Poulets Grillés a la Diable – kycklingfilé fritt efter Julia Child

08 lördag Feb 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat

Etiketter

fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, kyckling & fågel, Vin- & kokbok

Julia Child är den fantastiska amerikanska som tog fransk matlagning till USA med boken ”Det goda franska köket”. Det är en fantastisk kokbok, men den är traditionell och gjord för människor med hur mycket tid och resurser som helst.

När hon lagar Poulet Grillés a la Diable, grillad djävulskyckling, tar hon ”bara” två kycklingar, 90 gram smör och 9 dl rivet bröd. Grillar kycklingen 12 centimeter från grillelementet…

Ja, du fattar varför jag förenklat receptet. Men även med helt vanliga kycklingfiléer blir det en smakrikt och saftigt maträtt – om man ser till att mycket av den kryddiga ”senapsröran” fastnar på kycklingfiléerna.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g kycklingfilé
olivolja eller smör
lite salt & svartpeppar

”senapsröra”
50 g smält smör
1 msk olivolja
2,5 msk fransk senap
½ mycket finhackad schalottenlök
½ msk torkad timjan
svartpepparkvarnen, ganska många varv med pepparkvarnen
cayennepeppar, ganska lite

½ dl ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Bryn kycklingfiléerna i smör eller olja. Krydda lätt med salt och svartpeppar. Lägg filéerna i en oljad ugnsform. Sätt in dem i ugnen i 10 minuter.

Höj ugnsvärmen till 250 grader.

Lägg senap i en skål. Vispa ner det smälta smöret. Ta bara lite smör i taget, i början bara några droppar. Vispa till en majonnäsliknande konsistens. Blanda ner schalottenlök. Krydda med svart- och cayennepeppar.

Ta ut kycklingen. Pensla filéerna med hälften av ”senapsröran”. Tricket är att få mycket röra som fastnar på kycklingen, annars smakar det nästan ingenting. Strö över hälften av ströbrödet.

Sätt in kycklingen i 4 – 5 minuter. Ta ut och gör på samma sätt med den andra sidan. Ugnstekt kycklingen tills köttet är vitt och den är helt genomstekt.

Den modige vrider lite till på ugnsvredet och ugnsgrillar kycklingen istället för att bara steka den. Själv var jag rädd för att det skulle kräva ännu mer passning.

Vi åt kycklingen med pilaffris, sallad och ett glas rödvin. Själv tyckte jag filéerna blev saftiga och smakrika. Hustrun saknad sås, kanske skulle det funka med en kall crème fraiche-sås smaksatt med timjan och lite fransk senap…

Jag får väl testa det nästa gång.

Spaghetti med morötter & rökt skinka

06 torsdag Feb 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, huvudrätt, mat, pasta

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, huvudrätt, pasta, snabbmat, vardagsmat

Vilken skillnad det kan vara på helgmaten och vardagsmaten. På helgerna får det ta tid och ibland får det kosta. På vardagarna är det ofta bara bråttom, bråttom att få maten på bordet innan alla hungrar ihjäl.

För de dagarna finns det här pastareceptet – vill man ta maten till en annan kulinarisk nivå tittar man längst ner i inlägget.

Det här behövs till 4 personer:
4 – 6 morötter
olivolja
ca 250 g rökt skinka i tjocka skivor
1 vitlöksklyfta, skalad
svartpeppar & lite salt
flagad parmesan eller grana padano

Spaghetti

Gör så här:
Sätt på pastavattnet. Skala morötterna och riv dem grovt. Sätt på en wok/stekpanna/tjockbottnad gryta med lite olivolja. Lägg i morötter, pressa i vitlöken. Krydda med svartpeppar & lite salt. Fräs morötterna ca 10 minuter eller tills de är al dente.

Skär skinkan i små tärningar. Låt den fräsa med på slutet.

Koka pastan. Flaga parmesan med osthyveln, strö osten över pastan och ta några extra tag med svartpepparkvarnen.

Vill man göra helgmat av den här rätten så lagar man Tagliatelle col prosciutto (tagliatelle med lufttorkad skinka). Då byter man ut rökt skinka mot italiensk prosciutto i tjocka skivor. Fräser parmaskinkan med morot och selleri, kokar en tomatsås och äter med tagliatelle.
Länken här ovan kommer från matbloggen Godani, den som lagar mat från den gamle italienske kokboksförfattaren Pellegrino Artusi.

Bollito misto – italiensk vintermat för många

03 måndag Feb 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, gryta, huvudrätt, lamm, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, gryta, huvudrätt, lamm, nöt, sås & röra

Bollito misto är italiensk vintermat när den är som bäst. En generös gryta med olika sorters kött och korv som får koka länge på spisen, så att alla smaker hinner utvecklas.

Till det gör man salsa verde, den lite salta majonnäsliknande såsen med sardeller. Sältan bryter fint mot kött och rotfrukter.

Och grytan räcker till nästan ett helt fotbollslag, så det är läge att bjuda in vännerna för en riktig vintermiddag.

Det här behövs till ca 10 personer:
ca 700 g benfri högrev i bit
ca 700 g benfri fläskkarré i bit
ca 800 g lammlägg
ca 300 g rå italiensk salsiccia-korv (ta inte Scans korv, den smakar ingenting)
vatten så att det täcker
½ msk salt per liter vatten
2 skalade vitlöksklyftor
ca 15 svartpepparkorn
2 lagerblad
2 + 4 selleristjälkar
2 + 3 morötter,skalade
2 + 3 gula lökar, skalade (inte så stora)
persiljestjälkar om man vill

Salsa verde
1 valnötsstor bit vitt bröd
1 msk vatten
2 stora krukor persilja, bara bladen
6 sardellfiléer i bitar
1 klyfta vitlök, skalad
2 äggulor
2 msk kapris
1 dl olivolja
ev salt & peppar

Gör så här:
Leta upp en riktigt stor gryta. Lägg ner kött och korv. Häll på vatten så att det täcker. Salta. Koka upp och ta bort det skum som bildas. Lägg ner kryddor och den första mängden selleri, morot och lök.

Ta upp korven efter ca 15 min, fläskkarrén efter 1 timme. Ta då också upp grönsakerna, annars kokar de bara sönder. Ta upp lammläggen efter 1,5 timmar. Men låt högreven koka till den är helt mör, ca 2 – 2,5 timmar.

Lägg ner resterande selleri skuren i bitar när det återstår ca 40 minuter av koktiden. Resten av morötter och lök får koka med de sista 20 minuterna ungefär.

När allt är färdigt skivar man kött och korv. Servera det antingen direkt ur grytan – eller värm upp köttet och servera det på ett fat med buljongen som en sås vid sidan av.

Salsa verde
Knipsa av bladen från persiljestjälkarna. Låt brödet svälla i lite vatten. Ta upp det och krama ur vätskan.

Lägg ner bröd, persilja, sardeller, kapris och äggulor i en mixer. Pressa ner vitlöksklyftan. Kör till ett mos. Häll i oljan, först droppvis sedan i en tunn, tunn stråle. Kör till en tjock majonnäsliknande konsistens. Smaka om det behövs salt & peppar.

Ät & njut.

Som alla förstår är den här rätten gjord för lantköket, förmodligen för en bondfru i norditalienska Piemonte med jääättelika grytor, och recept som gått i arv i generationer.

När jag lagade Bollit misto så plockade jag fram den riktigt stora gjutjärnsgrytan, den som används för stora grytor och grytstekar. Men när jag lagt i 2,5 kilo kött och korv, tryckt ner grönsakerna och skulle fylla den med vatten höll det på att rinna över.

Ändå ska man veta att jag fuskat lite med innehållet. Egentligen ska det vara minst tre sorters kött, en gödhöna, grisfötter och korvar och en oxtunga… Men för att fixa allt det måste man nog vara en italiensk husmor med fem barn och en gryta som rymmer tio liter ungefär.

Bättre då att fuska lite…

Bergheim & Wistub du Sommelier = sant

02 söndag Feb 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, Vin- & kokbok, vinodling

Det kom ett mejl som handlade om vinodlarbyn Bergheim i Alsace och krogen Wistub du Sommelier, som jag skriv om i ”Provsmakning i Alsace”. Så här skrev en läsare: ”Vi har besökt Wistub du Sommelier, en trevlig restaurang och mycket god mat, med tillhörande viner!”

Men läsaren hade inte bara testat maten, han hade goda råd även om byn och vinförsäljning: ”Det är en liten by med ringmur och storkar i kyrktornet. Kanske inte den mest intressanta byn, men klart värd att stanna till i. Undvik vinförsäljningen i porten in till byn, inget att ha.”

Istället rekommenderar han Domaine Sylvie Spielmann, en av vinproducenterna i byn. ”När vi var där sist höll Sylvie själv i vår provning, det blev en hel del intressanta viner. Hon kunde verkligen tala för sina viner och vi blev klart överraskade av hennes sortiment.”

Tack för de råden! Nu kanske det blir ett dubbelbesök där i sommar, både restaurangen och Domaine Sylvie Spielmann. Hustrun har ju lovat att följa med…

Gayda syrah – trevlig bekantskap mitt i vintern

31 fredag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rött vin

Snön lägger sig som ett ulligt moln runt omkring flaskan när jag ska fota den. Det är lite ovant sällskap för det här sydfranska vinet från Pyrenéernas nordsluttningar.

Men ändå känns det som en rimlig bild. Snön har bäddat in staden i en ett vitt täcke. Göteborg ser vackert ut när man tittar, men ute är det kallt, kallt. Bättre då att gå in, steka en köttbit och leta upp en flaska vin som kan matcha både vädret och köttet.

Och det kan Gayda syrah 2012 (81 kronor på Bolaget). Det är inte så varmt som jag väntat mig – lite stramare och med den ryggrad av strävhet som står upp bra mot köttet.

Idag blev det fläskytterfilé eftersom 15-åringen bestämde maten. Till köttet en kall crème fraiche-röra med kryddiga toner av basilika, svartpeppar, vitlök och soltorkad tomat. Även här hängde vinet med. Vinets kryddiga och peppriga toner gillade att få sällskap av peppar och örtkryddor.

Det här vinet är skapat av syrahdruvan, och det är ett ursprung som märks. Lukten är klart syrah-präglad med köttiga, nästan animaliska toner – och toner av mörka bär. ”Björnbär”, säger hustrun som har bättre näsa än mig. Smaken är lättgillad, men absolut inte mesig. Ryggrad, var det.

Så vi kommer att ses igen jag och Gayda – i ett glas nära mig. För jag travar gärna iväg till Systemet och skaffar några nya flaskor.

Dessutom håller Domaine Gayda på att ställa om till ekologisk odling. Tack för det.

”Provsmakning i Alsace”

30 torsdag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, annat, resor, vinodling

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, Vin- & kokbok, vinodling

Uteservering, sommar och äntligen semester. Man står där i kvällssolen och läser på menyn. Där finns den traditionella surkålsgrytan Choucroute, Baeckeoffe, anka.

”Mmm, god mat och hyfsade priser. Här går vi in och äter.”

Just så gjorde vi förra sommaren. Platsen var gatan mellan Place Gutenberg och katedralen i Strasbourg. Restaurangens namn har jag dessbättre glömt, för den lyckades med det nästan omöjliga – att göra alsacisk mat trist och intetsägande. Choucrouten var uppvärmd surkål. Baeckeoffen var fet och smaklös.

Tillbaka i Sverige hittade jag Provsmakning i Alsace (145 kronor + frakt på adlibris). Det är en bok om restauranger och vinproducenter i den franska provinsen jag så gärna skriver om.

Ett par knapptryckningar på datorn och så kom den hem i brevlådan ett par dagar senare.

Jag läste och blev ganska förförd. Eller vad sägs om Wistub du Sommelier, vinkyparens vinstuga, i byn Bergheim ett par mil norr om Colmar.

”Det är trivsamt trångt, med små bord med stolar och bänkar i trä… Här kan man umgås med lokalbefolkningen och njuta av en choucroute med en Riesling därtill”, skriver författaren Håkan Nilsson.

Jag tror jag ska försöka få med mig resten av familjen dit i sommar. För kan det bli bättre än en lokal krog som tar både mat och vin på allvar – och som dessutom har en folklig förankring.

Men hur ska man veta att den här typen av tips stämmer. Jag har aldrig varit i Bergheim. Ännu mindre på Wistub du Sommelier – så det enda alternativet är att lite på boken.

Men den innehåller också tips om vinproducenter i Alsace. Och här någonstans bli jag misstänksam. När författaren berättar om vinfirman Léon Beyer i Eguisheim, så handlar det om en medelålders man och en åldrig nestor, som också är borgmästare i staden.

Men när jag går in på sajten warfvinge.net och läser om samma företag, så har det skett en generationsväxling. Nu är det en ung man som jobbar tillsammans med sin far.

Jag misstänker att förklaringen är ganska enkel. Provsmakning i Alsace är utgiven första gången 2002. Den kom i nytryck 2012 – och alla kapitel blev kanske inte tillräckligt uppdaterade.

Slutsatsen är enkel: Vill du ha bra och aktuell information om vin i Alsace, gå in på sajten warfvinge.net, som drivs av Alsace-entusiasten PerWarfvinge. Sajten är faktarik, kunnig och dessutom gratis.

Vill du ha mer kunskap, köp hans bok Vinguide Alsace (200 kronor plus frakt, beställs på varfvinge.net). Den är intressant och full av fakta om viner, terroir och vinbönder. Men den innehåller också beskrivningar av byar och annan kunskap man behöver som turist.

Och så finns det ett litet avsnitt om restauranger. Och ja, Wistub du Sommelier finns med. Per Warfvinge skriver att krögaren serverar ”vällagad mat till humana priser, erbjuder skickligt utvalda viner och får alla att känna sig välkomna”.

Så i sommar blir det nog en middag på Wistub du Sommelier…

Har du några tips på guideböcker om mat och vin, så hör gärna av dig. Jag har funderat på att köpa Upptäcka franska vingårdar, men jag vet inget om den.

Du kanske har läst den…

Souvlaki & tzatziki – sommaren kommer!

26 söndag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, fläskkött, grillat, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

buffé, fläsk, grillat, huvudrätt, sås & röra, tillbehör

Ett glas vin under platanerna i Colmar. Ett dopp i Medelhavet. Eller den behagliga svalkan när man badar i Lago Maggiore i norra Italien…

Jag längtar efter sommaren. Men ännu så länge får jag värma upp mig med annat, mat till exempel.

De här souvlaki-spetten smakar fint av vitlök och rosmarin. Och tzatziki, det är nästan så nära sommaren man kan komma.

Det här behövs till 5 – 6 personer:
1 kg fläskytterfilé eller fläskfilé
träspett, blötlagda

Marinad:
1 msk finhackad färsk rosmarin
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 eko-citron, rivet skal + saft
1 dl olivolja
svartpeppar, ganska ordentligt

Tzatziki
1 gurka
ca 5 dl turkisk yoghurt
salt
ca 4 vitlöksklyftor, pressade
ca 2 msk olivolja
1 pressad citronklyfta

Gör så här:
Putsa köttet och skär det i ganska små bitar. Lägg dem i en marinad med olivolja, citronsaft och rivet citronskal, finhackad rosmarin och vitlök. Svartpeppra ganska ordentligt och ställ in alltihop i kylskåpet en timme eller två.

Riv gurkan grovt. Salta och låt den rinna av. Krama ur gurkan och blanda med turkisk yoghurt. Krydda med vitlök, citron och olivolja efter smak. Kanske lite svartpeppar också.

Blötlägg träspetten i 10 minuter. Salta köttet och trä upp köttbitarna på spetten. (Om man tar två pinnar är det lättare att vända spetten). Stek eller grilla dem tills köttet är klart. Jag körde spetten på 225 grader grill tills köttet var nästan klart. Höjde därefter grillen till max och lät köttet få färg under kort tid.

Den modige grillar naturligtvis utomhus även i januari. Själv skulle jag aldrig komma på idén. Men jag hade en arbetskamrat som travade ut till grillen – även mitt i vintern.

Men han var ju ursprungligen från Argentina.

Vardagsbröd med skållat mjöl

24 fredag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in matbröd

≈ 1 kommentar

Etiketter

matbröd

Det här brödet blir saftigt, hållbart och smakrikt. Hjälp på vägen får det av skållning – alltså när man häller kokande vatten över grovt mjöl.

Jag kallar det vardagsbröd eftersom det är ett bröd som funkar varje dag och dessutom håller sig fräscht några dagar. Om ingen hinner äta upp det…

Det här behövs till 1 stort bröd:
Skållning
2,5 dl grovmalen dinkel
2 dl grahamsmjöl
5 dl kokhett vatten

Degen
1 pkt jäst
4 dl ljummet vatten
½ msk honung
2 msk olivolja
12 – 13 dl vetemjöl special
1 msk salt

Gör så här:
Skållning:
Häll graham och dinkel i en bunke. Häll över kokhett vatten. Blanda runt och låt det stå ett par timmar så det svalnar.

Degen:
Lös upp jäst och honung i lite ljummet vatten (det ska varken känns varm eller kallt närman sticker ner ett finger). Häll i resten av vattnet, olja och skållningen. Rör sönder den skållade ”gröten” ordentligt.

Blanda i vetemjölet lite i taget. Bearbeta degen länge, kanske 15 minuter om du gör det för hand. Häll i saltet mot slutet. Låt degen jäsa under en bakduk till dubbel storlek, 1 – 2 timmar.

Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord och forma till ett bröd. (Ta gärna ganska mycket mjöl och utrusta dig med en bordskniv eller degskrapa – när jag bakade blev det en ganska kladdig deg.) Forma ett stort bröd, lägg det på en bakplåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i 30 minuter.

Sätt ugnen på 275 grader och sätt in en skål med vatten i ugnen.

Grädda brödet på maxvärme i 10 minuter. Sänk till 200 grader och grädda ytterligare ca 35 minuter. Brödet är färdigt när det har fin färg och låter ihåligt när man knackar i botten.

Låt det svalna på galler.

Sedan kommer den godaste delen. Ta fram smör eller Bregott. Skär upp en skiva, bred den och låt smöret smälta. Ta en tugga.

Det ska vara gott att baka

Godaste strömmingen är marinerad i grädde & äggula

21 tisdag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ 5 kommentarer

Etiketter

fisk & skaldjur, huvudrätt, vardagsmat

Det finns ett oslagbart sätt att få frasig och mild strömming. Lägg den i lättvispad grädde och äggula. Ställ in den i kylskåpet och glöm bort den ett par timmar.

När du tar upp strömmingen panerar du den i rågmjöl och steker på vanligt sätt – och nu är det en helt ny och godare rätt.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g rensade strömming
2,5 dl vispgrädde
1 äggula

1 dl rågmjöl
drygt 1 tsk salt

Gör så här:
Vispa grädde och äggula så att det stelnar lite. Lägg ner strömmingen och låt den marinera ett par timmar i kylskåp.

Häll upp mjöl och salt på en tallrik. Låt strömmingen rinna av i ett durkslag. Vänd strömmingen i rågmjölet. Stek den i smör 1 minut per sida, kanske två minuter.

Ät den sedan med potatismos och ärtor – eller lägg den fortfarande varma strömmingen på knäckebröd och låt smöret smälta lite… Kanske en pilsner därtill.

För en del år sedan hade jag ett projektjobb på en kulturinstitution här i Göteborg. Jag skulle göra en publiktidning och fixa en del andra saker åt informationschefen.

Det här var ett osannolikt matintresserat ställe. Bästa sättet att tillreda en lammstek kunde diskuteras länge…

Ibland ordnade vi ett slags matlag på lunchen. En person fixade maten för de andra. Och en dag var informationschefen försvunnen i flera timmar. Ingen visste vart han hade tagit vägen. Men så kom han tillbaka och sade att lunchen var färdig. Det var den Godaste strömmingen han hade stekt – och jag förlåter honom för varje minut han var borta.

Pinot Noir ”F” – lätt & friskt

19 söndag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, rött vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, rött vin

En del viner ändrar verkligen smak och lukt när man luftar dem. Pinot Noir ”F” 2010 är just ett sådant vin.

När vi korkar upp flaskan är det överraskande syrligt i lukten, men det förändras helt när det har fått stå en stund i en karaff. Fram träder ett lätt och friskt vin. Det är bärigt, fräscht och funkar utmärkt till en köttpaj från Alsace, Tourte de la vallée de Munster.

Då har vinet fått av sig den syrliga överrocken och är en mycket trevligare upplevelse även för näsan. Det är blommor, örter och faktiskt en lukt av smultron. Det är frestande att skriva att det är ett sommarvin. Men sådana här dagar med minusgrader och snö som blåser genom luften får man nöja sig med att drömma om andra årstider. Ja, och så dricka ett ”sommarvin”, förstås.

Pinot Noir är den enda röda druvan i Alsace. Den klarar även kallare klimat och är vanlig i Tyskland, men då under namnet Spätburgunder. I Alsace har den inte riktigt samma status som Riesling & company. I alla fall inte på det finare Grand Cru-området Frankstein utanför Dambach-la-ville.

Där har vinbonden Florian Beck-Hartweg en del av sina marker och där odlar han Pinot Noir. Av de druvorna gör han det här ganska omskrivna vinet, men på etiketten får han inte skriva ut Frankstein. Det löser han med en ensam bokstav efter druvsorten – och vinet heter därför Pinot Noir ”F”.

Skulle någon ha vägarna förbi Dambach-la-ville i sommar, så kostar vinet 10.80 euro när man handlar direkt från vinkällaren. Då är det också ett ekologiskt vin – trevligt när man har läst Naturskyddsföreningens annonser om innehållet i besprutade druvor.