Vad gör man om man är sugen på lite vitt vin men tycker att det är för lite pengar på kontot – och för långt till nästa lön?

Mitt svar: köp en flaska Pierre Chavin 2018 (75 kronor, vitt). Det är ett fräsch, läskande vin som gjort för en sommarkväll när stenarna fortfarande är ljumma och solen börjar sänka sig i väster.

Det är ett vin som passar ”när det är långt till närmasta hus, men ändå så pass nära att… kan höra festens skratt”, som Ulf Lundell sjunger i Öppna landskap.

Och det är ett bra alternativ för sommarfesten när man behöver ett gäng flaskor utan att helt ruinera sig.

I lukten är vinet just fräscht och ungt med toner av svartvinsbärsblad och citrus. I munnen blir det en pigg och tydlig syra, faktiskt inte så långt ifrån ett syrligt Granny Smith-äpple.

Lite av svartvinbärsbladslukten hänger med på resan in i munnen. Men dess bättre hittar jag inget av de krusbär som förståsigpåare anser att man ska känna. Tur för mig, för krusbär och jag har aldrig riktigt kommit överens.

Viner är gjort på en kombo av Sauvignon blanc, Colombard och Gros manseng. De två sista druvorna har jag inte en susning om, men sauvignon blanc ger friska vner med den typiska lukten av svartvinbärsblad.

Helt okej, tycker jag. Bara man slipper den lika typiska krusbärsdoften.

En Pinot gris från Alsace kan vara helt fantastisk. Om man har tur hittar man ett blommigt, smakrikt, lite yvigt vin. Men om man har otur träffar man på ett vin med besvärande restsötma. Då är det som om en sockerhinna klistrar sig fast i gommen och stoppar alla de goda smakerna från att nå smakreceptorerna.

Syran i vinet är helt enkelt inte tillräckligt hög.

Men om man sätter sig i bilen och kör en 15 – 20 mil rakt norrut så hamnar man i Rheinhessen, (som inte alls ligger i Hessen utan i förbundslandet Rheinland-Pfalz). Där odlas i stor utsträckning samma druvor som i Alsace. Men druvan Pinot gris har bytt namn till Grauburgunder.

På Systemet finns det representerat av Groh Organic Grauburgunder 2017 (119 kronor, vitt, ekologiskt). Och här är det en annan stil som gäller. Det är ett lättare och fräschare vin med en pigg citruston.

Lite känns det som om en alsacisk Pinot gris liftat in till storstaden och blivit slankare och mer elegant.

Lukten är trevlig med aningen päron och en hel sommaräng med blommor. Samtidigt finns en lite dovare ton som vibrerar i bakgrunden och ger en spänning åt vinet. I munnen är det piggare och citrustonen är lättare att hitta.

Sammantaget är det ett trevligt, ganska lättdrucket vin som pekar mot vår, sommar och en altan med nyfångad fisk.

Aningen sötma kan vara riktigt, riktigt gott i vin – särskilt om det balanseras av en tydlig syra. Tänk lingonsylt så kanske du förstår vad jag menar. Vin smakar naturligtvis inte lingon, men det är samma förhållande.

Ett exempel är von Winning Win Win 2017 (139 kronor på Systemet). Där  balanseras syra och aningen restsötma till ett delikat resultat.

Men vinet måste hamna i rätt sällskap för att riktigt blomma ut. Vi drack en flaska till torskrygg med  ugnsstekt potatis, svartrötter och örtolja. De ingredienserna hade inte matchat vinet, men det fanns en sak till som bjöd upp till dans – balsamvinägerkokt rödlök med lite honung.

Och då kickade vinet och maten igång smaklökarna!

När jag häller upp ett glas och sätter dit näsan möter en typisk Rieslinglukt. Jag tror att det är mineraldoften som direkt får mig att associera till den goda tysk-franska druvan. Men den första lukten klingar snabbt av och ersättas av ganska milda fruktaromer. Lite snälla äpplen och andra ”gula” frukter.

Den här ”gula” och snälla smaken följer med in i munnen. Där finns också en aning honung och äpple. Men det mest typiska för smaken är balansen mellan en lätt igenkänd sötma och en tydlig syra.

Testa vinet till mat som har samma söt-syra-balans, och det har ganska mycket traditionell, svensk mat. Tänk grädde, fisk eller fläskkött och lite syrliga bär.

Men ska du äta fisk med pressad citron och inte ett sockerkorn så långt ögat ser – då ska du välja ett helt annat vin.