Barone Ricasoli – bra standardvin

Etiketter

barone ricasoli

Ont om pengar efter jul och nyår? Slut på nyårsskumpan? Barone Ricasoli är en bra standardbox. Lättgillad och användbar.
Vi tog ett glas till en januarimager pasta, men vinet funkar lika bra till en köttbit. Smaken är fyllig och lite kryddig. Lite fatlagring finns där tillsammans med pigga toner av körsbärskärnor.
229 kronor för boxen på Systemet. Köp!

Madame Maigrets Blanquette de veau

Etiketter

, , , ,

– Får jag servera en liten Bourgueil? Den kommer att gå perfekt till ragun…
Ragun var förträffligt fyllig, såsen guldgul och mycket aromrik.

”Maigret och vinhandlaren”

Kommissarie Maigrets hustru serverar kokt kalv i en gryta med crème fraiche och äggula. Det är ett sätt att reda grytor och sås som påminner om grekisk matlagning. Men grytan innehåller både syra från vin och citron – och sötma från rotfrukter och crème fraiche. Alltså inte så långt från svenskt dillkött.

Klart man blir nyfiken på hur det smakar…

I receptboken dricker Maigret ett glas Bourgueil eller vit Chateau Magence till maten. Jag har aldrig hört talats om de vinerna, men jag var klart nyfiken på hur Pinot Gris från Gérard Waegell skulle funka…

Rolands vita ragu på lamm

Etiketter

, , , , ,

Vit ragu på lamm

Min nyfikenhet stillades snabbt. Det blev en mild, men aromrik gryta där syran och den lätta sötman balanserade perfekt. Lite comfort food, som dillkött men utan ättika och dill – det vill säga gott.

Och ett glas Pinot Gris satt som gjutet. Fylligheten och den lilla restsötman i vinet gifte sig perfekt med maten. Jag tycker faktiskt det är en av de mer lyckade kombinationer mat och vin jag har upplevt.

Synd bara att Pinot Gris ska vara så dyrt på Systemet. Det är ett vin som har potential att funka bra med den svenska smakbrytningen mellan sött och surt.

Det här behövs till 5 – 6 personer:
ca 1 kg lamm eller kalv, skuret i grytbitar (jag tog lamm)
vatten
saften från ½ pressad citron
1 dl torrt vitt vin
1 + 3 morötter, skalade
1 gul lök, skalad
ca 1,5 tsk salt (till 1 l vatten)
färsk timjan
peppar från kvarn
1 msk vetemjöl
1 klick smör
1 palsternacka, skalad
5 schalottenlökar, skalade
en liten bit rotselleri, skalad
1,5 dl crème fraiche
2 äggulor

Gör så här:
Lägg köttet i en gryta. Häll på vatten, så att det täcker. Koka upp vattnet och skumma bort det skum som bildas.

Lägg i löken och moroten. Häll i vin och citronsaft. Packa ner så mycket färsk timjan som det går i en ”te-behållare” (en sådan där med käftar), så slipper du fiska upp timjan kvist för kvist på slutet. Låt grytan koka i 40 minuter.

Vispa ihop vetemjöl och lite kallt vatten. Häll ner det och en smörklick i grytan. Fiska upp de nu nästan sönderkokta grönsakerna. Lägg istället ner resten av morötterna, palsternacka och schalottenlök – och lite senare rotselleri – allt skuret i bitar. Låt grytan koka ytterligare 20 minuter utan lock, så att vätskan reduceras.

Rör ihop crème fraiche och äggula. Ta grytan från plattan. Rör ner blandningen lite i taget, sätt tillbaka grytan på plattan så den blir varm. Men den får inte koka, då koagulerar ägget och såsen skär sig.

Ät och njut, gärna med ris. Gärna med ett glas Pinot Gris. Det här är verkligen gott, dessutom trösterik mat. På något sätt spelar den i samma kategori som nybakade bullar. Det känns som den mat mamma bjöd på för länge, länge sedan.

Pissaladière – lökpizza från Provence

Etiketter

, , , , , ,

Köket i Provence liknar det italienska köket. I den här ”pizzan” är tomatsåsen utesluten. Istället är basen lök som fått steka länge på svag värme. Och sötman i löken bryter fint mot sältan i oliverna – och sardellerna om man vill ha det.

Pissaladière funkar utmärkt som tilltugg till ett glas mousserande vin eller rosévin. Kanske något för nyårsfesten, men då tror jag man ska utesluta sardellerna.

Det här behövs till 4 (ganska små) pissaladière:
Pizzabotten
½ pkt jäst
2,5 dl ljummet vatten
2 – 3 msk olivolja
ca 7 dl vetemjöl
½ tsk salt

Fyllning
500 g lök, finhackad eller tunt skivad
olivolja, ganska mycket
ca 4 vitlöksklyftor, finhackade
ca 1 msk torkad timjan
10 – 12 sardeller – om man vill
ca 20 kärnfria oliver efter smak, skivade
300 – 400 g tomater, ganska tunt skivade
vitpeppar ur kvarn, men bara lite salt (oliver och sardeller är salta)

Gör så här:
Smula ner jästen i en bunke. Häll på vattnet och rör så jästen löser sig. Häll i olja och mjöl. Bearbeta en stund. Häll i saltet. Fortsätt och bearbeta till det blir en smidig deg. Låt degen jäsa ca 45 minuter.

Eller köp färdig pizzadeg.

Häll ganska mycket olivolja i en stekpanna eller kastrull. Fräs löken på svag värme till den är riktigt, riktigt mjuk. Låt vitlöken fräsa med på slutet.

Sätt ugnen på 225 grader. Sätt in en plåt så den blir varm.

Kavla ut degen i så stora bitar du vill ha. Lägg bitarna på bakplåtspapper och fyll dem med lökblandningen. Toppa med tomat & oliver – sadeller om man vill.

Ta ut den nu varma plåten. Lyft över bakplåtspapperet med ”pizzorna”. Grädda i 10 – 15 minuter.

Lätt matstörd – eller vad ska du äta på nyårsafton?

En av fördelarna med att vara matbloggare är att man får vara precis så matnördig som man är. Det blir liksom tillåtet att börja prata om julmaten i början av oktober – eller glida iväg med blicken och börja hallucinera om mat på jobbet.

Då ler de på jobbet bara lite vänligt och säger något om att ”nu grejar han med sin blogg” – som om det skulle förklara plötslig sinnesfrånvaro eller mer allmänt förekommande hallucinationer…

Men grejen med mig är att jag nästan alltid varit sådan. Mitt på förmiddagen kan jag bli våldsamt upptagen av vad jag ska äta till middag. En vanlig måndag kan jag bli akut sugen på stekt strömming med potatismos. Det bara är så gott. Särskilt om man marinerar strömmingen i lättvispad grädde och äggula innan man panerar och steker den i smör…

Jag tror att det finns två helt olika typer av matintresse. Dels de som är intresserade av mat för att de ska hitta ett bra recept och laga det – och dels de som är matintresserade bara för att det är så kul i sig.

I det första fallet är receptet ett instrument för att fixa fram lite schysst käk på bordet. I det andra fallet är det en livshållning. Ungefär som esteten som hela tiden letar efter det vackra, eller språkpolisen som jublar när han hittar en ny idiotisk sär skrivning.

Det är som om maträtterna vandrar med mig en bit genom livet. Nu är det nyårmaten som har traskat fram bredvid mig ett tag.

Det är bara huvudrätten jag funderar på, för vi käkar nyårsmiddag som ett slags matlag. En familj har med sig förrätten, en annan familj desserten.

I slutet av november började jag kolla mattidningar och kokböcker. Ett tag var jag sugen på kalvkött med gräddstuvad savojkål. Men tyckte det lät alltför rustikt för nyårsafton.

En kväll för några veckor sedan satt jag köksbordet och ströbläddrade i Allt om Mat.  Och plötsligt började salivutsöndringen – har du märkt det, när du läser om god mat så blir man inte bara hungrig, saliven börjar rinna också.

För där stod det: En god köttbit med rödvinssås, glacerade rödbetor och chèvre med svartvinbärsmarmelad… Mmmm.

I receptet ska det vara renytterfilé, men det verkar både krångligt att hitta och dyrt. Jag lutar mer mot rostas eller oxfilé. Och potatismos med västerbottenost, njae. Kanske en potatiskaka istället.

På samma sätt är det med vinvalet. Jag har gått och småsuktat efter hyfsade Côtes du Rhône-viner. Varm, kraftig smak. Inbjudande och lite rustikt.

Igår var jag och handlade en Mas Louise och en Parallèle 45. Bägge har fått utmärkta recensioner. Bägge ligger på rätt sida om hundralappen.

Men ett litet tvivel har smugit sig in. Gifter de här vinerna sig med svartvinbärsmarmeladen. Eller ska jag ändra på maten…

Jag vet inte. För ännu ska vi traska bredvid varandra ett par dagar, jag och nyårsmaten. Ännu är det ett par dagar kvar att fundera.

Och det är bara att erkänna. Jag tycker det är förbannat trevliga funderingar.

Efter jul-meny

Etiketter

, , , , , ,

chèvre chaud o alsacevin

Hur har julen varit? Lugn, avslappnad och laidback, hoppas jag. Själv tillhör jag de som inte behöver göra så mycket. En bra bok, en god middag, sedan klarar jag mig.

Men julmat, det vill jag nog inte se igen på ett år. Däremot börjar funderingarna på annan mat. För det finns rätt många tillfällen att träffa vänner och gamla kompisar under julledigheten. Och då vill man ha både god och hyfsat enkel mat.

Här följer ett förslag på en meny, som kan funka för de kvällarna:

Chèvre chaud med apelsin
Getosttoast är faktiskt bara lite sallad med vinägrett och rostad chèvre på baguette. Lätt som en plätt att göra, ändå så blir det himmelskt gott.

Det mesta kan förberedas: salladen, tallrikarna, uppläggningen. Det enda man behöver göra precis på slutet är gratineringen. Receptet hittar du här.

Fläskfilé med serranoskinka & salvia
Fläskfilén lyfter till nya höjder när man slår in den i serranoskinka (eller parmaskinka) tillsammans med ett par salviablad. Vill man vara mer trogen den italienska  förlagan tar man kalvkött, annars hittar man receptet här.

Fläskfilén kan förberedas fram till själva stekningen. Trevligt om man föredrar att prata med kompisarna istället för att stå i köket.

Vi åt den här rätten i höstas med Hasselbackspotatis. (Recept här). Det blir gott, men lite bökigt – och inte så italienskt. Ett enklare och mer italienskt sätt är att äta polenta till. Då är allt färdigt, man behöver bara gratinera polentan i ugnen ett par minuter. (Recept här).

Citrontarte med jordgubbssås
Tarten gör man innan och tar bara fram – och blir en len-syrlig avslutning på en god middag. Syran från citronen bryter fint mot jordgubbarnas sötma. Recept hittar du här.

Frisk & syrlig citrontarte med jordgubbssås

Etiketter

, , ,

citrontarte

Jag brukar nästan aldrig göra paj, och nästan aldrig efterrätt. Därför blev det lite förvånade miner när jag satte fram en citrontarte – eller citronpaj –  igår.

Men anledningen är enkel. Det här är en av mina absoluta favoriter. En sådan där rätt man tar en extra bit av, och så tar man en bit till och…

Den höga syran från citronen balanseras av en liten, liten beskhet från skalet och sötman från grädden. Med jordgubbssås till är desserten helt i hamn.

Det här behövs för en tarte till 6 – 8 personer:
Pajbotten
3 dl vetemjöl
1 msk strösocker
100 g smör, i bitar
3 msk kallt vatten
en ganska stor pajform

Citronfyllning
2 citroner
1 äggula
2 dl vispgrädde
1 dl strösocker
3 ägg

Jurdgubbssås
ca 300 g jordgubbar (frysta så här års)
lite socker – eller efter smak

Gör så här:
Pajskal
Lägg mjöl, socker och smör i en matberedare. Kör runt. Häll på vattnet. Fortsätt att köra runt till det blir en smulig massa. Ta upp ”smulorna” och tryck ihop det till en deg. Lägg den i frysen några minuter eller i kylskåpet i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader. Ta fram degen. Mjöla en skärbräda/bakbord.Kavla ut den tunt. Lyft över degen till pajformen – det går nog lättast om man rullar upp den på kaveln – och klä formen med pajdegen. Picka lite hål i degen med en gaffel.

Förgrädda pajen i 8 minuter. (Täck ev degen längst upp med alu-folie, så den inte blir bränd.)

Fyllning
Riv den ena citronen, men ta bara med det gula av skalet annars blir det beskt. Pressa juicen ur bägge citronerna.

Blanda ihop grädde, äggula och socker. Vispa äggen lätt. Blanda ner dem och till sist citronskal och citronsaften.

Sänk ugnsvärmen till 175 grader. Fyll pajskalen med citron-grädde-socker-blandningen – och sätt in pajen i ugnen.

Det här receptet kommer från Mette Ankarloos kokbok Medelhavsmat. Jag brukar följa receptet helt, men när det kommer till tiden i ugnen så är det något lurt. Det står att pajen ska bli färdig på 20 – 25 minuter. Men för mig tog det ca 40 minuter innan fyllningen hade stelnat.

Jordgubbssås
Tina jordgubbarna, mixa dem med en stavmixer eller vispa dem till såskonsistens. Häll i socker efter vad du gillar. Själv tycker jag att det bara ska vara lite socker.

Ät pajen – ljummen eller kall – och njut av smaken.

God Jul & Gott Nytt Mat-och-Vin-År

Etiketter

god jul

När jag bjöd min gamla mamma på vin chaud – fransk ”glögg” – så sa hon att det var den godaste glögg hon druckit. Och hon borde veta. Hon är 89 år gammal och har testat glöggsorter i upp mot 70 år…

Därför kommer receptet på vin chaud en gång till, så ingen missar det.

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Häll allt i en kastrull. Värm tills det börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna. Drick och njut!

 

God Jul och Gott Nytt Mat-och-Vin-År

önskar Roland

Grönkålspaj med valnötter

Etiketter

, , , , ,

grönkålspaj

Den här pajen gör sig bra på julbordet, men den funkar minst lika bra på en buffé eller som en lunch tillsammans med sallad. Och ingen kommer på tanken att det här är vegetarisk mat.

Vi åt den här om dagen – och de flesta runt bordet tyckte att det var bufféns vinnare.

Det här behövs:
Pajdegen
150 g smör
2,5 dl vetemjöl
2 msk kallt vatten

Fyllningen
250 g hackad grönkål
2 gula lökar, tunt skivade
salt & vitpeppar
2 dl valnötter, grovhackade
3 ägg
2 dl matlagningsgrädde (eller vispgrädde)
1 dl mjölk
2 dl riven lagrad Herrgårdsost

Gör så här:
Lägg smör och vetemjöl i en matberedare. Kör runt en liten stund. Häll i vatten och kör en liten stund till. Om det behövs, så tar du upp degen i en bunken och trycker ihop den med händerna. Lägg den sedan i kylskåpet i 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader.

Fräs lök och grönkål i lite smör eller rapsolja tills vätskan kokat in. (Okej, jag fuskar och använder fryst grönkål). Salta och vitpeppra till en ganska hög smak.

Tryck ut degen tunt i en pajform eller en ugnsform. Ta en gaffel och picka lite hål i pajskalet. Grädda det i 10 minuter

Blanda ägg, grädde, mjölk och hälften av osten. Ta ut det förgräddade pajskalet och fyll det med grönkål, lök och valnötter. Häll över grädd-mjölk-blandningen och strö över det sista av osten.

Grädda i ca 35 minuter – eller tills pajen har fått fin färg.

Inspirationen till det här receptet kommer från tidningen Buffé. Jag ändrade bara lite på fyllningen – var rädd för att receptets chèvre skulle bli en alltför dominant smak.

Bästa julskinkan är vinkokt

Etiketter

, ,

 

Det finns ett oslagbart sätt att fixa en rund och mycket god smak på julskinkan – koka den i vin! Dessutom får man en helt fantastisk buljong att använda i grytor under resten av vintern. Jag brukar använda buljongen till Choucroute garnie, den mustiga surkålsgrytan från Alsace.

Man kan använda resterna efter julskinkan – du vet de där bitarna som aldrig går åt – i surkålen. Bara man ser till att skära bort griljeringen…

Gör så här:
Skölj julskinkan. Lägg den i en stor gryta. Fyll på med vätska: hälften torrt vitt vin, en fjärdedel utblandad äppeljuice &  en fjärdedel vatten. Koka upp och skumma. Lägg i en skalad lök och en skalad morot.

Koka till en innertemperatur av cirka 72 – 73 grader. Det tar en stund, mellan 40 och 65 minuter per kilo.

Ta upp skinkan. Låt den svalna lite och dra bort svålen och det mesta av fettlagret.

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop 1 äggula, 3 msk ströbröd & 3 msk söt, stark senap. Bred ut blandningen på skinkan.

Sätt in skinkan i ugnen och griljera tills den har fått fin färg, cirka 10 minuter.

Kokspadet sätter du in i kylskåpet över natten. Nästa dag tar du bort fettlagret som stelnat – och en utmärkt buljong finns klar.

Vi brukar använda det torra vitvinet Claude Val. Det är inget stort vin. Men det är billigt, felfritt och funkar bra i matlagning där det inte krävs hög syra från vinet. 59 kronor på Bolaget.