Rosévin, det är drömmen om Provence. Ett glas sval rosé i skuggan av en platan med några oliver att knapra på – vem har inte sådana dagdrömmar en regnig måndag i november?

Därför blir det nästan överraskande när södern parkerar i Göteborg en helt vanlig arbetsvecka i maj. Det är shorts på jobbet, det är full AC i bilen och på fredagen är det ett glas rosé på uteplatsen.

Men drömmen luras – inte vädret alltså – där är det Medelhavsvärme med stenplattor som fortfarande är ljumma på kvällen. Det som luras är vinet. Les Lauzeraies kommer inte alls från Provence utan från den lilla appelationen (vinområdet) Tavel strax nordväst om Avignon. Där bor bara 1700 själar, men därifrån kommer några av de bästa rosévinerna.

Les Lauzeraies 2016 (ekologiskt, 119 kronor på Systemet) är inget undantag. Fräsch lukt med hintar om bär och jordgubbar, exotiska frukter och aningen bitterhet. Det fruktiga följer med in i munnen, men på slutet finns en liten bitterhet som stramar upp smaken.

Just den lilla bitterheten gör det till ett bra matvin. Vi drack det till grillad tonfisk och potatissallad, men det är ett följsamt vin som funkar bra till ganska mycket: kyckling och grönsaker, fisk eller den provencalska sardellpizzan Pissaladière.

Eller bara till ett glas sval rosé med några oliver att knapra på. Men vill du sitta i skuggan av en platan får du nog resa en bit söderut – det är rätt ont om plataner i Sverige.

Det är lika bra att erkänna det på en gång: jag avskyr vinter och kyla, regn och mörker. Du vet så där som det ser ut i Sverige under de flesta av årets månader.

Kanske är det därför som jag gillar rosévin. Just för att det bär med sig ett löfte om sommar och solvarma stenar och ljumma kvällar. Allt det där jag längtar efter under nästan hela året.

Så när rosésäsongen startar i april knatar jag snabbt iväg till Bolaget och får med mig ett par flaskor hem. Sedan sitter jag där – lätt huttrande – och sippar på vinet. Och drömmer mig bort till Frankrike.

Senaste vinet att drömma sig bort med var en Puychéric 2015 (69 kronor på Systemet). Det är en bra sommarrosé; fräsch och inbjudande med en nästan blyg lukt av smultron och blommande sommaräng. Klart matorienterat med hyfsad syra och bara en hint av smultron i smaken. Precis när man sväljer finns en liten, liten bitterhet som liksom säger: nu är det läge för mat.

I vårt fall var det sallad med torskrygg och mild aioli-dressing (snart på en blogg nära dig). Det här var sällskap som gillade varandra. Både maten och vinet trivdes.

Och jag, när jag satt där och åt så längtade jag efter varm sommar och lediga dagar, Nu är det bara ett par veckor kvar innan vi åker till La Ciotat, ett par mil öster om Marseille. Men där får det nog bli en flaska rosé från Provence. Puychéric kommer ju från grannregionen, Languedoc, på andra siden Rhône-deltat.

Har man otur när man köper rosévin så kan man komma hem med en flaska syntetiskt godis – och det är verkligen inte gott.

Men håller man sig till franska viner så ökar chansen att det är ett matorienterat vin som håller godistonerna på rätt avstånd. Det gäller också för Puycheric 2014, som är en sympatisk, lättgillad rosé.

Det är ett vin gjort för ljumma kvällar när livet är lättsamt. Kanske lite fransk mat därtill. Kyckling, oliver eller en aioli med fisk och grönsaker.

Vi tjuvstartar i mars – vem vill inte leka ljummen kväll när livet är lättsamt… På tallriken Coq provencal, tuppgryta från Provence med vitlök, oliver och marinerade kronärtskockor.

I glaset en skvätt Puychéric med bara aningen godiston. Det luktar lite hallon, på gränsen till hallonbåtar om vinet. I munnen finns en liten strävhet som stramar upp smaken och gör den klart matorienterad.

Puychéric 2014 känns fräschare och piggare än förra årets upplaga – i alla fall som jag minns smaken. 69 kronor vill Systemet ha för en flaska.

Det kan det vara värt för att få känna vibbarna av ljumma kvällar redan i mars.

Det är med rosévin som det är med tulpaner. När våren närmar sig börjar man längta.

Och en dag när ljuset kändes som vår, men termometern hade lite svårt att hänga med blev det läge för bägge. På bordet en bukett med tulpaner, i glasen en skvätt M de Minuty 2014 (107 kronor på Bolaget), och på tallriken torskrygg med den provencalska sardellröran anchoïade.

M de Minuty har den laxbleka färgen från Provence och den där trevliga nedtonade roséstilen där godislukten bara kan anas. Annars är det en försiktig lukt av smultron och blomsteräng som möter näsan. Även i munnen är det ett ganska försiktigt men läskande vin med lite, lite bitterhet som stramar upp smaken på slutet.

Gott till sardellröran och torsken. Trevligt med solen som skiner. Men kanske bäst av allt – snart är det vår!

Äntligen sommar! På fredagen letade sig termometern upp mot temperaturer där man inte längre behövde frysa. Solen sken, uteplatsen var varm och det var dags för årets första rosé.

I år blev det en flaska Domaine de Collavery 2014 (82 kronor) från Provcence, rosévinets verkliga hemort på jorden. Väder och vin var helt rätt. Men färgen…

Collavery tillhör de riktigt bleka rosévinerna med en färg som påminner om underkläder från början av förra seklet – och då menar jag inte de vita utan de ”laxfärgade”.

Det var en försiktig lukt av skogsbär och aningen örtkryddighet som mötte näsan när man satte den ovanför glaset. I munnen var vinet lätt, trevligt och hade enligt mina smaklökar har en aning sälta i smaken. Andra runt bordet hävdade att det fanns en liten, liten bitterhet i smaken.

Vinet funkade bra till Helstekt kyckling fylld med färska örter, lök & vitlök. Vi åt, drack och njöt av kombinationen.

Men den andra flaskan rosévin, trotjänaren Puychéric 2014, var inte riktigt lika övertygande. Lukten av bär (smultron, kanske) var påtaglig. Den lätta bitterheten i slutet av smaken det trevligaste med vinet.

Puychéric kostar 75 kronor på Bolaget. Ska man ha vinet till mat är det väl värt att lägga på sju kronor och istället få med sig en flaska Domaine de Collavery.