Inte ens riktigt seriösa vingårdar får sälja sitt vin på gården. Det här drabbat alla gårdar, ett exempel är Arilds vingård längst upp i nordvästra Skåne. Där tvingas ägarna, Anette och Jonas Ivarsson, till nästan osannolika krumbukter.

Man k a n köpa vinet på gården, men då måste man först gå in på nätet. Klicka sig fram till en dansk vinhandel, Ivarssonwine.  Vingården i Skåne skeppar då de beställda flaskorna till Strandgade i Helsingör där den danska firman finns.

Väl framme i Helsingör vänder flaskorna och skickas tillbaka till Kullahalvön i nordvästra Skåne. Där tar familjen Ivarsson emot flaskorna och kan lämna ut dem till köparen.

Det här är naturligtvis bara trams. Inte att Arilds vingård vill sälja sitt vin – utan att ett utländskt bolag måste skicka vinet fram och tillbaka till Danmark innan en svensk konsument får sticka korkskruven i flaskan.

Märkligaste är nog motivet till denna svenska rest från ett förbudsivrande 1900-tal; det anses vara en fara för folkhälsan att vinintresserade skulle kunna ta en tur till Skåne och köpa med sig ett par flaskor.

Vi pratar här om hantverksmässigt producerat vin för 149 kronor flaskan. Tänk vilka fyllescener som skulle bli följden om det släpptes fritt. Fulla tonåringar skulle stå i gathörnen och halsa en flaska av Arilds Pinot Noir.

I verkligheten står faktiskt en och annan tonåring i gathörnen och halsar. Men då handlar det om burköl och billig Jeltsin-vodka som kommer från langare, för varenda tonåring kan få tag på alkohol. De bara lyfter luren och slår en signal, så levereras ölet och vodkan till en parkeringsplats nära dem.

Det handlar om organiserad smuggling där langare drar in rätt bra med pengar – på ungdomar och på dem som är så törstiga att de inte hinner gå till Bolaget.

Gårdsförsäljning av vin är inte ett hot mot den svenska folkhälsan. Däremot är det en möjlighet för småföretag på landet att överleva. Det gäller också för Arilds vingård i nordvästra Skåne.