• Alsacevin första gången
  • Bra bloggar
  • Franska viner
  • Lite om mig
  • Resa i Frankrike

Vin, mat, Alsace

Vin, mat, Alsace

Etikettarkiv: resor

Semester i Alsace – vin, byar & korsvirkeshus

14 söndag Apr 2019

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Är du sugen på en Alsaceresa, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Turckheim… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har hyfsad kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån anständig. Ofta börjar priserna på ca 6 – 7 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris. André Rieffel i Mittelbergheim gör vin som vi blev förälskade i härom året. Vill man ha ett större utbud kan man åka till de stora producenterna eller till kooperativen, till exempel i Turckheim.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell

Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får väldigt mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Två av lågpriskedjorna är Première Classe och Ibis:

http://www.premiereclasse.com/en

https://ibis.accorhotels.com/europe/index.en.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

I Alsace bytte vi hus med en familj i en liten by utanför Strasbourg. Där lärde vi känna en av grannarna och blev inbjudna till en grillkväll i trädgården. Riktigt lika öppet har det inte varit alla gånger, men vissa år har vi småpratat med grannarna över staketet och andra år har vi varit på gemensam cykelutflykt.

Ett tips är att byta med familjer som liknar din egen. Har du barn – byt med en barnfamilj så finns det oftast leksaker att upptäcka.

Direkt korkat är det däremot att som barnfamilj byta med ett antikvitetssamlande par i övre medelåldern. Då får man liksom ägna semestern åt att hålla små barnahänder ifrån alla antika prylar.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage och Gites de France förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo. Dessutom är det helt andra prisnivåer än i de lyxiga platserna vid Medelhavet.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

www.gites-de-france.com

http://www.sembo.se/

Större delen av den här texten har varit med på bloggen tidigare. Men jag kör den i år också – och hoppas att fler blir nyfikna på provinsen i Frankrikes nordöstra hörn.

 

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Marne-Rhen – med kanalbåt genom Alsace

02 lördag Mar 2019

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, vitt vin

Har du en stund över, så har jag ett anspråkslöst förslag. Sätt dig vid en dator – eller tv om du har en nyare modell – knappa in dig på urplay.se och leta upp serien Kanaler, båtar och kärlek.

Sök upp avsnittet om Marne-Rhen-kanalen. Lägg upp fötterna och luta dig tillbaka – och njut av ett mycket brittiskt program.

Det är de gamla skådespelarna Prunella Scales (mest känd som Basils fru i Fawlty Towers) och hennes man (på riktigt) Timothy West. De åker båt på kanaler i hela världen – och just i det här avsnittet åker de från Lorraine till Strasbourg i nordöstra Alsace.

Ibland är de lite knarriga, och jag skulle kanske inte rekommendera programmet till 20-åringen i familjen. Men själv njuter jag av deras lilla båtäventyr – när de kör genom en båttunnel, när de besöker borgen Haut-Barr och tömmer ett helt horn med Alsacevin för att härma hur biskoparna drack för 700 – 800 år sedan.

Efteråt fick de dricka kaffe för att piggna till och bli lämpliga som båtförare.

Eller när de gör en avstickare till byn Riquewihr och provar vin hos producenten Hugel. Dessutom blir de guidade genom byn av farfar Hugel och konstaterar att byn ser ut som om de klivit in i sagan om Hans och Greta. Men det är inga kulisser, bara en samling väl bevarade korsvirkeshus som har genomlevt både 30-åriga kriget och två världskrig.

De letar också upp krogen där Adolf Hitler åt en julmiddag något av de första åren på 1940-talet. Timothy West undrar hur det var att leva i en provins där man rätt som det är byter språk i skolan – bara för att området har bytt land. Bara så där byta mellan tyska och franska.

Men sanningen är att det är ännu krångligare. När vi var i Dambach-la-ville för några år sedan så pratade vi om de många språken med farmor i vinfamiljen Beck-Hartweg. Hon berättade att som barn pratade hon tre språk: tyska, franska och alsaçasisk dialekt, en tyska som ligger ganska nära schweizer-tyska. Allt för att både kunna prata med föräldrar, lärare och de andra barnen på gatan.

Prunella Scales och Timothy West avslutar resan i Strasbourg med att åka sopbåt. Turen går på floden Ill genom de gamla garvarkvarteren i Petite France. Det är korsvikeshus, det är små pittoreska torg och det är alldeles väldigt mycket Alsace.

Tycker du att det just nu är lite olägligt att sätta sig i bilen och köra ner till Alsace – så sätt dig vid tv:n istället och njut av Kanaler, båtar och kärlek.

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Julmarknad i Colmar & julgranens ursprung

23 söndag Dec 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike, resor

(Bild från Colmars turistbyrå)

Tomten kommer från Rovaniemi, det vet ju varenda barn. Men varifrån julgranen kommer är inte lika självklart.

Jag får erkänna att frågan inte direkt gjort mig sömnlös… Men i DN:s resereportage Gammeldags jul i Alsace får jag ändå ett svar som är lite kul: den kommer från Alsace.

Traditionen är gammal, man får gå ända tillbaka till medeltiden för att hitta början. I den gudfruktiga miljön där klostren och kyrkan stod för kultur och influenserna från världen bortom den egna byn, där framfördes mysteriespel med historier hämtade från Bibeln. När de behövde ett träd för att kunna visa upp kunskapens träd fanns bara en art som var grön på vintern – granen – och så föddes vanan att använda gran inomhus.

Under mysteriespelen började man också att klä granen. Från början hängde man upp äpplen och oblater som skulle representera Jesus. Men ett år när det var ont om äpplen fick en glasblåsare i uppgift att göra glaskulor – och så föddes traditionen med julgranskulor.

I alla fall om man får tro Dagens Nyheter.

I Alsace blandar man den franska livsstilen med tyska traditioner. Det är inte bara tyska druvsorter som vinifieras på franska; det är sekler av tyskt inflytande som lever kvar vid sidan av den franska nutiden. Och precis som i många tyska städer finnas julmarknader med marknadsstånd, tomtar och ljusklädda hus.

Jag har aldrig varit i Alsace den här tiden av året, men DN:s reportage ger mig svårartad abstinens. Tänk att vandra runt på julmarknaden i Colmar. Kryssa mellan stånden med vin chaud och brända mandlar, titta på korsvirkeshusen och kanalerna i området Lilla Venedig. Kliva in på en restaurang och dricka ett glas vitt vin till surkålsgrytan choucroute garnie…

Läs reportaget du också. Dröm dig bort…

…och God Jul!

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Vingården Gonfrier – trevligast i Bordeaux

28 lördag Jul 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, resor, vin, vinodling

≈ 1 kommentar

Etiketter

Frankrike, rött vin, resor, vinodling

Bättre vingårdsbesök än Gonfrier får man leta efter. Vi kör in där en dag i början av juli när vädret och livet mer påminner om oktober än sommar. Ute störtregnar det och inne på vingården verkar allt vara helt dött.

Försiktigt skakar vi av oss regnet och ropar ett lågt ”Hello” för att se om det över huvud taget finns människor på gården. Efter en stund sticker en vänlig 25-åring fram ansiktet och presenterar sig som Guillaume Gonfrier, ett av barnbarnen i den släkt som styr över det stora vinföretaget Vignobles Gonfrier.

– Kom med mig in i vår cave, vinkällare, säger han entusiastiskt och tar täten in i den stora anläggningen.

Där reser sig en mur i den stora lagerlokalen, det är vinfat staplade på varandra. Totalt finns 2 500 barrique, franska ekfat, med 225 liter i varje. Det blir några stycken om man lägger dem på varandra… Men de behövs för att kunna fatlagra vinet till de 3 miljoner flaskor per år som produceras.

Det här är en jättegård med 60 anställda och sammanlagt 570 hektar vinodling, ungefär två mil sydost om staden Bordeaux. Men visningen som Guillaume Gonfrier ger oss är personlig, vänlig och lite nyfiken på vilka vi är.

– Va, säger han, är ni från Sverige? Dit ska jag åka i december för att marknadsföra våra viner.

Han letar upp en pall med vin som är färdigt att skickas iväg och pekar på etiketter där det står ”HJO SUEDE”. Det betyder inte att allt vinet ska till staden Hjo, utan till vinimportören Hjo Grosshandel som säljer Chateau Tanesse på ett Systembolag nära dig.

Det var just Chateau Tanesse som gjorde att jag letade upp den här vinproducenten; det verkade liksom lockande att kolla ursprunget till det vin som man sippar på en fredagskväll.

Och här växer det på de mjuka kullarna öster om floden Garonne. Det är ett växlande jordbrukslandskap, mer varierat än i snobbigare Bordeaux-områden som Pomerol och Saint Emilion. Ändå ligger vingårdarna – som i Bordeaux alltid kallas för chateau även om det skulle vara en lite stuga – uppe på kullarna som lätt bedagade gamla adelsdamer.

Guillaume Gonfrier tar med oss in i det ursprungliga slottet där hans farmor nu bor. Vi hukar för att kolla in den gamla vinkällaren och tittar på en liten salong med möbler som hade kallats gustavianska om det varit i Sverige. Utsikten ner mot Garonne är säkert strålande, men just den här dagen förvandlar regnet det mesta till ett grått dis.

Men verkligheten bakom vinproduktion är sällan så glamorös som man önskar att den skulle vara. Inne i produktionsanläggningen försvinner känslan av sirligt 1700-tal. Där slamrar buteljeringsmaskinen fram 5 500 flaskor i timmen – och de anställda ser mer ut som fabriksarbetare än som glada vinentusiaster.

Men Guillaume berättar en liten uppiggande sak om jobbet på vingården:

– Vi måste hela tiden hålla koll på kvalitén, så varje lunch tar vi med oss en flaska för att prova den.

Själv tänker jag att lunchen nog är det bästa med det jobbet…

Inne i provningsrummet tar Guillaume Gonfrier fram tre röda viner. Han börjar med Chateau de Marsan 2016 som fått 12 månader på ekfat. Det är ett mjukt men fylligt vin som har jästs helt torrt. Ändå känns en aning vanilj efter ekfatslagringen.

Resultatet är ett lättgillat vin som rätt många av oss skulle kunna tänka oss att plocka fram till den fyllda lövbiffen på fredagskvällen.

Chateau Tanesse är det enda vin som exporteras till Sverige. Guillaume Gonfrier häller upp och frågar:

– Känner ni mineraliteten? Den kommer från kalkstenen som finns under lerjorden.

Och visst känner vi igen smaken från de flaskor vi köpt i Sverige, men i de här glasen finns årgång 2012, inte 2015 som nu säljs på Bolaget.

Det sista röda vinet är ett mer elegant och tidlöst vin, Chateau Lestiac 2012. Riktigt gott, men också lite dyrare än de andra vinerna.

Tyvärr  finns varken Chateau de Marsan eller Chateau Lestiac att köpa i Sverige. Så hallå, vinimportörer, kanske dags att ändra på det?

– Vädret gör att jag inte kan ta er med ut på en tur på vinfälten, säger Guillaume Gonfrier beklagande. Men jag kan visa er vår nya visnings-cave och slottet Tanesse.

Han sätter sig i en japansk terränggående SUV och drar iväg så gruset sprutar. Men så kommer han ihåg att han har några svenskar i en kombi bakom sig och saktar ner så att vi hinner med.

Den nya anläggningen ligger precis intill den gamla borgen utanför Lestiac. Här kommer de att utveckla mer för de turister som kommer på besök. Guillaume jobbar med marknadsföring och just vinturism verkar vara hans eget lilla skötebarn.

Företaget utlovar på sin hemsida personlig visning av både cave och vinodlingar – och så klart provning av vinerna.

Och när vi skiljs åt nedanför Chateau Tanesse har Guillaume Gonfrier visat oss och berättat i en och en halv timme.

Bättre mottagande har vi aldrig fått av en vinproducent. Omdömet blir ganska enkelt: är du intresserad av vin och ska besöka en producent i Bordeaux – åk till Vignobles Gonfrier i Lestiac!

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Orranäs gårdsmejeri – värd en omväg

24 tisdag Jul 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in ost & efterrätt, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

ost & efterrätt, resor

Michelin hade ett sätt att skapa kategorier när de började med stjärnorna i Guide Michelin. En stjärna betydde att restaurangen var värd ett stopp. Två stjärnor att den var värd en omväg och tre stjärnor att maten var så god att restaurangen var värd en egen resa.

Jag tänker på det här när vi lämnar stugan på gränsen till Småland och åker kustvägen från Brömsebro ner till Torhamn i östra Blekinge. Vägen är långsam och slingrande, en av de där gamla kostigarna som fått asfalt och blivit bilväg.

Det är sanddyner och tallskog, små åkrar och glimtar ner mot Kalmarsund. Oändligt mycket trevligare än E22:an rakasfalterade väg genom skogen.

Och så är den kantad av gårdsbutiker och lokala producenter. I Bröms finns det fortfarande jordgubbar även om sommaren har vänt. Blomlöfs rökeri i Brömsebro har kallrökt lax som får bli en middag en av de kommande kvällarna.

En mil söderut kommer man till Bond-Gården (ska väl uttalas som Bond i James Bond). Där har en kreativ bonde skapat den klart ovanligaste gårdsbutiken med en gunga i en ”sparrisställning” och en Turistbyrå i form av en byrå. Men där finns också den mjällaste och godaste sparrisen, väl värd en omväg.

På Orranäs gårdsmejeri hittar man två som vänt storstaden ryggen. Boel och Lars Dahlberg tröttnade på sina jobb, sade upp sig och började föda upp getter ekologiskt. Av köttet gör de getsalami – riktigt smakrik och god. Av getmjölken och inköpt komjölk blir det ost.

De har bara hållit på i tio år, men redan fått silver i SM i mathantverk för sin vita Caprin. Den kraftigare blåmögelosten Orrnäs Blå har utsetts till Ostfestivalens godaste ost två år i rad.

Det är också den som lockar oss mest när vi står där i den lilla gårdsbutiken och smakar oss igenom delar av sortimentet. Totalt gör de 15 olika ostar – och hade vi testat alla dem så hade vi nog fått hoppa över middagen.

Ändå får vi med oss mer än vi tänkt. Det blir de här bägge ostarna och en spännande rökt ost, getsalamin och marmelad.

Hemma i stugan dukar vi upp Orranäs Blå och päronmarmelad. Osten är krämig och fyllig, ”mellanlagrad” för att vara blåmögelost. Påminner faktiskt om Saint Agur i smaken. Sältan i osten bryter fint mot den söta marmeladen.

För oss var det här matvaror som var värda en omväg. Men det klart om man bor på Kungsholmen eller i Dala-Järna, så blir det en ganska lång omväg…

Trava då istället ner till Ica eller den lokala ostaffären. Köp en blåmögelost, kanske just Saint Agur eller en vanlig Grädd-Ädel. Leta upp en god marmelad – behöver inte vara päronmarmelad, fikon funkar också bra.

Sedan är det bara att gå hem och njuta. Om det inte är helg eller semester eller något som ska firas, för då kanske det blir en sväng till Bolaget så ett glas portvin får skölja ner osten.

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Aperitif med laxmousse & lufttorkad skinka

17 tisdag Jul 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fläskkött, mat, resor, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förrätt, fest & meny, fisk & skaldjur, fläsk, Frankrike, resor, smårätt


Go’are grannar än Chantal och Francois har vi aldrig haft på en semester. De bodde på andra sidan planket i radhuslägenheten i Ronce-les-bains. Ofta satt de och myste på uteplatsen, och ofta kom de med några vänliga ord när vi gick förbi.

Francois är gammal handbollsspelare och mycket sportintresserad, mest är det handboll och rugby som gäller. Men vi var där under fotbolls-VM, så han följde matcherna noga och berättade om Sveriges framgångar.

När Sverige vann över Schweiz uppvaktade de oss med en svensk flagga tillverkad av två servetter – en gul och en blå – med texten Suede – Suisse 1 – 0. Dessutom hade de letat upp en ölflaska med blå-gul etikett.

En dag undrade Chantal om vi ville komma över på en drink.

– Visst, sade vi och tackade ja till klockan sju två dagar senare.

Men vi kände oss lite osäkra på vad det egentligen innebar. Ett kort hej med ett glas rosévin och några oliver – eller något helt annat? Vi förberedde oss med en macka på eftermiddagen och gjorde i ordning för en enkel pasta till senare på kvällen.

Med en roskruka i handen rundade vi staketet tre minuter över sju på kvällen. (Man ska aldrig komma precis i tid i Frankrike, finns det de som säger). Och där väntade Crémant Bourgogne och en större mängd kex med laxmousse. Gott om lufttorkad skinka på tandpetare och melon och jordgubbar och glass och en liten chokladbiskvi.

Som du förstår blev det en lång och trevlig kväll. Men den egna middagen, den fick vi äta senare.

Det här behövs till 4 personer:
16 skivor bayonneskinka eller annan lufttorkad skinka
½ cantaloupmelon eller 1 klyfta vattenmelon
½ liter jordgubbar
½ påse crostini

Laxmousse
200 g kallrökt lax
1 dl crème fraiche, 34 %
2 msk majonnäs
saften från 1 liten klyfta citron

1 flaska Crémant Bourgogne eller annat gott bubbel

Gör så här:
Börja med laxmoussen. Skär laxen i mindre bitar. Stavmixa den med crème fraiche och majonnäs. Smaka av med aningen pressad citron. Lägg upp på crostini.

Vik ihop skinkan till små paket. Fäst dem med tandpetare. Skär melonen i klyftor, ta bort skalet och skär i bitar.

Trä upp jordgubbarna på spett om du vill. Klart.

Det finns ingenting som säger att en aperitif måste se ut så här. Du kan ta det du gillar och råkar ha hemma: lite oliver eller ostkuber, tapenade på halverade körsbärstomater eller en god röra på rostade baguetteskivor…

Till det kan man dricka ett glas rött vin eller rosé eller vitt – eller något annat man gillar.

Poängen med aperitif är att det är enkelt. Något litet att tugga på och något att dricka – ungefär som en fika.

Francois och Chantal med flaggan och ölflaskan som firade Sveriges seger över Schweiz

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Linser som i Ronce-les-bains på Atlantkusten

12 torsdag Jul 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, huvudrätt, mat, resor, tillbehör, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, Frankrike, huvudrätt, resor, snabbmat, tillbehör, vardagsmat

Nästan i kanten
av den blåa Atlanten
och med Sverige bakom oss
många hundra långa mil…

..där bor vi ett par veckor i början av sommaren i en hyrd lägenhet. Ronce-les-bains är en liten semesterort i utkanten av en pinjeskog med ostronodlingar mot norr och vinfälten ner mot Bordeaux.

Och ja, vi gör allt det man kan förvänta sig. Vi åker runt till vinproducenter, vi badar, vi njuter av utsikten över havsviken Girondes mynning ut i Atlanten. Men när vi kommer till ostronodlarnas restaurang så fegar vi ur en smula och beställer Moules frites (kokta musslor och pommes frites) istället för de råa slemklumparna.

En kväll går vi på hamnfest, Fête du port, i La Tremblade. På restaurangen ligger grillröken tät. Krögaren står svettig vid grillen och lägger musslor på en glödbädd av pinjekvistar.

Men de flesta kvällarna lagar vi egen mat i lägenheten. En kväll blir det linser i tomatsås med en variant på örtbuketten bouquette garnie. Till linsröran äter vi stekt, färskt fläsk. Faktiskt mycket godare än den rimmade varianten.

Vill man så funkar det lika bra att bara äta linserna med bröd och kanske en sallad. Men hoppa inte över det rökta sidfläsket – det ger hela rätten en lätt röksmak. Klart trevlig.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
2 gula lökar, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
4 vitlöksklyftor, skalade
1 burk hela tomater eller krossade
½ burk vatten
1 bunt färsk persilja & timjan
200 g lardon (fransk bacon) eller rökt sidfläsk
2 morötter
3 – 4 dl kokta linser

Gör så här:
Hacka löken och fräs i olivolja. Salta, peppra och pressa ner vitlöken. Klipp sönder tomaterna med en sax i burken. Häll i tomaterna och lägg i en bunt med persilja och timjan. Koka på svag värme i ca 30 minuter.

Skala och tärna morötterna. Strimla lardon (bacon eller rökt sidfläsk). Fräs i lite olja, i med morötterna och låt dem fräsa en stund. Lägg lardon och morötter i tomatsåsen och låt dem koka med i 10 – 15 minuter. Häll i linserna och låt dem koka i 5 minuter.

Fisk upp persilja och timjan. Klart.

Det franska originalet till den här rätten heter Mogettes a la charentais, som jag tror betyder bönor från Charente. Egentligen ska det vara vita bönor som man kokar i en och och halv timme tillsammans med rökt sidfläsk och tomatsåsen.

Man kan säga att vi valde en lite snabbare variant med linser…

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Hungrigare kan ingen bli – än den som läser Peter Mayle

14 måndag Maj 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Frankrike, fransk mat, resor, Vin- & kokbok

Vad gör man om man är i medelåldern, har skrivklåda i fingrarna och älskar mat, vin och Provence – och är vid tämligen god kassa? Naturligtvis flyttar man dit och börjar skriva om livet i Provence; om maten, vinet och alla människorna.

Det är i alla fall vad Peter Mayle gör. På 1980-talet är han en knappt medelålders man som har slutat som copywriter och sålt den framgångsrika, engelska reklambyrån. Under några år har han försörjt sig på att skriva faktaböcker, men vill liksom något mer.

Han slår sig ner i ett gammalt hus utanför Ménerbes i Provence. Det är en by i Luberon-dalen, en timme eller två från Rivieran och alla turisterna. Ett landskap där lantbruk fortfarande är den dominerande sysselsättningen och husen är byggda av stenblock.

Här skapar han ett eget litet universum som han beskriver i böckerna Ett år i Provence och Alltid Provence.  Som läsare får man följa den eftertänksamma bonden Faustin och det listiga originalet Massot, mannen som tänker sälja sitt fallfärdiga hus till någon av alla de tyska turister som ändå kommer och förpestar hans tillvaro.

Man får följa hur Peter Mayles hus renoveras av alla de provencalska hantverkarna – som funkar som hantverkare överallt i världen: det vill säga bra, bara de kommer någon gång.

Böckerna kommer ut i slutet på 80-talet – och de gör braksuccé. I Sverige läser ”alla” dem, i England går de till och med som serie i en tidning. Själv faller jag pladask för det nyfiket, vänliga tilltalet och det kåserande språket. Det är som att äta bakelser; man vill bara ha mer.

Mest fastnar jag för alla sidor om mat och vin (surprise!). Peter Mayle äter sig igenom rätt många luncher och middagar. Och han kan knappt gå förbi en vinnörd utan att beskriva hur personen gurglar och tuggar och pratar om vinet.

En av de mer oförglömliga gångerna är när det engelska paret blir inbjudna till grannen Faustin första gången. Det är en historia om bleka och frusna engelsmän (mistralen blåser hårt utanför dörren) och provencalska bönder som äter på det sätt som kroppsarbetande människor gjort i alla tider – mycket – men också gott och med stort intresse. De är ju trots allt i Frankrike.

En annan gång åker Pater Mayle till saluhallen i Avignon, Les Halles. Där vandrar han mellan drivor av paprika och oliver, förbi pyramider av snäckor och bläckfisk.

”Under min korta promenad hade jag satt i mig ett helt dussin tänkta måltider. En skål bruna sprättägg förvandlades till en pipérade, en sorts bondomelett, med bayonneskinka från ståndet intill och paprika från nästa. Den höll svälten från dörren tills jag kom fram till rökt lax och kaviar. Men så var det ostarna, korvarna, patéerna på kanin och hare och fläsk, härliga bleka rillettes, ankbröst inlagda i smör…”

Skulle du ännu inte ha hittat fram till Peter Mayle, så är det bara att gratulera. Du har många timmar av underhållande läsning framför dig. Visst, det är bagateller han skriver om, och ibland är färgen lite rosenröd. Men det är underhållande och det är skrivet med bra spänst i språket.

Och har du tagit dig igenom Ett år i Provence och Alltid Provence så återstår en hel räcka med romaner lätta som petit fours; Hotell Pastis, A good year, The vintage caper, The Marseille caper…

Men lova mig en sak: åk inte iväg till Luberon-dalen för att se allt med egna ögon. Det gjorde jag. Tog den svindlande vackra vägen från Aix och norr ut över bergen. Passerade Bonnieux och svängde in i Ménerbes en eftermiddag i juli för snart tio år sedan.

Jag blev grymt besviken. Den levande, bullriga byn med det rustika caféet där bönder satt med en pastis hade ersatts med ännu en turistshop. Platanerna skuggade inte längre bastanta hemmafruar på väg till marknaden, utan istället Coca cola-sörplande turister. Och allt var skinande välordnat – kanske med pengar från turister som Peter Mayle dragit dit.

Men framför allt. Det såg inte alls ut som bilderna gjorde i mitt huvud.

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Semester i Alsace – vinprovning, korsvirkeshus & husbyte

09 måndag Apr 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike, resor, vinodling

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Är du sugen på en Alsaceresa, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har bra kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån hyfsad. Ofta börjar priserna på ca 6 – 7 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris. André Rieffel i Mittelbergheim gör vin som vi blev förälskade i förra sommaren.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell

Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får väldigt mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Två av lågpriskedjorna är Première Classe och Ibis:

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

I Alsace bytte vi hus med en familj i en liten by utanför Strasbourg. Där lärde vi känna en av grannarna och blev inbjudna till en grillkväll i trädgården. Riktigt lika öppet har det inte varit alla gånger, men vissa år har vi småpratat med grannarna över staketet och andra år har vi varit på gemensam cykelutflykt.

Ett tips är att byta med familjer som liknar din egen. Har du barn – byt med en barnfamilj så finns det oftast leksaker att upptäcka.

Direkt korkat är däremot att byta med ett antikvitetssamlande par i övre medelåldern. Då får man liksom ägna semestern åt att hålla små barnahänder ifrån alla antika prylar.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage och Gites de France förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

www.gites-de-france.com

http://www.sembo.se/

Större delen av den här texten har varit med på bloggen tidigare. Men jag kör den ett varv till – och hoppas att fler blir nyfikna på provinsen i Frankrikes nordöstra hörn.

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …

Chateau de Seguin – en Bordeaux som kräver sin biff

21 söndag Jan 2018

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, resor, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Frankrike, rött vin, resor

I sommar blir det Bordeaux och franska västkusten. Vi har bokat en lägenhet norr om Girondeflodens mynning. Därifrån är det nära till alla berömda vinslotten på Médoc-halvön, man tar bara färjan över till Soulac och så ligger de där, alla berömdheterna.

Men jag har hört att det ska vara ganska snobbigt och dyrt att handla vin direkt av producenterna. Inte alls som i Alsace där det är mera ”Hej, hej, vad kul att ni kommer. Vill ni smaka på lite vin?”

Vi får väl se hur det blir, men om du har tips och tankar om vinprovning i Bordeaux, så får du gärna höra av dig – antingen som en kommentar eller i form av ett mejl. Jag är tacksam för input.

I väntan på sommar och semester har vi ”övat” lite. Knatade iväg till affären och handlade entrecote och märgben för att kunna  göra en riktig entrecote bordelaise. Och så en sväng till Bolaget för en flaska Chateau de Seguin 2015 (99 kronor).

Entrecote och rödvinssåsen funkade bra, men märg… Jag tror jag har bestämt mig för att det måste vara överskattat. Fattade inte tjusningen, om man säger så.

Vad det gäller vinet så var det som att hälsa på en kraftkarl. Stor näve, fast handlag, inte ett dugg fläskigt och fjäskigt. Här är det hederlighet och rak kommunikation som gäller.

Fruktigt, fylligt och med en strävhet som kräver sin biff – och gärna en potatisgratäng – för att bli en riktigt trevlig upplevelse vid matbordet. Men då kan man fullt ut uppskatta smakrikedomen och hintarna av fat och trä, svarta vinbär och frukt.

Men i samspel med grädde och biff blir det ett riktigt bra matvin.

Dela detta:

  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
  • Mer
  • Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →
Välkommen till en blogg om livets goda - mat, dryck och lite om resor.

Jag som skriver heter Roland Dahlström. Pappa, man, hundägare och göteborgare. I den ordningen.

Men jag är också nyfiken kokboksfantast, frankofil kartläsare och äntligen pensionär.

Välkommen hit!

PS. Lämnar du en kommentar så blir jag glad

Etiketter

Alsace alsacevin buffé cider & dryck fest & meny fisk & skaldjur fläsk Frankrike fransk mat förrätt grillat gryta huvudrätt jul klimatsmart kyckling & fågel lamm matbröd nöt ost & efterrätt pasta resor rosévin rött vin sallad smårätt snabbmat soppa sås & röra tillbehör under 20:- vardagsmat Veckomeny Medelhavskost vegetariskt vilt Vin- & kokbok vinodling vitt vin

Kategorier

eller månad

Vad är du sugen på?

erfterrätt

Citronmousse – enkelt & fräscht

Crème brulée – klassisk fransk efterrätt

Glass med Kahlúa & chokladsås med havssalt

Enklaste receptet – ostkaka med mer mandel & mindre socker

Chokladmousse med havssalt

Mangosorbet med granatäpple & glass eller risgrynsgröt

Turkisk yoghurt med honung, äpple & mandel

Senaste inläggen

  • Fastan V: linssoppa med blomkål & soltorkade tomater
  • Fastan IV: italiensk gnocchi med svensk grönkålspesto
  • Fastan III: strömming & pesto – husman med smak från Medelhavet
  • I helgen gjorde vi nästan alla den goda julmaten
  • Fastan: Bürebrot II – smakrikt lantbröd med rötterna i Alsace
  • Idag börjar fastan – med lax, havrerisotto & gremolata
  • Mord, mat & Massif central i en deckare perfekt till jul
  • Julens godaste – smått & gott till glöggen eller ett glas vin
  • Potatissoppa med ursprung från Kanarieöarna
  • Vin chaud – som glögg men lättare, friskare & fräschare
  • Vildsvinsbiffar med lättaste gräddsåsen – milt, lent & smakrikt
  • Chèvre chaud – gratinerad getost med betor, valnötter & vinägrett
  • Brandade – supergod fransk fiskgratäng
  • Chateau du Cléry – perfekt till en fiskgratäng med rödspätta
  • Mårten gås – eller kanske Krister kalkon?
  • Ugnsstekta kycklingben med sydfranska smaker

Mest läst kött & fisk

Veckomeny – Medelhavskost för svenska kök nr 66

Canard confit – anka med bakad rödlök, jordärtskocka & rödvinssås

Ugnsstekt plattfisk – lättaste maten

Fransk nyår – soppa med bubbel, canard a l’orange & äppelsorbet

Sill, jansson & lax – godast på julbordet

senaste kommentarerna

  • Fastan V: linssoppa med blomkål & soltorkade tomater | Vin, mat, Alsace om Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater
  • Fastan IV: italiensk gnocchi med svensk grönkålspesto | Vin, mat, Alsace om Gnocchi med grönkålspesto – italiensk mat på svenska
  • Bürebrot – smakrikt bondbröd från Alsace | Vin, mat, Alsace om Fastan: Bürebrot II – smakrikt lantbröd med rötterna i Alsace
  • Fastan III: strömming & pesto – husman med smak från Medelhavet | Vin, mat, Alsace om Strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet
  • I helgen gjorde vi nästan alla den goda julmaten | Vin, mat, Alsace om Mangosorbet med granatäpple & glass eller risgrynsgröt
  • I helgen gjorde vi nästan alla den goda julmaten | Vin, mat, Alsace om Mumma – till köttbullar & revbensspjäll

mest läst vegetariskt

Omelett med lök & paprika – perfekt till lunch eller lätt middag

Veckomatsedel – Medelhavskost för en vegetarisk vecka XVI

Potatissoppa med ursprung från Kanarieöarna

Fun (?) fact: Samma dag som uer-filé kostade 98 kronor kilot i Göteborg, marknadsförde fiskhandlaren i Östermalmshallen samma fisk. Den ”har ett fantastiskt fint kött och påminner lite om abborre i smaken”, lovade saluhallen. Priset? 590 kronor kilot.

mest läst pasta & ris

Smakrik pasta med räkor & sås med egen räkfond

Tagliatelle med ugnsrostade grönsaker & fetaost

Gnocchi med ragu på linser & champinjoner

Nice fact: I Medelhavskosten ingår 30 minuter rörelse per dag. Gå ut med hunden, lek med barnen, klipp gräset eller – hemska tanke – dammsug.

mest läst smårätter

Hemlagad paté – lättaste receptet

Rillette de porc – förrätt i en liten kruka

Matjessill med dill – fräscht både till jul & midsommar

Fun fact: 10 000 steg om dagen är en myt. Under 4 000 steg är en hälsofara, mellan 4 000 och 7  000 steg sker en viss förbättring. Idén med 10 000 steg kommer från en japansk firma som tillverkade stegräknare. De valde namnet för att det japanska tecknet för 10 000 steg ser ut som en gående man

mest läst tillbehör

Hustruns ungerska lantbröd med potatis

Bürebrot – smakrikt bondbröd från Alsace

Pommes Anna – fransk ugnsbakad potatiskaka

True fact: Sett på en tröja på Friskis ”Om jag tappar ett par kilo låter jag dem ligga”.

mest läst vin & resor

Vin chaud – som glögg men lättare, friskare & fräschare

Chateau du Cléry – perfekt till en fiskgratäng med rödspätta

Raimonda – som gjort för en svamprisotto på hösten

Lita inte på Google translate. Så här översattes ett lammrecept: ”Massera in brösten med olivolja… låt marinera. Färga benen, tillsätt aromaterna, svettas, färga med honung… Grädda i 8 minuter på varje sida och servera med saften.”

Fräsch äppelsorbet med calvados

Fräsch äppelsorbet med calvados

Julens godaste – smått & gott till glöggen eller ett glas vin

Portvinskokt päron med Saint Agur, valnötter & knaprig kavring

Bloggstatistik

  • 1 268 219 besök

Gör som 100 andra, prenumerera du med.

Skräpposter blockerade

19 785 skräpposter blockerade av Akismet

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Vin, mat, Alsace
    • Anslut med 100 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Vin, mat, Alsace
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d