Enkel fiskgratäng med lubbfilé & färdig hummerfond

Etiketter

, ,

Lubb är en ovanlig, men välsmakande fisk. ”En delikatess med smak av hummer”, säger fiskhandlaren.

Det är väl att ta i – det där med hummersmaken – men den har faktiskt en liten, liten skaldjurston. Kanske för att den lever på kräftdjur.

I Göteborg kan man ibland köpa den till halva priset av vad fryst torsk kostar på Ica. Och då blir valet ganska lätt. Färsk fisk med ”skaldjurston” trumfar med lätthet fryst lite tradig fisk som dessutom är dubbelt så dyr.

Här kommer ett superlätt recept på fiskgratäng med färdig hummerfond på flaska. Godast blir det såklart om man gör egen skaldjursfond, men färdig fond är ett helt okej alternativ när tiden inte räcker till.

Det här behövs till 2 personer:
400 g lubbfilé eller annan vit fisk
salt & svartpeppar
250 g små goda tomater, halverade

Gratängsås
2 schalottenlökar eller 1 liten gul lök
smör eller neutral olja
salt & peppar
2,5 dl matlagningsgrädde
egen skaldjursfond eller ca 1 msk färdig hummerfond
1 äggula

Servering
Kokt potatis eller kanske ris

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 175 grader

Fisken. skär i portionsbitar och lägg i en oljad ugnsform. Salta & peppra.

Gratängsåsen. Skala och hacka löken. Fräs den glansig i en gryta med smör eller olja. Salta & peppra. Häll i grädden och låt den koka i några minuter. Droppa i hummerfond, lite i taget. Smaka dig fram till rätt fyllighet. Ta såsen från plattan och rör ner en äggula.

Gratängen. Lägg tomathalvorna i ugnsformen med fisk. Häll över gratängsåsen. Tryck in formen i ugnen i ca 15 minuter. (Det beror lite på hur tjocka filéerna är).

Det där med sås… det är svårt det. Inte att göra, men att skriva ner recepten.

Jag brukar utrusta mig med kryddor, en smaksked och så en massa tålamod när jag gör sås. Och så börjar jag med att ha i lite av kryddor och smaksättning. Tar ett smakprov, funderar lite – och tycker i lite mer kryddor.

Så där håller jag på, ända tills jag ska skriva ner receptet. Hur mycket blir då 1/2 tsk hummerfond + 1/3 fond + några droppar?

Ja du fattar varför jag skriver ca 1 msk hummerfond i recepetet.

Quesadilla med (kött)färs, majs & paprika

Etiketter

, , , ,

Bryn köttfärs och grönsaker i en stekpanna. Lägg på riven ost och kör tortillabröden i ugnen.

Svårare än så är det inte att sparka igång smaklökarna en höstdag.

Men jag erkänner att jag har svurit i den mexikanska matkyrkan. Här finns både spiskummin och tomatpuré i köttfärsröran. Det gör det nog inte i riktiga quesadillas.

Det här behövs till 4 personer (inte jättehungriga):
2 schalottenlökar eller 1 liten gul lök
400 färs (nöt-, bland- eller vego-)
neutral olja
1,5 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 tsk chipotle chili-pulver
2,5 tsk rökt paprika
1,5 tsk spiskummin
1 röd chili, spansk peppar
2 – 3 vitlöksklyftor
1 röd paprika
2 små burkar (totalt 280 g) majskorn
ev 1 msk torkad oregano

3 dl riven lagrad ost, t ex Herrgård
8 tortillabröd, storlek medium

Servering
Guacamole och stekta svarta bönor, tomat och kanske sallad

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Dela paprikan, skrapa ur fröna och skär den i små bitar. Skala vitlök. Dela, kärna ur och strimla chili. Skala och hacka löken.

Fräs löken glansig med lite olja i en stor stekpanna. Lägg i färsen och stek den smulig. Rör ner paprika och strimlad chili. Krydda med alla torra kryddor och pressa i vitlöken. Låt (kött)färsröran steka ett par minuter.

Häll av majsen och rör ner den. Låt röran steka några minuter tills paprikan är lagom al dente-stekt. Smaka och kolla kryddsättningen.

Lägg ut tortillabröden och fördela köttfärsröran på halva bröden. Strö över ost och vik ihop till halvmånar. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och pensla med olja.

Kör i ugnen i ca 10 – 15 minuter.

Förbered tillbehören under tiden.

Fläskkarré konfiterad i cider – mat som i Bretagne

Etiketter

, , , ,

Kött som får koka i den lokala drycken, det är något som finns i nästan alla kulturer. I Sverige kokas köttet i öl och blir till sjömansbiff. Alsace vårdar sitt vita vin och lagar choucroute med fläsk, riesling och surkål.

I Bretagne växer inga vinstockar. Där kokas fläskkött i cider och efter ett par timmar i ugnen blir det en supermör gryta med fläsk, lök och bacon. Men använd riktig, torr fransk cider – inte den söta, alkoläskliknande dryck som svenska bryggerier kallar ”cider”. Det är alldeles för mycket socker i den för att funka i matlagningen.

Det här behövs till 4 personer:
700 g benfri fläskkarré skuren i grytbitar
2 – 3 schalottenlökar (eller 1 gul lök)
1 pkt (ca 140 g) bacon, tärningar eller strimlade skivor
kallpressad rapsolja eller smör
salt & svartpeppar
37 cl (1/2 flaska) riktig, torr cider
ev persilja och timjan

Servering
kokt potatis, och så fransk cider, såklart

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Skala och hacka löken.

Lägg bacon i en stor gryta som tål ugnsvärme. Sätt den kalla grytan på spisen och stek baconbitarna lätt knapriga. (Den behövs förmodligen inget extra fett). Ta upp bacon och bryn köttet i baconfettet. Ha ev i lite olja eller smör. Lägg i löken och bryn den glansig. Krydda med salt & peppar.

Lägg tillbaka bacon i grytan, häll på cider och låt allt koka upp. Lägg på locket och skjut in grytan i ugnen i ca 2 timmar. Rör om någon gång under tiden. Om du vill kan du låta en bukett med persilja och timjan koka med i grytan.

Koka potatis under tiden.

Det här en förenklad form av Joues de porc confites au cidre, en gryta där man egentligen ska använda griskind. Men det är ganska krångligt att få tag på – och dyrt. Jag hittade griskind på nätet för över 300 kronor kilot, så jag tror du fattar varför jag valde fläskkarré.

Fyllig sallad med sauce verte, valnötter, chèvre & päron

Etiketter

, , , ,

Igår var väl sommaren sista kväll. Vi hade tänkt grilla, men när vi rullade fram det där svarta grill-klotet så började det droppa från himlen – så det fick bli annan mat istället.

Det blev en sallad med majonnäsbaserad sauce verte, och så päron, valnötter och chèvre.

Gott så. Man måste ju inte grilla, bara för att det är en varm sommarkväll.

Det här behövs till 3 personer:
Sauce verte
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 stor näve spenat, ca 40 – 50 g
1 näve persilja, kanske 1/2 kruka
1 dl majonnäs
1/2 dl crème fraiche
2 klyftor citron, pressade
ev salt & svartpeppar

Salladen
1/2 huvud romansallad
100 g spenat
150 g avokado
150 g chèvre
1 päron
ca 100 g valnötter

Gör gärna så här:
Börja med såsen, sauce verte. Skala och hacka schalottenlöken. Skala och riv vitlök. Skölj spenat och persilja. Grovhacka. Lägg allt i en mixer/blender. Ha i majonnäs, crème fraiche och pressa i citron. Mixa slätt. Smaka ev av med salt & peppar.

Salladen. Tina avokadon, eller skär färsk avokado i bitar. Skölj och strila sallad. Skölj och skär ev spenaten i mindre bitar. Ta en stor bunke och blanda sallad, spenat och sauce verte. Lägg upp på ett stort fat.

Toppa salladsfatet med urkärnat päron skuret i tunna klyftor, chèvre i mindre bitar och valnötter som är delade i mindre bitar.

När vi ska bestämma maten här hemma börjar det nästan alltid med att jag frågar hustrun vad vi ska äta.

– Hmm, säger hon.

Rynkar ögonbrynen och försöker komma på en enda maträtt. Ibland lyser hon upp och säger ”hamburgare” eller ”tonfisksallad”. Men ofta förblir hon tyst.

Då är det läge att komma med mina förslag, som jag tänkt hela tiden – men liksom dragit lite på för att få ett bättre förhandlingsläge. Säger jag något om fisk får hon ett lätt avvaktande uttryck. Och skulle jag dra till med isterband är skilsmässan nära.

Men säger jag sallad och päron och valnötter, då ler hon. Och lägger jag till chèvre, då blir hon den mänskliga motsvarigheten till en glatt svansviftande cockerspaniel.

Man kan säga att hon var lättövertalad när jag föreslog den här salladen..

Veckomeny – Medelhavskost för svenska kök nr 66

Etiketter

, , , , , ,

Har du tänkt på att man alltid ska unna sig lite extra när man är ledig. Skaldjur och bubbel på nyår, grillat kött och vin på sommaren.

Som om det var då man behövde uppmuntran?

Jag tror det är precis tvärt om. När vardagslunken lägger sig som en våt filt över livet – DÅ ska man slå på stort.

Säga till varandra: ”Vi öppnar en flaska vin, det är ju i alla fall måndag”. Eller ”idag lagar vi lite extra god mat, nu när det har blivit september!”

Här nedan finns varken oxfilé, hummer eller bubbel. Däremot förslag på hur man kan variera maten en vanlig vecka.

Det kan väl duga som en början på det nya – lite roligare – livet?

Måndag: Potatis- & majssoppa med bara en aning chilihetta
Det här är en kul potatissoppa med twist. Lite hetta från chili och sötma från majs. Enkelt, mättande, billigt och gott.

Tisdag: Torsk med somalisk-inspirerad tomatsås
När jag först skulle laga somalisk inspirerad mat, trodde jag att den skulle bli skitstark. Men icke. Det här är varma, fylliga smaker.

Onsdag: Tagliatelle med ugnsrostade grönsaker & fetaost
Pasta med ugnsgrönsaker och feta är en vardagsräddare här hemma. Här med morötter, lök och tomat.

Torsdag: Li sardina a la nissarda – fylld strömming som i Nice
Den här strömmingen äter jag gärna en dag när längtan efter Medelhavet är svår. Tänk att något så enkelt och billigt kan innehålla så mycket smak.

Fredag: Smakrik pasta med räkor & sås med egen räkfond
Okej då, här kan man slå på stort med färska räkor och gärna ett glas vin. Testa att göra egen räkfond. Enkelt och bara så jävla gott.

Lördag: Ugnsstekt kyckling med italienska smaker
Ännu ett alternativ om suget efter semester och Medelhav sätter in. Saftig kyckling, söta tomater och salta oliver. Nu kör vi!

Söndag: Gnocchi med ragu på linser & champinjoner
Här snackar vi umami. Champinjoner och japansk soja är en superkombo, som inte blir sämre av lite gnocchi.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Caviar d’aubergine – aubergineröra till ett glas vin

Etiketter

, , ,

När fredagskvällen kommer bubblar det inte direkt i blodet för oss som har varit med ett tag. Man ser mer fram emot lite god mat, och sedan en bra film som man ser liggande i soffan.

Men först kanske ett glas vin, och något att tugga på. Just i det läget sitter caviar d’aubergine fint. Det är en röra som gjord för en bit baguette och kanske en oliv.

Rostad aubergine ger den där lena smaken och mjuka texturen. Pressad citron piggar upp och sparkar igång smaklökarna.

Vi åt den här röran på baguette till ett glas Eins zwei dry-riesling. Det blev en lyckad kombo. Vinets syra hittade en kompis i auberginekaviarens pressade citron.

Det här behövs till en mellanstor skål:
2 auberginer (ca 500 g)
olivolja
2 vitlöksklyftor, inte jättestora
3 msk olivolja
nästan 2 msk pressad citron (smaka dig fram)
några kvistar persilja
salt & svartpeppar

Servering
några goda oliver, kanske lite soltorkad tomat
baguette, crostini eller olivoljestekta trekanter/skivor av surdegsbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Halvera auberginerna och lägg dem med köttsidan ner i en oljad ugnsform. Picka några hål i aubergineskalet med en vanlig gaffel. Droppa över lite olja och kör i ugnen i ca 45 minuter. Kolla så auberginen är helt genombakad (=mjuk).

Under tiden: Pressa citronen. Skala och riv vitlöken.

Gröp ur aubergineköttet med en matsked. Lägg det i en matberedare/mixer. Tillsätt olivolja, citronjuice och riven vitlök. (Kan vara klokt att ta lite i taget, så auberginekaviaren blir så stark och syrlig som just du vill ha den).

Mixa till en slät röra. Smaka av med salt & peppar.

Eins zwei dry – busgott även i år

Etiketter

Det finns gott vin, och så finns det busgott vin. Det är vin som på en gång får smaklökarna att börja jollra i munnen, alltså ett vin som gör dig på gott humör.

Nu är det lite svårt att slå fast vad som är busgott. Det beror på vilka smaklökar du har, och ibland på deras humör. Regnar det, hösten har kommit och på jobbet har det blivit en ny chef som ska göra ännu en omorganisation. Då är risken att varken mat eller vin smakar.

Men för mig och mina smaklökar, så finns det en typ av vitt vin som gör att vi alla ställer oss i givakt. Det är rieslingvin med hög och klar syra, parat med ett uns restsötma.

Inte så att det är ett sött vin, inte ens halvtorrt. Det är ett riktigt, torrt vin, men med en sötma som anas i bakgrunden. Tänkt Granny Smith-äpplen så kanske du förstår vad jag är ute efter.

Leitz Eins Zwei Dry 2023 (107 kronor, vitt, ekologiskt, klimatvänligt och socialt ansvar) är ett sådant vin. Det har en fruktig lukt av citrus, mineral och lite päron. Syran i vinet är hög, men med aningen restsötma. Där finns citrus, gröna äpplen (Granny Smith!), mineral och en hint av söt melon.

Leitz vingård ligger i Rheigau utanför Rüdesheim, så där en fyra mil väster om Frankfurt. Vi åkte där förra året och förfördes av landskapet. Byar och små städer, vinodlingar och en del korsvirkeshus. Och som följeslagare hade vi den mäktiga floden Rhen.

Tyvärr stannade vi inte och klev in på Weingut Leitz, får väl göra det nästa gång vi kör där.

Under tiden får vi nöja oss med ett glas av deras vin. Det är inte heller så dumt.

Rillette de maquereau – makrillröra i en liten kruka

Etiketter

, , ,

Visst är det kul när man hittar helt nya recept och maträtter. Jag frågade runt på Google om recept från Bretagne, den klippiga och regnstänkta halvön i nordvästra Frankrike. Och vips, så fanns där en massa maträtter, däribland den här makrillröran.

Jag gjorde om receptet en smula och blev belönad med en pigg och frisk rillette, som gjord för en liten förrätt eller kanske bara en munsbit till ett glas vitt.

Det här behövs till en (ganska liten) kruka:
400 g makrillfilé
2 gula knipplökar (eller andra milda lökar)
2 vitlöksklyftor
(oliv)olja
1,5 dl torrt vitt vin
salt & svartpeppar
1/4 kruka timjan hopbundet till en bukett

ca 1 msk crème fraiche
ca 1 – 1,5 tsk dijonsenap
1/4 kruka timjan, bara bladen

Gör gärna så här:
Ta bort ev ben från fisken. Testa att skära bort skinnet om du vill, men det är ganska knepigt.

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs glasig i en gryta med olja, häll i vinet och låt koka ett par minuter. Lägg ner makrill och tinmjansbukett i grytan. Krydda med salt & peppar. Koka upp, låt stå med locket på 5 – 10 minuter.

Ta upp timjansbuketten och häll resten i en mixerkanna. Repa timjansbladen och lägg dem, crème fraiche och 1 tsk senap i kannan. Pulsmixa till en ganska slät konsistens. Smaka. Kanske lite mer senap?

Bretagne är en udda del av Frankrike. Här finns baguetterna, instuckna under armen när människor promenerar från bageriet. Torgen, små Peugeot-bilar som rusar runt kröken för att hinna hem till middagen.

Men allt är ändå annorlunda. Som Frankrike, men med en dos Irland och Skottland med kullerstensbyggda hus. Den norra kusten är klippig och dramatisk. Vädret är ofta regnigt, särskilt i den västra delen.

Hit flyttade poeten Bodil Malmsten för drygt 20 år sedan, och härifrån skrev hon en underbar liten bok Priset på vatten i Finistère.

I Aftonbladet gör Petter Lindgren en resa i hennes fotspår. Väl värd att läsa.

Och jag själv då? Jo, 2008 var vi i södra Bretagne, inte långt från orten där Bodil Malmsten bodde. Vi letade efter en gammal krog där Paul Gauguin lämnat målningar som betalning för mat och dryck.

Krogen var stängd, men ut ut en dörr kom en kort kvinna med rött hår och fräknar.

”Bodil Malmsten”, tänkte jag.

Fan att jag inte vågade fråga om det var hon. Då kunde jag berättat hur mycket jag uppskattade boken.

Puy Chéri 2023 – lite sommarvibbar i augusti

Etiketter

Än är inte sommaren slut. Men man får leta lite efter den, kanske sätta sig i lä och läsa en bok. Eller leta upp en liten badsjö mitt på dagen när solen värmer.

Förra året var optimalt för min del. Först var det hela den svenska sommaren (den första där vi var pensionerade båda två). I september åkte vi till Provence, och då fick vi tre extra sommarveckor.

Men om man nu inte har tid/råd/möjlighet att åka till solen i september, hur gör man då?

Ett anspråkslöst förslag ser ut så här: skaffa lite goda saker som du gillar. Det kan vara oliver eller körsbärstomater, tapenade eller någon annan god röra. Kanske lite nötter eller goda korvar.

Och så svänger du förbi Bolaget och köper en flaska rosé, som får bo en stund i kylen för att få rätt temperatur.

Sedan är det bara att slå sig ner. Lägga lite tapenade på en tomat. Ta en oliv och en korvskiva, och så sippar man lite på vinet.

Okej, det är inte semester vid Medelhavet. Men håll med om att det är lite goa sommarvibbar.

En sådan dag kan det vara bra att ha en flaska Puy Chéri 2023 (95 kronor, rosé) på lut. Det är ett fräscht och lätt sommarvin med lite smultron och örter i lukten och liksom blommor och bär i håret. Lätt och ganska snällt, gjort för att passa en bred publik. Men med en uppstramande liten kärvhet på slutet.

Den här årgången har mindre godisvibbar än tidigare år, i alla fall om mina smaklökar kommer ihåg rätt. Det tackar vi för – vill man ha godis är det bättre att gå till godishyllan på Ica, än till Systemet.

Men som sommarvibbs-uppväckare funkar Puy Chéri bra.

Enkel gratäng med vegofärs & sojakryddad svamp

Etiketter

, ,

Det finns smakkompisar man inte ska missa. Champinjoner och japansk soja är en sådan.

De får bli basen i den här lättlagade gratängen där färs, svamp och sås blandas. Mycket enklare än att göra en färsstuvning och toppa den med gratängsås.

Det här behövs till 5 personer:
500 g champinjoner
(oliv)olja
salt & svartpeppar
1 msk japansk soja

750 g vegofärs, ej formbar (eller köttfärs)
3 – 4 knipplökar (eller andra små milda lökar)
olivolja
salt & svartpeppar
2 tsk majsena (majsstärkelse)
1 dl vatten
2 dl crème fraiche
2 dl riven ost

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och hacka löken. Skölj/torka av svampen och skär i mindre bitar.

Stek svampen i olja tills den får lite färg. Krydda med salt, peppar & japansk soja.

Fräs löken glansig i olja. Lägg ner vegofärsen (funkar bra med fryst) och stek så den blir varm. Krydda med salt & peppar. Strö över majsen och blanda runt. Häll i vatten och crème fraiche, blanda ner svampen. Koka ett par minuter.

Häll allt i en oljad ugnsform. Toppa med osten och skjut in gratängen i ugnen i ca 15 minuter. Klart.