Kommer du ihåg Tyko Johnsson från Karl Bertil Johnsson Jul. Det är han som – något glöggfryntlig – sträcker fram en mugg till Karl Bertil och säger:

– Min synnerligen välartade son, vill du lukta på glöggen?

Jag gör ungefär samma sak, fast det är midsommar i sommarstugan. Ute skvalar regnet och inne i värmen är sillen uppäten. Nu väntar småplock och räkor och ostar. Då häller jag upp Beicher Riesling 2014 i glaset (85 kronor), sträcker fram det mot 16-åringen och säger:

– Vill du lukta på vinet?

Det där med ”synnerligen välordnade” hoppar jag över. Någon jäkla måtta för det vara…

Varför 16-åringen ska lukta? Det är enkelt, han har familjen bästa näsa. När han luktar på italienskt rött vin, säger han att det luktar körsbär. När han tidigare har luktat på vitt vin har han sagt att det luktar våt sten.

Det är bara att kolla på importörernas och Systemets hemsidor. Varje gång hittills har han prickat in just det som anses typiskt.

Men när han luktar på Biecher Riesling, så säger han att det luktar ”rostig spik” (?). Jag försöker få ur honom vad han menar. Är det metall eller mineral eller något annat… Men jag får inget tydligare besked.

Återstår att lita på min egen näsa. Och den säger frukt och päron, lite citrus, mineral och aningen honung. I munnen balanseras frukten av en pigg citruston – det gör Rieslingen till ett bra matvin. Funkar utmärkt till midsommarmaten med lite småplock och räkor.

Biecher Riesling är ett utmärkt vin, men min personliga favorit bland Biechers vanliga Riesling-viner är Riesling Réserve för 89 kronor. Vandrar du ut från Bolaget med en Réserve i kassen får du ett fantastiskt vin för det priset. Men du missar en sak; det är bara den vanliga Rieslingen för 85 kronor som är ekologisk.

Och det är inte oviktigt. Vinbönderna måste – som alla andra – ställa om till ekologisk produktion.

I de flesta vindistrikt blandar man druvor för att få så bra vin som möjligt. Men i ett litet vindistrikt – som vi känner så väl – i nordöstra Frankrike gör man tvärtom. I Alsace finns nästan bara viner på gjorda på en druva. Det brukar också ge namnet, Biecher Riesling till exempel.

Ibland blandar man ändå druvorna. Det kallas då Edelzwicker, och anses vara ett sämre vin. Men den stora producenten Hugel gör en egen blandning som det inte finns något att skämmas för: Hugel Gentil 2013, 109 kronor på Bolaget.

I blandningen finns inte bara Sylvaner och Riesling, druvor som ger strama viner med hög syra – utan också Muscat, Pinot Gris och Gewurztraminer. Och här blir blandningen spännande, för Pinot Gris adderar fyllighet och Gewurzen ger ett litet, litet parfymerat drag.

Tillsammans ger det ett vin med stor lukt. Där finns massor av frukt och päron, aningen rosor och kanske krusbär. Det är ett vin som är kul att lukta på för man tycker sig hitta olika dofter varje gång.

Viner är fylligt och funkar därför bra till ljust kött. Men vi hade en gryta med brässerad Ugnsbakad lammbog & dillsås, alltså mörkare kött och en dillsås med citrustoner. Frågan var hur det skulle funka tillsammans…

…och svaret är att det var nästan överraskande bra matchning. Pinot Gris-fylligheten funkade bra tillsammans med köttet och den aningen parfymerade tonen från Gewurz gillade sällskapet av dill.

Kort sagt, vi åt, drack och njöt.