Fina fisken – hälleflundra, blomkålscrème & picklad rödlök

20 onsdag Nov 2024

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Ibland blir man riktigt, riktigt nöjd med sin matlagning. Så var det i helgen när vi stekte hälleflundrakotletter och åt dem med blomkålscrème, picklad rödlök och smält smör.

Den mjälla fisken trivdes ihop med smält smör. Den lena blomkålscrème bröt fint mot sötsyrlig picklad rödlök. Och så ett par droppar citron för att pigga upp fisken.

Jag var nöjd, mina smaklökar lyckliga och hustrun mumsade glatt på andra sidan bordet. Inte en endaste liten smula blev över.

Nu tog jag nog i. Det blev faktiskt en liten potatis över.

Det här behövs till 3 personer:
750 g hälleflundrakotletter eller 600 g hälleflundrafilé
drygt 1 tsk salt
vitpeppar
olivolja & smör till stekning

picklad rödlök, se recept

blomkålscrème
400 g blomkål
1 dryg dl crème fraiche
1 dl stark vegetarisk buljong, vatten + fond/tärning
salt & peppar

ca 75 g smör

Servering
kokt potatis, plockad dill och citronklyftor

Gör gärna så här:
Salta fisken på bägge sidor och dra några varv med vitpepparkvarnen. Låt fisken ligga och dra till sig saltet under tiden det andra blir klart.

Sätt på potatisen, blocka dillen och pickla rödlöken om det inte är gjort tidigare.

Blomkålscrème. Dela blomkålen i mindre bitar. Koka den riktigt mjuk i crème fraiche och stark buljong. Tar kanske 20 minuter. Mixa den slät, och smaka av med salt & peppar.

Fisken. Värm en stekpanna (eller två så går det snabbare) på medelvärme. Ha i olja och smör. Stek ca 3 minuter på en sida. Vänd och stek 3 minuter till. (Tiderna gäller för inte alltför tjocka fiskkotletter).

Smöret. Värm så det smälter i kastrull eller mikron.

Hälleflundra är inte billigt, inte ens i Göteborg. Men vi köpte de här hälleflundrakotletterna för 160 kronor kilot. Det är ungefär vad man får betala på Ica för misshandlad torskfilé som frusits in i ett fiskblock.

Man kan väl säga så här. Jag föredrar den färska plattfisken alla dagar i veckan – 52 veckor om året – framför det frysta fiskblocket. Den blir faktiskt förbannat god.

Veckomeny – Medelhavskost för en vegetarisk höstvecka nr 68

17 söndag Nov 2024

Posted by in huvudrätt, mat, mat för en vecka, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Optimisten och Pessimisten står och pratar. Allt omkring dem ser mörkt ut så Pessimisten säger: ”Nu kan det inte bli värre”.

”Jodå, det kan visst det!” säger Optimisten.

Det är ungefär så man känner sig just nu. Putin slänger bomber i huvudet på ukrainare, och Israels vilja att förstöra sina grannländer verkar inte ha något slut.

I USA har en allt trumpnare och alltmer hämndlysten pensionär valts till president. Och galningen Javier Milei tar Argentina ut ur klimattoppmötet, eftersom klimatkrisen är en ”socialistisk lögn”.

Det enda man vill göra är att krypa ner i sängen och dra något gammalt över sig.

Men innan du gör det. Kolla lite på alla de saker som faktiskt händer. Borgmästaravtalet som sporrar kommuner att bli klimatsmarta. Allmännyttan som kraftigt sänker sina klimatutsläpp och monterar upp solpaneler på alla hyreshus. Nya tekniklösningar som växer fram.

Ja, och så kan du göra något själv. Äta vegetarisk och klimatsmart mat, till exempel.

Här nedan ser du några exempel på goda och förhållandevis klimatsmarta maträtter.

Måndag: Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa
Två och ett halvt år av Putins vidriga krig i Ukraina. Ändå tillhör länderna samma kultur-sfär – och bägge gör anspråk på upphovet till denna smakliga soppa.

Tisdag: Fettuccine med mustig sås på champinjoner & tomat
Det är inte klokt vad mycket smak man kan klämma fram ur enkla råvaror som champinjoner och tomater. Men koka såsen länge, det är då den blir god.

Onsdag: Ugnsomelett med potatis, feta & spenat
Ugnsomelett är en vardagsräddare här hemma. Det blir gott med feta och spenat, men man kan ta lite av vad man har i kylen: bacon, rester, tomater…

Torsdag: Pasta alla Norma med aubergine, basilika & fetaost
Aubergine är den följsammaste av grönsaker. Här får den hänga med basilika i denna sicilianska rätt. Men jag har fuskat lite – feta kommer inte från Sicilien.

Fredag: Quesadilla med (vego)färs, majs & paprika
Trött på de fredagstacos som familjen kräver? Då har jag ett anspråkslöst förslag: variera skalen lite och gratinera quesadilla.

Lördag: Grönkålspaj med valnötter
Snart är det jul och då åker grönkålen fram i svenska kök. Men resten av året då? Grönkål är gott, så tjuvstarta gärna med den här pajen.

Söndag: Allt i en långpanna – klyftpotatis, grönsaker & fetaostsås
Det här är lat matlagning på riktigt. Sätt på ugnen, skala och dela grönsaker. Sedan är det bara att lägga in dem i ugnen varefter.

Här hittar du fler Veckomenyer med Medelhavskost.

Provençalsk omelett med grönsaker & tomater

14 torsdag Nov 2024

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Den här provençalska omeletten är mild som en smekning på kinden. Faktiskt så påminner den om något din mormor (eller mormorsmor) kunde ha bjudit dig på – om hon använt mer grönsaker och örtkryddor.

För oss blev det här en värmande novembermiddag, men omeletten funkar minst lika bra som lunchrätt.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
6 ägg
3 msk vatten
drygt 1/2 tsk salt, svartpeppar

1 liten aubergine
olivolja
3 schalottenlökar
1 röd paprika
3 nävar små goda tomater
salt (gärna örtsalt) & svartpeppar
1 tsk torkad timjan

Severing
Ett gott bröd och sallad, kanske kokt potatis

Gör gärna så här:
Skär auberginen i små tärningar. Salta och låt den stå medan det andra förbereds.

Skala och hacka löken. Dela, kärna ur och skär paprikan i små bitar. Halvera tomaterna (eller skär dem i kvartar). Knäck äggen i en bunke. Salta och peppra, ha i vatten och vispa lätt.

Skölj eller torka av auberginen. Stek den på knappt medelvärme i en stor stekpanna med olja. Rör ofta. Och kom ihåg att här pratar vi slow food, det tar så där en 15 minuter att få den genomlagad. Lägg i lök och paprika när auberginen har stekt i ca 10 minuter. Lägg i tomaterna på slutet. Strö över örtkryddor. Salta & peppra, men var försiktig med saltet – auberginen kan vara rejält salt.

Häll på äggsmeten och stek someletten. Lyft försiktigt med en gaffel så äggsmeten kan rinna ner till botten. När botten är fast, men ytan rinnande – sänk då värmen och lägg på ett lock och stek omeletten tills den blir som du vill hade.

Jag vänder inte mina omeletter och steker dem på andra sidan. Det brukar bara resultera i en massa omelett på spisen och en svärande man med vit mustasch och grått hår.

Men med ett lock funkar det bra att bara steka dem på en sida. Skulle dina gäster klaga på att den inte är tillräckligt lagad på ovansidan, så vet jag vad du kan svara: ”Franska omeletter ska vara löst krämiga på ovansidan”.

Biecher Riesling trotjänare på Bolaget

10 söndag Nov 2024

Posted by in Alsace, alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Letar du efter efter en riesling som passar in – utan att sticka ut allt för mycket? Då kan Biecher Riesling Organic 2023 Réserve (115 kronor, vitt, eko, klimatsmart & socialt) vara ett alternativ.

Den stora alsassiska vinproducenten Biecher gör viner för den breda målgruppen. Vinerna är lättgillade och inte så där dominanta så att de vill bestämma över både dig och maten som ligger till tallriken.

Men den senaste årgången skiljer sig en smula från de tidigare. I vinet finns nu en ton av ananas och andra exotiska frukter. Men som vanligt är det fruktigt med lite citron och mineral, och så en aningen honung i smaken.

Nu kan man inte dricka en blomsteräng, men det är faktiskt ordet jag kommer på när jag ska beskriva upplevelsen.

I Alsace är de flesta vinproducenterna ganska små familjeföretag. En vinbonde, hans fru och kanske någon enstaka anställd. Butiken där de säljer vinerna ligger ofta i samma hus eller kvarter som bostadshuset.

Det trodde vi gällde för firman Jean Biecher också. Så när vi för några år sedan tänkte besöka vinfirman åkte vi till byn Saint-Hippolyte. Vi gjorde som vanligt, körde in till mitten av byn och så började vi leta. Och så letade vi och letade och letade. Till slut fick vi hjälp av gps:en, och då hittade vi en industriliknande byggnad utanför själva byn.

Som inte sålde vin till privatpersoner.

Det var så långt från hantverks-vin man kan komma. Inte så charmigt, men säkert kostnadseffektivt. På det sättet får man mycket vin för pengarna, som bilhandlare skulle säga om de sadlade om till dryckesförmedlare.

Pasta alla Norma med aubergine, basilika & fetaost

06 onsdag Nov 2024

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Hustrun är ingen aubergine-älskare, men hon är en ostoman. Spelar ingen roll om det är gorgonzola eller herrgård, feta eller Danbo. Hon gillar allt. Bara det inte är hushållsost.

Så hur gör man då för att sälja in en pastasås med tomat och aubergine till henne? Betonar osten, så klart!

Ungefär så här:

”Jag tänkte göra pasta Norma, tomatsås med aubergine”.

Bekymmersrynka i hustruns panna.

”Ja alltså, man blandar i fetaost och så kan man strö över parmesan.”

Bekymmersrynkan slätas ut, ersätts av ett försiktigt leende.

Det här behövs till 2 personer:
1 liten aubergine
olivolja
salt (gärna örtsalt) & svartpeppar
1 gul lök
1 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1/2 burk vatten
100 g feta
2 – 3 msk strimlad basilika
ev lite spad från pastakoket

pasta av en sort du gillar, och kanske lite parmesan

Gör gärna så här:
Skär auberginen i sockerbitsstora tärningar. Lägg på ett fat och salta ordentligt. Blanda runt och låt stå under tiden du sätter igång tomatsåsen.

Skala vitlöken och finhacka den. Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olja. Tryck i tomatpuré och fräs lite till. Salta försiktigt (aubergine och feta är salt!) och vrid över peppar. Häll i tomater och vatten, skrapa ner vitlök. Låt tomatsåsen stå och småkoka i 20 – 30 minuter.

Skölj och torka av auberginetärningarna. Stek dem färdiga i olja på ganska försiktig värme, vänd ofta – då går det inte åt så mycket olja, men det tar tid, ca 15 – 20 minuter. Låt tärningarna rinna av på hushållspapper. Lägg dem i tomatsåsen och koka den ett par minuter.

Koka pastan. Häll av, men spara lite av pastavattnet. Blanda pasta och tomatsås. Smula ner feta och strö över basilika, häll i lite pastavatten om det ser torrt ut. Vänd runt och låt allt bli varmt.

Smaka. Kanske lite mer salt, trots allt? Eller lite riven parmesan?

Pasta alla Norma är en siciliansk rätt (i alla fall om man kan lita på farbror Wikipedia), speciellt från Catania. Den skapades för att hylla kompositören Vincenzo Bellini, som skrivit musiken till operan Norma.

Det påstås att en italiensk författare utropade ”Det här är verkligen Norma” (i betydelsen superbra) när han smakade på rätten.

Hur gick det då med hustrun, utropade hon ”Norma!” när hon åt?

Nja, inte riktigt. Men hon pratade lite om operan. Och försäkrade att det var gott. Riktigt gott. Trots auberginen.

Ska kanske lägga till en sak: Egentligen ska det vara kort pasta, typ penne, till den här såsen, och så ska osten vara lagrad ricotta. Men eftersom närmaste butik med den lagrade osten ligger ungefär 300 mil bort, så fick det bli feta istället. Gott det också.

Panerad kolja florentine med spenat & soltorkade tomater

03 söndag Nov 2024

Posted by in fisk & skaldjur, mat, vardagsmat

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Fiskgratäng florentine är fisk i ugn med spenat. En vanlig tisdag kan det innebära torsk med ett spenattäcke. Vill man göra det lite festligare kan man ta plattfisk, spenat och toppa med en vitvinssås.

Det här har jag lagat då och då i 35 år, men inte kommit på den självklara tanken att man kan ha spenaten vid sidan om. Lite korkad kände jag mig när jag satt och bläddrade i kokboken Fransk bistro av Maria Zihammou – och upptäckte just det.

Mycket snabbare och enklare. Och lika gott.

Men lite annorlunda, för här ingår även soltorkade tomater.

Det här behövs till 2 personer:
350 – 400 g koljafilé eller annan vit fisk som torsk eller sej
1 ägg
0,75 dl vetemjöl
0,75 dl ströbröd
salt & peppar
rapsolja & smör

Florentine-röra
200 g spenat
rapsolja
1 vitlöksklyfta
6 – 8 soltorkade tomater
salt & svartpeppar
ca 0,75 dl crème fraiche

Servering
kokt potatis och gärna citronklyftor

Gör gärna så här:
Florentine. Strimla tomaterna. Skala och riv vitlöken. Fräs spenaten i lite olja till vätskan kokat bort. Skrapa i strimlad tomat och vitlöken. Salta & peppra. Fräs en stund till. Rör ner crème fraiche (bara så mycket att den binder spenaten) och koka ett par minuter.

Fisken. Tina fisken om den är fryst. Skär filéerna i mindre bitar så blir de lättare att hantera. Salta & peppra.

Häll mjöl och ströbröd på en flat tallrik. Knäck ett ägg i en djup tallrik. Vispa lätt.

Vänd fiskbitarna först i ägg, sedan i mjöl & ströbröd. Stek ena sidan på medelvärme i olja & smör i ca 3 minuter. Vänd och stek andra sidan på samma sätt.

Jag har ganska gott självförtroende när det kommer till matlagning. Tror att jag klarar det mesta och så. Men det finns några saker jag inte så gärna ger mig på, en av dem är panerade fiskfiléer.

Visst, det blir gott även när jag lagar den maten. Men den ser ut som helvete när den ligger på tallriken. Fiskfiléerna har liksom gjort slut med varandra och separerat i så där 78 småbitar.

Just därför är det hustrun som panerar och steker fisken här hemma. Och just därför borde den här rätten heta Hustruns panerade kolja florentine med spenat & soltorkade tomater.

Omelette lyonaise – omelett med lök, bacon & krutonger

30 onsdag Okt 2024

Posted by in fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Ibland står man där i köket i flera timmar. Man blir svettig i pannan, och smakskeden går som en skyttel mellan grytan och munnen. Men när man sedan äter tänker man ”det här var väl sådär gott”.

Omelette lyonaise är raka motsatsen. Den är enkel och ganska snabb, och när man sitter till bords så börjar smaklökarna småjubla. De hittar sötma från löken och sälta från bacon som bryter fint mot den lena omeletten. På toppen finns knapriga brödkrutonger och kryddighet från örter.

Det blir faktiskt förbannat gott.

Det här behövs till 2 personer:
5 ägg
3 msk vatten
knappt 1/2 tsk salt
peppar, svart- eller vit-
smör & olivolja
6 – 7 schalottenlökar
1 pkt (140 g) tärnad bacon
2 skivor ljust (surdegs)bröd

Sallad
1/3 huvud romansallad
2 nävar små, goda tomater
2 msk olja
1 msk vit balsamvinäger
1 tsk dijonsenap
salt & svartpeppar efter smak

örtkryddor att strö över: timjan, oregano eller mejram

Gör gärna så här:
Knäck äggen och vispa dem lätt med vatten, salt och peppar. Skär brödet i sockerbitsstora bitar. Skala och hacka löken.

Sallad. Strimla salladen skär tomaterna i mindre bitar. Lägg allt på ett fat och toppa gärna med örtkryddor. Blanda olja, vinäger och senap till vinägrett.

Omelett. Sätt en stekpanna med olja och smör på spisen. Stek löken på ganska svag värme till den är genomlagad (det tar en liten stund). Häll i omelettsmeten och stek till omeletten har en fast botten (lyft lite med en gaffel på omeletten så äggblandningen kan rinna ner). Lägg på ett lock, sänk värmen och låt omeletten bli genomlagad, men med krämig ovansida.

Lägg bacon i en kall stekpanna eller tjockbottnad gryta. Skruva på värmen och stek utan extra fett till bacon är knaprigt. Ta upp bacon och låt det rinna av på hushållspapper. Stek brödkrutongerna knapriga i baconfettet.

Lägg krutonger och bacon på omeletten. Toppa med plockad örtkrydda.

Omelette lyonaise betyder oftast en lökomelett. Varianten med bacon och krutonger hittade jag i Fransk bistro av Maria Zihammou. Det är en klart trevlig liten kokbok, finns på Bokbörsen för 109 kronor.


Xavier Côtes-du-Rhône – som en tonartshöjning i Eurovision

27 söndag Okt 2024

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Det finns vin som man blir trött av. (Ja, det klart. Dricker man snabbt upp en hel flaska vin ensam, så blir man trött. Men det var inte så jag menade).

Jag menar trött för att vinet känns oinspirerat, ofokuserat, platt… Ja trist, helt enkelt .

Och så finns det vin som gör en pigg. Vin som är roligt, smakrikt, trevligt, gott.

Ett sådant vin är Xavier Vignon Côtes-du-Rhône 2022 (125 kronor, rött, ekologiskt, socialt & klimatsmart). Kanske är det den lätta syran i vinet som får mig på gott humör. Kanske är det följsamheten. Det finns en ryggrad av strävhet, men den samspelar fint med vinets lekfullhet och sätter sig inte över andra smaker i vinet eller maten.

När man sätter näsan över glaset, så möts man av mörka bär och något som är viol eller pastill. Det luktar svagt som ett godis från förr. En liten hint av fatlagring och kryddor, finns där också.

De mörka bären följer med in i munnen. Men mest är det… Ja, just det, piggt. Syran gör att vinet får ett fokus och inte flyter ut i allmän snällhet.

Om jag var intresserad av Eurovision (något jag inte är) och om jag var musikalisk (något jag inte heller är), skulle jag säga att Xavier är som en tonartshöjning i Eurovision, eller om det är Mello det heter.

Xavier skiljer sig från de flesta vinmakare, de odlar inte druvorna själva utan köper in dem från vinbönder i södra Rhône. I just det här vinet ingår bara druvan grenache, den kanske minst prestigefulla av områdets druvor.

Xaviers historia är naturligtvis ingen ting jag kan, utan något jag läst på Systemets hemsida. Den sidan är en liten guldgruva om man vill hitta fakta om viner och användningsområden.

Men en sak håller jag inte alls med om. Systemet skriver att det är ett vin för nöt- och viltkött. Det funkar alldeles utmärkt till stekt fläskkarré. Jag vet för jag provade förra fredagen.

Fettuccine med mustig sås på champinjoner & tomat

23 onsdag Okt 2024

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Låt dig inte luras av recept där det står: ”släng ner en burk tomater, koka den i två minuter så har du en finfin pastasås”.

Tomatsås ska koka länge. En del tycker den ska koka i fyra timmar.

Så mycket tålamod har jag aldrig haft. Men efter 45 minuter (som i det här receptet) har smaken blivit mer koncentrerad och liksom djupnat. Lägger du till brynta champinjoner så har du en riktigt bomb av milda, goda smaker.

Det här behövs till 4 personer:
4 – 6 schalottenlökar eller 2 rödlökar
olivolja
1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 burk/förpackning krossade tomater
500 g champinjoner eller annan svamp
3 vitlöksklyftor
2 – 3 tsk röd balsamvinäger
1 litet knippe bladpersilja
3 dl spad från pastakoket
2 dl finriven parmesan eller grana padano

4 portioner fettuccine eller annan pasta

Gör gärna så här:
Skala och finhacka löken. Ta en stor gryta och löken glansig i olja. Pressa ner tomatpuré och låt den fräsa med länge. Salta & peppra.

Häll i krossade tomater, och låt tomatsåsen småkoka utan lock sådär en 45 minuter. Då tjocknar den till en ”röra” och smaken djupnar.

Skala och finhacka vitlöken. Strimla persiljan och riv osten. Skölj/torka av svampen och skiva den.

Sätt på pastavattnet och koka pastan al dente. Häll av pastan när den är klar, men spara 3 dl av pastavattnet.

Fräs svampen i en stekpanna eller gryta. Ta bara med lite olja från början. När vätskan har kokat bort: häll i lite mer olja, skrapa ner vitlök och persilja. Krydda med salt & peppar, häll i lite av pastavattnet och låt koka ihop några minuter.

Häll över allt (pasta, svampen, pastavatten och tomatröran) i den största grytan. Låt allt koka upp. Stäng då av värmen och skrapa ner den rivna osten. Rör så osten smälter.

Kardemummakryddad äppelmarmelad med mindre socker

20 söndag Okt 2024

Posted by in ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Jag skrev för en tid sedan att jag inte kan ha jordnötssmör hemma, för jag äter bara upp den. Nu tror jag det har kommit en konkurrent – det är väldigt svårt att gå förbi den här äppelmarmeladen utan att ta en sked.

Men den passar inte bara att tjuväta ur burken. Den gör sig väldigt bra till en ostbricka med ganska milda ostar eller på frukostmackan eller i filen…

Kryddningen har pigga toner av kardemumma, medan kanel bara finns med som en svag basgång i bakgrunden.

Sockermängden är anpassad till mina smaklökar – och de skriker högt när saker blir för söta. Då blir också ”marmeladen” mindre hållbar och inte lika fast som marmelad brukar vara.

Det här behövs till en ganska stor sats:
1 kg syrliga (svenska) äpplen, ca 500 g utan skal och kärnhus
(drygt) 1 dl vatten
1,5 dl syltsocker
2 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malen kanel
1 liten citronklyfta, pressad

Servering
till ostbrickan, på frukostmackan eller i morgonfilen

Gör gärna så här:
Skala och kärna ur äpplena. Skär i ganska små bitar. Koka dem med vatten i 5 – 6 minuter, äppelbitarna ska vara mjuka men inte mosiga. Häll i socker och pressa i lite citron, krydda med kanel och kardemumma. Koka 7 – 8 minuter.

Klart!

”Häll upp i väl rengjorda burkar”, brukar det stå i alla recept för marmelad – och så är tanken att den ska stå sig till nästa år. Det gäller inte den här varianten, som innehåller mindre än hälften så mycket socker som i vanliga recept.

Men det går att frysa marmelad. Det är i alla fall vad jag har fått fram från farbror Google. Men jag har aldrig testat, så jag vet inte.