Måste ett vin kosta 150 spänn och vara så där ”fint”? Heta något med Chateau och ha lång eftersmak?

Jag tycker att det beror på hur man ska använda vinet. Har du varit hos slaktaren och handlat hängmörad entrecote som du steker i smör och olivolja så att köttbiten får en fin röd-rosa kärna. Då vore det väl ganska korkat att leta upp Bolagets absolut billigaste rödvin i en pappkartong.

Men har du tänkt bjuda över grannarna på grillad fläskkarré nu till helgen, då kommer vinvalet i ett helt annat läge. Maten är utomhus och om den svenska sommaren är som den brukar så kommer vinet att bli kylas och bli kallare än planerat. Dessutom är det inte bara maten och vinet som luktar – utan även röken från grillen och grannens nyklippta gräs som släpper ifrån sig en massa lukter när kvällsfukten kommer smygande.

Då känns inte det där vinet för 150 pix så lockande längre.

Bättre då att satsa på ett robust vin som klarar av de tuffa utmaningarna av rök och nyslaget gräs. Gärna ett saftigt och fruktigt vin som bjuder upp till dans med både köttbiten och de smakrika tillbehören.

Ett sådant vin är Charteau Saint-Sernin 2019 (89 kronor, rött) från Cahors i sydvästra Frankrike. Druvan Malbec brukar ge kraftigare och tuffare viner, men här är resultatet ett annat.

Lukten är försiktig, men det känns lite som om du satt näsan över ett fat med mörka bär. Smaken är öppen och välkomnande, lite som om de mörka bären har fått fart och glatt studsar runt i vinvärlden.

En grillad biff tycker jag skulle sitta fint till vinet. Eller kanske smakrika korvar, typ Kabanoss eller Kolbasz. Eller varför inte lammstek i skivor med en smakrik ratatouille?