Tarte poires & St. Agur – lätt päronpaj med grönmögelost

Etiketter

, ,

parontarte

Jag är en rookie på efterrätter. Har liksom aldrig tid och tålamod att vispa marängsmet och garnera tjusiga mönster med de där körsbären som först ska ha dragit i en portvinslag…

Men när jag hittar kombinationen av päron och grönmögelost, så kapitulerar jag och börjar röja runt i köket.

Den här päronpajen är busenkel. Dessutom förhöjer den vilken höstmiddag som helst.

Det här behövs till 4 personer:
4 tinade smördegsplattor, färdigköpte eller av egen deg
1 stort fast päron
4 msk aprikosmarmelad
150 g St. Agur crème, eller hälften riven grönmögelost och hälften crème fraiche
1 äggula, uppvispad
1 – 2 kvistar rosmarin

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg smördegsplattorna på en plåt med bakplåtspapper. Tryck ut plattorna så det blir en liten kant runt om (ungefär som på en pizza). Bred ut aprikosmarmeladen.

Dela och kärna ur päron. Skär det i tunna, tunna klyftor eller skivor, som du lägger på smördegsplattorna. Klicka över osten/ostblandningen. Pensla kanten med uppvispad äggula.

Grädda i ugnen i 13 – 14 minuter. Strö över finhackade ”barr” från rosmarin när pajerna är färdiga.

Enklare kan det nästan inte bli, eller hur?

Vi åt de här päronpajerna en dag i slutet av oktober. Inte en smaklök var ledsen.

Eller kanske riktigare. En hel del smaklökar var  bedrövade – för en bit bort satt Pontus, vår cockerspaniel, och undrade varför inte han också fick något att äta. Han är liksom familjens matvrak. Och då har han ändå konkurrens av en medelålders man med ”kockmage” och en 18-åring, vars vanligaste replik är ”Jag är hungrig”.

Fläskytterfilé med smak från Provence & Italien

Etiketter

,

flaskytterfile-m-medelhavssmak

Tänk dig semestersmakerna citron, rosmarin och vitlök. Ta med dem upp till det kalla potatislandet i norr, men ta svängen förbi Ica-affären och handla fläskytterfilé och lite rotsaker.

Skjut in allt i ugnen och känn hur lukten av örtkryddor och vitlök fyller köket. Sippa på ett litet glas vin – och tänk att långt är det inte till nästa sommar.

Det här behövs till 3 personer:
575 g fläskytterfilé
salt & svartpeppar
12 – 14 potatisar
smör
2 rödlökar
1 bit rotselleri, kanske ¼

Kryddblandning
1 eko-citron, rivet skal
4 vitlöksklyftor
2 -3 kvistar rosmarin

Tillbehör
aioli med crème fraiche (här finns ett recept)
citronklyftor

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta potatisen. Koka den i 3 minuter innan den får komma ner i en smörad ugnsform. Välj en stor form, det är ganska mycket som ska få plats. Kör potatisen i ugnen i 30 minuter, vänd runt ibland. Skala och klyfta rödlök och rotselleri. Låt de steka med potatisen de sista 5 minuterna.

Gör kryddblandningen under tiden. Riv skalet av citronen. (OBS bara det gula, det vita är beskt). Skala och hacka vitlöken. Ta ”barren” från rosmarinkvistarna och hacka dem. Hacka till slut samman alla ingredienserna till kryddblandningen.

Skär ett rutmönster i fläskytterfiléns fettkappa. Salta & svartpeppra köttbiten och gnid in kryddblandningen.

Sänk ugnsvärmen till 175 grader. Lägg ner fläskytterfilén i potatisformen. Stek i ugn tills temperaturen är ca 70 – 72 grader. (Tar kanske 25 minuter). Vänd köttet ibland och rör runt rotsakerna. Sätt ugnen på max-grill ett par minuter så allt får fin färg.

Okej, det är lika bra jag erkänner: jag har börjat titta på vart man kan åka på semester nästa sommar. France-voyage, gites de France och Sembo…

Man kan faktiskt ha tråkigare än att titta på resmål och drömma sig bort en stund…

Champinjonsoppa – comfort food för höst & vinter

Etiketter

, , , , ,

champinjonsoppa

Milt och lent som en stimma sol innan de tunga höstregnen börjar. Champinjonsoppa är verkligen höstens comfort food – som gjort för en dag när man vill äta något gott utan att tillbringa timmar i köket.

Som förrätt räcker soppan till 4 personer, men ska man bli mätt så är det bara 2 som gäller.

Det här behövs till 2 – 4 personer:
500 g + 250 g champinjoner
1 gul lök
smör & neutral olja
salt & peppar
5 dl stark kycklingbuljong – eller vegetarisk
ett litet knippe timjan, bundet till en bukett
3,5 dl mjölk
2 dl crème fraiche, 34 %
ca 2 msk hackade timjansblad
1 – 2 msk pressad citron

Gör så här:
Torka av svampen eller skölj, skär den i mindre bitar. Skala och hacka löken. Fräs löken glansig i lite smör och neutral olja. Lägg i 500 g av svampen, stek till all vätska kokat in. Krydda med salt & peppar, fräs lite till – ev behövs ytterligare en liten smörklick. Häll i stark kycklingbuljong, lägg ner en bunt ihopbunden timjan och koka till allt är genomkokt. Tar ca 10 – 15 minuter.

Ta upp timjansbuketten. Mixa soppan slät och koka ett par minuter tillsammans med mjölk och crème fraiche. Smaka av med pressad citron, så att det blir en smakbrytning med den lena crème fraichen.

Stek resten av svampen i smör & olja så att den får lite stekyta, krydda med salt & peppar. Toppa soppan med stekt svamp och lite hackade timjansblad.

Vill man lyxa till det så kan man dricka sherry till champinjonsoppan. Men det var inte direkt sherry-läge för oss. Det var en vanlig vardagsmiddag – och då fick vi nöja oss med vatten som vi kört i kolsyremaskinen.

Vardagspasta med tomatsås, kapris & torsk

Etiketter

, , , , ,

vardagspasta-m-tomat-o-torsk

Ibland måste det bara gå fort, helst så snabbt att maten står på bordet innan alla skriker – av lågt blodsocker eller för att de ska iväg på bio eller aktiviteter eller träning eller möten…

Då är det bra att ha genvägar, en sådan är färdig tomatsås på burk. Tillsammans med torsk blir det en vardagspasta. Klar på en kvart.

Det här behövs till 3 personer:
500 g torskfilé
salt & peppar
1 burk färdig tomatsås, 400 g
knappt ½ burk vatten
1 – 1,5 msk kapris
en näve oliver om du vill
1 msk torkad oregano

Pasta

Gör så här:
Sätt på pastavattnet. Häll upp den färdiga tomatsåsen i en vid gryta och häll på nästan en halv burk vatten. Lägg i kapris och oliver om du vill. Låt såsen koka upp. Ta grytan från plattan.

Salt & peppra fisken. Lägg ner den i pastasåsen och ställ tillbaka grytan på plattan i ca 6 minuter (det beror på hur tjocka torskfiléerna är). OBS Lägsta värmen, såsen ska bara nästan koka. Strö över oregano,

Koka pastan. Klart!

Ät & njut. Nu är du klar för resten av kvällen!

La Gascogne – friskt & rent

Etiketter

gascogne

Viner gjorda på Sauvignon blanc kan vara ganska speciella med lukt av svarta vinbärsblad, nässlor, krusbär. En del säger till och med att vinerna luktar kattpiss.

Själv tycker jag det blir bäst när vinerna är lite nedtonade. Då kan man verkligen njuta av den höga syran – och av friska och rena viner.

Det gäller även för La Gascogne par Alain Brumont 2015 (85 kronor på Systemet). En trevlig, lite parfymerad lukt av nässlor och svarta vinbärsblad. Fruktig smak med frisk och ren syra, som inte blir så där viss så att det drar i mungiporna,

Men egentligen är det lite fusk av mig att prata om La Gascogne som ett Sauvignon blanc-vin, för det är det bara till hälften. Den andra halvan av druvmusten kommer från Gros manseng, en druva som jag tidigare aldrig har hört talas om.

Men de funkar tydligen bra tillsammans druvsorterna, för La Gascogne är ett lättgillat vin. Friskt & rent, helt enkelt.

Fisherman’s pie – gratäng med räkor, torsk & potatismos

Etiketter

,

fishermans-pie

Skottland har sin Shepard’s pie med lite kryddig köttfärs. Frankrike har Brandade med salt torsk och potatismos. Men vad händer om man överför detta till den svenska västkusten – och kombinerar torsk, räkor och potatismos?

Tja, man kommer inte så långt ifrån en vanlig fiskgratäng. Men det gör inget, för det här är en god gratäng med fyllig, men finstämd smak. En slags Husmanskost 2.0. Lite rustik och med rötterna i Bohusläns karga klipporskrevor – som gjort för en middag vid ett träbord en kväll i oktober innan den riktigt kalla hösten har kommit.

Det här behövs för 6 personer:
1 kg torskfilé
150 g skalade räkor
4 schalottenlökar
smör eller olja
3 dl grädde
2 dl vitt, torrt vin
ca ½ dl mjölk
1 msk fransk senap
salt & peppar
1,5 knippor dill, hackade ”blad”

Potatismos
1,5 kg mjölig potatis
1 dl grädde
1 dl kokspad från potatiskoket
ca 1 dl mjölk
mycket smör
½ knippe dill, hackade ”blad”
salt & peppar
2 äggulor
1,5 dl riven lagrad ost, t ex Herrgård

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. (Är det fredagskväll kanske du ska hälla upp ett litet glas vin att smutta på medan maten blir färdig.)

Skala, skiva och koka potatisen i saltat vatten. Mosa potatisen (jag brukar först mosa den med potatisstöt, sedan vispa den med en vanlig handvisp). Blanda med grädde, mjölk, kokspad och smör till ett ganska fast mos. Krydda med hackad dill, salt & peppar. Smaka, det ska vara gott. Blanda ner äggulorna.

Skala schalottenlöken, skiva den och fräs den glansig i smör eller olja. I med grädde, vin och lite mjölk. Krydda med hackad dill, salt, peppar och fransk senap. Glöm inte att smaka!

Häll upp såsen i en stor ugnsform – eller i två vanliga. Lägg i torskfiléerna, salta & peppra lite även på dem. Lägg i räkorna och platta till potatismoset över fisk & skaldjur. Toppa med riven ost.

Gratinera tills allt är klar och gratängen fått fin färg. Det tar ca 20 – 25 minuter.

Fishermans’ pie bygger på två pålitliga par smakkompisar. Dels dill med grädde och syra från vin och senap – och dels potatis och ost.

De är goda var för sig, smakkompisarna. Tillsammans blir de…

Ja, jag kanske ska sluta med hyllningssången. Men smaka själv, risken att du blir besviken är faktiskt ganska liten.

Var inte en åsna – drick Mas Janeil

Etiketter

mas-janeil-2014

”Alla använder Karlsson klister, utom jag för jag är en åsna”, säger åsnan i en gammal ikonisk reklam.

Det har jag aldrig sett på reklam för Mas Janeil 2014, men det kanske är ett tips till vinets svenska importör The wine agency. På etiketten syns två åsnor (även om jag på bilden här ovan har satt ögonbindel på den största åsnan).

Den skulle kunna få en pratbubbla med ”Alla dricker Mas Janeil, utom jag för jag en åsna”. Men det skulle väl aldrig passera de tuffa svenska regelerna för alkoholreklam…

Åsna eller ej, Mas Janeil är en sympatisk sydfransos från provinsen Roussillon, just där stigningen börjar upp mot Pyrenéerna och spanska gränsen. Vinet har en lukt som balanserar mellan mättad syrah-doft och pigga bär och kryddor. Men det är en lukt som vinner på att vinet får luftas. Då avtar den mättade doften – i alla fall i min näsa.

I smaken återkommer de pigga bären, men här balanseras de av trevlig strävhet. Alltså ett vin för biffen, eller kanske för rosmarinkryddade lammkotletter med ugnsbakade körsbärstomater.

Priset på 95 kronor känns lätt att acceptera.

Små äppelpajer med hasselnötter, rom & choklad

Etiketter

, ,

applepaj-m-hasselnotter-o-choklad1

Det är inte ofta jag gör efterrätter, men i helgen vågade jag mig på portionsformar med smördeg och äpple, hasselnötter, rom och choklad.

Desserten möttes först av förvånade miner ”Va, ska vi få efterrätt”. Men förvåningen övergick i små nöjda kluckanden. Det enda gästerna inte var nöjda med var namnet på rätten – som om maten skulle bli godare för att den hette ”Äppeldröm med rom-choklad”…

Glöm det. Nu fyller vi portionsformarna med godsaker. Men glöm inte spriten. Lagrad rom om du har det hemma, annars Calvados eller något annat gott som du tror funkar till både äpple och choklad.

Det här behövs till 5 personer:
5 ark smördeg
175 g äpplen (ca 3 små)
1 dl hasselnötter
75 g mjölkchoklad, riven
2 msk mörk (lagrad) rom eller calvados
smält smör

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader och tina smördegsarken.

Om du vill kan du rosta hasselnötterna – de blir lite nötigare i smaken och skalen lossnar. Värm då en stekpanna till medelvärme, rosta nötterna utan fett i ca 4 – 5 minuter under omrörning. Lägg upp dem på hushållspapper och gnugga bort skalen. Hacka dem grovt.

Dela äpplen. Kärna ut dem och skär i tunna klyftor. Blanda med rom.

Kavla ut smördegen till kvadrater, cirka 15 x 15 centimeter. Tryck försiktigt ner dem i smörade portionsformar men låt smördegen sticka upp vid sidan. Lägg i äpplen med rom, hackade nötter och strö över riven choklad. Vecka smördegen så portionspajerna blir ”halvinbakade”. Pensla degen som sticker upp med smält smör.

Grädda i ugnen i 25 minuter. Lägg på folie om de ser ut att bli brända.

Ät med vaniljglass eller vispad grädde.

När man lagar mat ska man smaka på den. Det gör i alla fall jag och ibland är det tur, som när de här pajerna kom till. Först gjorde jag en äppelblandning med lite socker. Men när jag smakade så var det en konstig salt smak på äpplena.

Stor tvekan – innan jag smakade på innehållet i sockerpaketet. Det var saltblandat. Något geni hade hällt salt i paketet…

Psst. Säg inte att det var jag,

Smålyxig pasta med salsiccia, fänkål & tomat

Etiketter

, , , ,

pasta-m-salsiccia-o-tomatsas

Fänkål kan verkligen smaka väldigt olika. Rå är den pigg och fräsch med massor av lakritssmak, men jag föredrar den helt tillagad. Då kommer den milda, finstämda smaken fram – som i den här smålyxiga pastasåsen.

Här får den samsas med salsiccia, rosmarin och tomat. Bara goda, italienska smaker.

Ja, och så pasta förstås. Men det är ju också ganska italienskt…

Det behövs till 3 – 4 personer:
1 fänkål, ganska liten
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
350 g salsiccia (rå, italiensk)
1,5 msk tomatpuré
1 burk köksbärstomater
½ burk vatten
3 vitlöksklyftor
ev 1 tsk honung
ev 1/2 strimal chili, spansk peppar
ca 3 kvistar rosmarin, bara ”barren”

Pasta

Gör så här:
Skala och skiva löken. Dela fänkålen och skär bort ”rören” längst upp och den grova rotstocken. Skiva fänkålen riktigt tunt och fräs i olivolja tills den börjar mjukna. Lägg i löken och fräs till även den börjar mjukna. Salta & peppra.

Dela de råa korvarna på längden och skrapa ur korvsmetet. Stek den på samma sätt som man steker köttfärs. På med tomatpurén och fräs även den.

Häll i körsbärstomaterna (men klipp sönder dem med en sax i burken först). Häll i vatten och hackade ”barr” från rosmarinen. Pressa i vitlöken. Om man vill kan man ta med 1/2 strimlad chili och 1 tsk honung som lyfter tomatsmaken.

Sätt på pastavattnet och koka pastan. Under tiden får tomatsåsen koka klart.

Pasta med salsiccia, fänkål & tomat är tillräckligt enkelt för att funka en vanlig tisdag i oktober. Men duka lite fint, häll i en skvätt italiensk rödvin i glasen och ät lite goda ostar efter. Parmesan, gorgonzola… Då är man helt hemma, även en fredagskväll.

Skulle du ha hysteriskt bråttom så finns även en variant gjord på färdig tomatsås. Recept hittar du HÄR.

Äppelgelé kryddad med calvados

Etiketter

appelgele-m-calvados

Någon mer än vi som har en massa äpplen i källaren? Våra egna äpplen tog snabbt slut. Det var vår första äppelskörden – och de 20 äpplen vi fick försvann snabbt in i munnen.

Men i år har alla fått massor av frukt, och då kommer vänliga grannar och vänner med fyllda kassar. Som hamnar i källaren…

Dags för projektet ”Gör något nytt med äpplen”. Första akten kommer här: den handlar om Äppelgelé, och ger en klar marmelad med hög äppelsmak. Klart gott på smörgås.

Det här behövs till en liten burk gelé:
500 g äpplen
2,5 dl vatten
0,8 dl socker per deciliter avrunnen saft
2 msk calvados (eller mörk rom) per deciliter avrunnen saft
0,5 msk pressad citron per deciliter avrunnen saft

Gör så här:
Tvätta och skär i klyftor, men behåll kärnhus. Koka 10 – 15 minuter tills äpplen är mjuka.

Häll äppelbitarna i en stor sil, låt dem rinna av en stund, kanske 10 minuter.

Koka den avrunna äppelsaften i 3 minuter, ta av från spisen och blanda ner socker, calvados och pressad citron. Sätt tillbaka på plattan och låt saften koka  i 5 – 10 minuter.

Om du vill kan du göra tefatsprovet för att testa hur tjock gelén har blivit. Ta ett kylt tefat (en stund i frysen), lägg på en klick gelé och dra en linje genom klicken. Om gelén inte flyter ihop på en gång, så är det (minst) gelékonsistens.

Men projekt äppelgelé började med ett rejält magplask. Jag kollade recept och alla var helt överens om mängden socker, så jag tryckte i 0,9 dl socker per deciliter avrunnen saft. Kokade kraftigt i 10 minuter som den duktiga gelémakare jag trodde att jag var.

Hällde upp gelékoket i en liten form och lät den svalna. Tog bilden här ovan – och tyckte att jag hade fått till en ganska skaplig bild.

Först därefter smakade jag på mitt alster. Och insåg att det var klart gott, men totalt stenhårt. Jag hade inte gjort gelé – jag hade gjort äppelkola.

Frågan är bara hur man ska kunna dela den i lagom kolabitar…