Den som har läst den här bloggen tidigare har kanske förstått att jag är en liten smula frankofil. Gillar fransk mat, dricker franskt vin. Åker gärna till Frankrike på semester…

Men även om Rhône och Bordeaux naturligtvis är allt rött vins måttstock (Bourgogne har jag faktiskt lite svårare för…), så får jag erkänna att man kan göra vin även i andra länder – Italien till exempel.

Ett bra exempel är Bianchi Montepulciano d’Abruzzo 2017 från Umani Ronchi. Det är ett vin man kan unna sig utan att bli skinnad. 79 kronor vill Systemet ha för det ekologiska vinet. Men låt dig inte luras av namnet; det heter Bianchi men är ett rött vin.

Lukten av rödvin är också påtaglig med mörk frukt och ett djup som drar mot hösttoner. Där finns mörka körsbär (heter det moreller) och nästan lite drag av charkuterier.

De här sensationerna följer med in i munnen, men där kan man också hitta en liten örtighet. Jag drack vinet till en pasta kryddad med färsk timjan (fyllig pasta med soltorkade tomater & halloumi) och man kan säga att timjan och vinets örtighet klickade. Det var liksom ”Tjena, här ska vi umgås och stärka varandra”.

Men viktigast är nog att smaken är snäll och lätt att tycka om, en smula fylligt med en antydan till sötma som liksom rundar av smaken. Det är helt enkelt ett vin som påminner om den bussiga kompisen. Du vet den som alltid ställer upp när det behövs – den som själv ringer när man ska flytta och frågar om man behöver hjälp med något.

Eller i mitt fall den här hösten – den som erbjuder hjälp när min gamla mamma ska flytta till äldreboende.