Kategoriarkiv: vin

Gérard Waegell – mitt i sommararbetet

13 torsdag Jul 2017

Posted by in Alsace, alsacevin, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Gérard Waegell möter oss på traktorn, glad och vänlig som alltid. Han är vinbonde, vigneron, i Nothalten i Alsace. På huvudet sitter bondens obligatoriska keps, men han ursäktar sig för solglasögonen denna mulna sommardag. Kanske tycker han att det verkar snobbigt.

– Men jag har dem för alla kvistar som slår i ögonen annars, förklarar han.

Platsen är hans vinfält 100 meter norr om byn. Här har han en knapp hektar Sylvaner-stockar som har vuxit till knotiga och sega stammar.

– De är ungefär lika gamla som jag – och jag fyller 50 i år. Nja, förresten, de är nog inte mer än 40 år. Men där borta, säger han och pekar ett tiotal meter längre norrut, där har jag Pinot Noir som jag planterade för 10 år sedan.

Gérard Waegell håller på med sommarens vingårdsarbete. Han beskär vinstockarna med en skärmaskin som monterats på traktorn. Den funkar som en stor häcksax som beskär både på höjden och bägge sidorna.

Även om Gérard börjar bli medelålders kommer det något pojkaktigt över honom när han visar  hur man sköter skärmaskinen med en joystick på traktorn.

– Titta så här höjer man, och så här lutar man och så här ändrar man bredden, säger han och manövrerar traktorns joystick.

”Häcksax-maskinen” gör arbetet lätt. Här nere på det ganska plana fältet kör Gérard traktorn med fem kilometer i timmen, men uppe på den brantare Grand Cru Muenchberg får han krypa fram för att arbetet ska fungera.

Ändå är han försenad idag. Han tänkte att arbetet skulle vara klart till lunch, men nu är klockan 11.30 och ännu har en hel del kvar att göra. Häcksaxen gick sönder på morgonen och det tog reparatören två timmar att fixa alla joystickens funktioner.

Gérard Waegell är inte gammal, men han har redan bytt ut bägge höfterna för att artrosen blev för smärtsam.

– Första operationen blev inte helt bra, men den håller på att rätta till sig. Den andra blev helt perfekt, berättar han.

Värre är det med hans 75-åriga pappa som har fått Parkinson. Gérard kallar det för en yrkessjukdom efter alla besprutningsmedel som pappan har spridit – utan att använda skyddskläder.

Nu har insektsmedlen dragits ner till ett minimum, även om det inte är ekologisk odling han bedriver.

– I år till exempel har jag inte sprutat insektsmedel alls. Det behövs inte, berättar han.

Men att vara vinbonde innebär inte bara arbete på vinfälten. Under vintern vinifieras druvjuicen, och under hela året har Gérard och hans fru Natalie vinkällaren öppen för de kunder som vill komma in och smaka på hans vin.

I rörelsen ingår också uthyrning av semesterlägenheter. Skulle du vara nyfiken på hans vin eller hans lägenheter hittar du mer info på domaine-waegell.fr.

Våren i Alsace kom tidigt i år. Maj-juni var två ovanligt varma månader med upp till 35 grader på eftermiddagarna. Skörden mognar också snabbt i år.

– Titta här, druvorna blir inte mycket större än så här. De utvecklas och mognar, men de växer inte mer, förklarar Gérard Waegell och pekar ner på de ganska små Sylvaner-klasarna.

Nu ligger vinstockarna omkring 10 dagar före den normala årstiden. I år tror Gérard att det blir en tidig skörd.

– Vi brukar skörda i september. I år blir det tidigare, kanske till och med skörd i augusti.

I Alsace är det tyska arvet ofta närvarande. Man kan fortfarande höra den tyska dialekten alemanniska talas på landsbygden. Det låter ungefär som en lite snällare variant på schweizer-tyska. Och korsvirkeshusen, ja de skulle ju lika gärna ha kunnat ligga i Baden på andra sidan Rhen.

Men en sak gör Alsace typiskt franskt: mat är viktigt och måltider äter man på bestämda tider.

När vi säger hej då försvinner Gérard Waegell med högsta fart på den smala vingårdstraktorn. Vi tittar på klockan.

12.08. Aj då, redan åtta minuter försenad till lunchen.

Rieffel – eller blixtförälskad i ett vin

10 måndag Jul 2017

Posted by in Alsace, alsacevin, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Alsace-entusiasten Per Warfvinge har skrivit Vinguide Alsace, guideböckernas guidebok för dem som gillar Alsacevin. Köp den (warfvinge.net) om du är på väg till Alsace eller om du gillar vinerna så där i största allmänhet.

Jag har med mig ett vältummat exemplar när vi kör runt på Route du vin. Läser om både vinproducenter, viner och byar.

Ibland blir han nästa väl poetisk. Så här skriver han: ”Under varje resa till Alsace hamnar man av en slump hos en vinproducent vars viner innebär ’kärlek vid första ögonkastet’”.

Jag tvivlar men låter mig ändå styras mot en av de vinmakare han pekar ut: Rieffel i Mittelbergheim. När vi får tag på André Rieffel börjar han med att hälla upp en skvätt av det vanliga Pinot Blanc-vinet från 2016. Vi sniffar och smakar. Friskt, fruktigt, välsmakande.

Men när Pinot Blanc Gebreit 2015 kommer i glaset faller jag pladask. Fylligt, komplext och med en förförande lukt som drar mot mineralitet – i alla fall om jag minns min näsa rätt. Jag inser att det kan vara som Per Warfvinge skriver: man kan bli blixtförälskad i ett vin. Det är bara så vansinnigt gott.

Det här vinet innehåller en stor del druvor från gamla Auxerrois-stockar. (Det är vanligt och tillåtet i Alsace att blanda Pinot Blanc och Auxerrois, men kalla vinet för Pinot Blanc.) Det helt torra vinet har mognat på ekfat för att ge ytterligare karaktär.

Vi testar också Pinot Gris Hagel 2015. Fylligt, trevligt och fatlagrat – men inte helt torrt. Vinmakaren berättar att det var för bra väder den sommaren. Druvorna mognade och sockerhalten steg så mycket att det var svårt att skapa ett vin helt utan restsötma, något hans Pinot Gris annars brukar vara.

Vinfirman gör inte de billigaste vinerna. Det vanliga Pinot Blanc-vinet kostar 7 euro. Pinot Blanc Gebreit och Pinot Gris Hagel får man för 10,50 euro.

Men det här är väldigt prisvärda viner, eller som man pratar om i Frankrike: det är bra förhållande mellan kvalitet och pris.

André Rieffel berättar att 50 procent av vinerna går på export: till Japan, Belgien, USA – och Norge! Men firman har ingen svensk importör – synd för oss i Sverige, men bra för att det ger ytterligare en anledning att åka till Alsace.

Skulle du vara på väg söderut från Strasbourg, tvekan inte att köra av motorvägen och svänga in bland byarna. Kör sedan upp för Rue Principale i Mittelbergheim och stanna vid nummer 11. Ring på ordentligt – det tog oss två besök innan vi fick kontakt och André Rieffel kom ner i provningsrummet.

Kanske blir du lika förälskad som jag.

Brochet facile – bra, vit sommarbox

06 torsdag Jul 2017

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Sommar, det är drömmen om det goda livet.  Man går barfota i gräset, man sitter utomhus på kvällen och ser solen börja sin vandring mot horisonten. Man kommer helt plötsligt på att äta middag med några vänner.

Ärligt talat, hur ofta spontanbjuder du någon på middag på vintern? Nä, trodde väl det. Men på sommaren händer det faktiskt.

Då är det bra att ha en box till hands. Skulle en laxbit komma på grillen, eller en nyfiskad strömming eller kanske en abborre… Då funkar det bra med Brochet facile 2016 (244 kronor på Bolaget). Det har tillräckligt mycket syra för att funka till maten, även om det skulle vara en fet fisk som lax. Och det är tillräckligt runt för att inte sätta skräck i den stakars fisk som ligger på tallriken.

Broche facile är gjort på druvan Sauvignon blanc, men dessbättre är det ett ganska nedtonat vin med bara lite lukt av svartvinbärsblad och krusbär. En lite aromatisk ton bidrar till den ganska runda känslan i vinet – ändå är det ett helt torrt vin, alltså en bra sommarbox.

Och så är det ett ekologiskt vin, tack för det.

Native – fyndvin för 59 kronor

29 måndag Maj 2017

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Handen på hjärtat: visst känns det ibland som om det är väääldigt långt till lön. Det gäller i alla fall mig och ytterligare sådär ett par miljoner svenskar. Då känns det ganska bra att det finns drickbara viner som inte gräver hål i det redan tomma kontot.

Native 2015 är just ett sådant vin. För bara 59 kronor får man ett hederligt, riktigt rödvin utan krusiduller och konstigheter. I lukten finns mörka bär och lite fat. Möjligen kan man ana ett björnbär som drar förbi, och minnet av ett gammalt insvettat läderbälte.

I munnen är det ett ganska friskt och fruktigt vin med rund smak. Lätt att gilla – och ett vin som passar till mycket. Skulle vännerna komma över och en bit fläskkött hamna på grillen så funkar det bra med en flaska av det portugisiska rödvinet.

Här hemma funderar vi på att servera vinet när 18-åringen tar studenten, för Native är faktiskt mycket bättre än många av de boxviner som finns – i alla fall bättre än de billigare boxarna. Och priset, 59 kronor för en flaska, motsvarar ungefär det man får lägga på en låda med vin.

Gustave Lorentz Riesling – trotjänare från Alsace

22 måndag Maj 2017

Posted by in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Gustave Lorentz Riesling tillhör inte de viner som brukar få vinjournalister att falla i trans och trumpeta ut FYND. Det är synd för vinet är en riktig trotjänare från Alsace.

Årgång 2016 är inget undantag. Det är ett ungt, men lättillgängligt vin med toner av päron, honung och citrus. Lukten domineras av just honungsmelon och päron, medan munnen får en smakbrytning mellan frisk syra och bara aningen honung.

Men det är helt torrt vin, ingen restsötma som ligger och skvalpar i botten av smaken. Det gör Gustave Lorentz Riesling till ett bra matvin när det gäller fisk och skaldjur.

Själva drack vi en flaska till kyckling med fransk dragonsås. Det var en lyckad matchning, kanske beroende på den slatt Riesling som fick åka med i såsen. Både vin och sås fick därmed ganska hög syra.

Annars tycker jag inte man ska vara så rädd för vitt vin till ljusare kött. Kyckling och Alsacevin funkar bra. (Fråga mig, jag har provat några varianter). Men fläskkött – gärna med gräddsås – och en Riesling där syran matchas av en ganska tydlig restsötma kan vara helt magiskt. Prova det gärna någon gång om du har lust.

Visst ja, priset. 99 kronor får man betala för att få med sig en flaska hem från Systemet.

Chateau Pech-Latt – stadig sydfransos

25 tisdag Apr 2017

Posted by in rött vin, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Svenskarna dricker allt dyrare viner – i alla fall om man får tro nyhetsinslaget på TV häromdagen. Jag hoppas det beror på ett ökat intresse för vin, inte på att alltfler vill snobba med sina vinvanor – för det är bara så tröttsamt.

Ett vin som ligger i den övre kanten av min budget är Chateau Pech-Latt 2016. 109 kronor får man punga ut med för det här ekologiska vinet, men det är väl investerade kronor. Med sig hem får man ett tydligt och ganska stadigt vin som funkar bra tillsammans med mat. Vi drack en flaska till en arabisk lammstek – och både lammet och vinet trivdes i varandras sällskap.

Den sydfranska druvmixen av carignan, grenache, syrah och mourvèdre ger ett vin som inte viker ner sig för en köttbit, inte ens om du varit lite flitig med kryddburkarna.

Jag googlade runt lite för att hitta fakta om vinet, och den mest träffande beskrivningen hittade jag på finska vinmonopolet Alkos hemsida. De skriver där – med kärv finsk rättframhet – att  vinet har ”mogen tranbärighet” och ”surkörsbärskaraktär”. Det låter inte alls lika insmickrande som Systemets beskrivning ”blåbär, örter, skogshallon och svarta oliver”.

Men jag gillar beskrivningen för det finns en tydlig syra i lukten, som blandas med bär och – här måste jag ge Bolaget rätt – en lukt av svarta oliver. Jag tyckte nog också att par björnbär strök förbi näsan när jag sniffade på vinet.

Om man vill veta mer om vinerna man dricker är det ofta kul att läsa vad producenten berättar. På louismax.bio får du en genomgång av vingården och de olika vinerna – företaget berättar bland annat att domainen var den första i södra Frankrike som gick över till ekologisk odling.

Dessutom blir man gärna sittande en stund och tittar på de läckra bilderna. Drömmer sig bort till Frankrike och vingårdar och semester…

Mas Janeil – ett vin att lita på

08 lördag Apr 2017

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Vad är det man letar efter när man travar fram mellan gångarna på Bolaget? Ibland är det något nytt och överraskande. Ibland är det något som inte gräver ett alltför djupt hål i plånboken. Men ofta är det ett pålitligt vin som funkar på fredagskvällen – och som är tillräckligt följsamt för att funka bra till maten.

Tänker du dig en  middag med lamm eller fläskfilé – kanske inte alltför ovanligt under påsken – så kan du rycka en flaska Mas Janeil 2015 från den franska hyllan. Det är ett fruktigt vin med kryddighet och djup.

18-åringen, som har familjens mest fantasifulla näsa säger att det luktar som nya gummimattor man tar fram på gympan. Jag tror att det är syrah-doften han menar. Men även för den som inte har lika vågade associationer är det ett trevligt vin att sätta under näsan. Lite bär, aningen sötma.

I munnen är det tillräckligt rakryggat för att bjuda upp till dans med biffen eller annat kött. Men samtidigt tillräckligt lyhört för att inte sätta sig över maten, så som riktigt egensinniga viner ibland kan göra.

Kort sagt: det är ett schysst rödtjut från Roussillon som gör sig bra på matbordet – även de kvällar när det ska vara lite finare och festligare.

99 kronor för du lämna som ersättning när du går ut genom kassan på Systemet.

Vieux Noir – Gamle Svarten har mjuknat

28 tisdag Feb 2017

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

vieux-noir

Reserve de Vieux Noir 2012 är ett vin som brukar få strålande recensioner av vinskribenter, så för ett par år sedan traskade jag iväg till Bolaget och köpte ett par flaskor. Visst, det var ett bra rödvin, men ungt och fullt med bråkande tanniner som gjorde det strävt och vresigt. Det var som att umgås med barn i trotsåldern: mycket skrik och mindre verkstad.

Så jag tänkte ”hörru du Gamle svarten (vieux noir), du får allt ta och växa till dig lite innan vi umgås igen”. Jag lade ett par flaskor i källarskrubben, och häromdagen var det dags att ta fram dem.

De här åren har gjort gott för vinet. Nu har strävheten mjuknat och bäddad in sig bland de andra smakerna, ungefär som när en människa mognar och de vassaste kanterna slipas av. Det är ett tätt vin med väl sammansatta smaker. Lite pigga bär finns där, lite körsbär, lite svarta vinbär i eftersmaken.

Gott är det i alla fall, och tillsammans med kött eller ost blir det alldeles sammetslent.

Men jag hade en tanke att jämföra årgångarna och prova även det vin som säljs nu, så jag skaffade ett par nya flaskor. Bar hem dem från Systemet och upptäckte att det fortfarande är årgång 2012 som säljs!

Om du är intresserad behöver du inte lagra vinet i en källarskrubb i två år. Det är bara att beställa på systembolaget.se och hämta ut dina flaskor (vansinnigt bekvämt!).

80 kronor kostar Reserve de Vieux Noir. Det är väldigt prisvärt!

Biecher Riesling – för den som väntar på våren

08 onsdag Feb 2017

Posted by in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

biecher-riesling-2015

– Det här vinet luktar som fransk cider, förklarar 18-åringen när han sätter näsan över ett glas Biecher Riesling 2016.

Och han borde väl veta, normalt sett har han familjens bästa näsa. Men här har jag klart svårt att följa hans luktreceptorer. Nästan bokna äpplen, en känsla av källare, höst och lagrade äpplen…

Fan vet om inte hans luktsinne har lurat honom den här gången.

För mig luktar det mest päron när man trycker ner näsan i glaset. Men okej, en ganska dov lukt av äpple och honungs hittar jag –  och lite citrus. Kanske är det den där dova lukten som han kopplar ihop med fransk cider.

Men den nya årgången av Biechers ekologiska standard-Riesling är annars ett lättgillat vin. Hög syra med ändå lätt och tillgängligt.

Vinet är torrt, men med en tydlig restsötma. Det gör att användningsområdet minskar. Vi testade det till kött med gräddsås (gott) och till en ganska traditionell syrkålsgryta från Alsace (inte helt lyckat). Där gjorde kontakten med surkålen att vinet kändes för sött.

Bäst tror jag vinet funkar när man bara vill ha ett glas vin utan mat. Du vet när några kompisar kommer hem och man sätter sig ner och pratar, tittar på februariskymningen och tänker att snart är det vår.

93 kronor vill Bolaget ha för en flaska av det ekologiska vinet.

Crème Ninon – soppa på gröna ärtor & bubbelvin

28 onsdag Dec 2016

Posted by in fransk mat, mat, smårätt, vin

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Dagens gåta: Vad är det som skummar på tallriken, och har en lätt & elegant balans mellan sötma från ärtor och syra från citron & mousserande vin?

Ja, det klart att du redan vet. Svaret står ju i rubriken…. Men visst är det Crème Ninon, den elegantaste av förrättssoppor – man häller skumpa rakt ner i sopptallriken. Samtidigt oslagbart enkelt att laga.

Det här behövs till 4 – 6 personer:
2 schalottenlökar
smör & neutral olja
1 dl + ca 1 dl mousserande vin, skumpa
8 dl kycklingbuljong, vatten + fond/tärning
1 liten bunt timjan, ihopbundet med ett steksnöre
2 dl + 1,5 dl crème fraiche – obs feta sorten med 34 %
8 dl gröna ärtor, frysta
ca ½ citron, bara den pressade saften
lite salt & peppar

Gör så här:
Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den glansig i smör & olja. Häll på vin och kycklingbuljong. Lägg i timjansbunten och koka en liten stund så löken blir helt mjuk. Ta upp timjan och häll i 2 dl crème fraiche. Koka upp. I med de frysta ärtorna och värm upp soppan så att den nästan kokar. Mixa soppan med en stavmixer. Smaka av med pressad citron och lite salt & peppar.

Vispa ca 1,5 dl crème fraiche så att den blir som vispad grädde.

Häll upp soppan i tallrikar. Lägg en klick vispad crème fraiche och häll i ett par cl mousserande vin i varje tallrik.

Voilà! Den skummande soppan är klar. Nu är det  bara att äta och njuta.

Namnet Crème Ninon har soppan fått efter 1600-talskurtisanen Ninon de Lenclos. I alla fall om man får tro Tore Wretman – och han borde veta för det var han som tog soppan till Sverige. Han spekulerar lite om det ovanliga namnet. Skriver ”kanske det var för att symbolisera dess lätthet, finess och nästan omoraliska lyxighet”.

En del receptmakare verkar ta det där med lyx på allvar. De tycker att man ska hälla Champagne för 400 kronor litern i soppskålarna. Själv håller jag till lite enklare varianter. Kanske en Crémant från Frankrike, eller Prosecco eller Cava… Det finns mycket gott på Bolaget för en hundralapp.