Grillad ryggbiff med pepparrub

Etiketter

, ,

grillad biff med pepparrub

Grillning i sommarstugan. Det är det när 15-åringen pratar i bakgrunden, solen börjar sänka sig över Kalmarsund och några fåglar lite lojt flyger förbi.

Själv pysslar jag med grillen och sippar på ett glas vin. En helt okej sysselsättning, om du frågar mig.

Den här gången blir det ryggbiff med pepparrub. Kryddigt, pepprigt, gott.

Det här behövs till 3 personer:
600 g ryggbiff
grill, briketter & grill med lock

Rub
0,5 msk (starkt) paprikapulver
0,5 msk nymald svartpeppar
0,5 tsk cayennepeppar
1 tsk salt (kanske lite knappt 1 tsk)

Gör så här:
Blanda ihop rubben. Strö den över biffarna och klappa in kryddorna. Ta det försiktigt med mängden pepparrub om du inte gillar pepparhetta. Låt köttet dra åt sig av smaken medan du tänder grillen och låter briketterna brinna ut.

Lägg briketterna efter ena sidan i grillen. Grilla först biffarna rakt över glöden, så att de får lite grillyta. Lägg dem sedan på den andra sidan av grillen – och så lägger du på locket, så att köttet grillas med indirekt värme.

Vi åt biffen tillsammans med hemgjord BBQ-sås. Den lilla sötman i BBQ-såsen funkade bra till pepparhettan. Dessutom är hemgjord sås mycket godare än färdigköpt – i alla fall om du frågar min mage.

Ugnsrostad färskpotatis

Etiketter

,

ugnsrostad färspotatis

Färskpotatis, den kan man väl bara koka. Möjligen tillsammans med dill… För så har det alltid varit.

Det trodde jag också till för en del år sedan när vi skulle grilla med den nu 15-årige sonen.

– Jag tyckej inte OM fäskpotatis, förklarade han på småbarnsspråk, för det här hände på den tiden han fortfarande sade J istället för R.

Så vad gör man? Hittar på något annat, så klart. Så vi stoppade in potatisen i ugnen, ungefär som klyftpotatis, och vips hade vi en ny och välsmakande potatisrätt. De små knölarna blev liksom mer koncentrerade i smaken, och inte så där vattniga som färskpotatis kan vara om man har otur.

Det här behövs för 1 person:
kanske 200 g små färska potatisar
lite smör eller olivolja
lite salt

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.

Skrapa potatisen. (Om du inte har en skalare för färskpotatis – en sådan där sak där man snurrar runt potatisen så den skrubbar av sig själv. Kan rekommenderas!)

Olja eller smöra formen. Stoppa in potatisen i ugnen tills den är klar. Känn med en sticka. Det tar en 30 – 40 minuter, lite beroende på hur stor den är. Salta.

Ät & njut.

Sallad med färskpotatis, chèvre, sparris & valnötter

Etiketter

, , , , , ,

Den här salladen är en liten läckerhet. God färskpotatis, grönsaker, sparris och chèvre – kan det bli annat än gott.

Vi blev så uppiggade av maten att tre personer höll på att sätta i sig hela salladen – trots att den är klart mättande med både ost och nötter.

Till maten drack vi ett glas lagrad och mild Riesling från Alsace – och det var ett sällskap som bägge gillade, trots att vinägrett och sparris inte är några vinvänner.

Det här behövs till 4 personer:
1 kg kokt färskpotatis
4 knipplökar
1 ganska liten squash, kanske 200 g
1 knippe kokt eller stekt grön sparris
½ påse blandad sallad
150 g valnötter
250 g chèvre

riktigt rejält med salt & svartpeppar

Vinägrett
0,75 – 1 dl olivolja
0,25 – 0,35 dl vatten
0,25 – 0,35 dl vit balsamvinäger

Gör så här:
Skär potatisen i mindre bitar när den fortfarande är ljummen. Blanda vinägretten och lägg ner potatisen, så den får ta åt sig av smaken.

Skala och skiva löken. Skär squash och sparris mindre delar. Grovhacka valnötterna. Skär chrèvren i mindre bitar

Blanda ihop allt. Salta & varva runt svartpepparkvarnen ordenligt.

Ät & njut. Gärna med baguette som en ensamrätt. Eller låt salladen vara en del av en buffé.

Bästa sättet för grön sparris: Böj dem så den träiga nedre delen går av. Det är bara att böja i nederdelen av sparrisen så känner den själv av gränsen för det träaktiga. Stek i lite olja ett par minuter. Salta. Klart!

Hemgjord BBQ-sås och grillad fläskytterfilé

Etiketter

, , , ,

bbqsås

Jag står i sommarstugans kök. Det är trångt och primitivt, men jag rör och tycker att jag har fått till det när det gäller det där med BBQ-sås.

Då ropar jag på hustrun:

– Kom och smaka!

Hustrun kommer, tar skeden och smakar på såsen.

– Det här var gott, säger hon och ett leende sprider sig över hennes ansikte.

Jag tror att jag lyckades med BBQ:n den här gången!

Det här behövs till en sats för 6 – 8 personer:
1 liten (mild) lök, t ex färsk knipplök
2 tomater, urkärnade
1 chili
3 + 1 vitlöksklyfta
2 + 2 msk olivolja
2 msk honung
½ dl mörk soja
½ dl tomatpuré
2 – 3 msk vit balsamvinäger
mycket svartpeppar
lite salt

Gör så här:
Hacka löken ganska fint. Finhacka den urkärnade chilin. Halvera tomaterna och tryck ut kärnorna med fingrarna. Skär tomaterna i ganska små delar.

Fräs löken i olivolja en stund. Lägg i chili och tomat. Fräs en stund. Häll sedan i alla de andra ingredienserna.

Låt röran koka 15 – 20 minuter till tomaten har kokat sönder. Pressa i den sista vitlöksklyftan på slutet, så blir det en tydlig ton av vitlök i smaken. Späd med lite mer olivolja.

Smaka. Är det för sött? Ha lite mer vinäger. Låt röran svalna.

Vi åt BBQ-såsen med grillade skivor av fläskytterfilé. När de hade grillats en stund, så tog jag undan lite av bbq-såsen och penslade köttet innan det fick grilla färdigt vid sidan av grillkolet – alltså med indirekt värme.

Resten av BBQ-såsen ställde vi fram på bordet. Tog en klick och åt tillsammans med köttet och färskpotatis. Gott, med lite sötma och ett litet pepparbett.

La Flambée – en alsacekrog i Skåne

Etiketter

, ,

La Flambee Tarte flambee

Sugen på lite Alsace-vibbar utan att åka till Frankrike? Lugn, det räcker att åka till Skåne. I den lilla byn Önneköp ligger La Flambée. Det är ett stycke Alsace som har trängt sig in på Linderödsåsens sydslutning, ungefär där skogen börjar ge vika för Österlens bördiga mylla.

Och där serveras de tunnaste, frasigaste Tarte flambée (alsacisk ”pizza”) som Sverige någonsin har skådat. De toppas naturligtvis av de vanliga ingredienserna; mild crème fraiche och lök som bryter fint mot sältan i bacon. Men bottnen, det är den som är magnifik. Tunn och frasig som ett wienerbröd.

– Hemligheten med bottnen? Det är att den är importerad, berättar Inger Pålsson, som driver krogen. Jag bakade och bakade för att få till den rätta bottnen, men utan att lyckas. Till slut började jag nästan gråta.

Det här var när hon skulle öppna La Flambée för åtta år sedan som hon försökte återskapa den rätta alsaciska smaken, utan att lyckas. Men hälsoskyddsnämnen löste hennes problem. Om Inger skulle baka bottnarna själv skulle hon bli tvungen att bygga ut restaurangköket, en ekonomisk omöjlighet för en krog med 20-talet sittplatser.

Så nu kommer bottnarna djupfrysta från Alsace. La Flambée toppar och gräddar dem ett par minuter i en pizzaugn med 400 graders värme.

Inger Pålsson bodde länge i Tarte-flambée-land, men i Baden-Würtemberg på andra sidan Rhen. När hon skulle återvända till Sverige hamnade hon av en slump i den gamla lanthandeln i skånska Önneköp. Med sig hade hon inte bara idén till Sveriges första Tarte flamée-restaurang. Hon hämtar även kocken från södra Tyskland. Och när man sitter på krogen landar maten på bordet med ett ”Bitte sehr”.

Rätt typiskt för Alsace. För det traditionella språket är inte franska utan den tyska dialekten Allemanniska – och då heter rätten Flamenkuche.

Men menyn innehåller inte bara de lövtunna ”pizzorna”. Där finns kött och lax, sniglar och efterrätter – och egenimporterade Alsaceviner. Riesling, Pinot Gris och Gewurztraminer finns på helflaska. Tyvärr finns bara Auxerrois-vin på glas – det är lite synd för andra alsacedruvor är godare.

Kommer du ihåg den ursprungliga indelningen i stjärnor som Guide Michelin hade. Då var frågan om krogen var värd ett stopp, en omväg eller en resa.

Används den klassificeringen på La Flambée, så är krogen utan vidare värd en omväg. Det är ett charmigt ställe med rustik inredning – ungefär som om en fransk bykrog seglat iväg och landat i Sverige – god mat och så var det där med de magnifika bottnarna till Tarte flambée.

Jag åker gärna dit igen – och under tiden ska jag testa om jag kan hitta ett sätt att återskapa det där tunna, frasiga…

La Flambee

Färskpotatissallad för lata sommardagar

Etiketter

, , , ,

Färskpotatissallad

Sommar, det är en vecka eller två i vår stuga vid Kalmarsund. Det är lata dagar där man bara bråkar lite med målarpenslar, varandra och alla flugor.

Men det är också mat, så klart. Färskpotatis och jordgubbar, sill och grill – och så örtkryddor som växer vid södergaveln. Där gick jag en lov för att få ihop till den här potatissalladen.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
500 g kokt färskpotatis
150 g ärtor
3 hårdkokta ägg
0,75 dl olivolja
1 msk vit balsamvinäger
1 rejäl näve örtkryddor: timjan, oregano, persilja
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skär potatisen i mindre delar när den fortfarande är varm. Lägg den i vinägrett (olja och vinäger, lite vatten om man vill).

Koka ärtorna. Dela äggen i kvartar. Hacka örtkryddorna. Lägg ner allt i potatissalladen. Krydda med salt & peppar. Blanda runt.

Det här är verkligen en örtig sommar-potatissallad. Vi åt den med kryddiga korvar, men det funkar lika bra med skinka eller bara som en ensamrätt med ett gott bröd.

Inspiration till den här salladen kommer från Spieselandslaget där Maj-Britt Aagaard hade ett mycket mer avancerat recept på Potetsalat Ottolenghi.

Matjessilltårta – fräsch & god

Etiketter

, , ,

matjessilltårta

Len crème fraiche möter kryddig matjessill, lök och kavring med lite, lite sötma. Matjessilltårta är gott, fräscht och somrigt. Det är ungefär lika mycket svensk sommar som att gå barfota i gräset – eller höra Idas sommarvisa på skolavslutningar…

Det här behövs till en tårta. Räcker till ca 8 personer på en buffé:
200 g kavring
5 msk (0,75 dl)kallpressad rapsolja – eller annan god olja
1 schalottenlök, skalad
1 burk matjessill, 200 g, sillen + lite av spadet
2 dl crème fraiche, 34 %
1,5 – 2 dl turkisk yoghurt, 10 % (gräddfil kan funka men ger en lösare konsistens)
1 dl hackad gräslök, det motsvarar en ganska stor bunt
ca 10 rädisor, sköljda och skurna i fjärdedelar
ca 10 – 12 cm gurka, sköljd och skuren i små bitar

Gör så här:
Kör kavringen i en mixer till ett grovt mos. Häll i rapsoljan och blanda runt. Lägg kavringen i en form. Väljer du en springform med löstagbar kant, så blir det en snyggare ”tårta”. Tryck ner kavringen så den packas.

Hacka matjessillen och schalottenlöken. Blanda med 1 – 2 msk spad från sillen. Lägg blandningen ovanpå kavringen.

Vispa crème fraiche till ett hårt skum. (Därför måste det vara fet crème fraiche). Blanda med turkisk yoghurt och hackad gräslök. Bred ut crème fraiche-röran över kavringen och sillen.

Ställ ”tårtan” i frysen 15 – 20 minuter, så den får stelna lite. Det funkar säkert med en timme i kylskåp också.

Ta fram matjessilltårtan. Garnera med rädisor och gurka. Kanske ett par strån gräslök också.

Ät & njut. En pilsner, kanske en lille én, som danskarna säger. Men ska man ge sig på brännvin är det bättre att vända sig västerut. Norsk akvavit tycker jag är oöverträffad. Eller vad sägs om Lysholms linie aquavit, eller Löitens…

Pasta med tomat, feta, oliver & örtkryddor

Etiketter

, , , , , ,

pasta m tomat, feta o oliver

Äntligen har jag planterat årets örtkryddor. Basilika och timjan, rosmarin och oregano. Alla står de i krukor utanför dörren, och lite mer för sig själv en tomatplanta.

Visst är det en härlig känsla när man kan gå ut och hämta in lite örter till matlagningen. Det tilltalar odlaren i mig – och idag gick jag loss på lite timjan och oregano. Perfekt till en mild och god tomatsås med feta och oliver.

Det här behövs till 2 personer:
3 vitlöksklyftor, skalade och finhackade
olivolja
4 tomater, i mindre bitar
1 msk hackad timjan, bara bladen
½ pkt feta (75 g), i små bitar
ca 10 oliver
1 msk hackad oregano, bara bladen
lite salt & mycket svarpeppar

pasta som du gillar

Gör så här:
Sätt på pastavattnet – och koka sedan pastan.

Fräs de hackade vitlöksklyftorna i en rejäl skvätt olivolja tills de mjuknar lite. Häll i tomatbitar och timjan. Fräs ett par minuter.

Lägg i feta, oliver och oregano. Låt allt bli varmt.

Ät och känn dig som en bonde – även om du inte odlat örterna själv – för det här känns som sydeuropeisk husmanskost.

Inspirationen till rätten kommer från Medelhavsmat av Mette Ankarkloo, men jag stuvade om lite i receptet. Och vill du, så är det bara att fortsätta. Kanske basilika eller rosmarin. Lite mild, hackad lök, någon annan grönsak…

Semestertips – köp vin i Alsace!

Etiketter

, , ,

skylt degustation
Avsmakning. Försäljning. Skylten står bland vinstockarna utanför Hunawir.

Köpa vin av en vinbonde är något av det roligaste man kan göra på resan. Man kliver in genom dörren till vinkällaren och möts av kraftigt solbränd vinbonde eller hans fru. Man pratar med dem, ibland på något språk man kan, ibland bara med händer, gester och enstaka ord.

Ändå funkar det. En gång ”diskuterade” jag fatlagring av viner med vinbondens fru utan att kunna mer franska än enstaka ord, typ ”notan, tack”, ”ett rum för två personer”.

Jag pekade på vinet, sa ”no mature” och pekade på vinfaten längre in i lokalen.

Ah, non… sa hon och började berätta om vinet, att det inte var lagrat på ekfat – och jag fattade faktiskt en del av vad hon sa.

Men i Alsace är det lite lättare. Alla vi har träffat i vinkällarna pratar tyska – och förvånansvärt många pratar engelska.

Kvalitetsmärkning Appellation Contrôlee
Man behöver inte vara rädd för att få med sig ett dåligt vin från vinkällaren. Dels smakar man faktiskt på det vin man köper – och dels görs i stort sett inget dåligt vin i Alsace. Nästan allt av det vanliga, vita vinet har den vanliga kvalitetsmärkningen ”Appelation Alsace Contrôlee”. Undantaget är de lite finare och dyrare vinerna som har den finare ”grand cru”-märkningen.

Ändå är vinerna i Alsace klart överkomliga i pris. Basvinerna kostar en 50 – 60 kronor flaskan hos vinbönderna. Det är samma flaskor som du får langa upp en 100-lapp för att få med dig hem från Bolaget.

Viner gjorda på en druva & Edelzwicker
Vinerna i Alsace görs på bara en druvsort, nästan överallt annars blandas olika druvor i samma vin. Fördelen med endruve-viner är att man ser direkt vilken ”inriktning” vinet har. Gillar man en särskild sorts vin, så kan man kolla efter druvor som ger just den typen av vin.

Undantaget är de blandviner som finns, ibland av lägre kvalitet. De kallas oftast för Edelzwicker. Står det Gentil på flaskan, så betyder det en blandning av de finare, ”stora” druvorna Riesling, Pinot Gris, Muscat och Gewurztraminer.

Vill man köpa Edelzwicker, så finns det en enkel regel: Testa vinet. Tycker du det är gott, så är det bara att handla.

Riesling
De mest berömda vinerna är ofta Rieslingviner. Goda viner, bra till mat. Men de har ofta en hög syra. Gillar du syran i vinet – som ofta funkar bra ihop med maten – så är det bara att handla. Tycker du att vin kan bli för ”surt”, så ska du leta efter mildare Riesling.

Det är framför allt unga viner som har hög syra. Äldre får mer äppeltoner och toner av petroleum och mineral. Jag tycker det är häftigt att kliva in i en vinkällare och känna just lukten av mineral och petroleum.

Nu kanske du tror att jag har tappat förståndet. ”Vin kan ju fan inte lukta bensin och oljeraffinaderi!”.  Nja, det är inte den lukten ordet petroleum står för. Men kliv in hos Gérard Waegell i Nothalten. Det luktar mineral och petroleum, jag lovar.

Pinot Gris
De här vinerna är nästan motsatsen till Riesling. Här pratar vi om runda, smakrika och fylliga viner. Pinot Gris kan vara något av det godaste som finns i vinväg. Passar utmärkt till thailändsk mat – eller bara som ett vin att sippa på när man sitter på uteplatsen eller balkongen en ljummen sommarkväll och tittar på himlen som mörknar till en svensk sommarskymning.

Men Pinot Gris har ofta låg syra och är lite feta. Tillsammans med lite restsötma, så kan det kännas som om vinet liksom kletar fast i gommen.

Leta gärna efter lite friskare Pinot Gris-viner där syran kan matcha allt det smakrika och fylliga – då är det ett fantastiskt vin.

Muscat
Muscatvinerna från Alsace kan man inte längre köpa på Systemet. Det är synd för det är ett friskt vin som funkar utmärkt till fisk och skaldjur. Gott, lättgillat och lite blommigt. Dessutom är det kul att köpa de viner som faktiskt inte går att få tag på i Sverige.

Gewurztraminer
Viner gjorda på gewurztraminer-druvan är extremt kyddiga och parfymerade. Smaken är fyllig och speciell. Jag har länge haft svårt för de här vinerna, men kanske, kanske börjar jag upptäcka charmen med vinet.

Vinexperter säger att man ska dricka gewurztraminer till matjessill med skirat smör. Någon gång ska jag testa om de har rätt…

Pinot blanc
Pinot blanc-druvan räknas inte som en av de ”ädla” druvorna i Alsace. Det är synd, för vinerna är ofta goda, lättdruckna och trevliga. Samtidigt är det kanske tur, för Pinot blanc är ofta lite billigare…

Det är ofta ganska okomplicerade viner som passar bra till paj och buffé, eller kanske som ett glas vin före maten när du sitter och knaprar i dig ett par oliver.

Om Pinot Gris är ett vin för en ljummen sommarskymning, så är Pinot blanc ett vin för after beach – om du förstår skillnaden.

Andra viner
Alsace gör goda och prisvärda mousserande viner, Cremant d’Alsace. Inte lika häftigt som en Champagne, men mycket billigare – och i mitt tycke oändligt mycket godare än lågprisbubbel.

De röda vinerna görs på Pinot Noir-druvan. Det blir ganska lätta viner som trivs ihop med charkuterier och förrätter. Letar du efter ett vin till fredagsbiffen, så ska du nog hellre vända blicken mot andra områden.

Den sista vita druvan i Alsace är Sylvaner. Det finns säkert utmärkta viner gjort på den druvan – jag har bara inte hittat dem ännu.

Men det är där charmen ligger med att handla vin direkt från bonden. Man knackar på, sippar på vinet och luktar, pratar och funderar lite. Ibland hittar man viner som man bara älskar – ibland hittar man viner som bara är bra.

Men kul är det varje gång.

Enkel pastasallad med bönor & pesto

Etiketter

, , ,

pastasallad

Man ska inte göra saker krångligare än de behöver vara. Pasta med pesto och gröna bönor blir till en enkel pastasallad. Om man vill lägger man till gurka och lök. Färdigt på max 20 minuter, och med minimal ansträngning.

Funkar bra som en sommarlunch. Antingen som en ensamrätt – annars med skinka eller kyckling. Eller också som en del av en buffé.

Det här behövs till 4 personer som ensamrätt – eller ca 10 pers på en buffé:
400 g kort pasta
225 g (en halv påse) gröna bönor
ca 10 – 15 cm gurka, sköljd och skivad
1 burk pesto
ca 2 msk vatten
svartpeppar & lite salt
2 schalottenlökar (om man vill), skalade och tunt skivade

Gör så här:
Koka pastan. Koka bönorna och dela dem i mindre bitar.

Blanda pasta, bönor, gurka och ev lök i en salladsskål. Häll i peston och lite, lite vatten om det blir torrt. Dra ett par varv med pepparkvarnen och strö över några korn salt.

Blanda och ät. Krångligare än så behöver inte en pastasallad vara.