På sommaren ska det vara vitt vin, tycker både jag och mina smaklökar. Läskande och ganska lättdrucket, så man kan sitta i sommarkvällens skymning och sippa på ett glas. Vinet får gärna vara både friskt, fruktigt och fräsch.

Just ett sådant vin hittar man om man häller upp en skvätt från en box Art of the growers Sauvignon blanc (300 kr för 3 liter, vitt).

Pigga och aromatiska toner. Päron, svartvinbärsblad och citrus. Tillräckligt piggt för att möta upp värmen en sommardag. Men tillräckligt nedtonat för att inte skrämma skiten ur vi-som-hatar-sauvignon-blanc-gänget.

(Och det ska sägas: sauvignon blanc kan vara väl mycket av det goda. Så mycket vinbärsblad och krusbär att man vill gå hem och gömma sig).

Vi hade med en box till sommarstugan, och vinet ställde upp. Funkade både till laxen och vitlöksfrästa vannameiräkor med en sallad på lök, chili, gurka och nektarin. (Måste få till ett recept på det, för det var riktigt, riktigt gott.)

Omdömet är alltså givet: Art of the growers Sauvignon blanc är en bra sommarbox.

Men jag har en undran: varför har viner så långa namn? Jag menar, bara att säga ”Hej, jag vill ha en box Art of the growers Sauvignon blanc” när man kommer in på Bolaget kan ju få vilken normaltrött expedit som helst att somna innan man kommit till mitten av meningen.

De enda som slår vinmakarna är nog hunduppfödare. Vår cockerspaniel hette från början ”Cockerblues Somebody to love”. Du fattar nog varför vi döpte om honom till Bamse.