Copertino – busgott till grytan

Etiketter

copertino

Någonstans i slutet av sommaren eller början av hösten har man ett val. Antingen lägger man sig ner. Sparkar, skriker: Jag vill inte ha höst, jag vill inte ha höst.

Eller också agerar man som den förnuftiga, tänkande människa man (hoppas att man) är. Då gör man upp en liten plan i huvudet.

Där ingår brasor i öppna spisen och långkok som skickar runt fantastiska dofter i huset. Där ingår goda grytor och mustigt rödvin.

Och precis just där passar Copertino som hand i handske. Det är ett mulligt, sötfruktigt och inbjudande vin som funkar fantastiskt bra till höstens grytor. Lamm och tomatbaserade långkok. Ugnsrostade rotsaker. Visst, det är bara att korka upp.

Smaken är fyllig, mogen och lite bränd. Rund och med mörka, mörka körsbär.  Drar man in lukten, så går tankarna till ekfat och tobak.

Copertino 2007 är lättgillat och fantastiskt gott. Priset, 72 kronor, är ovanligt enkelt att acceptera.

Så, hösten, here I come. Ute piskar snart det göteborgska regnet. Inne sitter jag framför brasan. I handen håller jag ett glas gott rödvin – som Copertino.

Blomkålssoppa med rotselleri & crème fraiche

Etiketter

, , , , ,

Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med så enkla ingredienser som blomkål, rotselleri, crème fraiche och lite purjolök.

Den här soppan blir mild, rund och len. Smakerna gifter sig till en fin helhet, där sellerin står för lite sötma, blomkålen och purjon för smak och lite, lite kryddighet. Crème fraiche då? Den ger lite gräddighet och aningen syra.

En onsdag i oktober när kylan och mörkret lägger sig över staden, då är den helt perfekt.

Det här behövs till 4, kanske 5, personer som huvudrätt:
12 – 15 cm purjolök, sköljd
olja
300 g rotselleri, skalad
300 g blomkål, sköljd
1,5 l buljong eller fond, kyckling- eller vegetarisk
1,5 dl crème fraiche (den feta är godare)
salt & vitpeppar
2 nävar krutonger (brödbitar) av rustikbaguette
olivolja
lite strimlad purjo

Gör så här:
Skär selleri och blomkål i mindre bitar. Strimla purjon. Fräs den i lite olja. Lägg i selleri och blomkål. Häll på buljongen. Koka till allt är riktigt mjukt. Det tar kanske 25 minuter.

Ta en stavmixer och mixa soppan slät. Häll i crème fraiche och koka upp. Spar lite crème fraiche som du vispar ner på slutet. Då får man med lite av syran.

Skär rustikbaguette eller vitt surdegsbröd i bitar. Stek i olivolja tills de fått lite färg. Strimla lite purjo, som man strör över soppan.

Jag och hustrun blev mätta, nöjda och varma av soppan. 15-åringen? Han käkade Spaghetti carbonara, för soppa är som paj – något man inte kan äta…

Tarte a l’oignon – Lök- och baconpaj från Alsace

Etiketter

, , , , , , ,

lök- o baconpaj

Lök är gott! Synd bara att så få upptäckt det. I Tarte a l’oignon samsas mild, lite söt lök med knaprig och salt bacon till en fyllig och krämig paj. Mums.

Dessutom är det här några av Alsace grundsmaker. Egentligen skulle det ha varit en mild och god Pinot Blanc till maten, men det är ju måndag, så jag fick nöja mig med kolsyrat vatten.

Inte riktigt lika mums…

Det här behövs till 3 personer (som huvudrätt):
3 dl vetemjöl
½ tsk salt
100 g smör
2 -3 msk kallt vatten

500 g gul lök
smör eller olja
försiktigt med salt & vitpeppar

120 g bacon i bitar (eller magert sidfläsk, eller skinka)
lite svartpeppar

Béchamelsås
2,5 dl mjölk
2 – 3 msk smör
1,25 msk vetemjöl
lite salt & vitpeppar
2 – 3 msk grädde eller crème fraiche

Gör så här:
Degen: Blanda mjöl och salt i en bunke. Lägg ner smöret i småbitar. Tryck ihop smör och mjöl till en degkonsistens. Späd med så mycket vatten som behövs för att degen ska gå ihop. Ställ degen i kylskåpet 30 minuter medan du förbereder det andra.

Löken: Skala löken och skiva den tunt. Stek i smör eller olja på ganska svag värme tills löken är helt mjuk. Det tar cirka 20 minuter. Krydda försiktigt med salt & vitpeppar.

Bacon: Stek bacon/fläsk/skinka knaprig. Krydda med lite svartpeppar. Låt bacon/fläsk rinna av på hushållspapper.

Pajen: Sätt ungen på 200 grader. Kavla ut degen så att den blir tunn och täcker formen. Tänk på att det blir ganska mycket fyllning; degen måste gå upp en bit på kanterna.

Tryck några hål i pajskalet med en gaffel. Förgrädda det i ugnen i 10 minuter.

Såsen: Vispa ihop mjölk och mjöl. Vispa ner smöret. Koka upp såsen och låt den koka ett par minuter. Häll i crème fraiche eller grädde. Krydda med salt & vitpeppar till en mild men inte mesig smak. Rör ner äggulorna. Koka inte såsen därefter, då ”skär”den sig.

Lägg över löken i det förgräddade pajskalet. Häll över béchamelsåsen. Toppa med bacon. Sätt in i ugnen tills fyllningen stannat nästan helt och pajen fått fin färg. Tar cirka 30 minuter.

Vill du ha en vegetarisk lökpaj så hittar du ett recept under Tarte aux oignons, men behåll det här pajskalet. Det är godare.

Det är inte alltid som matlagning hemma hos oss är som ”Halv åtta hos mig”. Ofta är det hustrun som har bråttom, eller jag som drar ner all disk och skriker för att jag aldrig hittar det jag letar efter.

Men idag var det annorlunda. Jag fixade med pajen, hustrun var med och 15-åringen lade färdigpanerade fiskfiléer i ugnen. Hans allmänna omdöme om paj är att det inte går att äta.

Men han tog också med sig Spotify till köket. Och han musiksmak är ganska mycket av gammal rock och vänstermusik, så det blev Bruce och Hoola Bandoola och Pete Seeger.

Någonstans samtidigt med Röda bönors gamla italienska socialistsång ”La Lega” blev pajen klar. Efter maten fortsatte han med Björn Afzelius ”Sång till friheten”.

Kanske är det 15-åringen som inspirerat till rubriken nedan…

Ropen skalla – Mickelsmäss åt alla

På måndag har Mikael namnsdag. Det betyder att det är Mickelsmäss, en av de stora helgerna på medeltiden. Det var då man firade att skörden var bärgad och lagren var fyllda. Äntligen kunde man festa med gott samvete.

Människorna på den tiden var lite smartare än vi. De såg till att få avbrott i vardagslunken när alla årets helgon skulle firas. Faktiskt så hade de lika många lediga dagar per år som vi har nu.

Vi har semester. De firade helgon.

Här har vi något att lära oss – särskilt på hösten. Det kan väl inte bara vara jag som känner att hösten är en oändlig raksträcka av arbetsveckor och mörker.

Så mitt anspråkslösa förslag är: Återinför Mickelsmäss! I väntan på att riksdagen ska fatta värdet av riktiga hösthelger, så får vi väl ta saken i egna händer. Ta fram kött, rotsaker och äpplen. Laga en god gryta, tänd ljusen, korka upp ett hyfsat rödvin.

Här ska fan inte deppas över höst & mörker.

Ugnsbakat höstlamm – rustikt & italienskt

Etiketter

, , , ,

ugnsbakat höstlamm

Vintermaten skiljer sig från sommarmaten.  Den är kraftigare, mustigare och varmare. Gjord för att klara höstens stormar och vinterns kyla.

Det här italienska receptet på ugnsbakat lamm är ett sådant vinterrecept. Köttet bakas i ugnen till det blir smältande mört.  Vin, rotsaker och örtkryddor skapar mustigheten.

Är du med? Nu kör vi mot oktober och vinterns mat.

Det här behövs till 4 personer:
drygt 1 kg lammlägg med ben (eller 700 g grytbitar av lamm)
2 vitlöksklyftor, skalade och finhackade
1 schalottenlök, skalad och finhackad
Salt & svartpeppar
1 liten näve färska salviablad, strimlat
1 ganska liten kvist rosmarin, hackat
1,5 dl rött vin
1 dl oliver
ca 5 dl grönsaksbuljong
3 gula lökar, skalade och grovhackade
3 – 4 morötter, skalade, i stora bitar

Gör så här:
Skär köttet i bitar. Lägg det i en bunke. Lägg i hackad lök och vitlök. Blanda ner hackade örtkryddor. Häll på vin och olivolja. Bland runt och låt köttet marinera ett par timmar.

Sätt ugnen på 175 grader. Ta upp köttet och lägg det i en stor, oljad ugnsform eller långpanna. Salta & svartpeppra. Stek i ugnen ca 25 – 30 minuter. Vänd köttet en gång under tiden.

Lägg i hackad lök, morötter i stora bitar och oliverna. Häll på marinaden. Låt köttet koka i ugnen tills det är riktigt mört, cirka 1 timme.

Tänd ljusen, häll upp rödvinet. Ät och ha det gott.

På italienska heter den här rätten Agnello al forno. Jag har följt receptet nästan helt, men jag förlängde tiden i ugnen och ökade mängden rödvin. Om du vill kan du använda ännu mer rödvin och mindre olivolja i marinaden. Lamm innehåller ganska mycket fett som smälter ut under tillagningen.

Receptet kommer från Toscana, men jag hittade det i kokboken Solens hälsa av Bo Hagström. Du vet han som gjorde tv-programet Solens mat.

Jag hittade boken i en bokhandel när jag strosade runt för ett par veckor sedan. Det var kärlek vid första ögonkastet – i alla fall från min sida – en sådan där bok man bara måste ha.

När jag nu bläddrar i den, så har jag spillt lite på sidorna. Det är så kokböcker ska se ut; då är de använda & uppskattade.

Crème vichyssoise – potatis- & purjolökssoppa

Etiketter

, , , , , , ,

potatis o purjosoppa

Ibland behöver man något som värmer och mättar. Något som tröstar. Idag behövde jag lite comfort food efter en lång och plågsam sittning hos tandläkaren. Operation av käken och rensning av rotkanalerna, roligare kan man faktiskt ha en torsdagseftermiddag i slutet av september.

När jag åkte hem jag funderade jag på mat. Det händer att jag gör det någon gång… Och då mindes jag något lent, gräddigt och snällt: potatis- & purjolökssoppa. Tänk att man kan glömma bort något som är så gott!

Jag svängde förbi mataffären. Stoppade ner mandelpotatis, purjo och crème fraiche. Och redan utanför butikens dörrar var jag på lite bättre humör.

Sedan kom jag på att ett plågsamt tandläkarbesök kan användas på många sätt. När hustrun frågade om jag kunde plocka ur diskmaskinen, så pekade jag bara lite diskret mot den svullna käken…

Det här behövs till ca 3 personer:
5,5 dl purjolök, sköljd och skivad
lite smör
5,5 dl mjölig potatis, t ex mandelpotatis, skalad och ganska fint tärnad
1 l kycklingbuljong, tärning eller fond
lite salt & vitpeppar
1 – 1,5 dl crème fraiche

Gör så här:
Fräs purjon i lite smör tills den är helt mjuk. Salta & peppra försiktigt. Häll i potatis, kycklingbuljong och crème fraiche, men spar lite som du kan ha i när soppan har kokat färdigt. Då får man med lite pigg syra från crème fraichen.

Koka tills purjo och potatis kokar sönder, tar kanske 20 minuter. Ta en vanlig visp och vispa sönder grönsakerna till en slät soppa. Gillar du att diska, så kan du hälla det i en mixer, men det behövs inte.

Vispa på slutet i den sista crème fraichen. Smaka. Lite mer salt & vitpeppar?

Ät & njut. Fröjda dig åt att det är billig mat. Det kan man behöva efter en saftig tandläkarräkning.

Florian Beck-Hartweg – sympatiska och ekologiska viner

Etiketter

, , , , ,

pinot gris beck-hartweg

En smällvarm eftermiddag i slutet av juli styrde vi bilen söderut genom Alsace. Biltermometern visade på 36 grader i skuggan. 15-åringen stönade i baksätet, och när man gick ur bilens svalka hos den sympatiske vinbonden Gérard Waegell blev det så varmt att svetten började droppa från näsan.

Det var en ganska märklig upplevelse. Jag luktade på vinet, tittade nedåt på vinglaset och näsan. Och upptäckte en svettdroppe som var på väg att släppa från nästippen.

Nästa stopp var den lilla staden Dambach-la-ville. Men det var inte stadens charm som lockade; det var vinproducenten Florian Beck-Hartweg. Hans viner är ekologiska och innehåller bara små mängder svavel. Filosofin är att vinerna ska vara av så bra kvalitet att de klarar sig utan mängder av tillsatser. Dessutom skriver Per Warfvinge entusiastiskt om honom i boken Vinguide Alsace.

Klart att vi var nyfikna – så vi parkerade i skuggan, slängde ett öga på 15-åringen som tittade upp från datorn och skakade på huvudet. Han ville inte följa med in till ytterligare en vinbonde.

Inne i källaren – den här gången låg vinkällaren verkligen i källaren – hittade vi pappan, Michel Beck-Hartweg. Det var en mycket vänlig man som gärna berättade både om gården och om vinerna. Han hällde upp en frisk Sylvaner, log lite och förklarade att deras egna druvor inte alls såg så stora och fullmatade ut som i broschyrernas färgbilder.

– Våra druvor är mycket mindre, så blir det när vi odlar ekologiskt.

Gården är ganska liten, 5,5 hektar, men den bygger på en tradition av vinodling sedan 1500-talet. Familjen odlar alla de traditionella Alsacedruvorna, från frisk Sylvaner till mättad Gewurztraminer. Druvorna handplockas för att ge bästa kvalitet. Ändå säljs vinerna till sympatiska priser, en vanlig standard-Riesling kostar 5,90 euro.

1,5 hektar av gårdens marker ligger inom Grand Cru Frankstein. Det är alltså vinodling inom ett område som anses ovanligt bra och därför får en särskild kvalitetsmärkning. Här gör Florian Beck-Hartweg bland annat en röd Pinot Noir, men eftersom druvan inte är godkänd för Grand Cru så säljs den som specialvinet Pinot Noir ”F”, utan den extra kvalitetsstämpeln.

Vi provade oss igenom Sylvaner och Pinot Noir, ett par olika Riesling och några sorter Pinot Gris – alla friska och smakliga. Vi beundrade källaren med lagrade flaskor. Vi ställde frågor och Michel Beck-Hartweg berättade på en långsam och eftertänksam tyska.

Ungefär då slets dörren upp. In störtade en röd och varm 15-åring.

– VAD HÅLLER NI PÅ MED. Det är minst 40 grader varmt i bilen!

Och han hade helt rätt. Bilen hade nu hamnat i solen och fått en rent saharisk temperatur. Återstod bara att betala och ta med vinskatten hem till Sverige.

michel bech-hartwg

I helgen var det äntligen dags att gå ner i radhuskällaren och plocka upp en flaska. Det blev en Pinot Gris Cuvée Prestige från 2011, ett torrt, finstämt och lite försiktigt vin. Lätt men ändå fylligt. Fräscht och med inslag av mineral.

Florian Beck-Hartweg undviker botrytis, ädelröta. Vinet har heller inget av den sötma som ibland finns i Pinot Gris-viner – inte nödvändigtvis för att de är söta, men den låga syran gör att munnen signalerar ”sötma”. Trevligast med vinet är en liten, liten beskhet på slutet. Det gör att vinet funkar bra med mat, t ex fläskkött.

Om jag skulle köpa vinet igen? Priset, 8,30 euro är inget problem – men vägen; det är så förbannat långt till Alsace…

Vill du läsa mer om vinerna så har Beck-Hartweg en engelskspråkig hemsida. Du hittar den HÄR.

Plommonsalsa – het, söt & lite bitter

Etiketter

,

plommonsalsa

Du kanske vet hur det är med plommonträd. På våren blommar de fint med vita eller rosa blommor. Under sommaren växer plommonen i stora klasar och grenarna böjs nedåt.

I början av hösten händer en av följande saker. Antingen ruttnar nästan allt bort på trädet och man står där med en skörd på ungefär fyra plommon. Eller också mognar hela trädet samtidigt och 7 304 plommon rasar ner på gräsmattan inom en veckas tid.

Just så var det i år, så vi har testat lite nya sätt att ta hand om frukterna. En kanelkryddad plommonsås tycker jag inte blev så lyckad. Men plommonsalsan blev fräsch och god. Den har både hetta, sötma och lite bitterhet från plommonskalen. Tillsammans med fläskkött funkar den bra.

Det här behövs till 6 personer:
18 plommon
1 liten skalad, mild lök, schalottenlök eller knipplök
1 chili, spansk peppar, delad och urkärnad
1 vitlöksklyfta, skalad
2,5 msk honung
milt flingsalt & svartpeppar efter smak

Gör så här:
Halvera och kärna ur plommonen. Finhacka chili och lök.  Riv vitlöken.

Lägg frukt, grönsaker och honung i en matberedare/mixer. Kör några varv till önskad konsistens. Salta & svartpeppra efter egen smak.

Jag funderar på att göra en plommonsalsa till, och frysa in den till julbordet. Om man kryddar lite mer med honung och kanske lite ”juliga” kryddor som kardemumma, så tror jag det kan bli kanon till kryddiga revbensspjäll.

Brandade med potatismos – sydfransk comfort food

Etiketter

, , ,

brandade m potatismos

För en vecka sedan skrev jag att det var en härlig höst. Fortfarande tillräckligt varmt för att ta med frukostbrickan ut en sen helgmorgon.

Det var då, det.

Nu känns det som hösten har dragit in över landet, den där gråa, kalla. På väg till jobbet får man kryssa mellan vattenpölarna. Och på kvällen är det läge för den tjocka tröjan när jag tar sena promenaden med hunden.

Återstår bara en sak för oss sommarmänniskor – att krypa in, sätta på spisen och laga mat som värmer.

Brandade med potatismos är sydfransk comfort food. Den är len, den är lite kryddig och man blir både varm, mätt och lite lycklig. I alla fall jag.

Det här behövs till 3 personer:
400 g torskfilé (behöver inte vara de bästa bitarna)
1 msk flingsalt
5 vitlöksklyftor, skalade och grovhackade
1 msk timjan (lite mindre om den är helt torkad)
0,5 dl olivolja
svartpeppar

750 g mandelpotatis, skalad och skivad
lite salt
0,5 dl mjölk
0,5 dl olivolja
vitpeppar
en näve slätbladig persilja

Oliver
skivad mild lök, om du vill

Gör så här:
Strö saltet över torskfilén och låt den rimma 1 timme i rumstemperatur. Häll olivolja i en kastrull. Lägg ner fisken, timjan och grovhackad vitlök. Svartpeppra. ”Koka” under lock på svag värme tills fisken är klar. Tar kanske 10 minuter.

Koka potatisen i lättsaltat vatten tills den är klar. Mosa med potatisstöt. Häll i mjölk och olivolja. Vispa potatismoset med en visp. Vanlig handvisp funkar utmärkt. Krydda med lite vitpeppar.

Sätt ugnen på grill. Olja en ugnsform. Lägg ner ett lager potatismos, sedan fisken och persiljan. Toppa med mer potatismos. Droppa lite olivolja över.

Sätt in i ugnen och gratinera tills potatismoset fått lite färg.

Jag skrev en gång tidigare att brandade med potatismos var provencalskt lappskojs. Så fel jag hade.

Den som fick mig på bättre tankar var Maj-Britt Aagaard på Spiselandslaget. Vill du testa hennes Brandad, gjord på norsk klippfisk, så hittar du receptet HÄR.

Rustikbaguette – grövre & matigare

Etiketter

,

rustikbaguette

Smakrikt, mustigt och med en kant som är lite knaprig. Rustikbaguette är det godaste bröd jag har bakat på länge. Prova det själv! Det är inte ett dugg krångligt, men man får ha lite tålamod eftersom det ska jäsa i 24 timmar.

Egentligen gör jag det här brödet mest med tanke på 15-åringen (sonen i familjen). Varje gång vi är och handlar, så tycker han att vi ska köpa ICA:s rustikbaguette. Det gör jag gärna, men samtidigt gnager det lite i mig ”jag kan väl också baka baguette…”

Så jag sätter igång. Drar fram kokböcker, letar recept på nätet och börjar baka. Till sist står jag där med två nybakade, doftande och maffiga baguetter. Jag skär upp, brer på lite smör. Provsmakar. Stolt ropar jag att 15-åringen ska komma och smaka.

Han tar en tugga. Funderar:

– Det var godare än jag trodde, säger han på tonåringens misstrogna sätt.

Själv tänker jag en tanke som inte lämpar sig i en ganska snäll matblogg. Men så kommer det från 15-åringen:

– Jag tror jag ska skära upp en bit till.

Det är väl ungefär så nära riktigt beröm man kan komma…

Det här behövs till 2 stora baguetter:
Dag 1 mitt på dagen
ca 8 g jäst (ta 1/3 av halva jästpaketet)
2,5 dl ljummet vatten
2,5 dl vetemjöl special eller Manitoba-vetemjöl

Dag 1 på kvällen
1 dl ljummet vatten
2 dl vetemjöl special eller Manitoba

Dag 2
ca 17 g jäst (2/3 av halva jästpaketet)
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
1,25 dl rågmjöl
1,25 dl grahamsmjöl
5,5 – 6 dl vetemjöl special eller Manitoba
1 msk salt
olivolja att smörja bunken med

Gör så här:
Dag 1 mitt på dagen
Smula ner jästen. Häll på fingerljummet vatten och rör till jästen löser sig. Vispa ner mjölet. Vispa ganska länge.

Dag 1 på kvällen
Mata degen med fingerljummet vatten och mjöl. Rör riktigt länge. Se hur det liksom bildas trådar i degen; det är de trådarna som gör brödet lite segt.

Dag 2
Smula ner jästen. Häll på olivolja och fingerljummet vatten och rör till jästen löser sig. Häll ner fördegen och mjöl. Börja med rågmjöl och grahamsmjöl. Rör/bearbeta degen riktigt länge. Häll i saltet mot slutet.

Olja en bunke (då fastnar inte degen och det är lättare att få med sig alla jäsbubblor). Häll ner degen i den oljade bunken och låt den jäsa i två timmar.

Ta upp degen på ett väl mjölat bakbord. Dela den i två halvor. Dra ut varje halva till en baguette lika lång som ugnsplåten. Knåda inte.

Lägg baguetterna på en bakplåt med ugnspapper. Lägg över en handduk och låt dem jäsa i 40 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader. Sätt in en skål med vatten och spruta in lite vatten i ugnen. Skjut in plåten, grädda bröden i 30 minuter. Låt dem svalna på galler.

Inspirationen till de här baguetterna kommer från den sympatiska bloggen Trattoria.nu. Där finns ett recept med kalljästa baguetter gjorda på rågsikt, väl värda att prova.