Etikettarkiv: Vin- & kokbok

Neratzosalata – apelsinsallad både till julbordet & grillat kött

31 onsdag Dec 2025

Posted by in buffé, mat, sallad, tillbehör, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

I julklapp fick jag Tareq Taylors Medelhavsmat (hur hinner den mannen med, det är krogar och tv-serier och kokböcker i en aldrig sinande ström? Allt med ett vänligt sinnelag). Och Medelhavsmat är inget undantag. Det är en inbjudande bok full med bra recept. Klart att jag går i gång när jag får en sådan i handen.

Ett av recepten var Neratzosalata – apelsinsallad med chili. Jag gjorde som vanligt och följde det lite fritt.

Det är ganska självklart. Man tar några skivade apelsiner, lite olivolja, flingsalt och chili. Klart! Bara att plocka fram salladen och ställa den på julbordet eller låta den dela bord med lite grillat kött.

Enklare kan det nästan inte bli. Inte så mycket fräschare heller.

Det här behövs till 4 personer:
3 – 4 apelsiner
lite olivolja
flingsalt, kanske 1 tsk
chiliflingor, kanske 1 – 2 kryddmått

Gör gärna så här:
Skala och skiva apelsinerna ganska tunt. OBS man behöver en vass kniv. Lägg apelsinskivorna på ett fat. Droppa över god olivolja, och strö över flingsalt och chiliflingor. Jag använde det milda chilipulvret Espelette-peppar.

Jodå, jag fick andra julklappar också. Till exempel ”Kaffe och cigaretter” av en för mig okänd Ferdinand von Schirach.

Baksidestexten lovar en personlig och reflekterande bok av en person vars farfar var ansvarig för deportationerna av judarna i Wien under andra världskriget. Det är en viktig bok, som tyvärr börjar kännas aktuell igen.

Men den är inte riktigt lika lättillgänglig som Medelhavsmat. Så den får jag vänta med tills maten har landat i magen.

Mord, mat & Massif central i en deckare perfekt till jul

08 måndag Dec 2025

Posted by in Okategoriserade

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Vad lagar du för mat till en kvinna som du har ett nytt förhållande med? Ja, om du heter Enzo MacLeod och är huvudperson i deckaren Stjärnkocken, så är svaret givet.

Du får med dig några ”underbart feta och saftiga noix St. Jaqcues (pilgrimsmusslor) som fiskhandlaren… lagt undan” till dig. Musslorna skär du i medaljonger och steker i olivolja och smör så kort tid att kärnan nästan – men bara nästan – är rå.

Sedan gör du en sallad med babyspenat, salladsblad och ruccola, och till det en tjock, söt vinägrett gjord på sirapsliknande balsamvinäger. Lägger upp allt på tallrikar och sätter fram till kvinnan du uppvaktar.

”Herregud, Enzo, det doftar fantastiskt. Du skulle kunna förföra vilken kvinna som helst med den här maten.”

”Det kanske är det som är tanken”.

På det här sättet inleds Stjärnkocken av Peter May (99 kronor i pocket och 149 kronor i storpocket hos nätbokhandlarna). Och berättelsen får mig fullständigt på fall, så mycket att jag helst vill ta en taxi till en bättre krog och uppleva de små fasta musslorna.

Kanske tur att jag inte försöker förföra kvinnor med mat – jag skulle aldrig komma längre än till köket där jag vällustigt skulle stöna över den fantastiska maten.

Men Enzo MacLeod tar sig vidare. Han utreder ett mord på stjärnkocken Marc Fraysse, som driver en tre-stjärnig restaurang i de höglänta delarna av franska Centralmassivet.

Det är november och krogen börjar stänga ner för säsongen, men ännu finns personalen kvar och därmed de misstänkta. Ja, och så faller snön över de dramatiska klippformationerna.

Stjärnkocken är alltså en helt vanlig deckare med komplicerad intrig men helt utan blod. Helt vanlig – om man inte tänker på maten de äter och vinerna de dricker.

Du kanske redan har klurat ut att jag gillar mat, vin och Frankrike. Men min förkärlek för att läsa deckare är nog inte lika uppenbar.

Jag läste alltså Stjärnkocken med stor behållning, och jag tror att fler skulle göra det under julledigheten. En brasa eller tända ljus, en kopp te (vi är ju i Sverige och där trattar man inte i sin vin hur som helst). Och så en mysdeckare utan blod.

Kan det bli bättre så där på juldagen när det börjar skymma?

När det är karneval äter vi semla

04 tisdag Mar 2025

Posted by in annat

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Har du satt tänderna i en semla idag? Visst är det gott med den kardemummakryddade bullen, söt mandelmassa och len grädde

Men om du tror att det är typiskt svenskt, så är du ute och cyklar. Semlan är en del av en internationell rörelse som sträcker sig till Sydeuropa, New Orleans och karnevalen i Rio de Janeiro.

Allt firande handlar om karneval (carne – kött, och val/levare – ta bort på italienska), alltså den dag när man slutade med excesser som köttätande. Firandet i New Orleans, Mardi gras, har samma innebörd, men nu i franskspråkig form. (Mardi – tisdag och gras – fett).

I Sverige är semlor på fettisdagen är ett arv från den katolska medeltiden. Det här var dagen när man skulle äta upp sig inför de 40 dagar av fasta som föregick påsken.

Men fastan var inte bara en del av det vi nu kallar fastan. Man fastade också inför jul, och så tre eller fyra dagar i veckan.

Men om du tror att man levde på vatten och möjligen avkok från rovor och rotsaker, så tror du fel. Fasta innebar att man åt fisk, och fiskkonsumtionen under medeltiden var skyhögt mycket högre än i våra dagar.

Fortfarande idag kan man möta människor som säger att fredagar är fiskdagar. Jag hade i alla fall en (gammal) arbetskamrat som brukade säga så. Det är lite fascinerande att han därmed gav uttryck för en kosthållning som avskaffades på 1500-talet.

Själv tror jag att själva periodiciteten är bra. Det ska finns dagar när man ska unna sig lite extra, och det ska vara andra dagar när man håller igen – eller byter ut det röda köttet mot fisk och vegetarisk mat.

Så under fastan försöker jag låta bli de värsta excesserna och det röda köttet – i alla fall de flesta dagarna.

Vill du läsa mer om fastan, och hur mathållningen i Sverige har förändras, så kan jag rekommendera ”Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år” av måltidshistorikern Richard Tellström. (249 kronor hos nätbokhandlarna).

Det är en spännande och tänkvärd bok, som bland annat lärt mig att människor förr i tiden inte åt mat i säsong. De väntade tills säsongen var över, såg hur stor skörden hade blivit – och så delade de upp maten så att den skulle räcka hela året.

Men det mest överraskande var nog take away, som inte startade med pizzabutikerna på 80-talet. Traditionen fanns redan på medeltiden med små inrättningar där man tog tillvara inälvor och andra mindre fina delar vid slakt. Det köttet kokades och såldes som färdigmat på något som kallades syltor. Alltså take away nästan 1000 år innan Phi-Phi – thaien där vi ibland hämtar vår mat – slog upp sins dörrar.

På det här sättet lever ord kvar i medvetandet. Syltkockarnas mat ”sylta” blev både den svenska namnet på aladåb och ett lite nedsättande ord på en enkel krog.

Oxpojtjie – smakrik oxgryta från Sydafrika

26 tisdag Nov 2024

Posted by in gryta, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Pojtje är pojke på afrikaans, berättar farbror Google för mig. Oxpojtje är alltså pojken som har hand om oxarna.

Och legenden om den här grytan säger att det här var herdepojkens mat. Han gjorde i ordning grytan på morgonen, fyllde den med kött, potatis och grönsaker. Tände elden, och när han kom tillbaka efter dagens arbete var grytan färdig.

Men det finns nog ungefär lika många varianter på grytan som det finns matlagare i Sydafrika. När jag letar runt efter olika recept hittar jag hur många varianter som helst: med vin och utan vin, med örtkryddor och utan, med kikärtor och utan.

Ja, så där håller det på. Men en sak har de alla gemensamt; de innehåller oxsvans. Det gör inte min gryta. Orsaken är lika enkel som prosaisk – jag hittade ingen oxsvans i de relativt välsorterade butiker jag besökte så det fick bli högrev istället.

Nu gör inte det så mycket för det blir en härlig gryta. Under tiden den puttrar på spisen så sprider den dofter av kanel och julkryddor, och när den är färdig så får man en gryta fylld med komplexa smaker.

Men utrusta dig med lite tålamod. En nötgryta behöver koka 2 – 3 timmar för att bli riktigt mör.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
800 g högrev
2 lökar, gula eller röda
olja eller smör
salt & svartpeppar
1 msk malen kardemumma
1 tsk malen koriander
2 msk tomatpuré
1 kanelstång
4 lagerblad
4 vitlöksklyftor
1,5 dl rött vin (om du vill)
ca 1 l oxbuljong, vatten + tärning/fond
6 – 8 smålökar, schalottenlök eller steklök
600 g potatis
4 morötter
3 dl kikärtor, kokta av dig eller 1 burk färdiga
1 liten slatt vin eller ett par droppar vinäger för att höja syran (om du vill)

Gör gärna så här:
Skala och hacka lökarna. Skär köttet i grytbitar.

Bryn köttet i omgångar i en stekpanna. Salta & peppra. Fräs löken glansig i en riktigt stor gryta. Krydda med salt, peppar, kardemumma & koriander. Tryck i tomatpuré och fräs en stund till.

Lägg köttet i lökgrytan. Vispa ur stekpannan med lite vatten och låt det följa med ner i grytan. Häll i vin och buljong, och låt allt koka upp. Ta ev bort det skum som kan bildas. Riv ner vitlöken och lägg i lagerbladen.

Låt grytan koka i riktigt länge. Testa om köttet är mört efter sådär 2 timmar.

Om du är nöjd med köttet skalar du smålökarna och potatisen. Skär potatisen i mindre bitar eller båtar. Lägg ner potatis och lök och låt koka i ca 5 – 10 minuter.

Skala morötterna och skär i små tärningar. Lägg dem och sköljda kikärtor i grytan och koka tills allt är klar, ca 10 – 15 minuter.

Smaka av grytan. Kanske några droppar vinäger eller vin för att göra den fräschare?

Jag snubblade över en kul kokbok ”Med smak av Sydafrika”, skriven av Jesper Aspegren. Den är sådär 30 år gammal och skildrar den sydafrikanska gryningen efter apartheid.

Mest handlar den såklart om mat. Där finns mat från det asiatiskt influerade Cape Malay-köket, men också mat från helt andra kulturer.

Naturligtvis hittade jag spännande recept i boken, ett var den här oxsvansgrytan. Men bokens recept skiljer sig en hel del från mitt. Framför allt vägrar jag bokens tillbehör: ett mos gjort på kokt pumpa och jordnötssmör.

Har du ätit ett sånt mos får du gärna höra av dig. Men till dess vägrar jag den udda blandningen.

Omelette lyonaise – omelett med lök, bacon & krutonger

30 onsdag Okt 2024

Posted by in fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Ibland står man där i köket i flera timmar. Man blir svettig i pannan, och smakskeden går som en skyttel mellan grytan och munnen. Men när man sedan äter tänker man ”det här var väl sådär gott”.

Omelette lyonaise är raka motsatsen. Den är enkel och ganska snabb, och när man sitter till bords så börjar smaklökarna småjubla. De hittar sötma från löken och sälta från bacon som bryter fint mot den lena omeletten. På toppen finns knapriga brödkrutonger och kryddighet från örter.

Det blir faktiskt förbannat gott.

Det här behövs till 2 personer:
5 ägg
3 msk vatten
knappt 1/2 tsk salt
peppar, svart- eller vit-
smör & olivolja
6 – 7 schalottenlökar
1 pkt (140 g) tärnad bacon
2 skivor ljust (surdegs)bröd

Sallad
1/3 huvud romansallad
2 nävar små, goda tomater
2 msk olja
1 msk vit balsamvinäger
1 tsk dijonsenap
salt & svartpeppar efter smak

örtkryddor att strö över: timjan, oregano eller mejram

Gör gärna så här:
Knäck äggen och vispa dem lätt med vatten, salt och peppar. Skär brödet i sockerbitsstora bitar. Skala och hacka löken.

Sallad. Strimla salladen skär tomaterna i mindre bitar. Lägg allt på ett fat och toppa gärna med örtkryddor. Blanda olja, vinäger och senap till vinägrett.

Omelett. Sätt en stekpanna med olja och smör på spisen. Stek löken på ganska svag värme till den är genomlagad (det tar en liten stund). Häll i omelettsmeten och stek till omeletten har en fast botten (lyft lite med en gaffel på omeletten så äggblandningen kan rinna ner). Lägg på ett lock, sänk värmen och låt omeletten bli genomlagad, men med krämig ovansida.

Lägg bacon i en kall stekpanna eller tjockbottnad gryta. Skruva på värmen och stek utan extra fett till bacon är knaprigt. Ta upp bacon och låt det rinna av på hushållspapper. Stek brödkrutongerna knapriga i baconfettet.

Lägg krutonger och bacon på omeletten. Toppa med plockad örtkrydda.

Omelette lyonaise betyder oftast en lökomelett. Varianten med bacon och krutonger hittade jag i Fransk bistro av Maria Zihammou. Det är en klart trevlig liten kokbok, finns på Bokbörsen för 109 kronor.


Utmärkt pilsner, men varför är alkoholfritt så dyrt?

23 tisdag Apr 2024

Posted by in öl

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Ekonomen Carl Hamilton har en helt fantastisk historia i boken ”Absolut – historien om flaskan”, som handlar om när Vin & sprit lanserade Absolut vodka på 1980-talet. Det var hockey-frillans tid och åren när Milton Friedman återuppväckte den råa marknadsliberalismen.

Vin- och Sprit – då ett statligt bolag – ville inte vara sämre. De gav sig ut på den internationella vodka-marknaden.  Några tjommar på marknadsavdelning tyckte att man måste ge vodkan en bakgrund (ett narrativ skulle man väl säga idag), så de lät svarva några Absolutflaskor i plast. Flaskor som skulle vara ”rena” och likna apoteksflaskor.

Med plastattrapperna i resväskan åkte marknadsförarna till New York för att krängde drycken – som ännu inte fanns. Men marknadsföringen fungerade, kanske mest för att de hakade på 80-talets hetaste trender.

De sålde in drycken till hajpade Studio 54 där alla de coola hängde. Där minglade Mick och Bianca Jager. Där höll Andy Warhol hov, och rätt många snortade kokain på toaletterna.

Om jag minns rätt var det just Andy Warhol som övertalades att måla flaskan för en reklamkampanj. Det var i alla fall ett gäng kända konstnärer som fick betalt för sina målningar av Absolut.

Själva drycken, den uppfanns under tiden. Man tog ren apotekssprit och så hällde man i lite finkel för att ge smak. Mer smak än i amerikansk vodka, men absolut (!) inte så mycket som i Jeltsin-vodka.

Den här jakten på narrativ verkar svenska öltillverkare vara besatta av. Titta på vanliga ölflaskor. Mariestads kör extra allt, och försöker se ut som ett centraleuropeiskt bryggeri som tillverkat samma öl i 150 år. Av oklar anledning klämmer de dit årtalet 1848 på flaskorna.

Melleruds har en mer nedtonad estetik, men hävdar att ölet är pånyttfött med anor från 1904. Det är lite som om en biltillverkare skulle åka förbi Trollhättan om så där 75 år – få en idé och sedan hävda att de tillverkade pånyttfödda Saab.

Nu kan jag leva med både förpackningarna – särskilt Melleruds avskalade flaskor är tilltalande – och det oblyga byggandet av historia och narrativ. För det är inte förpackningen man dricker.

Melleruds Utmärkta pilsner (16,90 för 44 cl, ekologiskt och med en alkoholhalt som gamla mellanölet) är bra pilsner. Smaken är torr och lite avskalad med behaglig beska som man känner av men som inte tillåts dominera. I min mun smakar den som sitt namn. Jag tycker det är en utmärkt pilsner. Systemet kallar smaken för ”tysk”, och visst – det smakar som någonting man kan få när man tar in på ett Landhotel i en tysk småstad och beställer en schnitzel med bratkartoffel till middag. 

Jag har sällan problem med Systemets smakbeskrivningar. Ofta tycker jag de stämmer. Ibland kan jag förstå hur de tänker, som att Melleruds ska smaka knäckebröd och honung. Men hur fan har Bolagets ölprovare kommit fram fram till att Utmärkt pilsner smakar ”apelsinskal”? Det går liksom en kilometer över mitt förstånd.

Melleruds gör också den bästa den bästa alkoholfria pilsnern, i alla fall av de stora masstillverkarna. Där finns samma rena smak. Och där finns en – för alkoholfritt – helt okej beska

Men varför är det så dyrt? En flaska alkoholfri Melleruds på Ica har ett högre literpris än om man köper en burk Melleruds Utmärka pilsner på Bolaget. Hur är det möjligt när mellanölen är belagd med alkoholskatt?

Här har nog varumärkesbyggandet fått oss att svälja (!) både priset och ölet.

Skummande grön ärtsoppa med spätta & crème fraiche

03 söndag Mar 2024

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Som barn bodde jag i södra Västmanland, den delen av landskapet som präglas av åsar och jordbruksmark. Mälaren var alltid närvarande och tittade man upp mot himlen så skuggade stora ekar.

Kanske var det därför som jag fastnade för grön ärtsoppa med dillfärserad Mälargös. Det är en av Västmanlands rätter i kokboken Sveriges landskapsmåltider, med 78 rätter från alla delar av landet. (269 kronor hos nätbokhandlarna).

Kul kokbok, men vaaansinningt krångliga recept. Och krångliga råvaror. I den här soppan ska det vara Mälargös som viras in i platsfolie och sedan perforeras innan den får gå klart på låg temperatur i ugnen.

Smaksättningen ska inte bara vara dillolja, utan även fläskkarré som man helst ska slakta själv och sedan enrisröka i en kolmila i Bergslagen.

Jaja, jag vet att jag överdriver. Men jag försöker förklara varför jag har förenklat receptet.

På en punkt tror jag att man ska förenkla det ännu mer. Tillaga spättafilén i ugnen och mixa den direkt med kanske 1 dl crème fraiche till en fiskfärs – istället för att krångla med vispad crème fraiche. Så ska i alla fall jag göra nästa gång.

Men oavsett hur du gör så blir det en soppa med milda, finstämda smaker av spänstiga ärtor, mjäll spätta och trevlig dill.

Ät och njut, du också!

Det här behövs till 4 personer:
400 g spättafilé (fryst funkar bra)
salt & peppar
kallpressad rapsolja
1/2 knippe dill
3 dl crème fraiche, 32 %
2 klyftor citron, pressade

Dillolja
1,5 knippor dill
1 dl kallpressad rapsolja
örtsalt & peppar
1 klyfta citron, pressad

Soppan
2 schalottenlökar
kallpressad rapsolja
8 dl veg buljong, vatten + tärning/fond
2,5 dl crème fraiche, 32 %
1 dl vitt, torrt vin
1 vitlöksklyfta
8 dl gröna ärtor, frysta
örtsalt & peppar
2 klyftor citron, pressad

Gör gärna så här:
Tina fisken om den är fryst. Sätt ugnen på 150 grader.

Dill-oljan: Plocka vipporna av 1,5 knippor dill. Mixa med olja. Smaka av med örtsalt, peppar & pressad citron.

Fisken: Lägg fisken i en oljad ugnsform. Salta & peppra lätt. Lägg över folie eller bakplåtspapper. Kör i ugnen tills fisken är genomlagad men inte mer, ca 10 minuter. Ta ut och låt svalna lite.

Plocka vipporna av 1,5 dillknippen. Stoppa ner fisk, dill och lite crème fraiche i en mixerkanna. Mixa slätt. Smaka av med örtsalt, peppar & pressad citron. (Det är här man kan förenkla receptet genom att direkt mixa en fiskfärs med kanske 1 dl crème fraiche).

Annars så vispar du fet crème fraiche så den blir fast som vispad grädde. Vänd ner fiskfärsen i vispad crème fraiche. Smaka av en gång till – för säkerhets skull.

Soppan: Skala och hacka lök och vitlök. Fräs på medelvärme i olja tills löken mjuknar. (Inte för varmt så den bränns). Salta & peppra. Häll i buljong, vin och crème fraiche, och koka tills löken är genomkokt, tar kanske 15 minuter. I med de frysta ärtorna och låt soppan koka upp. Mixa soppan slät och skummande med en handmixer. Smaka av med pressad citron.

Uppläggning: Skeda upp soppan i djupa tallrikar. Lägg i en klick fiskfärs/crème fraiche. (Jag försökte göra ovala ”ägg”. Det gick väl sådär, som du ser av bilden.) Droppa dillolja runt fiskfärsen.

Man kan ta en kille ut ur Rosengård, men man kan aldrig ta Rosengård ut ur en kille. Ungefär så brukar Zlatan säga.

Nu kommer jag inte från Rosengård utan från Västmanland, men lite av landskapet finns nog kvar i mig. Framför allt en känsla av att ”här gör vi som vi vill”.

En gång när jag var 15 år hälsade jag på min morbror som högg i skogen. Han skulle åka hem för dagen, men hade både traktor och bil med sig – så han konstaterade:

– Du får ta bilen, för jag är mest rädd om traktorn.

Så mitt 15-åriga jag körde hem hans bil på nästan helt biltomma grusvägar. Själv puttrade han efter i traktorn.

Det här har format mig i anti-auktoritär riktning, något jag har haft nytta av genom livet.

Utom i lumpen, där gick det åt helvete i bland när något befäl med högröd färg i ansiktet stod och skrek om en petitess. Typ att jag hade knäppt uniformen på fel sätt.

Panerad sej med rödbetor, smörgåsgurka & kapris

21 söndag Jan 2024

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jodå, jag och hustrun tar vår pensionärstillvaro på allvar. Du vet, handlar på extrapris och så, även om affären ligger flera mil bort.

På tisdagar sätter vi oss på vagnen (göteborgska för spårvagn) och åker tvärs igen stan för att handla billig fisk på Hemköp i Masthugget. (Om vi inte är lata för då tar vi bilen).

Och det är verkligen en billig fiskdisk. Färska räkor för så där 100 kronor kilot, laxfilé för 150…

Härom veckan kom hustrun hem från en tur på stan – och Masthugget – med en fin bit sejfilé som vi panerade och stekte till middag. Vi toppade fisken med hackad inlagd gurka, rödbetor och kapris. Lite som en fräsch tartarsås men utan majonnäs.

Men jag kan lugna dig på en punkt. Vi har inte börjat gå bredbent med kundvagnen mitt i butiksgången så vi blockerar vägen för alla andra kunder. Det tillhör gruppen 75+ – och där är vi ännu inte på många år.

Det här behövs till 2 personer:
400 g sejfilé (eller annan vit fisk som torsk)
salt & peppar
ca 1/2 dl rågmjöl eller ströbröd
olivolja

Grönsakshack
1 dl hackad smörgåsgurka
0,75 dl hackad inlagd rödbeta
2 msk kapris

Servering
kokt potatis
citronklyftor att pressa över fisken

Gör gärna så här:
Hacka smörgåsgurka, inlagda rödbetor och blanda med kapris.

Dela fiskfilén i portionsbitar, salt & peppra den. Häll upp rågmjöl på en tallrik och vänd fisken i mjölet. Stek i olja tills den är klar. Tar så där 2 – 4 minuter per sida, men det beror såklart på hur tjocka filéerna är.

Koka potatis och klyfta citron under tiden.

Idén att servera fisk med hackade rödbetor har jag inte kommit på själv. Det är ett resultat av ivrigt kokboksläsande. I det här fallet Livsviktigt! av Maj-Lis Hellenius.

Hon är professor i hjärtkärlprevension, alltså hur man förebygger hjärtinfarkt. Det gör att kokboken faktiskt bygger på vetenskapliga rön om hur man ska leva för ett långt och gott liv. Något som kan sammanfattas med Medelhavskost och så en promenad om dagen.

Men det som gör boken läsvärd är hennes matglädje. Hon gillar verkligen mat och har fullt med användbara recept.

Läs gärna boken. Det är den värd.

Sillsallad 2.0 – fräsch sommarmat

20 torsdag Jul 2023

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, sallad, smårätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Plötsligt en dag låg den bara där i sommarstugan: ”Silldiplomati – en bok om hur sill kan rädda en regnig midsommarfest men också överbrygga diplomatiska klyftor”. Det är filmaren Ted Karlberg och numera diplomaten Håkan Juholt som skrivit boken och gett den fantastiska bilden.

Nyfiken började jag bläddra i den och hittade en hel del om sillens historia, en del om Teds och Håkans historia – och en del osannolika historier om hur sill kan användas som diplomatiskt smörjmedel. Det är ganska lätt att förstå hur Håkan Juholt sålde in sill när han var ambassadör på Island. Men hur tusan gör han för att intressera människor i Sydafrika – hans nuvarande stationering?

Boken innehåller också en hel del recept. Jag fastnade för en sillsallad som gjord för varma sommardagar. Ingredienserna i salladen har jag i stort sett behållit, men dressingen är helt ny. Piggare och mindre senapstung.

Tillsammans blir det superfräsch sommarmat.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
8 – 10 (mindre) färskpotatisar, kokta
3 ägg, hårdkokta
1/2 huvud romansallad
1 (liten) knipplök
1/2 bunt rädisor
1 – 1,5 pkt matjessill
1/2 knippe dill, plockade dillvippor

Dressing
1 dl majonnäs
1 msk dijonsenap
2 msk gräddfil/yoghurt/fil
2 tsk spad från matjessillen

Gör gärna så här:
Skölj salladen och riv i mindre bitar. Skär potatis och ägg i kvartar/bitar. Skiva lök och rädisor tunt, går enklast på mandolin (men akta fingrarna, mandolinen är supervass).

Blanda majonnäs, senap, fil och matjesspad till dressingen.

Bottna ett större fat med salladen. Lägg på lök, rädisor, ägg och matjessill. Toppa med dillvippor. Ringla lite av dressingen över salladen – låt var och en ta mer dressing vid bordet.

Blir du nyfiken på boken Silldiplomati, så finns den hos nätbokhandlarna. Men om du letar dig in på bokförlaget Ranunkels hemsida, så tjänar du ett par tior.

Eller också kan du låta svägerskan åka till Blomlöfs rökeri i Brömsebro. Det var så vi gjorde för att få ett ex av boken.

Torsk med somalisk-inspirerad tomatsås

25 torsdag Maj 2023

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag är fortfarande förvånad över de somaliska recept jag hittar. Det är varma fylliga smaker som stiger upp från grytan. Chilihettan finns där bara som en liten påminnelse i bakgrunden.

Torsk med somaliskinspirerad sås är ett riktigt bra exempel på vardagsmat som man lagar en vanlig torsdag. Oavsett om det är maj eller oktober.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
400 g torskfilé eller annan vit fisk
salt & svartpeppar

Tomatsås
2 stora bananschalottenlökar (eller en mindre gul lök)
neutralolja
salt & svartpeppar
2 – 3 tsk mild madras curry
1 msk tomatpuré
1 burk passerade tomater
1/2 burk vatten
2 – 3 vitlöksklyftor
1 bit ingefära, stor som en halv tumme
1 chili, spansk peppar
1 paprika, gul eller röd
1 nypa socker
hackad koriander eller persilja

Gör gärna så här:
Tina fisken om den är fryst. Salta den och vrid över lite peppar. Låt fisken gotta åt sig av kryddorna medan du gör tomatsåsen.

Skala och hacka löken. Skala och riv vitlök och ingefära. Kärna ur och strimla chilin. Kärna ur paprikan och skär den i små bitar.

Fräs löken glansig i olja. Krydda med tomatpuré och curry, och fräs en stund till. Häll i passerade tomater, vatten, ingefära, vitlök, chili och paprika. Koka upp tomatsåsen och låt den koka 10 – 15 minuter, så paprikan blir nästan klar.

Skruva ner värmen och lägg ner torsken i såsen. Låt den nästankoka i fem minuter. Strö över hackad koriander eller persilja, och smaka av med aningen socker. Klart!

Jag har hållit kokboken ”Khadijas kök – recept från Östafrika” i handen när jag lagade den här torsken. Men jag följde inte hennes recept särskilt noga. På mitt matbord fanns varken mangosallad eller limeklyftor.

Och hackad koriander… Fortfarande gäller att jag var ledig den dag i skolan när man lärde sig tycka om de små gröna bladen. Den är, kort sagt, ersatt med persilja.

Man kan väl säga så här. Förtjänsten i det här receptet tillfaller Khadija, eventuella misstag och svennefiering får jag stå för själv.