Kategoriarkiv: fransk mat

Filet Mignon au cidre – fläskfilé med lök, äpple, cider & crème fraiche

27 onsdag Maj 2015

Posted by in cider, fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

fläskfilé m cider

Mat från Normandie, det är ofta ett möte mellan äpple, cider och crème fraiche. Tre pålitliga smakkompisar som låter aningen sötma möta lite syra.

Här tillsammans med fläskkött stek i ugn med ett lager bacon överst. Resultatet blir ovanligt smakrikt och saftigt – och en liten, liten smak av rökt bacon.

Det här behövs till 3 personer:
500 g fläskfilé eller fläskytterfilé
½ vitlöksklyfta i smala ”tändstickor”
salt & svartpeppar
½ pkt bacon
olja
3 schalottenlökar, skalade och halverade
2 fasta små äpplen med hyfsad syra
smör
2 dl torr cider, t ex fransk
1,5 dl crème fraiche, 34 %

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Putsa köttet (skär bort ev senor och överflödigt fett). Gör små hål med en vass kniv och stick ner vitlöksflagorna.  Salta & svartpeppra. Lägg på baconskivor och fäst med tandpetare.

Lägg fläskköttet i en oljad ugnsform. Kör i ugnen i ca 30 minuter. Vid 72 grader är det genomstekt men fortfarande saftigt. Lägg i löken efter 15 minuter.

Kärna ur äpplen. Skär i tunna klyftor. Stek dem en kort stund på varje sida i smör. Koka upp cidern. Lägg äpple i ugnsformen och häll på cider. Låt steka med de sista 5 minuterna.

Sila av cidersåsen från ugnsformen. Häll i en kastrull. Koka upp tillsammans med crème fraiche. Klart.

Vi har alla olika svagheter. Hustrun kan nästan inte gå förbi en chokladbit eller kanelbulle utan att stoppa den i munnen.

Jag själv har vansinnigt svårt för såskastruller. Det är som en osynlig hand styr mig till kastrullen – jag måste bara smaka lite.

Och när det gäller den här såsen på cider och crème fraiche… Då blir det många turer. Den är helt enkelt ovanligt god.

Långkokt revbensspjäll med tomat, vin, timjan & vita bönor

17 fredag Apr 2015

Posted by in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

långkokt revben med vita bönor

Husmanskost är mat med ingredienser som passar fantastiskt bra ihop – trots att det inte låter så om man beskriver rätterna. Ta ”Ägg med majonnäs” som exempel. Tänk dig den kock som skulle sälja in det första gången.

– Ja, alltså hmmm. Man tar lite äggula som man blandar med olja och så lägger man det på ett hårdkokt ägg.

Någon som tror att han lyckades sälja in det?

I den här rätten har jag tagit sydfransk husmanskost – tomater, vin, vita bönor, timjan och vitlök – och kombinerat det med revbensspjäll som fått koka i 2,5 timmar. Ur grytan kommer tomatsåsen med ett smältande mört och saftigt kött.

Jag ska väl inte påstå att jag skapat en ny ”Ägg med majonnäs”, men sydfranskt är det, mustigt är det – och faktiskt, en slags husmanskost är det.

Det här behövs till 5 personer:
1,1 kg tjocka revben
olivolja
salt & svartpeppar
2 gula lökar
3 + 1 skalade vitlöksklyftor
2 chili, spansk peppar
1 pkt bacontärningar
2 msk tomatpuré
1,5 dl kokspad från de vita bönorna
2 dl + några droppar rött vin
2 burkar hela tomater
2 lagerblad
bouquet garni med en ganska stor bunt timjan och persilja
7,5 dl kokta vita bönor

Gör så här:
Börja med att blötlägga 3 dl vita bönor. (Det ger ungefär 7,5 kokta). Koka dem enligt anvisningar på paketet, men ta med gul lök, vitlöksklyfta och torkad timjan.

Skala och skiva gul lök. Halvera, kärna ur och strimla chili. Skär revbenen i stora grytbitar.

Fräs bacontärningar i en gryta. Ta upp dem. Häll i lite olivolja och bryn revbenen ganska ordentligt runt om. Krydda med salt & peppar. Ta upp revbenen.

Fräs löken utan att den tar färg. Låt tomatpuré fräsa med på slutet. Lägg ner revben och strimlad chili. Pressa i 3 vitlöksklyftor. Häll i vin och kokspad från de vita bönorna.

Klipp sönder tomaterna när de ligger kvar i burkarna (det är enklaste sättet). Bind ihop en bunt timjan och persilja med ett steksnöre till en bouquet garni. Häll i tomaterna i grytan. Lägg i timjan & persilja, plus lagerblad.

Koka upp och koka på svag värme. Lägg i bacontärningar och vita bönorna efter 2 timmar och koka sammanlagt i 2,5 timmar. Pressa i den sista vitlöksklyftan när det inte är så mycket koktid kvar. Smaka av med lite vin på slutet.

Både extra vitlök och lite mer vin höjer smaken flera grader.

Jag gjorde dubbel sats av den här grytan – vi hade bjudit nästan ett helt fotbollslag på middag. Det funkade bra eftersom grytan i stort sett skötte sig själv på spisen; den skickade bara runt fantastiska dofter i huset.

Vi åt pilaffris till de långkokta revbenen, men det funkar lika bra med bara rustikbaguette.

Det goda franska köket – kollektivt matminne

13 måndag Apr 2015

Posted by in fransk mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Skärmklipp Julia Child

Min 92-åriga mamma gillar inte mat. Visst, hon gillar att äta god mat, men hon struntar egentligen i allt annat än att det ska vara gott. Hur maten har kommit till, eller hur den kan varieras – allt det är oväsentligt.

Ibland sammanfattar hon sin inställning med orden:

– Jag äter för att leva, jag lever inte för att äta.

Man kan inte säga att vi är särskilt lika. Jag kan leva med en maträtt i flera dagar. Fundera ut bästa sättet att tillaga den, fundera över råvarorna, längta efter nya variationer.

Därför blir mat aldrig ”färdig” för mig. Det finns ständigt nya rätter att hitta på, nya sätt att vara kreativ i köket.

Min mamma däremot kan titta upp från skärbrädan när hon tärnar potatis och rödbetor till julens sillsallad och säga saker som:

– Sillsallad, det lärde jag mig göra av moster Anna.

Jag tror att det här är ganska typisk för skillnaden mellan de som fostrades i köket före 1970 och senare generationer. Förr var en Jansson alltid en Jansson. Man kunde ha åsikter om mängden ansjovis, men maträtten var redan uppfunnen. Det gällde bara att göra den så bra som möjligt.

Idag kan en Jansson innehålla fetaost, böckling eller vara vegansk. Allt beror på den individuella kreativiteten.

Nu kommer Julia Childs ”Det goda franska köket” i nyutgåva, 35 år efter den första svenska utgåvan. (213 kronor på nätbokhandel). Det är den kokbok som ligger till grund för feel good-filmen Julie & Julia.

I filmen kämpar en matbloggande New York-tjej med att ta sig igenom Julia Childs alla klassiska franska maträtter. Bland annat har hon ett helvete med att få till den urbenade ankan.

Och om man ska laga all maten får man hålla på ett tag, för här finns ALL klassisk fransk mat uthälld över 700 sidor. Dessutom är Julia Child – milt uttryckt – noggrann. Konsten att göra en omelett kräver åtta sidor. Konsten att vispa ägg avhandlas på en sida, konsten att hälla upp omeletten tar ytterligare en sida.

Hur man fixar en hollandaisesås, går lite snabbare. Till det behövs bara fyra sidor.

Det som förundrar mig är bokens kultstatus. Här lever vi i en värld där kockar är kändisar, där minsta restaurant skapar egna rätter, och ingen – utom möjligen pizzerian på hörnet – påstår att de lagar maten på det sätt som de blivit lärda.

Mat har blivit ett individuellt uttryck – eller som Gordon Ramsey har sagt:

–  Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.

Och så kommer det en bok av amerikansk diplomathustru från förra seklet, som påstår att hon har lärt sig det riktiga, franska sättet att tillreda en Sauce Hollandaise. Och så köper människor boken, läser den, pratar om den – och ibland snobbar de med den.

Har de glömt den nya individuella världen där hipster-idealet är att skapa sin egen korv. Inte att följa mainstream-recept.

Till slut slår det mig: om man inte kan göra en hollandaisesås, så kan man heller inte förnya den. Då vet man inte att rivet citronskal ger en annan sås än den med bara lite pressad citron. Den individuella kreativiteten har alltid en bakgrund i det kollektiva minnet.

Dessutom är det en bra bok att ha när hollandaisen skär sig – eller när den inte tjocknar som den ska. Julia Child förklarar det ingående; det gör inte alla kokböcker.

”Det goda franska köket” är en användbar kokbok – om man läser den med ett roat småleende. Tar den med en nypa salt, som min mamma skulle uttrycka det.

Men försök inte laga allt i boken. Då får man vara utrustad med ett tålamod som är minst lika stort som New York-tjejen i Julie & Julia.

Pommes Anna – fransk ugnsbakad potatiskaka

07 lördag Mar 2015

Posted by in fransk mat, mat, tillbehör, vegetariskt

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, ,

Det här är matlagning när den är som bäst. Enkla, rena smaker – inget krångel. Man skivar potatis riktigt tunt, kryddar med vitlök och steker den i ugnen som en kaka.

Vitlökssmaken gör Pommes Anna till ett perfekt tillbehör till lamm och kött. Vi åt den till Fylld lövbiff. Inte en smaklök var ledsen.

Det här behövs till 2 personer, kanske 3:
600 g potatis
3 – 4 msk smör
2 klyftor vitlök, skalade
salt & vitpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Smält smöret och pressa ner vitlöken.

Skala potatis och skiva den riktigt tunt. Smörj en ugnsform, gärna en springform med löstagbar kant. Lägg i ett lager potatis med skivorna lite på varandra. Pensla med vitlökssmöret. Salta och peppra. Fyll på med potatislager, smör och kryddor tills potatisen är slut. Pensla med smör överst.

Sätt in i ugnen i ca 45 minuter. Sänk värmen till 200 grader efter en halvtimme. Lägg på lite folie om det ser ut att bli för mörkt.

Chokladmousse med havssalt

17 tisdag Feb 2015

Posted by in fransk mat, ost & efterrätt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag är ingen efterrättsmänniska, men det finns vissa saker jag kan längta efter. Chokladmousse är en av dem.

Dessutom är jag barnsligt förtjust i mörk choklad med havssalt. ´Det bryter av smaken med ett litet motstånd på slutet. Ungefär som choklad med chili, men godare om du frågar mig.

Om man nu kombinerar några av de saker man verkligen gillar – mörk choklad och havssalt – i chokladmoussen, då kan väl inget gå fel?

Det här behövs till 4 personer:
2 dl vispgrädde
100 g mörk choklad (70 % kakao)
2 äggulor
drygt 1 krm havssalt

Gör så här:
Vispa grädden nästan hård. Skilj äggulorna från vitorna.

Smält chokladen i vattenbad: Koka vatten i en kastrull. Sätt en skål eller djup tallrik över och lägg i bitar av chokladen, så smälter den ganska snabbt.

Ta den smälta chokladen (den ska inte vara för varm), smula ner havssalt och rör ner gulorna i chokladen. Rör sedan ner chokladsmeten i grädden. Lägg upp i skålar eller glas.

Ställ in chokladmoussen i kylen 1 timme så den stelnar.

Det var det där med att inget kan gå fel…

Jag gjorde precis så här, men den smälta chokladen var aningen för varm så äggulorna började koagulera. Snabbt som tusan fick jag ner chokladblandningen i vispgrädden och rörde som om det gällde livet.

Men ändå kan du se prickar av koagulerad ägg-choklad i moussen på bilden.

Bättre då att låta chokladen svalna en smula.

Tomat- och sardellsallad & puré på vita bönor

05 torsdag Feb 2015

Posted by in buffé, fransk mat, mat, sallad, smårätt, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

sallad m tomat o sardeller

Constantin Brancusi var en rumänsk målare som gjorde sig ett namn i Paris på tidigt 1900-tal. I sin ateljé ordnade han fester där det mesta kunde hända, men ”maten var alltid fantastiskt god, vinet var bra och samtalen underbara”.

Det här skriver Suzanne Rodriguez-Hunter i Kulinarisk njutning med en förlorad generation. Hon skickar också med recept från Brancusis ateljé. Klart jag måste testa några av dem.

Det här behövs till 2 personer:

Puré på vita bönor
4 dl kokta vita bönor, hemkokta eller en burk färdiga
1 vitlöksklyfta, skalad
2 -3 msk vatten
2 – 3 msk olivolja
salt & peppar

Tomat- och sardellsallad
1 ask körsbärstomater
2 sardellfiléer
salt & svartpeppar
1 liten näve oliver
1 msk strimlad basilika

Vinägrett
3 msk olivolja
1 msk god vinäger
1 vitlöksklyfta, skalad
½ tsk fransk senap

Gör så här:
Mixa vita bönor med vatten & olja. Pressa ner vitlöksklyftan. Salta & peppra. Kör mixern några varv till. Smaka och justera smaksättningen. Lite mer salt, kanske…

Skiva tomaterna. Dela sardellfiléerna i mindre bitar. Lägg upp på ett fat med strimlad basilika och oliver. (Den uppmärksamma ser att bilden saknar oliver. Orsak? Någon hade snott de sista oliverna ur kylskåpet. Och det kan ju inte vara jag, som är den enda i familjen som äter oliver…)

Blanda ihop vinägretten, pressa ner vitlöksklyftan. Skeda över salladen.

16-åringen hemma har blivit mycket större. Nu är det vänner och fester och stan och caféer som gäller. Och helst så lite som möjligt av föräldrar.

Hans skepsis mot ny mat håller också på att släppa. Han tycker inte längre att en ny maträtt är ett öde värre än döden, så det var med relativt gott mod han testade purén på vita bönor.

– Det smakar som hummus, sade han när han tagit den första tuggan.

Och det har han väldigt rätt i – smaksättning och konsistens är den samma som på vår hemmagjorda hummus.

Sallad från Aix – Salade Aixoise

30 fredag Jan 2015

Posted by in buffé, fransk mat, huvudrätt, sallad, smårätt, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

sallad från aix 2

Om man kör en timme västerut från Nice kommer man till den häftiga staden Aix-en-Provence. Där ligger restauranterna tätt på huvudgatan Cours Mirabeau. Och där skulle man kunna få en Salade Aixoise – om rätten fortfarande finns kvar.

Receptet är lite ändrat och moderniserat, men i stort bygger det på ett förslag som finns i boken Kulinarisk njutning med en förlorad generation. Det är mat som unga, intellektuella amerikaner käkade i Paris under de hektiska åren i början av förra seklet.

Egentligen är det här en tonfisksallad, Salade Nicoise, där kronärtskocka ersatt tonfisk. Men oliver, sardeller, bönor och ägg är kvar. Resultatet är en smakrik, ganska salt sallad som funkar utmärkt som lunch.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
3 stora kokade potatisar, skivade
150 g gröna bönor, kokade
3 hårdkokade ägg, skalade och halverade
1 burk små kronärtskocksbottnar
1 ask körbärstomater, halverade
1,5 dl goda oliver
5 – 6 sardellfiléer

Vinägrett
knappt 1 dl olivolja
knappt ½ dl mild vinäger, t ex vit balsamvinäger
1 schalottenlök, hackad
1 msk kapris
1 tsk hackad dragon
1 tsk hackad persilja
salt & peppar

Gör så här:
Lägg upp allt på ett fat. Blanda ihop vinägretten och skeda över.

Ät, njut & dröm lite om franska Medelhavskusten. Kanske läge för årets första glas rosé…

Även om du struntar i resten av receptet – testa vinägretten. Det är aromatisk, smakrik och riktigt, riktigt läcker.

Strömming med fransk pesto & stekt citron

16 fredag Jan 2015

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

strömming m pistou

Fisk med pestoröran pistou och grillad citron. Det är fräscht, det franskt och det är lite sommarvibbar.

Egentligen ska det vara färska sardiner till Sardines farcies. Men det är så förbannat långt till franska Medelhavskusten, så det får bli strömming istället. Det är byte som funkar bra; strömming är sardinens nordiska kusin.

Det här behövs till 3 personer:
600 g strömmingsfilé
ca ½ dl pistou (pesto utan pinjenötter)
1 msk hackad persilja
salt & svartpeppar
1,5 dl ströbröd
0,75 dl finriven parmesan
olivolja

1 – 2 citroner

Gör så här:
Mixa pistou, recept finns här.

Lägg ut strömmingsflundrorna. Salta & svartpeppra. Blanda pistou med lite hackad persilja.  Bred lite av blandningen på varje strömming.

Blanda ströbröd & finriven parmesan på en tallrik. Lägg strömmingarna med köttsidan ned i blandningen och tryck lite på fisken, så att paneringen fastnar. (Panera bara köttsidan.)

Stek fisken i rikligt med olivolja. Börja med köttsidan och stek tills ytan är gyllenbrun. Vänd och stek andra sidan en stund, kanske knappt två minuter.

Stek – eller grilla – citronen. Då blir den mildare och godare.

Ät & njut. Nu går det mot varmare tider. Om några månader kan man sitta ute och äta. Då ska jag testa ett glas lätt kylt rosévin till den här strömmingen. Det blir så nära Provence man kan komma i en radhusträdgård i Göteborg.

Receptet kommer från början från kokboken Chez Bettys Provence. Jag har gjort det lite enklare – och så tog jag strömming från fiskaffären istället för Medelhavsfisk.

Provencalsk gryta med långkokt fläskkarré

10 lördag Jan 2015

Posted by in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

provencalsk fläskgryta

Okej, det är en del saker som ska stoppas ner i den här grytan. Men någon krånglig matlagning är det inte.

Man marinerar köttet ett dygn i kylskåp, sedan låter man köttet koka i två timmar. Under koktiden kan man läsa en bo eller göra något annat trevligt. Ibland går man ut i köket, smakar lite på grytan. Tar kanske en lite sipp av vinglaser som har parkerat på köksbordet.

Och när det är dags att sleva upp blir man rikligt belönad. Den Provencalska grytan är mild men smakrik – och köttet är så mört att det nästan faller isär.

Det här behövs till 6 personer:
Dag 1:
1,3 kg skivad fläskkarré med ben
2 tsk torkad timjan
1,5 tsk torkad oregano
3 gula lökar, skivade
3 morötter grovhackade
3 stänger selleri, hackade
10 vitlökklyftor, grovhackade
1 apelsin, finrivet skal – ta inte med det beska, vita
saften från en klyfta apelsin
20 svartpepparkorn
3 lagerblad
1 bouquet garni – hopbundna örtkryddor, t ex timjan och persilja
0,5 dl olivolja
75 cl hyfsat rött vin, kanske inte det strävaste
75 cl vatten

Dag 2:
150 g pancetta, eller bacon
olivolja
ett par msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater, sönderklippta i burken
2 dl goda oliver
3 vitlöksklyftor, hackade eller pressade
2 tsk timjan
1 tsk oregano
½ msk kinesisk soja

Finhackad persilja och timjan att strö över den färdiga grytan

Färsk potatisgnocchi

Gör så här:
Dag 1:
Dela fläskkarréskivorna i mindre bitar. Lägg ner dem tillsammans med skivad lök, hackad morot, selleri och vitlök i en stor bunke. Lägg ner finrivet apelsinskal, svartpeppar, torkad timjan och oregano. Kläm ner saften från en klyfta apelsin. Ta lite bomullsgarn och bind ihop örtkryddor till en bouquet garni. (T ex en tredjedels kruka timjan och en bunt persilja).

Häll över vin & vatten. Ställ in i kylskåpet i 24 timmar.

Dag 2:
Häll upp allt i en sil eller durkslag. Men sätt en gryta under så att du sparar marinaden.

Koka upp marinaden i grytan. Skumma noga – för det där grå-vita som bildas smakar inte särskilt bra.

Fräs pancetta (eller bacon) i en stekpanna. Lägg pancettan på en hushållpapper men spara fettet i stekpannan.

Torka av köttet. Krydda med salt & mald svartpeppar. Vänd det i vetemjöl. Skaka lite på bitarna så det bara blir lite mjöl. Bryn dem i stekpannan i pancetta-fettet och lite olivolja. Lägg ner köttet i grytan med marinad.

Fräs de nu ganska torra grönsakerna i lite olivolja. Tryck i lite tomatpuré. Salta & svartpeppra. Lägg över i grytan. Häll ner sönderklippta burktomater. (Går lättast om man gör det direkt i burken).

Koka upp, skumma. Låt allt koka i 1,5 timmar. Skumma bort fett och ev nytt skum.

Kolla smaken. Om det är en väldigt mild smak tillsätter man hackad vitlök, torkad timjan, oregano & soja. Plus oliver och pancetta, såklart.

Låt allt koka 30 minuter till. Justera smaksättningen. Det ska vara en mild gryta men det ska smaka mycket. Ibland gör lite salt eller vitlök eller soja eller örtkryddor susen på slutet. Eller testa att pressa i aningen citron eller apelsin.

Häll upp ett glas rödvin, ta gärna ett rustikt vin från södra Frankrike. Ät & njut av maten tillasammans med färsk potatisgnocchi och Rustikbaguette.

16-åringen gav mig kokboken Chez Bettys Provence i julklapp. Bingo för mig, men ett nerköp för honom. Han tvingades äta ännu en fransk gryta – nämligen den här.

Inspirationen till receptet har jag lånat från boken. Det är en trevlig kokbok med bra recept och fantastiska bilder.

Men den har en lite pretentiös ton av att allt ska var så fantastiskt bra. Det är som om några medelklassare innanför tullarna i Stockholm har skrivit en bok för andra inom tullarna – och då måste det vara ängsligt bra.

När jag läser kommer jag att tänka på Bagheera och Baloo på julafton. Och jag får lust att säga som Baloo: ”Kom igen katten. Det svänger ju.”

För så jäkla allvarligt är inte matlagning. Huvudsaken är att det är gott och kul.

Fikonmarmelad – Brie & Saint Agur

02 fredag Jan 2015

Posted by in buffé, fransk mat, mat, ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

fikonmarmelad

Roquefort heter Frankrikes mest berömda grönmögelost. Men den godaste, den heter Saint Agur. Lite mildare, lite krämigare och mera fyllig.

För ett par dagar sedan drabbades jag av akut sug efter Saint Agur och fikonmarmelad. Jag störtade ner till mataffären, handlade ost, färska fikon och andra ingredienser. Hemma kokade jag en fikonmarmelad med citron för att slippa den tunga sötman.

Och så var det dags att prova. Fram med marmeladen på bordet och ut med osten ur kylskåpet. Det var då jag upptäckte det. I brådskan hade jag köpt Roquefort – och marmeladen var aningen för lite söt för att matcha den krävande Roqueforten. Till den osten funkar köpt marmelad gjord på söta torkade fikon bättre.

Men det gör inget. Marmeladen är riktigt god. Lätt vaniljsmak, uppfriskande citron och ljuvliga fikon. Den passar utmärkt på ostbrickan till de lite mildare ostarna – som Brie – och en klick på frukostmackan höjer livskänslan flera grader.

Men hur den funkar till Saint Agur vet jag ännu inte…

Det här behövs till en liten burk:
7 fikon, ca 5 dl tärnade
2 msk vatten
½ vaniljstång
1,2 dl socker
½ citron, rivet skal & citronsaft

Gör så här:
Tvätta fikon. Skär bort skaftet och blomfästet. Skär frukterna i grova bitar. Dela vaniljstången, snitta upp den och skrapa ur den.

Lägg ner fikon i en kastrull tillsammans med lite vatten, vaniljstång, vaniljfrön och socker. Lägg också i rivet skal och juicen från en halv citron. Låt det (små)koka utan lock tills marmeladen tjocknar, cirka 30 minuter.

Vispa sönder fikonbitarna om du vill ha en slät konsistens.

Om man vill kan man spara citronjuicen till på slutet – och så smaka av för att få den rätta balansen mellan sötma och syra. Tänk bara på att marmeladen känns sötare när den är varm än när den har kallnat.