Månadsarkiv: februari 2020

Vinjournalen – en liten guldgruva när det kommer till vin

29 lördag Feb 2020

Posted by in resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Skärmklipp från Vinjournalen

Det är egentligen lite löjligt. Här säger jag att jag gillar vin och så säger jag att jag gillar Frankrike. Ändå tester jag sällan vin från nya regioner, utan håller mig till de upptrampade stigarna: Rhône, Provence, Alsace. Kanske en prisvärd Bordeaux någon gång.

Men härom veckan när jag travade runt på Bolaget så stod den bara där: en chardonnay från Jura och liksom krävde att jag skulle ta med den till kassan. Det gjorde jag också.

Ja, det klart jag betalde för den innan jag passerade dörren och blip-letade efter bilen. (En springnota har jag inte tagit sedan jag och en kompis var på KB i Stockholm för sådär en 37 år sedan).

Väl hemma blev jag nyfiken på vinet och regionen; jag googlade runt och hittade en massa bra saker om viner och druvor i Vinjournalen, medlemstidning för Munskänkarna. Jag kollade på matchning mat och vin, druvor och producenter (du vet hur det är: ska man slå upp ett ord i ett lexikon slutar det med 84 uppslagna ord och en trevlig halvtimme), och jag blev helt förälskad i en text om Jura.

Pittoreska vinbyar i utkanten av den bergskedja som bildar gräns mot Schweiz. Kuperade marker med snörräta vinodlingar och trevliga vinproducenter att besöka. Det var nära att jag tänkte ”Chefen och Coronaviruset, ta er i brasan. Jag ska till Jura”.

Så blev det – förstås – inte. Jag puttrar lydigt min bil till jobbet på dagarna och drömmer bara lite om den där vinresan till la France. Men en kul läsning, det hade jag.

Skulle du vara intresserad av att testa olika viner från samma druva, så är Vinjournalen en liten guldgruva. Texterna är skrivna av amatörer, men det kompenserar de med stor kunskap och en äkta kärlek till vinet. Och så har de noll snobbism.

Ett exempel är deras test av Pinot Noir (också en blind fläck för mig). Fyra personer provar 10 viner mellan 99 och 299 kronor. Då ingår både viner från Systemet och de som säljs på webben. Ja, och så ett boxvin från Nya Zeeland.

Så om du är nyfiken på vin och mat, druvor och vingårdar, testa gärna Vinjournalen. Det är bra konsumentjournalistik. Just det där som dagstidningarna borde ägna sig åt.

Chardonnayn från Jura får jag återkomma till, den står fortfarande obruten i köket.

Tortellinigratäng med tomat & mozzarella

25 tisdag Feb 2020

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

”Hmm, vad ska vi äta idag – det är en tanke som brukar komma på eftermiddagarna när jag scannar av Ica-butiken och tar en tur in i den lokala grönsaksaffären.

De flesta dagarna blir det något gott och annorlunda, för som matbloggare äter man ganska bra. På dagarna funderar man över vad det ska bli för middag – och på kvällarna äter man upp den.

Ofta låter man maten ta tid, och på helgerna tar man ut svängarna lite mer. Då kan man inspireras av mat från världen alla kockar – från den svenska husmanskosten återupptäckare Tore Wretman till det nya franska kökets Paul Bocuse.”

Tror du att det är så verkligheten ser ut har jag en liten rättelse: Just så är det inte i min vardag. Där händer det både nu och då att jag släpar mig hem från jobbet, ställer mig dumt stirrande rakt in i det halvtomma kylskåpet och tänker ”Vad fan ska vi ha för mat idag?”.

Sådana dagar är det bra att ha halvfabrikat som räddare i nöden. Särskilt en vanlig tisdag i februari när snödropparna lovar vår, men regnet piskar genom Göteborgsluften.

Det här behövs till 4 personer:
500 g färsk tortellini
2 pkt färdig tomatsås + kanske lite vatten
ev 1 vitlöksklyfta
1 mozzarella, 125 g

En sallad till gratängen eller kanske lite ruccola på toppen

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform och lägg ner pastan. Häll över tomatsåsen och lite vatten om det behövs för att täcka tortellinin. Pressa ev ner en vitlöksklyfta. Riv eller bryt mozzarellan över. Kör i ugnen i ca 25 minuter.

Fixa salladen.

Okej, jag erkänner: den här maten kvalar inte in i kategorin maten-är-klar-på-fem-minuter. Men den sköter sig faktiskt själv i ugnen,och ger dig tid att göra alla de andra sakerna som måste bli klara.

Dessutom har jag en bekännelse till: jag har snott receptet från Ica Kvantums tidning Smak (för övrigt en bättre tidning än Buffé). Bara ändrat på några få saker.

Men det gör inte så mycket tycker jag; maten fyller sin funktion och man blir mätt och nöjd. Även om regnet piskar där ute.

Delas Saint-Esprit – välkomnande vin från Rhônedalen

20 torsdag Feb 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Viner kan verkligen vara olika. En del är ogina och otillgängliga som en gammal kärring som har suttit på glasberget ett helt liv. Det enda de kan göra är att fördöma andra.

Andra är vidöppna, men så överlastade att det är som när en pizza levereras med bacon, pesto, bearnaise och ägg. För mycket alltså.

Ett vin som trampar rätt i den här avvägningen är Delas Saint-Esprit Cotes-du-Rhône 2017 (rött, 110 kronor). Lukten är öppen och stor. Full med värme och mörka bär. lite fat och kryddighet från örter. Aningen pastilltoner far förbi min näsa.

Faktiskt får lukten mig att tänka på en varm sommardag i södra Frankrike. Kanske är det just de mörka bären och kryddigheten som drar iväg mina sinnen…

I munnen är det ett trevligt och ganska lättsamt vin som balanserar lite syra med aningen, aningen sötma från de mörka bären. Ganska slankt, men med en ryggrad av strävhet.

Det är ett vin som gjort för en fredagsbiff. Något att njuta av när arbetsveckan äntligen är över – och ”På spåret” ännu inte har hunnit sparka igång.

Chokladfondant med havssalt – hur har jag kunnat missa det?

17 måndag Feb 2020

Posted by in fransk mat, mat, ost & efterrätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Jag tycker jag har hängt med i ganska många år. Varit i Frankrike. Ätit goda middagar med alldeles för många kalorier. Ibland avslutat med en smakbomb till efterrätt.

Men det var bara några månader sedan jag träffade på chokladfondant. Fyllig, maffig, chokladsmäktande. Och alldeles underbar.

Hur fan kunde det dröja så länge…

Jag får väl göra som andra när de drabbas av förälskelse i mogen ålder – jag får väl ta igen förlorad tid. Vem vet, det kanske blir chokladfondant till helgen igen…

Det här behövs till 4 – 5 personer:
100 g smör
150 g mörk choklad med havssalt
2 ägg
2 äggulor
½ dl strösocker
2 msk vetemjöl
smör & strösocker till formarna

250 g jordgubbar
bara lite socker

florsocker & några blad citronmeliss om du vill

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Smält smöret i en kastrull. Ta kastrullen från plattan och rör ner chokladen delad i bitar. Låt den smälta.

Vispa ihop ägg, äggulor och socker. Vispa försiktigt ner mjölet och den smälta choklad-smör-blandningen så att det blir en jämn smet.

Smöra och sockra 4 – 5 små ugnsformar (typ crème brylée-formar eller kaffekoppar). Häll smeten i formarna och grädda i 7 – 10 minuter. Känn med en provsticka, chokladfondanterna ska vara gräddade ute vid kanterna, men krämiga i mitten.

Man kan också förbereda formarna, och låta dem vänta i kylen. Men då är formarna kalla och behöver 1 – 2 minuter längre tid i ugnen.

Mixa (tinade) jordgubbar med en stavmixer. Smaka av med lite socker. (Själv tycker jag att det bara behövs ett par sockerkorn…).

Stjälp upp chokladfondanterna på tallrikar. Sikta över florsocker (går lättast med te-sil). Lägg mixade jordgubbar vid sidan och garnera med lite citronmeliss om du vill.

Ingen som läser den här bloggen har väl missat att jag är ganska frankofil – ja, att jag gillar det franska, Oavsett om det är mat eller vin eller semestermål…

Men det finns faktiskt en sak där Frankrike ligger efter Sverige: chokladfondant.

När jag har kikat på franska recept, så verkar receptmakarna tro att det ska bli chokladkaka (ungefär som en chokladmuffins). Ingenting kunde vara mer fel. Chokladfondantens mitt ska vara en rinnande, glänsande och ljuvlig chokladkräm, som höjer livskänslan flera grader.

Vive la Suède! (I alla fall när det gäller den här efterrätten).

Bearnaisesås – så slår du hela världen med häpnad

14 fredag Feb 2020

Posted by in fransk mat, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Är du gammal nog för att komma ihåg Socker-Conny, den där tragiska men uppkäftiga och fruktansvärt roliga figuren? Det var Joakim Pirinen som gjorde honom odödlig i några seriealbum för sådär en 35 år sedan.

Hans devis – Socker-Connys alltså – var ”Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad”.

Det var hysteriskt kul tyckte vi på den tiden. Men skrattet fastnade lite i halsen när SD-riksdagsmän gav sig ut och viftade med järnrör i Stockholmsnatten… Fast det klart, de kanske hade läst Socker-Conny och liksom ville ta efter.

Själv är jag en ganska sansad person som nog aldrig hållit i ett järnrör. I alla fall inte för att slåss. Men det finns ett sätt som gör att man kan slå hela världen med häpnad – använd en smaksked.

Så var det i alla fall när jag gjorde bearnaisesås förra helgen. Jag tryckte i allt smöret (och det blir myyycket smör till 6 personer). Hällde i äggulorna, lökskyn, och kryddorna – och så värmde och vispade jag.

Sedan kom de hackade örtkryddorna och gjorde sitt jobb med såsen, men jag var ändå inte nöjd. Fram med lilla smakskeden.

Lite mer cayenne. ”Hmm, fortfarande mesig”. Höj smaken med lite salt, några korn alltså. ”Hmm, för fet smak”. Jag testar lite pressad citron. Och där, just där, satt smaken.

Att smaka sig fram är det enda bra sätt att laga mat som jag känner till. Och sanningen att säga – jag fattar inte hur de som lagar mat utan smaksked gör när de står där vid spisen. Gissar att nu är det nog gott?

Det här behövs till 6 personer:
225 g smör
1 schalottenlök
7 stjälkar dragon (spar bladen)
7 stjälkar persilja (spar bladen)
10 grovkrossade svartpepparkorn
1,5 dl vatten
(knappt) 5 msk vit balsamvinäger
5 små äggulor (eller 4 stora)
salt & cayennepeppar
3 msk hackad dragon
3 msk hackad persilja
pressad citron efter smak
En smaksked!

Gör så här:
Smält smöret i en kastrull. Ställ åt sidan.

Plocka bladen från dragon och persilja. Hacka bladen. Skala och hacka löken. Dela äggulor från vitorna.

Koka upp vatten, stjälkar, krossad peppar, hackad lök och vinäger. Låt det koka tills ca 3 msk återstår. Sila av stjälkar och peppar. Låt det svalna lite.

Blanda vinägerskyn med äggulorna i en kastrull. Ställ den kastrullen i en större kastrull med hett (nästan kokande) vatten, alltså i vattenbad. Vispa tills såsen börjar tjockna.

Häll i det smälta smöret, lite i taget (ta inte med bottensatsen). Vispa under tiden. Blir såsen för tunn, värm och vispa en stund till. För tjock, häll i ett par droppar kallt vatten.

Ta bort såsen från värmen. Krydda med salt, cayennepeppar & aningen pressad citron. Glöm inte att smaka!

Om det blev gott? Man kan väl säga så här; en av gästerna frågade varför jag jobbar kvar på mitt gamla jobb, när jag kunde ägna mig åt matlagning.

Se där. Nu fick jag skryta lite också.

Ska kanske också nämna att det här receptet följer ganska snällt i fotspåren av bearnaisen på Allt om Mats webb. Jag har bara ändrat lite på ingredienserna.

Veckomeny – Medelhavskost för en vegansk vecka XXXVI

10 måndag Feb 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

I lördags gjorde jag bearnaisesås till fläskfilén, en sås som kanske är aningen fet. Man grundar med ett kvarts kilo smör och fyra äggulor till sex personer. Sedan är det bara att röra, värma och krydda.

Hemslagen bea blir fantastiskt god. (Får väl återkomma med ett uppdaterat recept). Men när man tittar ner i kastrullen med ett halvt paket smör, så tänker till och med jag ”herregud vilken massa fett”.

Kanske är det helgen smör-excesser som fick in mig på spåret med vegansk mat. Eller också är det 21-åringen i familjen som är full av goda råd om hur andra ska leva sina liv.

– Vegansk mat sänker blodtrycket, visste du det. Och det räcker med en vecka, så kan man se skillnad, sade han till mig härom dagen.

Och javisst, jag har högt blodtryck och jag borde träna mer, men säg inte det till 21-åringen för då spinner han loss och pratar träning i två timmar. Dessutom borde jag tappa några kilo sådär lite diskret på hundpromenaden eller i den magrare såsen.

”Men vegansk… Är inte det jävligt krångligt?” tänker du kanske. Jovisst är det krångligt – om man tycker att franska ratatouille-grönsaker eller pasta med tomatsås är krångligt.

Hänger du med in i veganveckan nu?

Måndag: Fettuccine pomodoro – pasta med tomatsås
Spagetti och tomatsås, det är vegansk mat så länge man hoppar över parmesanosten. Dessutom är det enkelt och – i alla fall här hemma – en vardagsräddare. Men låt såsen koka länge, då blir den god.

Tisdag: Ugnsstekt aubergine & tabbouleh med svarta bönor
Bulgursalladen tabbouleh är en favorit. Den pigga citronsmaken gör att det känns som vår i luften. Fullkornsbulgur om man vill vara nyttig och aubergine utan ost om man vill vara vegansk.

Onsdag: Ratatouille med ugnsrostade grönsaker
Slentriankoka inte grönsaker. Kör dem i ugnen. Stek dem eller grilla dem. Smaken blir mildare, men mer koncentrerad. Det gäller också för den här sydfranska ratatouillen.

Torsdag: Ugnsbakad spetskål, kornotto & hasselnötter
Kål är fantastiskt gott, särskilt de mildare spetskål och savoykål. Kör kålen på låg temperatur i ugnen så förstår du vad jag menar. Kornotto på korngryn ger fyllighet. Hasselnötter crunch. Men ta olivolja istället för smör.

Fredag: Pulled aubergine – till burgare & tacos
Okej, här kommer det tredje kör-grönsaker-i-ugnen-receptet. Här är det aubergine som får varm och fyllig smak av chipotle-chili. Som gjort för fredagstacos eller en burgare. Ät gärna med guacamole och svarta bönor.

Lördag: Patatas bravas – Medelhavspotatis på svenska
Patatas bravas är grymt gott. Låt dem bli basen i en middag. Komplettera med oliver och inlagda grönsaker. Gör en champinjonpastej, lite humus. Kanske lite varm eller ljummen tomatsås… Eller ta fram just det som du gillar.

Söndag: Pasta Bohémienne med grillad aubergine, paprika & pesto
Tada, här blir det förnyelse! Aubergine och paprika ska grillas i ugnen, inte stekas… Till grönsakerna bli det pasta och pesto, men vill du äta vegansk så får du göra en egen pesto utan parmesan. Rätten sägs komma från romerna i Rhône-deltat.

Copertino – trotjänare som fortfarande håller

05 onsdag Feb 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

2020 verkar bli året när vintern aldrig kom – i alla fall inte hit till Västsverige. Ute är det blåsigt och kallt, men det är mer av oktober-dis än januari-snö. Och tittar man noga på buskarna så ser man knopparna som håller på att bildas.

Just en sådan dag – när jag frös i blåsten med anade våren i buskarnas knoppar – svängde jag förbi Systemet och kom hem med en flaska Copertino Riserva 2010 (rött, 89 kronor).

Druvorna till den här flaskan plockade hösten 2010. Därefter har vinet jäst och lagrats på kooperativet Cantina Sociale Copertino i så där en åtta år innan det skeppades till Sverige.

Det är alltså ett av de mest långlagrade vinerna som säljs på Bolaget, i alla fall om man håller sig till mina prisnivåer. Och åldern märks på vinet. Färgen har mognat så att den drar mot tegelrött.

Lukten är full av mörka bär och källare. Ett stråk av syra drar förbi näsan. Men så återkommer de där mogna lukterna av läder och lite av kläder som hängt ett par dagar över stolsryggen. Man kan säga att det luktar tryggt; det är som att komma hem till en äldre herre som ibland röker en cigarr.

I munnen är det piggare än jag minns från tidigare år. Syran kommer tillbaka och samspelar med toner av mörka körsbär.

Drick det till en av vinterns sista köttgrytor. Testa osso buco, jag tror det här vinet skulle funka bra till det smältande möra köttet i den italienska grytan.

Rillette de saumon – laxpastej i en liten kruka

01 lördag Feb 2020

Posted by in buffé, fisk & skaldjur, fransk mat, mat, smårätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Rillette brukar vara en pastej eller röra på fläskkött. Klart trevlig liten sak som man äter ungefär som paté. Själv gjorde jag en rillette de porc för några år sedan.

Men när jag sitter och letar efter franska recept så hittar jag rillette de saumon med rökt lax. Ganska överraskande; det är som om någon har förväxlat Narvik och Nantes.

Smaken på pastejen är också överraskande. Mild, finstämd – som gjord för en apéritif med ett glas rosé och några oliver. Eller ät den som en förrätt med en klick rom och lite salladsblad, kanske på en rostad skiva baguette.

Det här behövs till 6 – 8 personer (väldigt mycket beroende på hur du tänker äta den):
300 g laxfilé, gärna med skinnet kvar
150 g kallrökt lax
2 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
2 msk hackad dill
nästan 2 dl crème fraiche
2 citronklyftor, pressade

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Lägg laxen i en oljad ugnsform. Droppa över lite olivolja. Salta & peppra. Lägg ner ett par skalade vitlökklyftor i formen. Kör i ugnen tills laxen är klar men inte överstekt. Tar kanske 30 minuter i den låga värmen.

Skär den rökta laxen i mindre bitar. Lägg den och crème fraiche i en mixer/matberedare. Mixa ett par varv. Lägg i den tillagade laxen. Ta med skyn som bildats (bara bra fett: olivolja och lax). Hacka vitlöksklyftorna och lägg ner dem också. Mixa till lagom konsistens. Skrapa ner dillen. Smaka av med citron, salt & peppar.

I de franska recept jag har sett så ska man koka fisken, men jag tror att den blir mer smakrik om man kör den i ugnen på låg temperatur. (Testa det nästa gång du gör vanlig ugnsstekt lax. Klart smakligt.) I en del recept gör man rilletten på bara olja, utan crème fraiche. Men det låter för fett – till och med för mig.

Kommer du ihåg 70-talsdesserten Glace au four, alltså glass i eld eller ugn? Det är glass som placerats under ett marängtäcke och sedan bränts av i ugnen så marängen tillagas.

På engelska heter den Baked Alaska, i alla fall om man litar på Wikipedia. Men på franska heter den Omlette norvégienne (norsk omlette).

Se där; ännu en som har förväxlat Nantes och Narvik.