiskgratäng med rimmad torsk, pigga örtkryddor och lent potatismos.

Gratängen är varm och värmande när man plockar fram den ur ugnen. Som gjord för en höstdag när kylan går igenom ben och märg – och man bara längtar efter lite tröstemat.

Frågar du mig, så är omdömet givet. Brandade är – ursäkta uttrycket – svingod.

Det här behövs till 2 personer:
1 (mindre) lök
2 vitlöksklyftor
1 liten knippa persilja
1 liten knippa timjan
350 g torskfilé eller annan vit fisk som sej, kolja…
olivolja
salt & svartpeppar

Potatismoset
500 g mjölig potatis
salt & svartpeppar
1 msk smör
2 msk olivolja
1/2 dl mjölk
kokvatten från potatisen

Servering
Oliver, ärtor eller kanske mer franskt: baguette utan smör

Gör gärna så här:
Förberedelser. Tina fisken om den är fryst. Salta fisken ganska rikligt på bägge sidorna. Låt den ligga och rimma under tiden du förbereder resten.

Skala och finhacka lök. Skala vitlök, och finhacka eller riv den. Repa bladen från persilja och timjan, hacka bladen.

Sätt ugnen på 200 grader.

Potatismoset. Skala och skiva potatisen. Koka i saltat vatten. När potatisen är klar – häll av vattnet. Men OBS spara vattnet!

Värm upp potatisen tillsammans med olja och smör. Häll i mjölken och koka upp (så slipper du koka mjölken i en egen kastrull). Mosa potatisen med en potatisstöt. Späd med kokvattnet till lagom konsistens. Salta & peppra efter smak. Vispa moset slätt med en visp.

Fisken. Under tiden potatisen kokar. Fräs löken mjuk i olivolja. Skrapa ner riven vitlök och hackade örtkryddor. Skölj fisken, torka den och skär i mindre bitar.

Lägg fisken i lökhacket och tillaga den på låg temperatur. Rör runt så allt blir lagat. Salta & peppra ev lite, men OBS fisken är redan salt.

Gratängen. Olja en ugnsform. Lägg hälften av potatismoset i botten. På med fisken och löken. Toppa med resten av potatismoset. Kör i ugnen i 15 minuter. Höj värmen på slutet om du vill få lite färg på moset.

Strö gärna lite örtkryddor över den färdiga gratängen.

Två saker skiljer min brandade från den ”riktiga”. I franska recept ska det vara saltad, torkad torsk som man blötlägger. Men eftersom det är aningen svårt att få tag på har jag använd fisk som jag saltar själv. Jag har testat med både färsk torsk och fryst pangasius – och bägge har funkat bra.

De flesta franska recepten verkar tycka att man ska röra ihop fisk och potatismos till en enda röra. Men det avstår jag ifrån – ”lappskojs” fick jag nog av i Tunboskolan l Kolbäck 1971. Första skoldagen, ungefär.

Chateau du Cléry – perfekt till en fiskgratäng med rödspätta

17 måndag Nov 2025

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Nästan vid kanten av den blåa Atlanten, och med floden Loire bakom sig i 100 långa mil ligger vinområdet Muscadet Sèvre et Maine. Söder om Bretagne men norr om Bordeaux, rätt nära storstaden Nantes, med andra ord.

Vinerna görs på den druva som lokalt kallas för Muscadet, men i övriga världen heter Melon de Bourgogne. Lite krångligt, kan tyckas – men det gör inget för vinerna är friska och lätta att tycka om.

De är lite som en gammal kompis som ringer och säger ”Äh, kom över på en fika”, men här lockar de såklart med vitt vin.

Viner från Muscat – särskilt från delområdet Sèvre et Maine – föreslås nästan alltid till lite opretentiösa skaldjur. Typ fredag med räkor och aioli.

Så när jag vrider korken av en flaska Chateau du Cléray Muscadet 2024 (99 kronor, vitt, torrt) är jag säker på att det är ett skaldjursvin jag häller upp. (Och visst, det funkar bra till fredagsräkorna också). Men något hos vinet får mig att direkt associera till rödspätta, gärna en gratäng med lite gräddig vinsås.

Vinet är lite blygt, lukten är ganska försiktig. Men man hittar citrus och mineralitet (kanske är det just den kombinationen som gör att jag får hintar om rödspätta). Smaken är frisk med levande – men inte superhög – syra, och lite, lite kryddighet.

Omdöme: lättillgängligt vin som gör mig på gott humör. Dessutom till en liten peng.

Mårten gås – eller kanske Krister kalkon?

11 tisdag Nov 2025

Posted by in huvudrätt, mat, meny, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Idag är det Mårten som har namnsdag, alltså Mårten som i Mårten gås. Och är du skåning femte generationen så finns en viss chans att du var på gåsamiddag igår – för gås, det äter man på Mårtens afton. Då var gässen slaktade i det gamla bondesamhället och man kunde ställa till med gille.

Själva namnet Mårten gås har nog bara kommit till för att slakten skedde i anslutning till den dag när man firade den helige Martin av Tours, alltså Mårten.

Men vad ska alla vi andra göra, vi som bor i Majorna, Medelpad eller Möllevången (och inte har fem generationer skåningar i ryggen)? Ett anspråkslöst förslag är: välj en annan fågel, kalkon till exempel.

Man kan naturligtvis köpa en hel kalkon, kånka hem den och skjuta in den i ugnen i tre timmar. Men är du lite latare – eller ska vi säga praktisk – så köper du kalkonfilé och lagar den en av dagarna i helgen som kommer.

Då kan du kalla den för Krister kalkon (han har namnsdag på torsdag). Och kanske, kanske kan det bli en ny tradition – ett nytt sätt att besvärja november. Istället för att bara klaga på mörkret.

En Krister-middag kan med fördel börja med potatisbakelse med crème fraiche & kallrökt lax. Man river potatis och bakar i ugnen som en potatisgratäng med ägg. Lite kallrökt lax på toppen – och, se där, en supergod potatisbakelse!

Kristers huvudrätt får bli kalkonfilé med ljumma tomater, salladslök & bönor. Lätt som att steka en biff, och med mycket smak på tillbehöret – om du steker tomaterna en smula. (November-tomater har en viss förmåga att bli lite trötta i smaken). Godast blir det om du kokar bönorna själv, men det funkar bra med de som kommer från en burk också.

Jag har sagt det tidigare: när det kommer till efterrätter är jag skraj som en skjuträdd skidskytt på skjutvallen. Men enkel lemon curd-glass med frukt & bär är så enkel att till och med jag kan göra den. Och då kan du det också.

Trevlig Krister kalkon-helg!