I torsdags gjorde jag en djupdykning i frysen. Röjde runt bland ärtor, bönor och dragspelspaket med torskfilé – och längst in hittade jag det som jag sökte: ett litet paket kammusslor.

Har du aldrig testat de här musslorna, som också kallas pilgrimsmusslor, så ska du göra det. De är milda, mjälla men smakrika – som gjorda för en lyxig fredagsmiddag. 

Men har man musslor, så måste man ha ett vin som kan matcha den lyxen. Valet föll på Brocard Bourgogne Chardonnay 2021 (149 kronor, vitt). Det är en pålitlig producent från ett strålande distrikt.

När man häller upp ett glas så möts man av ett friskt och fräscht vin, som piggar upp i alla fall mig.

Lukten handlar om citrus och mineralitet, kanske lite päron. Och så finns där lite örtkrydda, ungefär som om man står ute på landet en varm sommardag och en bit bort ligger ett trädgårdsland där det växer grönsaker och ett gäng med olika örter.

Tar man en klunk så är det fortfarande samma friska och fruktiga vin – där fatlagringen bara finns med som en bakgrund. Men citrustonerna är ganska nedtonade. Det gör Brocard Chardonnay till ett bra matvin

Men det finns en skillnad mellan lukt och smak. Lukten är tydlig och distinkt, smaken är lite… vad ska jag säga, lite för ”odistinkt” för min smak. Men vinet har en stund på sig när det rinner genom munnen. Och avslutet tajtar till smaken med en liten, liten örtig beska.

Det funkar bra, för vinet säger liksom: ”Okej, kompis. Nu är vi redo för nästa tugga av musslorna – och nästa klunk vin”.

Hur tänker du när du parar ihop mat ihop mat och vin? ”Rött till köttet och vitt till fisken – och så ska det vara det där goda vinet som vi drack förra månaden.”

Det är ingen dålig utgångspunkt. För man ska dricka det man själv gillar och tycker om – oavsett vad trendnissarna skriver i tidningarnas vinspalter. (Även om jag hade svårt för det yngre paret som drack rött vin till kräftor, de där som jag skrev om för en tid sedan).

Men rent generellt är det synd att så få vågar dricka vitt vin till snällt fläskkött. Särskilt om det finns ett uns sötma i vinet – det kommer då att smaspela med den antydan till sötma som finns i fläskkött.

Men hur gör man om maten är både syrlig och aningen söt?

Finns det äpple i maten så kan man testa cider. Men snälla, välj riktig cider från Frankrike, England eller Spanien. Inte den till cider förklädda alkoläsk som på Bolaget säljs som svensk cider.

Ett helt annat sätt är att leta upp ett vin med både hög syra och en restsötma som känns. Det kan ibland funka med en Pinot Gris – men ofta är syran för låg, så vinet blir platt och tråkigt.

Ett vin som inte blir ett dugg trist är von Winning Riesling 2021 (121 kronor, vitt). Tvärtom, det sparkar och lever hela vägen ända in i kaklet.

Vi delade på en flaska till potatis- & sparrissallad med lax, en rätt som får tydlig smak av vinägretten med honung och vinäger. Och det blev en utmärkt matchning av vin och mat. (Eller ”pairing” som jag tror är den moderna termen). Sötma och syra fanns både i mat & vin, alltså funkade det.

När man trycker ner näsan i glaset med von Winnings Riesling, så möts man av en masa frukt: äpplen och päron och exotiska frukter… Men också av mineral och kryddor, syra och sötma.

I munnen så finns där fortfarande frukter och mineral. Men framför allt bygger vinet på balansen mellan syra och en rätt tydlig restsötma.

Gott och angenämt, tycker jag. Vad du tycker är faktiskt upp till dig att bestämma.