Gratinerad strömming med fänkål & Pernod

01 tisdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, smårätt

Det finns en gammal journalistmyt som säger ”kolla aldrig en bra story, då kanske den spricker”. Ungefär så känner jag mig nu. Jag hade ju kommit på en ny maträtt.

Så här var det:

Jag gick ganska länge och funderade på att gifta ihop strömming med fänkål & Pernod. Allt är så sydfranskt. Pernod – eller pastis som drycken egentligen heter – är den traditionella provencalska aperitifen. Fänkål brukar hänga ihop med fisk i grytor och soppor. Bägge har de en trevlig anissmak; då borde de väl funka bra ihop.

Ja, det klar strömming är inte så franskt, men det är ganska nära medelhavsidealet sardiner.

Häromdagen tog jag strömmingen ur båten – nåja ur fiskhandlarens is-disk – och satte igång. Skivade fänkålen, stekte den – och gratinerade allt tillsammans med Pernod och citron.

Och det blev så där milt anissmakande som det borde. Pernod och fänkålen kompletterade varandra. Jag var väldigt nöjd och tänkte att nu skulle jag skriva om maträtten som Frankrike glömde bort att uppfinna.

Men så gjorde jag det som journalisthistorien sade att man inte ska göra. Jag kollade fakta.

Med ganska bristfälliga kunskaper i franska skrev jag in ” sardine gratin pastis” i sökfältet på Google – och vips så radade massor av recept på sardiner med Pernod/pastis upp sig på skärmen.

Men jag var först med att komma på rätten – i alla fall här hemma.

Det här behövs till 4 personer:
700 – 800 g strömming eller färska sardiner
2 fänkål
olivolja
salt & svartpeppar
1 citron, saften
5 cl Pernod (eller annan pastis)
½ dl hackad persilja
1 dl ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Dela fänkålen och skär bort rotstocken + kanske toppen av ”fänkåls-rören”. Skiva tunt. Stek i olivolja tills den börjar mjukna. Salt & peppra.

Klipp bort ryggfenan från strömmingen.

Olja två ugnsformar. Bottna dem med fänkål och lägg strömmingen över (ev lite på varandra). Pressa över citron och häll på Pernod. Salta ganska rejält och kör några varv med svartpepparkvarnen. Strö över persilja. Toppa med ströbröd.

Gratinera i ugnen i 10 – 15 minuter. Strömmingen ska ha fin färg och vara helt tillagad.

Jag åt och var nöjd. Hustrun rynkade pannan och ville inte ha mer. Men hon gillar ju varken Pernod eller fänkål, så det är kanske inte så konstigt.

Egoistiskt sett så gjorde det inte så mycket – det blev ju mer strömming till mig…

Men nu jag är ingen omöjlig människa. Jag känner till hustruns böjelser och hade gjort en egen form till henne – utan fänkål och pastis.

Vin chaud – fransk ”glögg”

29 söndag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rött vin

Första gången jag bjöd min mamma på vin chaud – fransk ”glögg” – så sa hon att det var den godaste glögg hon druckit. Och hon borde veta. Hon är klart över 90 år gammal och har testat glöggsorter i över 70 år…

Det här receptet har varit med i Vin, mat & Alsace tidigare. Men det är så gott att det vore synd om någon missade det. För en ”glögg” med pigga toner av apelsin, kanel och vanilj. Vem kan motstå det?

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Drick och njut av att det är första advent och snart, snart blir det lite välbehövlig julledighet.

Godaste vitlökssmöret & bästa sättet att steka entrecote

26 torsdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, nötkött, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, nöt, tillbehör

Godaste vitlökssmöret är grönprickigt av färska örtkryddor och har en liten frisk ton av citron. Och så innehåller det lite olivolja.

Bästa sättet att steka en entrecote – eller biff – är så enkelt att det nästan inte är sant.

Ändå finns det massor av människor som säger att de tycker det är svårt att laga rött kött – och som avstår från vitlökssmör för att de tror att det måste skäras elegant från tjusiga rullar.

Tills dem säger jag bara: Det här är enkelt och det är gott. Kom igen. Nu kör vi!

Det här behövs till 4 personer:
800 g entrecote
olivolja och smör
salt & peppar

Vitlökssmör med örtkryddor
ca 75 g smör
1 vitlöksklyfta, skalad
1 – 2 msk färsk timjan, hackad
2 msk persilja, hackad
kanske lite hackad oregano
salt & svartpeppar
lite olivolja
några droppar pressad citron

Gör så här:
Börja med vitlökssmöret. Blanda smör med hackade örter. Pressa ner vitlöksklyftan. Krydda, häll i lite olivolja och pressa i några doppas citron. Blanda och smaka. Ställ smöret en stund i frysen.

Entrecote: Låt köttet vara rumstempererat. Värm upp en stekpanna på full värme, häll i lite olja och åtminstone lite smör. Dra ner till medelvärme. Vänta tills smöret nästan har bubblat klart.

Lägg i en entrecote. Flytta runt köttet i pannan de första 5 – 10 sekunderna, då blir det en stekyta och köttet fastnar inte. Krydda. Stek tills de första dropparna köttsaft börjar stiga upp genom köttet. Vänd och gör på samma sätt på den andra sidan. (Ska man steka flera entrecote är det praktiskt med flera stekpannor).

Resultatet är aningen mer genomstekt än ”medium” – och det är oslagbart enkelt.

Vi åt entrecoten med potatisgratäng.

Men hallå, finns det säker någon som tycker. Nyss var det ett jäkla hallaballo om klimat och inte-äta-nötkött – och nu blir det recept på entrecote…

Ja, det blir det. Jag har aldrig någonsin tänkt mig ett asketiskt liv i säck och aska. Kött är gott – och jag vill gärna äta det ibland. Men handen på hjärtat: måste man äta biff varje fredag eller kan man variera sig med fisk eller kyckling ibland – två val som är betydligt bättre för klimatet.

Vi köpte en låda vin – och drack upp sista flaskan efter fyra år

24 tisdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, vin, vinodling

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Frankrike, rött vin, vinodling

En smällvarm julidag 2011 körde vi in i byn Murviel i Languedoc i södra Frankrike. Vi skulle köpa vin av den svenska vinproducenten Anders Åberg – och vi hittade honom hemma i vardagsrummet.

Det var ganska långt från våra förväntningar på sydfransk bondemiljö. Golvet var av marmor och i hörnet stod golfvagnen parkerad.

Men Anders Åberg var glad, trevlig och berättade villigt om sitt vinäventyr. Ett par år tidigare hade han pensionerat sig, köpt en vingård och – i alla fall på deltid – flyttat till Frankrike. Nu korkade han upp sortimentet, fyllde på glasen och vi smuttade och testade. Ett försiktigt rosévin, ett lovande vardagsvin – och så kronjuvelen Roc de Buffarel. Det vin som skulle sätta gården Domaine la Rabidote på den svenska vinkartan.

Rosévinet och ”vardagsvinet” kommer jag inte alls ihåg, men Roc’en, den stod verkligen ut. Ung, kraftig, med bråkande tanniner som inte alls ville underordna sig resten av vinet. Det var som en testosteronfull kille i tonåren ungefär. Ett klart lovande vin, bara det fick mogna lite.

Vi köpte en låda. Och jag såg framför mig matbordet i Göteborg där vinet skulle drickas. Det skulle ske en snöig dag i februari när kylan och vinden gör att man inte vill gå ut. Istället stannar man inne, steker en biff och häller upp ett glas vin.

Första flaskan testade vi efter ett par månader – och vi blev ganska förskräckta. Var det verkligen så ungt, bråkigt och oborstat. Flaskorna 2 till 5 rann ner i våra strupar under de första två åren, men vinet utvecklades inte så mycket.

Till slut skärpte vi till oss och lämnade den sista flaskan liggande längst in i källarskrubben. Där fick den ligga ända till i fredags. Det var visserligen inte februari och snö ute. Men det var den första kvällen med minusgrader, och på tallrikarna fanns entrecote och potatisgratäng.

Och nu var det ett annat vin som mötte. Den oborstade tonåringen hade förvandlats till en sirlig och försiktig gammal dam. Ganska diskret lukt med inslag av garriguens kryddörter, mörk frukt och aningen viol – men ändå med ett trevligt djup. I munnen mötte silkeslena tanniner den mörka frukten och örterna. Det var helt enkelt ett gott och lättgillat vin.

Anders Åberg gick det tyvärr inte så bra för. Han drabbades av sjukdom och vad jag förstår blev han tvungen att sälja sin vingård. Det känns trist för någon som vågat följa sin dröm och verkligen satsat på ett annat liv.

Men lådan med Roc de Buffarel lärde mig två saker. Dels hur kul det är att köpa en låda vin och se hur den utvecklas. Och man behöver inte ha superutrustning för att lagra vin. Bengt-Göran Kronstam, Sveriges kanske mest namnkunniga vinjournalist, lagrade under de första tio åren sitt vin i en vanlig garderob i lägenheten.

Men lådan med vin lärde mig en sak till – man får inte ha så förbannat bråttom. Låt vinet ligga till det hinner utvecklas!

Wokad morot, savoykål, bacon & rosmarin

21 lördag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, huvudrätt, tillbehör

Kål är gott – bara man väljer rätt sort och behandlar den väl. Här får den milda savoykålen sällskap av wokad morot, rosmarin och bacon.

Det blir ett bra tillbehör till rosmarinkryddad kyckling och fläsk – eller rökt kött. Men det funkar också som en nästan-vegetarisk ensamrätt tillsammans med ris.

Det här behövs som tillbehör till 6 personer (eller ensamrätt för 3):
¼ huvud savoykål, 300 g
olivolja
3 morötter
1 – 2 kvistar rosmarin
1 pkt tärnad bacon, 140 g
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skär bort rotstocken från kålen och strimla den. Skala morötterna och skär dem i bitar lika stora som ganska små pommes frites. Hacka barren från rosmarinkvistarna.

Hetta upp en wok eller stor tjockbottnad gryta. Stek bacon knaprigt. Ta upp den och häll i en skvätt olivolja. Stek morötterna ett par minuter tills de bara börjar mjukna. Krydda med salt, svartpeppar och rosmarin. Lägg i kålen och bacon. Stek ett par minuter tills kålen börjar mjukna. Klart.

När du kommer till grönsaksdisken – flytta handen till nya kålsorter. Testa det som är gott, som spetskål, savoykål, grönkål och brysselkål. Eller trava in i butiken och ryck en burk surkål. Men hoppa över den vanliga vitkålen. Den är faktiskt inte särskilt god på vintern…

Okej, jag erkänner att det är min personliga smak. Men vilken annan smak – än min egen – skulle jag kunna utgå ifrån?

Älggryta med svamp, fransk senap & crème fraiche

18 onsdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, vardagsmat, vilt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, vardagsmat, vilt

Timjan, crème fraiche och fransk senap är tre pålitliga smakkompisar, som håller även för en vardag i november när det känns som om världen blir allt kallare.

Älggrytbitarna protesterar inte alls mot det aningen franska sällskapet. Tvärtom: tillsammans blir det en gryta med hög och rund smak.

Men om du funderar på den här grytan: Snälla, koka den länge. Halvsega grytbitar gör ingen glad.

Det här behövs till 3 personer:
400 grytbitar av älg eller nöt
olivolja, rapsolja eller smör
salt & peppar
½ – 1 msk torkad timjan
2 stora gula lökar
2 vitlöksklyftor, skalade
2 – 2,5 dl crème fraiche, 34 %
2 – 2,5 dl buljong, vatten + tärning
1 msk fransk senap
500 g skogschampinjon eller annan svamp
lite olja eller smör
salt & peppar

Gör så här:
Skala och skiva löken. Fräs grytbitarna i olja eller smör. Krydda med salt, peppar & timjan. Lägg i löken och låt den fräsa tills den mjuknar. Häll i crème fraiche och buljong. Krydda med pressad vitlök & fransk senap. Låt grytan koka tills köttet är riktigt mört. Det tar minst 1,5 timme.

Skölj eller torka av svampen. Skär i mindre bitar. Stek i lite olja eller smör tills all vätska kokat in. Klicka i lite smör, krydda med salt & peppar och fräs tills svampen fått lite färg. Låt svampen koka med grytan på slutet.

Ät gärna med Pilaffris.

Under många år när 17-åring var en liten kille ville han ha råriven morot som grönsak. Det blev till slut en plåga – tillsammans med pasta, fiskbullar och fiskpinnar – och allt annat som man får äta för ofta.

Men en dag gjorde vi en vinägrett med röd balsamvinäger till de rårivna morötterna. Och då, då blev det andra morötter. Testa själv. Just morötter gifter sig ovanligt bra med balsamvinäger – och själv kan man då stå ut med ännu en portion barnanpassad mat.

Till och med nu – mer än tio år efter ”morotstiden” – äter vi rårivna morötter på det sättet. Det gjorde vi till älggrytan också.

Panerad aubergine med crème fraiche-aioli

15 söndag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

förrätt, huvudrätt, klimatsmart, smårätt, vegetariskt

Ibland kan man känna sig som Askungen i Disneyversionen på Julafton. Då tänker man:

– Livet som matbloggare kan vara hårt och tufft och besvärligt och fyllt av motgångar – eller alldeles underbart.

Så känns det i alla fall när jag drar igång det lilla projektet att skapa aubergineburgare. Vi skär och panerar och steker. Vi mixar, vi skivar grönsaker och bröd. Tar fram kameran och fotar. Sätter fram maten på bordet och börjar äta – och det stämmer inte. Någonting i smaken funkar inte; det blir helt fel med auberginen som en vegetarisk hamburgare.

Ända tills jag tar bort brödet. Helt plötsligt förvandlas den misslyckade burgaren – jag tror det var konsistensen av mjukt bröd och mjäll aubergine som bara blev too much – till en smaklig liten rätt.

Kanske en klart ovanlig liten förrätt. Eller en rätt som funkar tillsammans med klyftpotatis och grönsaker.

Ja, och så var det där med vitlöksmajonnäsen aioli. Glöm inte den; det är den som gör att den försiktiga auberginen lyfter.

Det här behövs till 2 personer (eller en liten rätt till 4 personer):
1 aubergine
salt
vetemjöl
1 ägg
ströbröd
olivolja
lite svartpeppar

Aioli
1 bit vitt bröd utan kanter (stor som en druva)
1 msk vatten
1 msk pressad citron eller vitt torrt vin
1 äggula
1 – 2 klyftor vitlök, skalade
1 tsk fransk senap
1 dl olja (häften olivolja, hälften neutral olja)
salt & svartpeppar
1 dl crème fraiche

Gör så här:
Ta fram alla ingredienserna till aiolin så de får samma temperatur. Lägg brödet i vatten och pressad citron eller vin. Sätt ungen på 200 grader.

Skölj och skiva auberginen i ganska tjocka skivor, 1,5 – 2 cm tjocka. Salta skivorna och låt saltet dra ur lite vätska. Torka av aubergineskivorna med lite hushållspapper.

Häll upp lite vetemjöl på en tallrik, ett knäckt ägg på en annan och ströbröd på en tredje

Vänd aubergineskivorna först i vetemjöl, därefter i ägg och sist i ströbröd. Skaka bort överflödigt paneringen.

Stek dem i olivolja – ganska försiktig värme – tills de blir gyllenbruna. Svartpeppra. Lägg skivorna i en oljad ugnsform. Låt dem bli genombakade i ugnen i ca 12 – 15 minuter.

Aioli
Dela äggulan från vitan. Lägg gulan i en mixer tillsammans med bröd, vatten och citron eller vin. Pressa i vitlöken, klicka i senap. Kör mixern så allt blandas.

Droppa i oljan till en början medan mixern går. När allt binder kan du hälla oljan i en tunn, tunn stråle.

Smaka av med salt & svartpeppar. Blanda med crème fraiche.

Ät & njut. Men hoppa över brödet – det funkar bättre till burgare gjorda på nötfärs. Eller till Halloumiburgare med parmesancrème.

Delar av historien om klimatmötet i Paris & min vegetariska vecka

11 onsdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, mat för en vecka, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

vegetariskt

Här nedan följer en intervju med mig om förra veckan som var helt vegetarisk. Man kan säga att det är en del av mitt jag som intervjuar en annan del av mig själv…

”Men hallå. Hur kan du som är så matnördig hålla dig till bara vego-mat en hel vecka?

– Ja, det var lite tufft. Inte så att jag har något emot vegetarisk mat. Tvärtom. Jag äter det gärna, men du har rätt i att det blir lite tjatigt att aldrig få käka kött under en hel vecka.

Jaha, vad åt du då? Hur började veckan?

– Veckan började med Auberginegratäng på måndagen – och det behöver man inte vara vegetarian för att äta. Den italienska gratängen helt sjukt god. På tisdagen var det meningen att 17-åringen skulle laga mat; därför hade vi bestämt Pasta med pesto och gröna bönor.

Lagade han maten då?

– Nej han glömde bort maten. Hans föräldrar fick rycka in istället.

Okej, jag förstår. Alla har väl varit 17… Men hur gick det sedan?

– I onsdags blev det en av mina favoriter: Ugnsomelett med spenat, potatis & feta. Enkel och riktigt god vardagsmat. På torsdagen blev det Spaghetti med tomater & halloumi. Helt klart en höjdarrätt som jag kom på när jag funderade ut veckan.

Men du kan väl inte påstå att du käkade grönsaker under helgen?

– Jo, det kan jag. Lördagen bjöd på Panerad aubergine med crème fraiche-aioli, supergod liten rätt bara man hoppar över brödet. Och i söndags blev det Vegetarisk taco.

Men hallå, du hoppar över fredagen?

– Ja, jag vet. Det blev ett halvt avsteg från den gröna linjen på fredagskvällen. Vi var bjudna på en större middag, så det blev att äta det som bjöds: en stor buffé med massor av grönsaksrätter, men också med små laxspett och kall fläskfilé.

Alltså, jag hänger inte riktigt med… Varför åt du bara vegetariskt under en vecka?

– Vet du över huvud taget om att det är ett klimatmöte i Paris om tre veckor? Där ska världen ledare komma överens om hur den globala uppvärmningen ska minska. Förutsättningen för att ordna ett drägligt liv på jorden är att världen blir koldioxidneutral till 2050.

Ja, visst. Jag har hört ett tjatande om klimatmötet… Men maten, var kommer den in?

– En fjärdedel av klimatutsläppen kommer från maten. Ja, du hörde rätt! Av fyra kilo koldioxid kommer ett kilo från maten. Framför allt är det nötköttet som är boven i dramat. Kor är idisslare. De ligger och tuggar maten en extra gång och då rapar och fiser de metangas, som är en mycket farligare klimatgas än koldioxid.

Haha, fiser de…

– Ja det gör de. Lamm också, men korna släpper ut mycket mer gaser. Ett kilo nötkött ger lika mycket klimatgaser som att köra en bil i 30 mil. Ändå är det sällan som någon pratar om maten.

Men liksom vadå, hurdå…

– Jag menar matbloggare. De kör sina recept som vanligt och struntar i att diskutera klimatet. Jag tycker det börjar bli dags att ändra på det.

Jaja, du ska alltid vara så jäkla PK… Men en sista fråga: ska du bli vegetarian nu?

– Nej, det skulle jag aldrig fixa. Men jag kan käka vegetarisk mat tre – fyra gånger i veckan, det gör mig inget. Och så kan jag byta ut biffen mot kyckling ibland. Kyckling ger bara en tiondel så stora utsläpp som en biff.”

Vill du läsa mer så kan du göra det i DN:s artikel Nya matvaror kan rädda planeten.

Hugel Gentil – pålitligt men inte överraskande

09 måndag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

alsacevin, vitt vin

I nästan alla vinområden på jorden blandar man olika druvor för att få önskat resultat. Men inte i ett litet vinområde som vi känner så väl – det är Alsace i nordöstra Frankrike. Där gör man en-druve-viner och ger dem namn efter producent och druva, som i Trimbach Riesling.

Blandvinerna i Alsace kallas för Edelzwicker och anses ofta vara av lägre kvalitet. Vinproducenten slänger ner lite Sylvaner och några nävar Gewurztraminer och hoppas att den blandningen ska sälja. Det gör den vanligtvis inte alls; i Sverige finns traditionell Edelzwicker nästan inte alls på Bolaget.

Men så finns det några producenter som gör flerdruve-viner av bättre kvalitet; Hugel är en av dem. I deras fall kallas vinet Gentil och är en blandning av nästan alla vita druvor som Alsace kan uppvisa. Där finns Riesling och Sylvaner som ger syra, Pinot Gris och Muscat som ger frukt och fyllighet. Lite Pinot Blanc och så några nävar Gewurz, som hålls på mattan och inte tillåts sticka fram sina parfymerade inslag alltför mycket.

Men hur blir blandningen i Hugel Gentil 2014? Funkar blandningen och blir en trevlig kamrat på fredagskvällen? Svaret måste bli: Ja, det är ett pålitligt vin med pärontoner och bara lätt, lätt parfymerat anslag i lukten. I smaken är det ett torrt men ändå runt och lättgillat vin. På slutet finns en liten uppstramande bitterhet.

Men jag måste erkänna att jag saknar den höga syran i en trevlig Riesling – eller fylligheten hos en bra Pinot Gris.

Priset på 111 kronor känns okej om man gillar att sejfa – att välja ett säkert kort från Systemets hyllor.

Spaghetti med tomater & halloumi – lätt vardagslyx

06 fredag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

huvudrätt, pasta, snabbmat, vardagsmat, vegetariskt

Utanför tickar vädret på som om det fortfarande vore oktober; ett fint regndis hänger i luften och träden har fortfarande höstfärger.

Inne i köket är det starkare färger som lyser. Gul paprika, röda tomater och grön basilika blir till en smakrik tomatröra. Halloumi (okej då, ganska blek och vit) blir en småsalt kontrast. Tillsammans blir det en lite smålyxig vardagsrätt.

På med pastavattnet – nu kör vi igång med grönsakerna.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
2 schalottenlökar, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
2 klyftor vitlök, skalade
1 gul paprika, urkärnad
1 pkt körsbärstomater
5 – 6 soltorkade tomater
½ kruka basilika, strimlad
200 g halloumi

Gör så här:
Hacka schalottenlöken och fräs i olja några minuter. Strimla paprikan och lägg ner den i kastrullen. Salta & svartpeppra. Pressa i vitlöken och fräs tills paprikan börjar mjukna.

Dela tomaterna i halvor eller kvartar, strimla soltorkad tomat. Lägg ner tomaterna i röran och låt de bli varma. Rör ner den strimlade basilikan när allt är färdigt. Kanske lite mer salt & peppar…

Skär halloumin i pommes frites-stora strimlor. Stek i olivolja. Ganska hög värme och bara så länge att den precis får lite färg. Servera genast.

Vi håller på med vår vegetariska vecka här hemma. 17–åringen är mycket skeptisk; han hittade Icas färdiga chicken nuggets som han kunde steka till middag.

Jag säger bara:

– Fortsätt med det, du. Halloumi och tomatröran var mycket godare.