Etikettarkiv: Vin- & kokbok

Hustruns ungerska lantbröd med potatis

03 söndag Maj 2015

Posted by in matbröd

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

hustruns lantbröd

Va’, är hon inte klok, den där hustrun? Stoppa potatis i brödet? Det finns säkert de som är skeptiska, men faktum är att det funkar. Brödet blir saftigt och gott av potatisen.

Dessutom är det ett ganska grovt lantbröd, som funkar lika bra med en skiva ost som med en klick marmelad.  Eller kanske bägge, brie med björnbärsmarmelad…

Det här behövs till 2 bröd:
2 kokta potatisar
25 g jäst, ½ pkt
5 dl ljummen vätska, kokspadet från potatisen + vatten
2 tsk salt
2 msk olivolja
4 dl grahamsmjöl
8 – 10 dl vetemjöl special

Gör så här:
Mosa potatisen med en gaffel, låt den svalna.

Smula ner jästen i en bunke. Häll på ljummen vätska (ska varken kännas varmt eller kallt när du sticker ner ett finger) och lös upp jästen. Ha i mosad potatis, olja & salt. Häll i grahamsmjölet, rör och bearbeta degen. Häll i vetemjölet, lite i taget, arbeta degen med en trägaffel.

Arbeta degen en stund. (Hustrun använder händerna, jag skulle använda trägaffeln). Låt degen jäsa en timme övertäckt med en handduk.

Ta upp degen på mjölat bakbord. Knåda degen. Dela den och forma 2 bröd. Lägg dem på en plåt med en handduk över.

Sätt ugnen på 200 grader. Grädda bröden i ca 35 – 40 minuter. (Bröden är färdiga när det låter ihåligt när man knackar dem på undersidan.)

Låt bröden svalna på galler under bakduk.

Det här receptet kommer från den gamla kokboken Äta på nytt sätt, som utkom 1980 i svansen på det radikala 70-talet. I långa stycken är den ganska modern: mer vegetarisk, säsongsanpassad och lokalproducerad mat – och ingen mat från multinationella storföretag.

I boken kallas det Stefans ungerska lantbröd. Men hustrun har minskat mjölmängden, något som ger ett saftigare bröd.

Det goda franska köket – kollektivt matminne

13 måndag Apr 2015

Posted by in fransk mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Skärmklipp Julia Child

Min 92-åriga mamma gillar inte mat. Visst, hon gillar att äta god mat, men hon struntar egentligen i allt annat än att det ska vara gott. Hur maten har kommit till, eller hur den kan varieras – allt det är oväsentligt.

Ibland sammanfattar hon sin inställning med orden:

– Jag äter för att leva, jag lever inte för att äta.

Man kan inte säga att vi är särskilt lika. Jag kan leva med en maträtt i flera dagar. Fundera ut bästa sättet att tillaga den, fundera över råvarorna, längta efter nya variationer.

Därför blir mat aldrig ”färdig” för mig. Det finns ständigt nya rätter att hitta på, nya sätt att vara kreativ i köket.

Min mamma däremot kan titta upp från skärbrädan när hon tärnar potatis och rödbetor till julens sillsallad och säga saker som:

– Sillsallad, det lärde jag mig göra av moster Anna.

Jag tror att det här är ganska typisk för skillnaden mellan de som fostrades i köket före 1970 och senare generationer. Förr var en Jansson alltid en Jansson. Man kunde ha åsikter om mängden ansjovis, men maträtten var redan uppfunnen. Det gällde bara att göra den så bra som möjligt.

Idag kan en Jansson innehålla fetaost, böckling eller vara vegansk. Allt beror på den individuella kreativiteten.

Nu kommer Julia Childs ”Det goda franska köket” i nyutgåva, 35 år efter den första svenska utgåvan. (213 kronor på nätbokhandel). Det är den kokbok som ligger till grund för feel good-filmen Julie & Julia.

I filmen kämpar en matbloggande New York-tjej med att ta sig igenom Julia Childs alla klassiska franska maträtter. Bland annat har hon ett helvete med att få till den urbenade ankan.

Och om man ska laga all maten får man hålla på ett tag, för här finns ALL klassisk fransk mat uthälld över 700 sidor. Dessutom är Julia Child – milt uttryckt – noggrann. Konsten att göra en omelett kräver åtta sidor. Konsten att vispa ägg avhandlas på en sida, konsten att hälla upp omeletten tar ytterligare en sida.

Hur man fixar en hollandaisesås, går lite snabbare. Till det behövs bara fyra sidor.

Det som förundrar mig är bokens kultstatus. Här lever vi i en värld där kockar är kändisar, där minsta restaurant skapar egna rätter, och ingen – utom möjligen pizzerian på hörnet – påstår att de lagar maten på det sätt som de blivit lärda.

Mat har blivit ett individuellt uttryck – eller som Gordon Ramsey har sagt:

–  Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.

Och så kommer det en bok av amerikansk diplomathustru från förra seklet, som påstår att hon har lärt sig det riktiga, franska sättet att tillreda en Sauce Hollandaise. Och så köper människor boken, läser den, pratar om den – och ibland snobbar de med den.

Har de glömt den nya individuella världen där hipster-idealet är att skapa sin egen korv. Inte att följa mainstream-recept.

Till slut slår det mig: om man inte kan göra en hollandaisesås, så kan man heller inte förnya den. Då vet man inte att rivet citronskal ger en annan sås än den med bara lite pressad citron. Den individuella kreativiteten har alltid en bakgrund i det kollektiva minnet.

Dessutom är det en bra bok att ha när hollandaisen skär sig – eller när den inte tjocknar som den ska. Julia Child förklarar det ingående; det gör inte alla kokböcker.

”Det goda franska köket” är en användbar kokbok – om man läser den med ett roat småleende. Tar den med en nypa salt, som min mamma skulle uttrycka det.

Men försök inte laga allt i boken. Då får man vara utrustad med ett tålamod som är minst lika stort som New York-tjejen i Julie & Julia.

Kulinarisk njutning med en förlorad generation

29 torsdag Jan 2015

Posted by in annat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Vad gör man om man är amerikan och intresserad av Frankrike, litteratur och mat. Och dessutom har lite skrivklåda?

Kombinerar alla olika intressen och skriver en bok om författare som äter fransk mat, såklart. Det är precis vad Suzanne Rogriguez-Hunter har gjort i Kulinarisk njutning med en förlorad generation.

Boken handlar om det unga amerikanska avantgardet som drog till Paris i början av förra seklet. Där deppade de över den galna värld som just sett en generation unga dö i Flanderns skyttegravar. Där körde de snabba bilar och upptäckte den moderna konsten. Där skrev de och målade och drack sig fulla – och där åt de!

Suzanne Rodriguez-Hunder kombinerar anekdoter med kulturhistoria och livsöden. Hon berättar den osannolika historien när Picasso upptäckte den föraktade målaren Rousseau. Picasso bjöd in ”alla” till en fest i sin stora ateljé. Lät flickvännen laga mat och fixade en tron till Henri Rousseau. Det var en fåtölj vid kortänden av bordet där den gamle naivisten skulle få all den hyllning han tidigare förvägrats.

Men festen började på en bar med aperitif, många aperitif. Därefter gick de loss på 50 flaskor vin som Picasso skaffat. Och så gick det som det gör om man dricker för mycket. Det blev ett jävla liv.

Apollinaire fick ta hand om sin knöfulla älskarinna. En för mig okänd André Salmon började slåss. Braque och Picasso fick skydda den gamle Rousseau, som mest vill spela på sin fiol…

Det är en läsvärd bok, bara för anekdoterna. Men så finns det recept till de olika händelserna. På festen bjöd Picasso på paellan Ris à la Valenciennes och efterrättspajen Tartes de Confiture. James Joyce käkade Salade Aixoise när han mötte sin blivande kärlek Sylvia Beach.

Nu är det inte så stor chans att hitta boken i en bokhandel. Den gavs ut 1996 och finns inte ens kvar på nätbokhandlarna. Men skulle du snubbla över den på ett antikvariat, så köp den.

Annars får du göra som jag – låna den av en arbetskamrat. Men frågan är om ägaren ens kommer ihåg boken. Det var mer än två år sedan jag lånade den…

Provencalsk gryta med långkokt fläskkarré

10 lördag Jan 2015

Posted by in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

provencalsk fläskgryta

Okej, det är en del saker som ska stoppas ner i den här grytan. Men någon krånglig matlagning är det inte.

Man marinerar köttet ett dygn i kylskåp, sedan låter man köttet koka i två timmar. Under koktiden kan man läsa en bo eller göra något annat trevligt. Ibland går man ut i köket, smakar lite på grytan. Tar kanske en lite sipp av vinglaser som har parkerat på köksbordet.

Och när det är dags att sleva upp blir man rikligt belönad. Den Provencalska grytan är mild men smakrik – och köttet är så mört att det nästan faller isär.

Det här behövs till 6 personer:
Dag 1:
1,3 kg skivad fläskkarré med ben
2 tsk torkad timjan
1,5 tsk torkad oregano
3 gula lökar, skivade
3 morötter grovhackade
3 stänger selleri, hackade
10 vitlökklyftor, grovhackade
1 apelsin, finrivet skal – ta inte med det beska, vita
saften från en klyfta apelsin
20 svartpepparkorn
3 lagerblad
1 bouquet garni – hopbundna örtkryddor, t ex timjan och persilja
0,5 dl olivolja
75 cl hyfsat rött vin, kanske inte det strävaste
75 cl vatten

Dag 2:
150 g pancetta, eller bacon
olivolja
ett par msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater, sönderklippta i burken
2 dl goda oliver
3 vitlöksklyftor, hackade eller pressade
2 tsk timjan
1 tsk oregano
½ msk kinesisk soja

Finhackad persilja och timjan att strö över den färdiga grytan

Färsk potatisgnocchi

Gör så här:
Dag 1:
Dela fläskkarréskivorna i mindre bitar. Lägg ner dem tillsammans med skivad lök, hackad morot, selleri och vitlök i en stor bunke. Lägg ner finrivet apelsinskal, svartpeppar, torkad timjan och oregano. Kläm ner saften från en klyfta apelsin. Ta lite bomullsgarn och bind ihop örtkryddor till en bouquet garni. (T ex en tredjedels kruka timjan och en bunt persilja).

Häll över vin & vatten. Ställ in i kylskåpet i 24 timmar.

Dag 2:
Häll upp allt i en sil eller durkslag. Men sätt en gryta under så att du sparar marinaden.

Koka upp marinaden i grytan. Skumma noga – för det där grå-vita som bildas smakar inte särskilt bra.

Fräs pancetta (eller bacon) i en stekpanna. Lägg pancettan på en hushållpapper men spara fettet i stekpannan.

Torka av köttet. Krydda med salt & mald svartpeppar. Vänd det i vetemjöl. Skaka lite på bitarna så det bara blir lite mjöl. Bryn dem i stekpannan i pancetta-fettet och lite olivolja. Lägg ner köttet i grytan med marinad.

Fräs de nu ganska torra grönsakerna i lite olivolja. Tryck i lite tomatpuré. Salta & svartpeppra. Lägg över i grytan. Häll ner sönderklippta burktomater. (Går lättast om man gör det direkt i burken).

Koka upp, skumma. Låt allt koka i 1,5 timmar. Skumma bort fett och ev nytt skum.

Kolla smaken. Om det är en väldigt mild smak tillsätter man hackad vitlök, torkad timjan, oregano & soja. Plus oliver och pancetta, såklart.

Låt allt koka 30 minuter till. Justera smaksättningen. Det ska vara en mild gryta men det ska smaka mycket. Ibland gör lite salt eller vitlök eller soja eller örtkryddor susen på slutet. Eller testa att pressa i aningen citron eller apelsin.

Häll upp ett glas rödvin, ta gärna ett rustikt vin från södra Frankrike. Ät & njut av maten tillasammans med färsk potatisgnocchi och Rustikbaguette.

16-åringen gav mig kokboken Chez Bettys Provence i julklapp. Bingo för mig, men ett nerköp för honom. Han tvingades äta ännu en fransk gryta – nämligen den här.

Inspirationen till receptet har jag lånat från boken. Det är en trevlig kokbok med bra recept och fantastiska bilder.

Men den har en lite pretentiös ton av att allt ska var så fantastiskt bra. Det är som om några medelklassare innanför tullarna i Stockholm har skrivit en bok för andra inom tullarna – och då måste det vara ängsligt bra.

När jag läser kommer jag att tänka på Bagheera och Baloo på julafton. Och jag får lust att säga som Baloo: ”Kom igen katten. Det svänger ju.”

För så jäkla allvarligt är inte matlagning. Huvudsaken är att det är gott och kul.

”Vinlandet Frankrike” – presentation och vinprovning

03 måndag Nov 2014

Posted by in Alsace, alsacevin, rött vin, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Vinlandet-Frankrike-Omslag-beskuren

Har du undrat över hur champagne blev det världsberömda mousserande vinet? Funderar du på att åka till Frankrike och kanske titta förbi en vinproducent? Eller är du bara nyfiken på vin och Frankrike i största allmänhet?

Då kan ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” vara något för dig, cirkapris 330 kronor om man handlar av nätbokhandlarna. Boken är en ambitiös genomgång av just vinlandet Frankrike; här finns både druvor, utveckling och de olika vinregionerna.

Jag har haft boken ett tag nu – och med glädje och nyfikenhet läst mig fram. Men ännu har jag inte kommit till slutsidan 328, så jag väntar med en renodlad recension tills jag kan vända upp det sista bladet. (Visst är det trist att man måste ägna sig åt jobb och hemarbete istället för att bara greja med vin och mat…).

Att jag ändå skriver några rader  hänger ihop med bokens lansering. Författarna Britt och Per Karlsson presenterar den och ordnar vinprovning för intresserade i Helsingborg den 8 november och i Göteborg den 10 november.  Mer information finns på hemsidan för BKWine, alltså det företag som Britt och Per Karlsson driver.

Ett sista råd från författarna kan man alltid roa sig med: våga prova vin från nya och för dig okända producenter. Där finns många glada överraskningar.

Ugnsbakad fläskkarré med Riesling – carré de porc rôti

23 torsdag Okt 2014

Posted by in fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat, vitt vin

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

ugnsbakad fläskkarré

Ugnsbakad fläskkarré blir smakrikt, milt och smältande mört. Här har köttbiten fått sällskap av Riesling och örtkryddor i ugnen.

Resultatet är gott och vänligt. Det känns som när man träffar en gammal vän – inga stor gester, men en stunds trevlig samvaro. Faktiskt lite comfort food en höstkväll när stormen blåser utanför fönstren och regnet verkar ha bestämt sig för att stanna på ett ställe – precis rakt ovanför mig.

Det här behövs till 5 personer:
1 kg benfri fläskkarré
olivolja
ganska mycket salt & svartpeppar
2 dl torrt vitt vin med hög syra, t ex Reisling
1 liten näve färsk timjan
2 vitlöksklyftor, skalade
2 lagerblad

Vinsky
Spadet och vitlöken från ugnsformen
2 dl vatten

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Bryn karrén runtom i en stekpanna tills den fått fin färg. Krydda på ganska bra med salt & svartpeppar. Häll i vinet, timjan, vitlök och lagerblad. Låt det koka upp.

Lägg över köttet i en oljad ugnsform. Häll över vin och kryddor. Vispa ur stekpannan med lite vatten så att de goda stekresterna frigörs. Häll det också över köttet.

Sätt in formen i ugnen i 1 timme och 50 minuter. Vänd köttet ett par gånger, och ös gärna med vinet.

Ta ut köttet och låt det vila inslaget i folie ca 10 minuter innan du skär upp det i tunna skivor.

Vinsky
Skumma bort så mycket fett som möjligt från spadet. Häll det i en kastrull tillsammans med 2 dl vatten. Ta bort timjan och lagerblad. Pressa de väl kokta vitlöksklyftorna. Låt skyn koka ihop en stund medan du skär upp köttet.

Vi åt karrén tillsammans med vinskyn och klyftpotatis, som fått steka med i ugnen. Det funkade bra. Men ett vitlökssmör med persilja och hackad timjan skulle också vara utmärkt. Då höjer man timjanssmaken från en plats i bakgrunden till något mycket närvarande.

När jag köper en kokbok uppstår en slags förälskelse – i alla fall från min sida. Den senaste förälskelsen är Fransk bistro av Maria Zihammou. Jag har haft boken ett par veckor, men nu tycks recepten ha trillat ner på rätt ställe. Häromdagen gav den inspiration till Gratinerad ratatouille, nu senast till den ugnsbakade karrén. Ja, det klart. Jag följde inte receptet rakt av; det har jag nog aldrig gjort…

Ratatouille gratin – gratinerade grönsaker

19 söndag Okt 2014

Posted by in buffé, fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

ratatouille gratinerad

Ratatouille kan vara fantastiskt gott om grönsakerna behåller spänst och smak. Ett sätt är att köra hela ratatouillen i ugnen. Men se till att grönsakerna är ganska tunt skivade och att allt är helt genombakat – för aubergine som inte är helt färdig får i alla fall både mig och mina smaklökar på dåligt humör.

Det här behövs till 4 personer:
1 aubergine
olivolja
1 squash
4 tomater
1 – 2 gula eller röda paprikor
1 dl strimlad soltorkad tomat
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad oregano
1,5 dl riven smakrik ost, t ex gruyère eller lagrad herrgård
2 msk ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skölj och skiva aberginen i knappt 1 cm tjocka skivor. Salta skivorna och låt dem ligga en stund så den lite bittra smaken dras ut. Torka av saltet och baka aubergineskivorna i 10 minuter i en oljad ugnsform.

Skölj och skiva squash, paprika och tomat i knappt centimetertjocka skivor. Skala och skiva rödlöken tunt. Skala och finhacka vitlöken.

Olja en ugnsform. Lägg ner aubergine och squash plus hälften av kryddorna. Fortsätt med resten av grönsakerna och kryddorna. Droppa över olivolja. Toppa med ost och ströbröd.

Sätt in gratängen i ugnen i 50 minuter. Lägg över ugnsfolie på slutet så inte grönsakerna bränns.

Vi åt gratinerad ratatouille tillsammans med en biff och risotto. Ett glas rött vin och några vänner att prata med – och helgkvällen var helt räddad.

Men den här ratatouillen funkar bra som en vegetarisk ensamrätt – och när det blir sommar så kan man käka den en ljummen kväll på uteplatsen. Då tror jag det blir ett glas rosé till maten.

Inspirationen till den här rätten kommer från den sympatiska kokboken Fransk bistro av Maria Zihammou. Det är en bok som gör mig lite smålycklig. Vänlig ton och trevliga, ganska enkla recept med fransk husmanskost.

Men det klart, jag blir lite lycklig av de flesta kokböcker. Det är därför de upptar en allt större del av min bokhylla…

Sauté de Boeuf à la Parisienne – fransk ”Biff Stroganoff”, fritt efter Julia Child

26 lördag Apr 2014

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, nötkött

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

strimlad lövbiff à la Parisienne

Fredagskväll i radhusköket. Jag och 15-åringen grejar med maten, det ska bli lövbiff till middag. Han vill ha den stekt i skivor, jag strimlar köttet till en Sauté de Boeuf à la Parisienne. Det är en slags fransk Biff Stroganoff, som Julia Child skriver om i kokboken Det goda franska köket.

Som vanligt ändrar jag lite i receptet. Jag tror aldrig jag har följt ett recept rakt av, men i det här fallet var det ovanligt lätt. Man behöver inte ta mittbiten av en oxfilé för att strimla ner den till en sauté – och jag tror inte på kombinationen med vermouth och svamp.

Så här blev det istället.

Det här behövs till 2 personer:
350 g skogschampinjoner (eller annan god svamp), skivad
olivolja och smör
salt & vitpeppar
1 schalottenlök, skalad och finhackad
350 g lövbiff, strimlad (om man nu inte måste ha oxfilé)
2 msk konjak (madeira eller torr, vit vermouth enligt Julia Child)
1 dl god köttbuljong (vatten + tärning eller fond)
1,5 dl crème fraiche (vispgrädde enligt Julia Child)

Gör så här:
Fräs den skivade svampen i lite olja och smör. Salta & vitpeppra när vätskan har kokat in. Låt den hackade schalottenlöken steka med på slutet.

Bryn det strimlade köttet i olja och smör ganska kort tid på ganska hög värme. Det behöver inte bli genomstekt. Salta & vitpeppra. Ta upp köttet, häll i konjaken och låt alkoholen koka bort.

Häll i köttbuljong och crème fraiche. Blanda ner svamp och lök. Låt koka ett par minuter. Lägg ner köttet så det blir varmt.

Det här är fredagsmat. Enkelt och snabblagat, smakrikt och gott. Till och med 15-åringen var nöjd, för han slapp svamp och sås – och så fick han bestämma tillbehöret, potatiskroketter direkt från Icas frysdisk.

Sydfransk kotlettrad med ugnsbakade tomater & vitlökschampinjoner

01 lördag Mar 2014

Posted by in buffé, fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

sydfransk kotlettrad

På framsidan av huset står krukorna med örtkryddor kvar sedan förra sommaren. De flesta har tröttnat under vintern, men rosmarinen lever fortfarande.

Jag tog en sväng förbi och hämtade in ett par kvistar. Men för att hitta timjan var jag tvungen att titta in på Ica.

Den här Sydfranska kotlettraden blir till en saftig bit örtkryddat kött. Mört och mycket smakrikt. Den sköter sig själv i ugnen och sprider förförande dofter av rosmarin – man blir hungrig bara av att laga den.

Det här behövs till 5 personer (eller 4 hungriga):
1,2 kg kotlettrad, fläskkotlett i bit med benet kvar
1 vitlöksklyfta, skalad och delad
olivolja
salt & svartpeppar
1 liten näve färsk rosmarin
1 liten näve färsk timjan

1 ask, 250 g körsbärstomater
salt, svartpeppar & torkad timjan
aningen strösocker

400 g skogschampinjoner eller annan svamp
olivolja
salt & vitpeppar
1 vitlöksklyfta
2 – 3 msk finhackad persilja

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Gnid in köttet med vitlöksklyftan. Bryn det i en stekpanna med olivolja. Salta ganska ordentligt, kanske 1,5 tsk. Svartpeppra på ganska bra.

Lägg kotlettraden i en oljad ugnsform. Gör små snitt i köttet. Tryck in örtkryddorna i fickorna, timjan först, rosmarin utanpå. Häll lite vatten i stekpannan och ta tillvara den goda smaken. Häll det i formen. Lägg i vitlöksklyftorna.

Stek i ugnen till temperaturen är 73 – 74 grader, det tar 75 – 90 minuter. Ös någon gång med den sky som bildas. Ta ut köttet och låt det vila under folie i några minuter innan det skärs upp.

Körsbärstomater
Skölj tomaterna och skär ett litet kryss i toppen. Krydda med lite salt, svartpeppar & torkad timjan. Och så några korn strösocker på varje tomat. Låt dem steka med i ugnen de sista 15 minuterna.

Skogschampinjoner
Borta eller skölj svampen. Skiva den. Stek i olivolja. Pressa i vitlöksklyftan, krydda med salt & vitpeppar. Stek ett par minuter. Blanda ner hackad persilja.

Jag har skrivit en del om 15-åringens matvanor. Han är skeptisk till ny mat, men hungrig på det sätt som bara tonåriga killar kan vara. När han käkade Sydfransk kotlettrad, så forsvann han bakom ett jättelass med mat. Och så var han för ovanlighets skull tyst. Han ägnade sig åt maten.

Hustruns beröm var mer verbalt:

– Det här får du göra igen, sade hon.

Inspirationen till det här receptet kommer från kokboken Tour de France. Det är en trevlig och opretentiös kokbok som gavs ut för ganska länge sedan – på 80-talet tror jag – av Siv och Key Nilsson. Jag gillar den vänliga stilen. Ibland tar jag fram den och bläddrar, ibland får jag ett ryck och börjar röja runt bland kastrullerna.

Poulets Grillés a la Diable – kycklingfilé fritt efter Julia Child

08 lördag Feb 2014

Posted by in fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

kycklingfilé Diable

Julia Child är den fantastiska amerikanska som tog fransk matlagning till USA med boken ”Det goda franska köket”. Det är en fantastisk kokbok, men den är traditionell och gjord för människor med hur mycket tid och resurser som helst.

När hon lagar Poulet Grillés a la Diable, grillad djävulskyckling, tar hon ”bara” två kycklingar, 90 gram smör och 9 dl rivet bröd. Grillar kycklingen 12 centimeter från grillelementet…

Ja, du fattar varför jag förenklat receptet. Men även med helt vanliga kycklingfiléer blir det en smakrikt och saftigt maträtt – om man ser till att mycket av den kryddiga ”senapsröran” fastnar på kycklingfiléerna.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g kycklingfilé
olivolja eller smör
lite salt & svartpeppar

”senapsröra”
50 g smält smör
1 msk olivolja
2,5 msk fransk senap
½ mycket finhackad schalottenlök
½ msk torkad timjan
svartpepparkvarnen, ganska många varv med pepparkvarnen
cayennepeppar, ganska lite

½ dl ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Bryn kycklingfiléerna i smör eller olja. Krydda lätt med salt och svartpeppar. Lägg filéerna i en oljad ugnsform. Sätt in dem i ugnen i 10 minuter.

Höj ugnsvärmen till 250 grader.

Lägg senap i en skål. Vispa ner det smälta smöret. Ta bara lite smör i taget, i början bara några droppar. Vispa till en majonnäsliknande konsistens. Blanda ner schalottenlök. Krydda med svart- och cayennepeppar.

Ta ut kycklingen. Pensla filéerna med hälften av ”senapsröran”. Tricket är att få mycket röra som fastnar på kycklingen, annars smakar det nästan ingenting. Strö över hälften av ströbrödet.

Sätt in kycklingen i 4 – 5 minuter. Ta ut och gör på samma sätt med den andra sidan. Ugnstekt kycklingen tills köttet är vitt och den är helt genomstekt.

Den modige vrider lite till på ugnsvredet och ugnsgrillar kycklingen istället för att bara steka den. Själv var jag rädd för att det skulle kräva ännu mer passning.

Vi åt kycklingen med pilaffris, sallad och ett glas rödvin. Själv tyckte jag filéerna blev saftiga och smakrika. Hustrun saknad sås, kanske skulle det funka med en kall crème fraiche-sås smaksatt med timjan och lite fransk senap…

Jag får väl testa det nästa gång.