När jag testar Pinot Gris Resérve från kooperativet Cave de Turckheim känner jag mig lite som Askungen i Kalle Ankas jul-film. Tänker: Pinot Gris kan vara kladdigt och överlastat och tungt och jobbigt – eller bara helt underbart.

Pinot Gris-vinerna från Alsace är alltid torra men de har nästan alltid restsötma och tillsammans med den låga syran i vinet blir det ibland en ”söt”, tung och lite kvalmig smak. Men när de är rena och koncentrerade så är det viner ger en häftig smakexplosion i munnen. Det skumma är bara att gränsen mellan det tunga, kvalmiga och den rena smakexplosionen är så tunn, så hårfin.

Och just på den tunna skiljelinjen befinner sig Turckheims Pinot Gris 2012 (91 kronor på Bolaget). När man luktar på vinet så är det maffigt och fruktigt. Man tar näsan före in i en värld av frukt och päron och blommor och honung; det är läckert.

När man tar en klunk av vinet, så finns frukt- och blomvärlden kvar, men också känslan av honung. Det finns en restsötma som känns ganska tydligt – och som gör att vinet inte självklart funkar ihop med mat.

Vi testade Turckheims  Pinot Gris till Fläskkotlett i vitt vin, Côtelette au vin blanc. På bordet fanns också en flaska Pinot Gris som vi köpte med oss i somras från Gérard Waegell. Till maten vann Waegells Pinot Gris solklart.

Men en solig sommareftermiddag i trädgården… Stenplattorna är fortfarande värmda när man barfota bär ut en flaska kyld Pinot Gris. Då skulle Turckheims vin komma till sin rätt – då skulle jag ta en klunk och njuta av den lilla bitterheten i eftersmaken.

Vill du läsa om Turckheim Pinot Gris från 2014 kan du klicka HÄR.

Det finns två tillfällen när vitt Alsacevin funkar riktigt, riktigt bra till kött. Dels när det finns lite sötma i köttet och maträtten har låg syra. Då funkar en Pinot Gris bra. Vinet är runt och milt – och samspelar bra med köttbiten.

Jag har aldrig provat men det skulle kunna gälla för honungsglaserat revbensspjäll där man svingat kryddburkarna lite extra, eller ännu hellre rivit ingefäran över spjällen. Så det kanske blir till att plocka fram en Pinot Gris på Annandagen när resterna av julmaten ska ätas upp…

Det andra tillfället när Alsacevin sitter som gjutet är när syran i maten är hög – och allra helst när det finns toner av citron i maten. Då är det läge att plocka fram en Sylvaner eller Riesling. Vi drack Sylvaner till Scaloppine al limone, kalvschnitzel med citronsås, i somras. Det var en perfekt matchning; alldeles överraskande gott.

Häromdagen käkade vi Vildsvin i vin. Smaken bars av två ingredienser: grädden som gav rondör och aningen sötma, citronen som gav syra från juicen och skalet.

I glasen fanns Waegells vanliga Riesling från 2012 och hans Riesling Grand Cru Muenchberg från 2009. Bägge vinerna funkade bra till maten, men på helt olika sätt.

Standardrieslingen var ett ungt vin med hög syra och toner av citron. Det vinet blev kompis med syran och citronen i maten. Gott, friskt och fräscht.

Grand Cru-vinet var mognare, rundare, mildare. En slags äldre, belevad herre som inte vill tränga sig fram alltför mycket utan litar på sin auktoritet och låter ungdomarna bråka av sig. Just därför räckte det ut en hand till den runda gräddigheten i maten. Tillsammans styrde de förbi citronen mot de mer finstämda tonerna. Det blev en bra matchning; köttet fick en chans att spela huvudrollen i smakupplevelsen.

Det är så man själv skulle vilja vara en Riesling Grand Cru. Vad sägs om ”äldre belevad herre som lyfter fram andra… ”

Men jag vet vad hustrun och 15-åringen skulle säga om jag gjorde jämförelsen. ”Rondör, jaaa. Mogen, näe…”

Så jag får nöja mig med att berätta vad vinet kostar. Det är blygsamt prissatt till 7,60 euro om man handlar av producenten Gérard Waegell.

Se – där lyfte jag faktiskt fram någon annan…

Du vandrar fram där bland Systemets hyllor. Australien, Chile, Frankrike… Böjer dig ner och tittar närmare på ett vin, tittar på smakklockorna. Funderar.

När du hamnar i det läget, så kan du fundera på Biecher Riesling Réserve 2012. Det är ett ovanligt användbart vin, lättgillat och trevligt. Ett sådant där vin man kan bära hem utan att få skäll av vare sig hustrun eller gästerna. Dessutom till ett överkomligt pris, 85 kronor.

Sätter man näsan över glaset, så är det en värld av gula äpplen och lite päron som öppnar sig. Smaken är torr med ganska hög syra och lite citron. Det är ett vin som man blir hungrig av.

Har du gäster, sätt dem i köket medan du fixar det sista med maten. Ge dem ett glas vin med hög syra – och de kommer att kasta sig över maten. Inte helt fel.