Vardagslyx – ägg från dvärghöns

Etiketter

dvärghönsägg 2

Vardagliga saker gör mig lite smålycklig . Gå ut och plocka lite svarta vinbär från busken på baksidan. Eller ta in lite örtkryddor från krukorna på framsidan…

Nu har vi fått en påse dvärghönsägg av en hobbyuppfödare. Det är ägg från höns som lever ett lyckligt liv. De går runt i trädgården och pickar – och de värper de mest fantastiska ägg.

Nu ligger äggen i skålen och skimrar i svagt grönt, vitt och lätt rosa-beige. Och de är så färska så de inte går att skala; man får dela äggen mitt i tu och äta med sked. Men det besväret är väl värt, för gulan är djupgul och smaken är fyllig och intensiv.

Skulle du någonsin komma över dvärghönsägg, så tveka inte. Ta 2 – 3 ägg per person, lägg dem i kallt vatten. Koka upp och koka i 3 minuter, så är gulan perfekt krämig.

Strö över ett par korn flingsalt. Ät & uppskatta hur gott ägg kan vara.

Ugnsomelett med potatis, feta & spenat

Etiketter

, , ,

ugnsomelett m potatis, spenat o feta

Trött på sommarens grillande? Här kommer en enkel omelett, smakrik och vegetarisk. Dessutom gör man den i ugnen – mycket enklare än att steka omelett i stekpanna.

Det här behövs till 3 (inte jättehungriga) personer:
200 g spenat
oliv- eller rapsolja
salt & vitpeppar till spenaten
4 potatisar, kokta och skalade
100 g feta
6 ägg
6 msk mjölk (1 knapp deciliter)
salt & svartpeppar till potatisen och omeletten

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.

Värm spenaten i en kastrull med lite olja. Salta & peppra. Koka till vätskan har kokat bort.

Skär feta och potatis i bitar. Stek gärna potatisen, så blir den mer smakrik. Salta lite & svartpeppra.

Olja en ugnsform. Lägg i potatis, feta och spenat. Blanda äggen och mjölken. Svartpeppra & salta lite, det är redan salt i spenaten, potatisen och fetan. Häll blandningen över.

Sätt in omeletten i ugnen i cirka 20 minuter – eller tills äggen har stelnat.

Ät med en sallad. Kanske är det något för en sensommarlunch medan det fortfarande är varmt att sitta ute…

Kycklingben & tomatsalsa

Etiketter

, , ,

tomatssalsa

Så var vi där igen. Upp på morgonen och iväg till jobbet. Sno runt och så en sväng in i affären på hemvägen. Helt plötsligt ställs det nya krav på maten. Den ska vara hyfsat billig, gå hyfsat fort – och den ska faktiskt vara god.

Här kommer en smakrik kycklingrätt, som är hyfsat billig och inte tar hela kvällen i köket.

Det här behövs till 4 personer:
1 kg kycklingben
olivolja
salt & svartpeppar
en hög torkad timjan, kanske drygt 1 msk

Tomatsalsan
1 burk hela skalade tomater
1 chili/spansk peppar, urkärnad
2 små milda lökar, knipplök eller schalottenlök, skalade
1 gul paprika
½ riktigt liten squash
2 stora vitlöksklyftor, skalade
salt & svartpeppar, ganska mycket
1 stor näve färska örtkryddor, t ex basilika, timjan, oregano, persilja
1 nypa socker

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform. Lägg i kycklingen. Salta, peppra och smula över timjan. Vänd kycklingbenen och krydda även den sidan.

Ställ in kycklingen i 30 – 35 minuter. Vänd benen efter halva tiden. När kycklingköttet är helt ljust – och köttsaften är klar. Då är också kycklingen färdig.

Tomatsalsan
Skär chilin i små bitar. Skär lök, paprika och squash i bitar. Lägg allt i en matberedare tillsammans med tomat och örtkryddor. Krydda ganska rejält med salt & svartpeppar. Pressa i vitlöken.

Kör matberedaren till salsan blir en grovhackad sås. Strö i lite socker för att locka fram tomatsmaken. Smaka! Mer salt & peppar?

Vill du ha något annat än tomatsalsa, prova kyckling med fetaostcrème.

Ät med pilaffris, recept finns här. Nu är det vardag – men det går faktiskt att uthärda det också…

Citronsorbet & Crémant d’Alsace – bubbel till efterrätt

Etiketter

, , , ,

Friskt, fräscht och förvånansvärt enkelt. Med bara en kula citronsorbet och lite mousserande Crémant d’Alsace – eller annat gott bubbel – skapar man en läskande efterrätt.

Det här behövs för 1 person:
1 stor kula citronsorbet – eller champagnesorbet eller hallonsorbet…
5 cl Crémant d’Alsace – eller annat gott & torrt mousserande vin

Lägg upp sorbetkulan, häll vinet runt omkring. Sedan är det bara att äta & njuta. Desserten är verkligen riktigt god.

Första gången vi åt den här efterrätten var för några år sedan i Colmar. Den familjära restaurangen Le Roesselmann lockade med den för oss okända kombinationen vin och sorbet.

I år letade vi efter rätten på Winstub au Koifhaus. Desserten saknades på menyn, men trollades fram av en vänlig servitör.

Skulle du ha vägarna förbi Colmar – något jag hoppas för de gamla delarna av staden runt Petit Venice är fantastiska kvarter – så är det här två restauranger där i alla fall vi har ätit riktigt god, traditionell alsacisk mat.

Scaloppine al limone – kalvschnitel med citronsås

Etiketter

, , ,

scaloppine al limone

Ticino i södra Schweiz är som en lyckad blandning av alplandet och Italien, 75 procent italienskt och resten Schweiz. Vad kan passa bättre än en italiensk rätt, som jag hittade på en schweizisk sajt.

Scaloppine al limone är kalvschitzel som piggats upp av både citron och vermouth. Det är gott, smakrikt och har kvar lite av de pigga syrorna från citronen.

Det här behövs till 4 personer:
600 – 700 g kalvschitzel (innanlår)
lite vetemjöl
1 citron, pressad
olivolja & smör
salt & svartpeppar
0,75 dl torr, vit Vermouth
3 dl kalvfond (vatten + tärning)
smörklickar, kanske 4 msk
1 citron, i klyftor

Gör så här:
Riv skalet av den första citronen. Ta bara det gula, det vita är beskt. Pressa ur citronsaften. Klyfta den avdra citronen.

Häll lite vetemjöl på en tallrik. Vänd kalvschnitzlarna i mjölet. Skaka av överflödigt mjöl. Lägg smör och olivolja i en traktörpanna eller stekpanna. Stek schnitlarna i ½ – 1 min per sida på relativt hög värme. Salta & svartpeppra. Ta upp schitzlarna och lägg på en tallrik.

Häll citronsaft, citronskal, vermouth och kalvbuljong i traktörpannan. Låt såsen koka i ihop lite gand. Vispa ner några rejäla smörklickar.

Lägg ner schnitzlarna i såsen, så de blir riktigt varma. Servera med citronklyftor.

Vi åt scaloppine en varm kväll i Ticino, men det funkar lika bra en svalare kväll i Sverige. Man kanske till och med kan drömma sig bort…

Till maten drack vi en flaska Sylvaner från Gérard Waegell. Det var en perfekt matchning. Hög syra i vinet, och citronsmak i maten. Det riktigt sjöng om kombinationen.

Vinresa till Alsace

Etiketter

,

Vad gör du onsdagen den 11 september? Hänger på jobbet och längtar till fredagen, städar och drömmer om sommaren… Eller åker till Alsace?

Det kom ett mejl från Per Karlsson på BK Wine, ett litet företag som sysslar med vin, vinjournalistik och vinresor. Han berättade att de ordnar en resa till Colmar och de alsaciska vinproducenterna i september. Tre övernattningar på ett hotell i den gamla delen av Colmar, i Petit Venice. Tio besök på vingårdar med visningar av gårdarna och provningar av vinerna. Luncher med Choucroute, Tarte flambée och Foie gras…

Jag blir hungrig när jag läser om resan på http://www.bkwinevinresor.com/aktuella-resor/vinresa-alsace/. Men smakar det, så kostar det. 10 800 kronor närmare bestämt, och då får man lägga ytterligare en tusenlapp eller två på resan från Sverige till Alsace.

Själv kan jag inte ta ledigt, så svaret på den första frågan blir nog: jag hänger på jobbet… Möjligen funderar jag på vad jag ska äta till middag. En tarte flambée, kanske.

Sylvaner – friskt som en fjällbäck

Etiketter

,

sylvaner

Sylvaner är en druva som jag inte har testat så mycket tidigare. Eftersom det är den ”billigaste” druvan i Alsace har jag hoppat över den – trott att vinet inte skulle vara någon höjdare. Vilket misstag.

Vi köpte med oss lite Sylvaner från Gérard Waegell. Korkade upp en flaska i Ticino en varm semesterkväll, och möttes av ett klingande friskt vin. Det var friskt och klart som en fjällbäck. Syran var hög så att det sjöng om vinet. Satte man dit näsan så luktade det friskt, lite citron.

Vi drack vinet till Scaloppine al limone, kalvschnitzel med citronsås. Det var en perfekt matchning. Både vinet och citronschnitzeln gillade varandras sällskap.

Vad vinet kostade? När vi handlade i Alsace var priset 3,70 euro. Importerar man själv till Sverige hamnar kostnaden på blygsamma 80 kronor. Det är nästan så man får lust att handla in lite…

Daniel Huber – vinbonde i Ticino

Etiketter

, , , ,

daniel hubers vinstockar

Längst upp på bergryggen i Monteggio har Daniel Huber sin vingård. Den ligger på 450 meters höjd och marken är ibland så brant att det sticker i fötterna när man tittar nedåt, men utsikten är svindlande vacker. Man ser ut över Tresaflodens dalgång och de sista bergen innan Po-slätten plattar ut jorden. Lago Maggiore lyser som en liten blå-grön fläck mellan bergen.

Hit flyttade Daniel Huber för 30 år sedan för att bygga upp en egen vingård. Då var han en ung universitetsutbildad vinmakare från Zürich. När vi träffar honom en stekhet eftermiddag i början av augusti har håret grånat. T-shirten är svettig efter dagen på vinfälten och ryggen är böjd, som om det är svårt att räta upp den det hårda arbetet.

Han kommer emot oss med nyfikna ögon och undrar hur vi hittat hans vingård. Företaget Huber-vini är en av Ticinos kvalitetsproducenter. I vanliga fall säljer han till restauranger och privatkunder, men särskilt många turister brukar inte komma förbi.

Ändå tar han med oss in på innegården till det traditionella malcantonesiska huset. Där klättrar vinrankor i arkaderna från 1600-talet. Den stålblänkande avstjälkningsmaskinen står lite för sig själv, så att citronträd och fikonträd ska få utrymme.

Daniel Huber har ungefär noll snobbism. Han frågar på lätt sjungande tyska vad vi vill smaka:

– Vad är ni intresserade av? Rött vin eller vitt. Billigt eller dyrt.

Själv börjar han med ett rejält glas vatten, torkar sig om munnen och korkar upp en rosé gjord på Merlot. Det är ett rent, friskt vin. Försiktigt i både smak och lukt, men ändå distinkt. Det samma gäller också för Fustoquattro, en ung röd Merlot, som lagrats på ståltank.

Hemligheten bakom Huber-vin är det låga skördeuttaget. Om jag förstår rätt, så är det bara 30 hektoliter per hektar – ungefär en tredjedel av vad massproducenterna tar ut. Odlingarna ligger högt, upp till 450 meters höjd, och på branta sluttningar, så det mesta av arbetet måste göras för hand.

Priset på vinet är därefter. De billigaste vinerna kostar strax över 100-lappen, men det är gott så vi bestämmer oss för några flaskor och åker till byn Sessa för att rycka några hundralappar ur bankomaten.

När vi kommer med pengarna möts vi av en nyduschad Daniel Huber. Det är som om ryggen blev rakare av duschen, men ögonen är fortfarande vänligt plirande – och när vi fotar honom i badbyxor skämtar han om att inleda en ny karriär som badpojke.

Men han hinner också berätta mer om gården. I huvudsak odlar han blå druvor, mest Merlot, som passar bra i Ticinos varma klimat. Men det vita vinet gör han på Chardonnay, till skillnad från många andra i södra Schweiz, som använder Merlotdruvan även till vitt vin.

Klimatet på Alpernas sydsluttning är inte bara varmt, det är blött också. Den årlig regnmängd kan få en göteborgare att längta hem till den torra Västkusten. Dräneringen av markerna är inget problem, men han planterar gräs och växtlighet mellan vinraderna för att inte den terrasserade jorden ska sköljas med av regnvattnet.

daniel huberDruvklasarna håller han rena från blad för att de ska få maximalt med solljus, annars kan fukten ställa till problem. Kemiska bekämpningsmedel använder han däremot inte.

För 30 år sedan var Daniel Huber en av de verkliga vinpionjärerna i Ticino. När jag frågar varför han har lyckats så bra när många andra misslyckats svarar han rakt:

– Därför att jag gör bra vin.

Han säger det som ett konstaterande. Helt utan skrytsamhet.

Mer om Daniel Hubers vin kan man läsa på hubervini.ch

daniel hubers vingård

Ugnsrostad rosmarinpotatis

Etiketter

, , ,

ugnstekt rosmarinpotatis

På södersidan av huset i Ticino växer en mindre häck av rosmarinplantor. Dit gick jag för att få ihop kryddor till den ugnsrostade potatisen.

Det var en lyckad tur, för potatis som får en stund i ugnen med oskalade vitlöksklyftor, rosmarin och grovsalt blir riktigt, riktigt gott. Det tyckte alla som åt – alla utom den konservativt finsmakande 15-åringen förstås.

– Pappa, ett råd bara. Potatisen var jättegod, men det var för mycket grovsalt på den. Och så smakade det lite av rosmarin och vitlök… Låt bli det nästa gång!

Om du ändå skulle vilja göra ugnsrostad rosmarinpotatis, så behövs det här till 1 person:
200 – 250 g potatis
en skvätt olivolja
1 kvist rosmarin
1 – 2 oskalade vitlöksklyftor
salt & grovsalt

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader (eller varmluft 200 grader). Skala och  skär potatisen i ganska tunna klyftor.

Häll en skvätt olivolja i en långpanna. Lägg i potatis, rosmarin, oskalade vitlöksklyftor. Salta lätt & blanda runt.

Sätt in långpannan i ugnen tills potatisen är klar. Tiden beror på hur tunna klyftor det är, men det kanske tar en 30 – 40 minuter. Vänd runt potatisen i långpannan ett par gånger. Strö över grovsalt på slutet.

Vi åt rosmarinpotatisen med tunt skivad, benfri fläskkotlett. Köttet fick en snabb omgång på ganska hög värme i stekpannan.

God, smakrik och ganska enkelt lagad mat. Är inte det vad man ofta leta efter…

Melon & parmaskinka

Etiketter

, ,

”Melon och parmaskinka. Guuud vad tjatigt” finns det de som säger. Men då blir mitt svar: pröva det igen.

Ta en riktigt mogen nätmelon, en sådan där som luktar sol, värme och sötma. Lägg till parmaskinka – eller annan lufttorkad skinka av bra kvalitet. Smaka och känn hur melonens sötma gifter sig med skinkans sälta. Det ÄR gott.

Det här behövs för 1 person:
1 klyfta melon
2 skivor parmaskinka
några droppar olivolja
lite nymald svartpeppar
några korn grovsalt, om man vill

Lägg upp melon och skinka på tallrikar. Droppa över oljan, svartpeppra och strö över lite, lite salt om du vill. Med minimal ansträngning har du en välsmakande förrätt. Nu är det bara att äta och njuta.