Idag är det Mickelsmäss – en av de stora högtiderna i bondesamhället. Det var en dag man längtade efter. Skörden var bärgad. Pigorna och drängarna kunde få några dagar ledigt. Då passade man på att gå på marknader, besöka släktingar och roa sig.

Mickelsmäss delar alltså ursprung med Oktoberfest i München. Men medan det katolska Bayern har bevarat skördefesten, säkert kopplat till något helgon, så har den svenska mickelsmässen skrumpnat ihop till ett ingenting.

Det är dags att återinföra denna skördefest. För nu byter hösten skepnad, från den försiktiga – och i år soliga – september till oktober med tunga regn och träd som börjar tappa sina löv. Det är tid att tända stearinljusen och brasan, laga mustig mat och bjuda in vännerna.

Vi tjuvstartade igår med Ugnstekt lax, romsås med dill & vin, som efterrätt blev det Glass & mixad frukt. Vi hade bjudit in en kompis – vi åt mat och vi drack lite vin.

Men det mest ovanliga var antalet hundar. Vår cocker spaniel hade fått sällskap av två extra sova-över-natten-hundar, varav en valp. När de skulle sova tog det eoner av tid att komma till ro. Det var som att vara småbarnsförälder igen. Du vet det där: Nu-ska-vi-sova. Klappa, lugna och prata. Nej-nu-får-ni-verkligen-vara-tysta. Klappa, lugna och prata.

Till slut somnade alla. Vi människor trötta och mätta. Hundarna utmattade efter en intensiv hunddag.