Nej, ett hyfsat vin behöver inte kosta 150 kronor, vara snobbigt och hypat av någon hipster-stribent med mer pengar än omdöme. Letar du efter ett vin till sensommarbuffén eller salladen, eller kanske till chèvre chaud (gratinerad getost med sallad) – då kan du leta på Bolagets hyllor för vita, franska viner. Börja med det billigaste vinet och följ hyllan tills du kommer till viner strax under hundralappen.

Där står La Gascogne par Alain Brumont 2021 (99 kronor, vitt). Det är ett piggt och fräscht vin med en tydlig – men inte avskräckande – syra. Lätta toner av svarta vinbärsblad och citrus virvlar in i munnen och gör mig på gott humör.

La Gascogne är lite som en trevlig hundvalp. Glad och snäll, pigg och självständig. Både sprallig och följsam, om du förstår vad jag menar.

Producenten Alain Brumont nere i sydvästra hörnet av Frankrike har använt två druvor till det här vinet. Gros manseng, en lokal druva som används för torra vita viner, men som jag inte har druckit i något annat vin. Den andra druvan är desto mer känd: Carbernet Sauvignon med sin typiska fräschör och lukt av svart vinbärsblad.

Just den lukten slår igenom när man sätter näsan över glaset – det luktar som när jag ställer mig vid svartvinbärsbusken i hörnet av vår trädgård. Lite citrus och kanske en örtkrydda finns också i det som näsans luktreceptorer fångar upp.

Så ta emot ett råd av en enkel själ. Knata iväg till Ica eller var du nu brukar handla, köp baguette och en skiva chèvre, sallad och kanske mango. Gå hem, skär upp salladen och mangon. Gratinera osten och brödet och servera chèvre chaud – gratinerad getost med mango en av sommarens sista soliga eftermiddagar.

En stund på uteplatsen eller balkongen. Sensommarsol, gratinerad getost och så ett glas trevligt vin. Sämre kan man ha det.

Är du en av dem som inte dricker vitt vin till kött? I så fall har jag ett litet förslag. Testa ett vitt vin, gärna en Riesling med ganska hög syra och aningen restsötma – inte ett halvtorrt vin, men med en sötma som man kan ana. Ta och och drick ett glas till fläskkött. (Är du riktigt skeptisk kan du ha en flaska rött inom räckhåll om du skulle drabbas av akut aversion).

Du kan testa det vita vinet till ugnsstekt fläskkarré och gräddsås eller till en alsacisk gryta. Känn hur den lilla sötman i vinet liksom tar tag i den lilla, lilla sötma som finns i fläskköttet – och känn hur smaken stramas upp av vinets syra.

Jag säger inte att du måste gilla det, men testa en gång. För det kan ju vara så att det blir en ny favorit.

Att jag alls hamnat på fläskkött-och-vitt-vin-spåret beror säkert på Alsace. Där liknar maten den tyska kusinen på andra sidan Rhen. Det är gott om fläskkött, om man säger så.

Men Alsace är en nordlig provins när det kommer till vinodling, det är alltså ett område där det är lättare att odla vita druvor än röda.

Resultatet blir fläsk på tallriken och vitt vin i glaset. Och ja, jag upptäckte att det var gott.

Häromdagen lekte vi Alsace hemma i vårt kök. I ugnen stod en porc aux deux pommes, alltså en gryta med fläskkött, lök, potatis och äpple. I glasen hällde vi upp en skvätt vitt vin.

Men vi svek de alsaciska traditionen för en flaska från tyska Pfalz, alltså området strax norr om fransk-tyska gränsen. Det blev en väl kyld von Winning Riesling 2020 (119 kronor, vitt).

Vinet kombinerar den höga syran med en ganska tydlig restsötma. Det är ganska fylligt och tar liksom en självklar plats i munnen. Men den tydliga syran gör att det inte känns platt och socker-klistrigt.

Lukten är som att stiga in i en trevlig, fruktig värld av äpplen och päron. Lite mineral och citrussyrlighet hittar man också.

Som du anar tycker jag att vinet och grytan var en lyckad kombination. Inte minst för att löken och äpplet i grytan lyfte fram sötman .

Tycker du nu ändå att kombinationen av syra och sötma låter konstigt? Fundera då ett ögonblick på hur svensk mat är uppbyggd. Vad är kålpudding med lingonsylt? Eller stek med gräddsås och gelé?

Jomen, jag trodde väl att du skulle se sambandet.

Välkommen in i det vina vinets förlovade land, du också.

Vilken sorts vinköpare är du? Är du en av dem som gärna åker ett par mil extra för att få tag i det där tillfälliga vinet för 249 kronor? I så fall kan du förmodligen sluta läsa nu.

Men är du en av oss vanliga själar som vill ha ett schysst avslut på arbetsveckan med lite god mat och hyfsat vin som varken saboterar din plånbok eller fredagseftermiddag – då har jag ett ganska anspråkslöst förslag.

Knata in på närmaste Bolag och ryck åt dig en flaska Leth Grüner Veltliner 2020 (89 kronor, vitt). Det är ett oerhört prisvärt vin som funkar bra som kompis på fredagskvällen.

När man luktar på vinet så hittar man päron, exotiska frukter och lite kryddighet. I munnen är det ett fruktigt vin med en liten trevlig pepprighet på slutet. Syran står för vinets ryggrad, men den inte så markerad så den skrämmer moster Märta.

Vi drack en flaska till Arnolds goda lax, och det var ett sällskap som gillade varandra. Timjan och soltorkade tomater blev en bra smakbrygga till vinets pepprighet och fruktighet.

Sonen i familjen – även känd som 22-åringen – dömde visserligen ut vinet för att det inte hade den där krispiga syran hos en riesling eller en fransk chardonnay. Men han tystnade när han hittade en skvätt med just riesling.

Och handen på hjärtat, vem kan lita på dagens ungdom? De har ju fel om så mycket annat – då kan de väl ha fel om vin också.

Tänk dig en vanlig fredag. Du är på väg hem från jobbet och känner hur veckan liksom börjar lägga sig till ro. Men först måste du fixa lite inför fredagsmyset.

Kanske åker du förbi fiskhandlaren och ser om han har räkor till anständigt pris. Har du tur kommer du hem med en laddning skaldjur.

Nu är det bara att börja förbereda. Koka ägg, göra sallad, kanske mixa en aioli. Rosta bröd och ta fram andra tilltugg.

Just en sådan dag är det läge för en flaska Muscadet Sèvre et Maine Gadais Père et fils 2019. (85 kronor på Bolaget, vitt).

Det enda krångliga med det vinet är det osannolikt långa namnet. Annars är det ett enkelt men hederligt vin. Fräsch och fruktig lukt med lite päron och citrus. Lite honung tycker jag mig ana innan lukten försvinner bort från vänstra näsborren – och en liten hint av lite kraft och något bittert .

I munnen är det ett ungt och lättsamt men ändå ganska smakrikt vin. Päronkänslan hänger med och syran är liksom trevlig. Pigg och frisk men inte så tydlig så den skrämmer bort den räka som letat sig in i din mun.  I slutet av smaken finns en liten, liten bitterhet – just den egenskapen gör det till ett bra matvin.

De här vinerna från västra Loire-dalen får jäsa på sin egen jästfällning. Det ger tilläggsnamnet ”sur lie”. Kanske är det den jäsningen som ger den lilla bitterheten, jag vet verkligen inte. Men jag vet att den smaken får handen att liksom sträcka sig fram för att ta ännu ett par räkor…

Hur ska ett riktigt bra vitt vin smaka? Nu pratar jag inte om parfymerade Gewurtztraminer eller de gudomlikt söta Sauternes-vinerna. Utan jag menar ett vanligt vitt vin som du korkar upp till fredagsmiddagen.

För min del lutar jag alltmer åt syran; vinet måste ha tillräcklig syra för att möta både det feta i maten och den eventuella restsötma som finns i vinet. Utan den – syran alltså – blir vinet platt i munnen.

Testa ett vin med låg syra så får du känna. Det lägger sig över tungan, men känns varken uppe gommen eller ute i kinderna. Finns det dessutom en restsötma i vinet så klistrar sötman fast sig i munnen och förhindrar dig från att känna alla de goda smakerna.

Jag drack en Pinot Gris från Alsace för ett par veckor sedan som var just så sockerklistrigt – och tänkte på en t-shirt jag såg för länge sedan: ”Life is too short to drink bad wine”.

Men med tillräcklig syra blir vita viner pigga och fräscha. Ett bra exempel är Leth Grüner Veltliner Familien Reserve 2019 (119 kronor, vitt). Som namnet berättar är det gjort på den österrikiska druvan Grüner Veltliner, men här har familjen Leth gjort en speciell blandning (cuvée) av druvor från fyra olika vingårdslägen. Familien Reserve är ett par tior dyrare än basvinet Leth Grüner Veltliner Klassik (också ett bra vin), men den här blandningen är värd varenda extra krona.

Här finns de typiska dragen hur Grüner Veltliner ska smaka. Antydan till pepprighet i slutet av smaken, lite citrus och gula frukter i lukten. Men mest är det ett lättillgängligt vin med lagom frisk syra.

Vi drack en flaska till fredagslaxen. Och jodå, vinet stod upp bra mot den feta fisken. Inte en smaklök var ledsen, som jag brukar säga.