Les Dauphins – sympatisk bas-Cotes du Rhone

Etiketter

les dauphinsLetar du efter en vanlig bas-Cotes du Rhone att kånka hem till fredagsmiddagen – och dessutom vill ha ett vin som gör att man har råd att handla maten också? Då kan Les Dauphins (89 kronor) vara ett bra alternativ.

Trevlig, fruktig lukt. Lite kryddor, örter och bär. En smak som står upp mot en köttbit. Dessutom ekologiskt. Ja, det är ett trevligt all round-vin – ett sådant där som är bra att ha hemma.

Vi drack det till italienskt Ugnsbakat höstlamm och firade in den kalla höstens ankomst så här i all-helgonatider. Utanför föll mörkret, inne var det vänner på besök, fullt med ljus och till och med en liten brasa som hustrun hade tänt.

Men till maten testade vi också en dyrare Cotes du Rhone som vi köpt med oss från Frankrike i somras. Och det ska erkännas; det dyrare vinet var bättre (surpice!) – men Les Dauphins behöver inte skämmas för sig när det kommer till en avvägning av pris och kvalitet.

Meny för en vegetarisk vecka

Etiketter

, , ,

haloumiburgare2

”Vegetarisk vecka… Hmm, jag vill äta god mat – inte käka vegomat en hel vecka.”

Jag ser hur ögonbrynen drar ihop sig av skepsis på en och annan läsare. Men det här är god mat med fantastiska haloumiburgare, tröstande höstsoppa och användbara pastarecept som funkar en vardag när allt bara måste gå snabbt i köket.

Dessutom är det varierad mat med både enklaste ugnsomeletten och gourmetgratäng till lördagens festmat.

Bakgrunden till en vegetarisk vecka är såklart den galopperande klimatkrisen. Om en dryg månad samlas världens ledare till klimattoppmötet i Paris. Där måste beslut tas som begränsar den globala uppvärmningen till max två grader.

De flesta av oss har rätt små möjligheter att påverka förhandlingarna i Paris eller att skriva om Vattenfalls ägardirektiv. Men maten vi äter kan vi faktiskt påverka – och då ska man veta att ett kilo nötkött orsakar lika mycket växthusgaser som att sätta sig i bilen och köra från Göteborg till Oslo.

Nu skulle jag aldrig någonsin föreslå mat som inte smakar gott. Just därför kan man luta sig tillbaka och njuta av en varierad vecka med vegetarisk mat.

Den börjar imorgon torsdag med en fantastiskt användbar Pasta med skogschampinjon, spenat och crème fraiche. Varianter på det här receptet är bland de vanligaste maten hemma i vårt kök. Ibland blir det utan spenat, ibland utesluter vi svampen och bland crème fraiche. Men annars är det här en rätt vi äter varje månad.

Fredag, då ska det bli gott men gå ganska fort. Haloumiburgare med parmesancrème & vitlöksbröd fyller de kraven med råge. Det blir gott och det går faktiskt ganska bort att bli klar i köket.

lördag är det dags för finliret. Spenat- och fetagratäng & gratinerat svamppotatismos är vegetarisk festmat. Lite pyssligt att fixa där hemma i köket. Men gott, det blir det.

spetskål m linser

Söndag är en dag då mat faktiskt kan få ta lite tid. Ugnsbakad spetskål med linser, senaps-crème fraiche & timjan är en sådan rätt. Man får lägga ner lite tid i köket, men man blir rikligt belönad.

Måndag viks åt en slags comfort food. Höstsoppa på jordärtskockor är varmt, snällt och livgivande – men med ett litet sting av chilihetta. Bara så du inte helt somnar till i höstrusket.

Pasta äter vi ofta här hemma när det ska gå fort med maten. Tisdagens Pasta med wokad broccoli & ädelostsås är just ett sådant recept – snabbt, enkelt & gott.

onsdag kommer vi fram till en av mina favoriter Ugnsomelett med feta, potatis & spenat. Enkel mat som är lätt att variera. Stoppa ner lite tomater istället för spenat, så har du en helt annan rätt.

Om jag själv kommer att ha en vegetarisk vecka? Ja… Det kommer jag att ha, men den börjar inte förrän på måndag. Jag får väl återkomma med resultatet, hur det gick med min vegetariska vecka.

Grekisk linssoppa med lite, lite balsamvinäger

Etiketter

, , , , ,

grekisk linssoppa

Ta fram den stora grytan, sätt den på spisen och laga lite grekisk husmanskost. Linssoppa har gjort generationer greker mätta, nöjda och varma.

Vi smakade av med lite balsamvinäger – och sedan blev vi också mätta, nöjda och varma. Trots hösten där utanför.

Det här behövs till 4 personer:
3 dl gröna linser
3 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 – 3 tsk torkad timjan
14 – 15 dl (svag) kycklingbuljong eller vegetarisk buljong
1 burk skalade, hela tomater
3 – 4 vitlöksklyftor, skalade
1 – 2 msk balsamvinäger med god djup smak

Gör så här:
Koka upp linserna i rikligt med vatten. Ta av kastrullen från plattan och låt linserna vara kvar.

Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den olivolja. Krydda med salt, peppar & timjan.

Klipp sönder tomaterna direkt i burken (enklast!). Häll tomater och kycklingbuljong i lökgrytan. Pressa ner vitlöken. Låt allt koka upp.

Häll av linserna i en sil. Skölj dem och lägg i grytan. Låt soppan koka tills allt är färdigt, ca 30 minuter.

Droppa i balsamvinäger efter smak. Kanske lite mer salt eller peppar.

Grekisk linssoppa är inte det som gör sig bäst på foto. Oss emellan är det ganska ful mat… I alla fall om man inte pryder den med timjanskvistar, trevliga kökshanddukar & annat.

Kanske ska tänka på det till nästa gång.

Crozes Hermitage från kooperativet Tain

Etiketter

Crozes Hermitage Tain

Vilken sorts vinköpare är du? Den där som rusar in på Bolaget och rycker ett par flaskor fem i sex på fredagseftermiddagen – eller den som köper ett större parti och låter dem vänta till rätt tillfälle?

Själv rycker jag ibland ett par flaskor från Systemet, men det händer också att vi köper på oss ett större parti på sommaren. I alla fall om vi passerar Alsace…

Men jag har märkt att det alltid blir de lite dyrare, finare vinerna som blir liggande. Man kan liksom inte med att dricka upp dem.

Just så var det för några dagar sedan. Vi skulle ka korkat upp den där Roc’en som vi köpte i Frankrike för fyra år sedan – och som jag skrev om nyligen. Men så började tankarna: ”Jag är ju förkyld, tänk om jag inte känner vad det smakar… kanske bäst att vänta…”

Istället blev det en flaska Crozes Hermitage 2013 från kooperativet Tain i Rhône-dalen (107 kronor). Och det är inget vin som man behöver ångra att man hällt i glaset. God djup lukt av Syrah-druvor och kryddor, trä och nästan källare.

I munnen är det ett piggt, men matkrävande vin. Vi drack det till biff och potatisgratäng; det var tillräckligt för att den ganska tydliga strävheten skulle mjukas upp. Men annars tror jag det är ett utmärkt vin till lite kryddigare kötträtter och till vilt.

Och så var det frågan om vilken vinköpare du är… Om du gillar att ligga på vinet ett år så tror jag att strävheten hos Crozes Hermitage utvecklas bra. Så röj undan lite plats längst in i garderoben (huvudsaken är att det är mörkt och ganska jämn temperatur), köp ett par flaskor och glöm bort dem till höstregnen 2016!

Vinresor till Bordeaux, Bourgogne & Valpolicella

Etiketter

, ,

bkwine-ef16-769-71251

Vad gör du torsdagen den 21 april nästa år? Släpar dig till jobbet och äter matlåda till lunch? Eller åker du runt till slotten i Médoc utanför Bordeaux och provar vin, slinker in genom grinden och käkar en trerätters-lunch med tillhörande Bordeauxviner…

Det är vinreseföretaget BKwine som har kommit med sitt nya program för vårens resor, som går både till Bourgogne, Toscana och Sicilien – förutom det där kryssandet bland slotten i Médoc. Jag kikar runt lite och längtar efter allt som erbjuds: mat, vinprovningar och träffar med vinproducenterna. Eller bara att få upptäcka staden Bordeaux. Strosa runt lite, äta en bit om man orkar efter lunchen, kanske gå in på en vinbar och ta ett glas. Eller vandra i den medeltida staden Saint-Emilion…

Nu är jag igång och drömmer. Tillhör du också drömmarna kan du kolla in resorna på BKwines hemsida.

Och jag själv då? Tar jag en tur bland vinslotten den 21 april? Det finns tyvärr inget som talar för det. Jag får nog släpa mig till jobbet och käka matlåda – om jag inte går till Bamba (lokalt ord för skolmatsalen) och äter.

Orsaken är ganska enkel. Dels får jag nog inte ledigt, och dels är det inte helt gratis. 12 200 kronor kostar det – och då får man själv betala resan ner till Bordeaux.

Men lite sugen blir man allt.

(Bilden kommer från BKwine)

Sardines gratinées blir gratinerad strömming

Etiketter

, , , ,

gratinerad strömming

Medelhavsfisken sardin kan man inte hitta i Sverige, i alla fall inte färsk. Men det gör inget, strömming är ett gott alternativ.

Man lägger fisken i en form, häller på vin och lite citron. Ströbröd på toppen.

Och 10 – 15 minuter senare tar man fram en gratäng med saftig strömming som fått lite syra av vin och citron – plus en skorpa av knaprigt ströbröd. Enkelt och gott.

Det här behövs till 4 personer:
700 g strömmingsflundra
olivolja
salt & svartpeppar
1 dl torrt vitt vin
½ citron, saften
1 dl hackad persilja
drygt ½ dl ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en stor eller två vanliga ugnsformar.

Klipp bort ryggfenan på fisken. Lägg dem omlott (lite på varandra) i formarna. Häll på vinet, pressa över citron. Krydda på ganska bra med salt & så lite svartpeppar. Strö över hackad persilja. Toppa med ströbröd.

Skjut in i ugnen i 10 – 15 minuter. Fisken ska vara genomstekt och gratängen ska ha fin färg. Klart.

Gärna några citronklyftor som man pressa över när man äter.

Vi åt den gratinerade strömmingen med potatismos och kokta ärtor. Hustrun tog en tugga, blundade och förflyttades tillbaka till barndomens kök. Här pratar vi om comfort food.

Till maten drack vi en pilsner. Det funkade utmärkt, kanske mest för att vinet hade förångats till en liten syrlig touch. Men annars brukar receptmakare tycka att man ska dricka sydfransk rosévin till gratinerade sardiner.

Tourain – mustig fransk tomatsoppa

Etiketter

, , , , , , , ,

tourain

Fransk löksoppa känner nästan alla till. Men löksoppans kusin, den smakrika tomatsoppan Tourain har nog få hört talas om. Det är synd för det här handlar om fransk husmanskost av bästa slag.

Det är nästan så man känner sig som en fransk bonde som har sparkat av sig stövlarna i hallen, gått in i bondköket och ska sätta skeden i den gratinerade soppan. Där drar han in lukten av lök, tomat och varm ost. Häller upp lite lantvin i ett Duralex-glas och låter soppan värma nu när hösten blivit kall och regnig…

Ja, ja, jag ska sluta fantisera om livet i Frankrike. Här kommer receptet.

Det här behövs till 4 personer (eller 3 hungriga):
4 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
900 g mogna & smakrika tomater, t ex körsbärstomater
4 vitlöksklyftor
1 liten näve färsk timjan, hackad
1 l (svag) kycklingbuljong
1 dl vatten + 1 msk vetemjöl
2,5 dl riven gruyère eller lagrad Herrgård
10 skivor baguette

Gör så här:
Sätt ugnen på 250 grader. Skala och hacka löken. Dela tomaterna, tryck ut kärnorna. Skär tomatköttet i små bitar.

Fräs löken i olivolja. Salta & peppra. Lägg i tomatbitarna, pressa i vitlöken. Fräs en stund till. I med kycklingbuljong och timjan. Vispa under tiden ut vetemjölet i vatten – och häll i. Koka i 30 minuter. Späd med lite vatten om soppan blir för tjock. (Om man vill kan man vispa soppan för en slätare konsistens).

Skär baguette-skivorna i mindre bitar. Stek dem i olivolja.

Häll upp i skålar eller tallrikar. Strö över brödkrutongerna. Toppa med riven ost.

Gratinera i 5 minuter. Akta så det inte bränns.

Den som är noga skalar tomaterna. (Skär ett kryss i tomaterna. Doppa dem i kokande vatten och dra av skalet.) Jag tycker man med lugnt samvete kan hoppa över den delen. Dessutom blir soppan mycket mer rustik med skal…

Jag har inte följt receptet, men inspirationen till soppan kommer från Det franska köket av Susi Piroué. Det är en grundkokbok med recept från olika franska regioner, utgiven av Ica-förlaget för en 10 år sedan. Skulle du hitta ett bortglömt exemplar någonstans, så köp den. Det är den värd.

200 000 besök på bloggen – snart dags för en flaska vin

VLUU L210 / Samsung L210
I den steniga sydfranska marken växte det som skulle bli en flaska Roc de Buffarel.

För drygt tre år sedan satt jag på jobbet. Det var en fortbildningsdag och jag skulle lära mig hur man bloggar.

– Jaha, tänkte jag, vad ska man ha det här till då…

Sedan var det helt givet: en blogg om mat, vin och Alsace som vi just hade kommit hem ifrån.

Nu 38 månader senare så står man där med ett slags facit. 488 inlägg, varav det borde vara runt 350 recept. 468 kommentarer av människor som varit vänliga nog att bidra med synpunkter.

Och så var det alla besöken. 200 000 sidvisningar passerades för ett par dagar sedan – fördelat på drygt 123 000 besökare. Nu är antalet verkliga besökare inte riktigt uppe i de siffrorna; man räknas som ny, unik besökare varje vecka.

Men anta att det varit drygt 100 000 människor som någon gång tittat in på Vin, mat & Alsace.

100 000… Det är mer än hela Luleå, eller nästan lika många som Helsingborg. Hur fasen har så många fått för sig att läsa ett recept från mig?

Lika fascinerande är det att kolla in de länder människorna kommer ifrån. (Ja, jag erkänner. Jag är lite tabellnördig). Antalet länder är upp i över 100. De flesta besökare kommer såklart från Sverige. Men där finns också en ensam besökare från Kirgizistan och en från Papua Nya Guinea. Man undrar hur det har gått till…

Har de suttit där och letat bilder på Frankrike eller på mat – och så plötsligt hittar de något som verkar intressant. Och klick, så är de på bloggen. Undrar vad de tänkte?

För en tid sedan såg jag Leif Silbersky på tv. Han berättade att han varje årtionde ger sig själv en särskild present. När han fyllde 60, tror jag, så fick han en kurs i konsten att steppa. Därefter att vara med i en operaföreställning. Och i 90-årspresent tänkte han ge sig själv en kurs i golf.

Jag har börjat fundera i liknande banor. Inte golf då – sådan primitiv form av jordbruk ägnar jag mig inte åt, som Hans Wertén sade. Men det där med att ge sig själv något.

En present får nog bli att vara med om en vinskörd. En annan att ge ut en kokbok. Tro nu inte att jag fått total hybris. Jag tror inte att Bonniers kommer dragande med en fet check för The Roland Dahlström Cook Book.

Jag menar en sådan där som man knåpar ihop hemma på datorn och sedan skickar till ett webbförlag. Det är förvånansvärt billigt, kostar i alla fall betydligt mindre än att veckohandla på Ica.

Men till någon av de kommande helgerna blir det en mer näraliggande gåva. Det är en flaska vin som vi köpte av svensken Anders Åberg i Languedoc sommaren 2011. Han hade flyttat ner till Frankrike, köpt lite mark och gett sig på vinbonderiet. Vi stod hemma i hans vardagsrum när han korkade upp den första flaskan av Roc de Buffarel. Det vin som skulle bli hans prestigevin.

Det var lovande, men riktigt ungt, bråkigt och omoget. Vi gick på det lovande och köpte en låda. Nu har den sista flaskan legat i källarskrubben i drygt fyra år – nu är den nog mogen.

Det börjar bli dags att dra korken ur flaskan – man kan ju alltid fira 200 000 besök.

Skål.

roc de buffarel
Den här Roc’en var den första vinflaskan jag fotade. Lite har jag lärt mig sedan dess – att inte ställa vinflaskor på vitt underlag till exempel. Den här flaskan ser ut att ha en bottensats av snö…

Mickelsmäss med ugnstekt lax & efterrätt

Etiketter

, , , ,

glass & mixade bär

Idag är det Mickelsmäss – en av de stora högtiderna i bondesamhället. Det var en dag man längtade efter. Skörden var bärgad. Pigorna och drängarna kunde få några dagar ledigt. Då passade man på att gå på marknader, besöka släktingar och roa sig.

Mickelsmäss delar alltså ursprung med Oktoberfest i München. Men medan det katolska Bayern har bevarat skördefesten, säkert kopplat till något helgon, så har den svenska mickelsmässen skrumpnat ihop till ett ingenting.

Det är dags att återinföra denna skördefest. För nu byter hösten skepnad, från den försiktiga – och i år soliga – september till oktober med tunga regn och träd som börjar tappa sina löv. Det är tid att tända stearinljusen och brasan, laga mustig mat och bjuda in vännerna.

Vi tjuvstartade igår med Ugnstekt lax, romsås med dill & vin, som efterrätt blev det Glass & mixad frukt. Vi hade bjudit in en kompis – vi åt mat och vi drack lite vin.

Men det mest ovanliga var antalet hundar. Vår cocker spaniel hade fått sällskap av två extra sova-över-natten-hundar, varav en valp. När de skulle sova tog det eoner av tid att komma till ro. Det var som att vara småbarnsförälder igen. Du vet det där: Nu-ska-vi-sova. Klappa, lugna och prata. Nej-nu-får-ni-verkligen-vara-tysta. Klappa, lugna och prata.

Till slut somnade alla. Vi människor trötta och mätta. Hundarna utmattade efter en intensiv hunddag.

lax m romsås

Skinkschnitzel med serranoskinka & ost

Etiketter

,

skinkschnitzel m ost o serranoskinka

Tänk dig en italiensk saltimbocca – en schnitzel inslagen i lufttorkad skinka och salvia. Visst är det gott och ett bra exempel på ”solens mat”.

Ta nu tag i rätten och dra den norrut över Matterhorn och de andra alptopparna. Och så vänder du på den. Lägg den lufttorkade skinkan inne i schnitzel och komplettera med ost. Panera köttet innan du steker.

Det har nu blivit en schweizisk Schnitzel Cordon bleu. Och nu talar vi inte längre om solens mat, utan om höstens mat – den mat som passar när löven börjar gulna och nätterna blir kalla.

Den här schnitzeln gjorde jag i helgen när jag bjöd en kompis på mat. Han skickade ett sms dagen efter och undrade vad jag egentligen stoppar i maten eftersom han alltid blir så sugen på att äta samma sak igen – jag antar att det var menat som beröm…

(Ja, ja, jag vet att det egentligen ska vara kalvschnitzel både i saltimbocca och Cordon bleu, men det finns många skäl som talar emot – priset på kalvkött till exempel).

Det här behövs till 4 personer:
700 g skinkschnitzel, ca 2 per person
salt & vitpeppar
8 skivor serranoskinka eller annan lufttorkad skinka
8 skivor ost, t ex lagrad Herrgård
smör

Panering
vetemjöl
1 ägg, lätt vispat
ströbröd

Tandpetare av trä

Gör så här:
Lägg köttet på en skärbräda och lägg plastfolie över. Banka ut det med något plant och hyfsat tungt. (En tjock plankbit funkar bra.) Salta & peppra. Lägg en skiva skinka och en skiva ost på ena halvan av varje schnitzel. Vik ihop och fäst med en tandpetare.

Häll upp vetemjöl, uppvispat ägg och ströbröd på tre tallrikar. Tryck ner varje schnitzel i först vetemjöl, därefter ägg och sist ströbröd. Låt schnitzlarna vila en stund så paneringen hinner sätta sig.

Stek i smör i inte alltför stark värme, cirka 5 minuter per sida.

Slå dig ner. Lägg upp lite ärtor och pressa citron över schnitzeln. Kanske en pilsner därtill… Annars funkar det fantastiskt bra med en inte alltför syradriven Riesling. Jag testade med Biecher Riesling réserve. Det var ett sällskap som både jag, kompisen och våra smaklökar gillade.