Kategoriarkiv: vin

Pot au feu & örtcrème

16 tisdag Okt 2012

Posted by in alsacevin, fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, lamm, mat, vilt, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

 

Pot au feu är som gjort för en söndag under den kalla årstiden. Grytan puttrar på spisen och får köket att lukta av kött, rotfrukter och lagerblad. Det är fransk husmanskost när den är som bäst.

I söndags plockade jag fram kött och grönsaker och satte igång. Eftersom vi hade rådjur i frysen fick det ingå. Lite vin fick också åka med i grytan. Köttet fick en stekyta, innan det kokade ihop sig med grönsakerna. Grytan blir godare så – och så slipper man skumma så mycket.

Det här tog jag, räcker till 6 – 8 personer
400 g fläskkött, grytbitar
400 g grytbitar av rådjur
350 g lammkött med lite ben, stek eller annat
olja och smör
salt och peppar
2 skalade vitlöksklyftor
2 lagerblad
¼ kruka timjan
1 lök, 1 morot, en liten bit kålrot och rotselleri
1 dl vitt vin
vatten

Skala grönsakerna. Skär köttet i grytbitar. Bryn det i omgångar i smör eller olja, låt grönsakerna steka med på slutet. Salta, peppra. Häll i vin, vatten så att det täcker och kryddor. Låt koka i sammanlagt 1,5 timme.

Skala och dela under tiden grönsakerna i ganska stora bitar:
kålrot efter smak, kanske en femtedels liten kålrot
6 – 8 smålökar eller steklökar
3 – 4 stora morötter
rotselleri efter smak, kanske en femtedels litet huvud
ca 2 potatisar per person

Skala grönsakerna och skär dem i ganska stora bitar.
När 45 minuter återstår tar du upp de första grönsakerna, de kokar bara sönder annars. Lägg i kålroten och låt den koka med. När 20 minuter återstår lägger du i resten av grönsakerna.

Örtcème
½ kruka timjan
3 dl crème fraiche
0,5 dl majonnäs
1 – 2 tsk Dijonsenap
½ pressad vitlöksklyfta
salt, svartpeppar och cayennepeppar

Repa bladen av timjan. Hacka och blanda ihop allt. Smaka dig fram med senapen. Det ska bli en smakbrytning, inte en senapscrème.

Ett glas Pinot Gris från David Ermell drack vi till maten. Det var fortfarande milt, fortfarande fanns det äppeltoner. Hustrun tycker det funkade kanonbra med restsötman i vinet och rotfrukterna. Själv tyckte jag det blev väl sött.

Busgott österrikiskt vin

16 tisdag Okt 2012

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Leth Grüner Veltiner är ett busgott vin från Österrike. Det är ett torrt, friskt vin med pigga syror, påminner en smula om goda, torra Muscat-viner. Grüner Veltiner har bara ett fel – det tar slut för fort. Kostar 77 kronor på Bolaget. Köp det!
Gott till ugnsbakad lax, som penslats med olja och pressad vitlök. Prova gärna en kall sås till laxen: creme fraiche, mycket dill, lite fransk senap, salt och peppar. Om man vill kan blanda ner majonnäs i såsen.
(Den här texten ligger under fliken Vintips, men då blir texten inte sökbar i bloggen. Därför blir den till ett inlägg också.)

Fläskfilé/fläskytterfilé med Dijonsenapssås

14 söndag Okt 2012

Posted by in fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat, rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

För en sex sju år sedan kom den som nu har blivit 14-år ner i vardagsrummet. Han var upprörd på det sätt som man är när man 7 – 8 år och just upptäckt en oförrätt.

– Jag får A L D R I G bestämma någonting, sa han och tittade trotsigt på mig och hustrun.

– Njae, försökte jag. Vi åkte ju till Legoland för att du ville dit, och så har vi varit på Liseberg och Barnens gård.

– Nähä, klippte han av. Jag får aldrig bestämma NÅNTING. Jag får aldrig bestämma M A T E N.

Det var så det gick till när vi införde 3-veckors-systemet för vad vi ska äta. Först bestämmer han maten en vecka, sedan jag och sist hustrun.

Det är ett utmärkt system, med ett undantag. Matveckorna som den nu 14-årige sonen bestämmer är nästan lika månad för månad, år för år. Och en av rätterna är Kött och pommes frites; det betyder fläskytterfilé med Felix färdiggjorda pommes strips.

Jag har ganska svårt att stå ut med den här monotonin, men fördelen är att jag blivit bra på att variera fläskytterfilé. Här kommer ett lättlagat recept, som passar minst lika bra till fläskfilé. (Ett annat recept är fläskytterfilé med salsa verde, se tidigare inlägg. Ett tredje följer senare.)

Det här behövs till 4:
600 – 800 g fläskfilé eller fläskytterfilé
olja eller smör att steka i
2 schalottenlökar
6 cornichoner (smågurkor)
1 msk hackad kapris
2,5 dl crème fraiche
1 dl vatten
2 msk Dijonsenap
salt och peppar

Gör så här:
Putsa köttet (skär bort senor och fett) och skär det i fläskkotlettstjocka skivor. Stek köttet 2 – 3 minuter på varje sida – eller till det har fått bra färg.

Skala och hacka löken. Hacka cornichoner och kapris. Låt lök, cornichon och kapris steka med på slutet. Häll i crème fraiche, vatten och dijonsenap. Salta lite (senap är salt) och peppra. Låt köttet och såsen koka ett par minuter. Smaka om det är gott – eller om du ska krydda mer.

Trots att maten bygger på ett recept från Bourgogne, så drack vi ett (enklare) vin från södra Rhonedalen.  Cotes-du-Rhone, Pellerin från 2011. Det är ett ungt vin, som nästan luktar trä. (Är det sådant som kallas för ceder?). Smaken är ung och trevlig, inbjudande och lite kryddig – men framför allt god. Funderar du på ett vanligt vin till fredagsmaten är Cote-du-Rhone ett gott val. Producent är Pellerin, 69 kronor på Systemet.

Löksoppa med tomat & vin från Kungsbacka

08 måndag Okt 2012

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Första gången jag åt löksoppa var för länge sedan när jag gick på gymnasiet i Linköping. Bredvid skolan låg en fransk kvarterskrog. Där serverades ganska enkel mat till överkomligt pris.

Jag åt löksoppa och tyckte det var gott. Det var en soppa där tomat ingick – sedan dess har jag tomat i löksoppan.

Det här behövs för 2 – 4 personer:
4 mindre lökar
olivolja
2 tomater
2 klyftor vitlök
½ msk timjan
salt och vitpeppar
1 l ganska svag kycklingbuljong
80 – 100 g gruyèreost
8 – 12 tunna skivor baguette

Gör så här:
Skala löken och skiva den tunt. Stek den med olivolja i en gryta på låg värme, kanske 10 minuter. Salta och ta ett par tag med vittpepparkvarnen.

Kärna ur tomaterna. (Halvera dem och peta ur kärnorna.) Tärna dem fint. Lägg dem i grytan tillsammans med timjan, pressad vitlök och ganska svag buljong. Låt soppan koka 20 – 30 minuter.

Skiva baguetten, rosta den. Riv osten. Häll upp soppan i skålar – eller låt den vara kvar grytan. Lägg de rostade skivorna ovanpå. Toppa med osten. Gratinera i 7 – 8 minuter.

Jag fick med mig en flaska vitt Kernling-vin från hobbyodlaren Jan-Olof Arnäs. Vi testade det tillsammans med löksoppan, och det var en kombination som trivdes ihop. Sötman i soppan gick bra ihop med syran och friskheten i vinet. Kernlingen hade en liten, angenäm ton av källaräpplen.

Vi jämförde det med ett lågprisvin från Systemet, Claude Val, för 59 kronor. Kernlingen stod sig bra i konkurrensen, så bra att Systemvinet var plattare och ointressantare – med lägre syra och friskhet.

Nu börjar vinskörden i Kungsbacka

06 lördag Okt 2012

Posted by in vin, vinodling

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Pinot Noir druvorna är små, men söta och goda.

Idag börjar vinskörden i Fjärås utanför Kungsbacka. Ja, det är faktiskt sant. På en förortstomt har Jan-Olof Arnäs skapat en egen vingård med 150 vinstockar, som ger 100 – 300 flaskor vin av god kvalitet.

– Jag har till och med blivit erbjuden att sälja vinet i tax free butiken på Landvetter. Men vi har många vänner, så vinet går åt ändå, berättar han.

Vinskörden börjar med de vita druvorna Kerner och Kernling. Därefter är det dags för Riesling, Pinot Noir, Dornfelder och Marechal Foch. Det gäller att vänta till sötman i druvorna har stigit och syran gått ner. Om ungefär en månad har alla druvorna mognat färdigt och skörden är bärgad.

Jan-Olof visar runt på tomten. Där är fullt av små, men söta vindruvor. Rieslingdruvorna finns i växthus och tåligare druvor på friland. Ingången till hans hus går genom en arkad av vinstockar och den gamla car porten har byggts om till vinstuga med avstjälkningsmaskin och vinpress.

Som du förstår så är Jan-Olof en entusiast, men han är ingen drömmare som plötsligt kommit på att det vore kul med några vinplantor. De äldsta vinstockar är från 80-talet, och han visar ett växthus med ömt vårdade Rieslingstockar, som nu är 23 år gamla.

– Den bästa åldern på vinstockar är mellan 15 och 25 år, berättar han.

Så Rieslingen ligger helt rätt i ålder – och han brukar få mellan 12 och 15 liter av de här stockarna.

Vinodlarintresset började en sommarsemester i Moseldalen. Jan-Olof köpte med sig en vinstock hem, satte den i ett växthus och upptäckte att den trivdes förträffligt. Så nästa år tog han med familjen till Tyskland och köpte ett par stockar till, och nästa år… Och nästa år…

När han berättar om hur det började ser hans fru ut som om det nästan blev lite för mycket av de där vinstocks-köpar-resorna på 80-talet.

Eftersom han var så tidigt ute med vinodling i Sverige blev han något av en kändis. Lokaltidningarna i Kungsbacka skrev om honom, och tidningar i Halmstad hörde av sig.

– Men när lokalradion ringde och ville komma, då satte jag stopp, berättar han.

Orsaken var alla nyfikna som började smyga runt villatomten – nyfikna som inte frågade om det var okej att titta på vinodlingen, utan bara klampade på. De kunde Jan-Olof och hans familj vara utan.

Men vinodlingen har gett honom många kontakter och vänner, både bland vinodlare i Tyskland och i den svenska vinodlarföreningen. Vill du veta mer om svensk vinodling, så är vinodlarföreningens hemsida en bra början: http://www.svenskavinodlare.se/

Skörden börjar med de vita druvorna.

Jan-Olof visar druvpressen. En ”säck”

i mitten fylls med vatten och pressar

druvorna  mot sidorna så att druvjuicen

trycks ut genom sidornas hål.

Höst, gryta & baeckeoffe

30 söndag Sep 2012

Posted by in alsacevin, fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, lamm, mat, nötkött, vin, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

När jag grejade med den här grytan bröt solen igenom. Annars är det kallare väder, tunga regn och mörkare kvällar som gäller nu. Livet behöver piggas upp; det är dags för höstens första riktiga köttgryta.

Det blev den klassiska Baeckeoff-grytan från Alsace. Kött som får marinera i vin och kryddor över natten. Sedan lagas rätten i tre timmar i ugnen, allt medan huset fylls av ugnens värme och varma, sköna dofter.

Det här behövs till 8 personer

500 g högrev
500 g ganska magert fläskkött, t ex grytbitar
500 g lamm, gärna stek eller annat lammkött utan alltför mycket fett
3 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 morötter
2 lagerblad
ca en halv kruka timjan
rejält med peppar från kvarnen
ca 7 dl vitt vin, gärna Riesling från Alsace
1 – 2 msk vit balsamvinäger
1,5 kilo fast potatis
3 tsk salt

Dag 1
Skala lök och vitlök. Skär löken i grova skivor. Lägg löken och köttet i en bunke. Krydda med peppar och lagerblad, men INTE med saltet. Häll över vinet och ev vinäger. Tryck ner köttet så att det täcks av marinaden. Låt det stå i kylskåpet till nästa dag.

Det är viktigt att det blir mycket syra i den här rätten – och att mängden fett reduceras. För Baeckeoffe (eller andra grytor) som smakar fett är faktiskt ingen höjdare. Därför är det bra att ha med lite vinäger – om marinaden inte består av syrarik Riesling från Alsace. Men det blir ju en ganska dyr marinad…

Dag 2
Sätt ugnen på 175 grader. Skala potatisen. Skär den i skivor på kanske 1,5 centimeter. Skala morötterna, skär dem i 2 centimeter breda skivor. Ta en stor gryta med tungt lock, typ gjutjärnsgryta. Lägg hälften av potatisen i botten, salta. Lägg därefter i köttet och grönsakerna, och sist resten av potatisen. Salta och ta ett par varv till med pepparkvarnen. Häll på marinaden. Den ska täcka halva grytan.

Ställ in grytan långt ner i ugnen. Baka grytan i tre timmar.

Det något ovanliga ordet Baeckeoffe är en förfranskning av det tyska ordet för bakugn, Backofen. Man satte in grytan i bagarens ugn när dagens brödbak var slut. Det förklarar både den långa baktiden och den ganska låga temperaturen.

I böckerna kan man läsa att det här var den mat husmödrar lagade när det var tvättdag och de var upptagna under lång tid. Vi hade inte tvättdag. Istället gick vi ut med hunden och möttes av en alldeles underbar doft när vi kom in.

Och lukten höll vad den lovade. Det var riktigt gott, och det smakade inte alls som när vi åt rätten i Strasbourg i somras. Vi måste ha hamnat i en riktig turistfälla, för Baeckoffen där smakade bara fett och trist kött.

Till maten drack vi två Rieslingviner fran Gerard Waegell. Dels hans basvin Riesling 2009 och dels det lite mer utvalda Cuvée Arnaud från 2011

Basvinet luktade gott av äpple. Ibland skymtade päron förbi i doften. Syran var hög, men mild och god. Det hela påminde om goda äpplen.

– Ja, just det. Gula äpplen, inte gröna, sa köttätaren som var på besök. (Han som gillade de marinerade morötterna i ett tidigare inlägg).

Sedan tog han en bit kött till från grytan och mosade potatisen i vinsåsen.

Cuvée Arnaud luktade mer av syra. I smaken fanns lite av päron. Jag tyckte att basvinet Waegells Riesling från 2011 klart var att föredra.

Baeckeoffe har sin hemvist i Alsace, men en bit längre norrut i Rheinhessen finns den traditionella grytan Backesgrumbere. Bägge lagas med det som traditionellt fanns på gården: kött, potatis, lök och vin – och bägge är delikata köttgrytor.

Nu är det vinskörd i Alsace

23 söndag Sep 2012

Posted by in Alsace, alsacevin, vin, vinodling, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

I Alsace skiner solen och temperaturen går upp mot 20 grader. Det är bara enstaka moln som blåser från Tyskland och in mot bergskedjan Vogeserna. Så är vädret idag söndag, om man får tro det norska meteorologiska institutet.

Gerard Waegell jobbar för fullt med vinskörden. Just nu skördar han Pinot blanc-druvan. Igår, lördag, skickade han ett mejl och berättade att på onsdag tror han att den skörden är färdig. Han lovar också att försöka skicka lite bilder från vinskörden, men det är svårt att hinna med och att komma ihåg. Just under skörden avgörs hur bra druvorna blir – och därmed vilka inkomster han ska få under kommande år.

Gerard Waegell är den vänlige, yngre bonden som vi handlade vin av i somras. Då var han mörkt brun av arbetet ute på fälten, och lite bekymrad för turisterna som kom och köpte vin av honom. Inte bekymrad för att de ville handla, men bekymrad för vilket språk han skulle använda. Tyska gick bra, och franska förstås. Men engelska… Så när vi pratade med honom hade han redan kollat in vår S-märkta bil.

Han blev lite lättad när han förstod att han kunde prata tyska.

Gerard Waegell bor på ”77, Route des Vins”. Det är en adress, som låter som ljuv musik i mina öron. Byn med 450 innevånare låter inte riktigt lika poetiskt, ”Nothalten”. Men det är hans hemtrakter och här är han förankrad på det sätt bönder gärna är. Han är tredje generationen vigneron och driver gården tillsammans med sin fru.

Alldeles bredvid hans bostad och vinkällare ligger Restaurang Waegell, som drivs av en farbror till honom.

Gården är medelstor, 9 hektar. Men vinodlingarna är utspridda över 10 kilometer och innehåller alla de vanliga druvsorterna. Allt från den vardagliga Sylvaner-druvan till de mer uppskattade Riesling- och Gewürztraminer-vinerna. Han gör också en god Muscat – och så vin på den Alsacedruva som jag tycker är allra godast: Pinot Gris.

En del av marken ligger inom Grand Cru Muenchberg. Det är ett särskilt utvalt kvalitetsområde, för Gerard Waegell betyder det att han får ut ett högre pris för vinet.

Och så gör han förstås ett mousserande vin, Cremant d’Alsace. Det är ett vin gjort enligt den traditionella champagnemetoden. Torrt, friskt och med en smak som väcker förhoppningar om mat – precis som en aperitif ska göra.

I år hoppas han på en lyckad skörd – och på att äntligen få ta ett glas Cremant när allt slit är över.

Utsikt över Nothalten och vinfälten runt byn.
Bilden kommer från Gerard Waegell.

Marinerad fläskfilé, salsa verde & Hasselbackspotatis

22 lördag Sep 2012

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, rött vin, tillbehör, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det finns vissa kombinationer som är mer lyckade än andra. Marinerad fläskfilé med den starka, salta såsen och sötman hos Hasselbackspotatis är just en sådan kombination. Vi åt, tyckte det var gott – och inte en endaste liten smula blev över till matlåda.

Det här behövs för 4 personer (fläskfilén):
600 – 800 g fläskfilé
3 tsk torkad rosmarin
1,5 msk kinesisk soja
1 – 2 vitlöksklyftor

Rör ihop marinaden. Pensla fläskfilén och låt den dra till sig den goda smaken i ett par timmar. Sätt ugnen på 250 grader och ugnsstek fläskfilén i ca 25 minuter. Den är färdig när det känns lite stumt när man trycker på den med ett finger. (Det ska kännas ungefär som när du trycker med pekfingret på hakan).

Förbered salsan och potatisen under tiden som köttet marineras.

Det här behövs (salsa verde):
2 krukor persilja
2 vitlöksklyftor
1 burk sardeller
1 msk kapris
1 – 1,5 dl olivolja
Vitpeppar

Pressa eller riv vitlöken. Kör allt i en mixer till såskonsistens. Smaka om det är gott. Det funkar utmärkt att ha med lite basilika eller timjan. Det viktigaste är att man tycker det blir gott.

Skala potatis (kanske 1,5 kg). Skär den i tunna skivor nästan genom hela potatisen. (Det går lättast om man lägger potatisarna i en träslev). Pensla med smält smör och sätt in dem i ugnen i cirka en timme. Salta på slutet.

Till maten drack vi Reserve de la Condamine för 69 kronor på Systemet. Ungt, fruktigt vin, gott.

– Det smakar vår, sa hustrun – och sträckte fram glaset för påfyllning.

Det går att byta ut fläskfilén mot fläskytterfilé. Lite billigare blir det då. Receptet kommer från början från Mette Ankarloos bok Medelhavsmat.

Rödbetor, höst & Pinot Gris

20 torsdag Sep 2012

Posted by in alsacevin, mat, smårätt, tillbehör, vegetariskt, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Lukta på rödbetor. Visst har de en alldeles egen lukt av jord, skog och höst! Dessutom är färska kokta rödbetor en delikatess.

Ett gott sätt att servera betorna är kokta, klyftade i vinägrett tillsammans med fetaost.

Det här behövs för 4 (förrätt):

1 – 2 knippen rödbetor
½ – 1 paket fetaost
ca 1 dl olivolja
ca ½ dl vit balsamvinäger
salt, peppar

Gör så här:

Skär av blasten på rödbetorna, men lämna kvar ett par centimeter. Koka dem i ca 20 minuter för små, färska betor. Testa med sticka om de är färdiga.

Spola de kokta rödbetorna i kallt vatten. Gnid av skalet. Skär av det sista av blasten och skär betorna i ganska tunna klyftor.

Blanda ner de fortfarande lite varma klyftorna i vinägretten, som består av 2/3 olja, 1/3 vinäger, salt och peppar.

Låt rödbetorna dra till sig den goda smaken i en timme eller så. Servera med smulad feta över.

Till det här skulle vi ha ett vin. Jag funderade och kom att tänka på David Ermels Pinot Gris. Vi drack en flaska av det vinet i slutet av juli. Den gången tillsammans med grillad lax och sallad – och jag uppskattade inte alls kombinationen. Sötman i vinet framträdde alldeles för mycket.

Men vin kan smaka helt annorlunda när det får nytt sällskap. Och så var det nu. Sötman i betorna bröt fint mot fetans sälta. Och vinet blev milt, nästan försiktigt. Gott!

Byt (semester)hus!

17 måndag Sep 2012

Posted by in Alsace, resor, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

– Hej, jag heter Jean-Pierre och är er granne. Kom så ska jag visa er runt.

Mannen som mötte oss var en kortväxt, leende och effektiv man i 50-årsåldern. Han tog med oss genom kök, sovrum och vardagsrum. Och så tog han en sväng ner i källaren.

– Det är så kallt, så ni kanske behöver sätta på värmen.

Det här var för två månader sedan i Alsace, men termometern hade krupit ner under 20 grader, och han vill gärna visa sin omtänksamhet.

Grannen Jean-Pierre var ingen professionell semesterordnare – och vi hade heller inte flyttat till Alsace på riktigt. Vi hade bara bytt hus för två veckor; medan vi bodde i den lilla alsassiska byn Niederhausbergen, så bodde en fransk familj i vårt radhus i Göteborg.

Det här är ett häftigt sätt att resa. Man kommer in i lokalsamhället och lär känna människorna lite grand – i alla fall Jean-Pierre.

Han kom och hälsade på ibland. Drack en kopp kaffe, pratade en stund. En dag frågade han:

– Vill ni komma över på mat i kväll? Vi tänkte steka lite.

Hans första språk var inte franska utan den tyska dialekten elsassiska, så han pratade gärna tyska. Och det ord han använde var ”braten” (steka). Vi undrade lite vad han menade. Skulle vi vara stekare, eller skulle vi steka korv i stekpannan.

Men när vi kom, så förstod vi. I trädgården var bordet dukat och bredvid stod den tända grillen. Jean-Pierre hämtade en flaska Cremant d’Alsace, vitt mousserande vin, som kittlade i gommen och retade aptiten. Vi skålade med honom och hans fru Carine.

Efter några trevliga timmar vankade vi hemåt med magen proppfull av grillad kyckling, små delikata korvar, ugnsstekt potatis, sallad och en dessert som gick åt som glass en varm sommardag.

Under kvällen hade Jean-Pierre visat sin motorcykel, gått ut i majsfältet som låg tio meter bort och skördat färska majskolvar, ungefär fem centimeter långa. Han hade bjudit på fruktbrännvin från Alsace som en ”digestif” till kaffet, och han hade berättat.

Bland annat om sin nya toalettstol. Det var en sådan där högteknologisk sak med värme i toaringen, fläkt (!) för att ta bort lukten och spolning som en bidé.

– Rakt upp i ”arschloch” (arslet), sa han och skrattade.

Okej, det är inte varje gång man som husbytare sitter hemma i någons trädgård och ”steker”.  Så här mycket har vi inte umgåtts med alla grannar. En del har vi bara hejat på över staketet och pratat om vädret.

Men flera gånger har vi verkligen lärt känna människor. I Haag blev, den nu 14-årige, sonen så pass mycket kompis med killarna på gatan att han spelade fotboll med dem. I München lärde vi känna ex-maken till familjen vi bytte med. Nu har han varit och hälsat på oss tre gånger.

Och familjen vi bytte med förra året i södra Frankrike, skickade ett mejl i år och undrade om vi ville låna deras hus ett par dagar när de var på semester ”om vi hade vägarna förbi”.

Blir du sugen på att byta hus? Gå in på hemsidorna för de två stora husbytarorganisationerna Home Link och Intervacs . Det kostar en knapp tusenlapp att vara med, men sedan är själva semesterboendet gratis.

Det är dessutom ofta mycket roligare än ett lägenhetshotell.