Etikettarkiv: smårätt

Julkalender lucka nr 11 – ugnsbakad vitlök, parmachips & blomkålpuré

11 onsdag Dec 2024

Posted by in mat, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Nästan barnsligt gott var gårdagens tema. Då handlade det om crème brulée, i dagens lucka är det ugnsbakad vitlök, blomkålspuré, balsamvinägersås & parmachips. Helt annan mat, men faktiskt lite barnsligt gott.

Blomkålspurén är mild som en smekning på kinden, eller en puss på plåstret över skrubbsåret man fick när man var barn. Parmachipsen, lite salta och knapriga. Och vitlöken, efter en stund i ugnen blir den mild och lätt nötaktig i smaken.

Skulle du nu – osannolikt nog – tillhöra dem som fastar inför jul, så vet du vad som gäller: man får bara äta vitmat. Alltså grönsaker, fisk och mjölmat – inget kött och inga extravaganser. Så parmaskinkan får du lämna till din bordsgranne.

Men åker du till Tyskland kan du stoppa i dig en marsipangris eller två, för marsipan är vitt och ingår i vitmaten. Det påstår i alla fall en tysk kompis, men jag vet inte om det är sant. Han i kanske bara är lokalpatriotisk med marsipantillverkaren Niederegger som kommer från Lübeck – en stad där han bodde när han var ung..

”Men fasta inför jul, det kan väl inte stämma”, tänker du. Jodå vi har fastat inför jul också, men man får gå rätt långt tillbaka i tiden. Julfastan är en katolsk, medeltida sed, som upphörde i Sverige ungefär när Gustav Vasa var på skidtur i Dalarna.

Tanken var att man skulle rena människorna med fasta och försakelse. Bli bättre kristna, helt enkelt.

Själv tror jag nog mest att annat – som ugnsbakad vitlök & blomkålspuré – gör oss till bättre människor.

,

Julkalender lucka nr 8 – svamp- & valnötspastej i en liten kruka

08 söndag Dec 2024

Posted by in buffé, mat, smårätt, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Visst finns det mycket julmat som är god. Skinka och paté, sill och jansson. Köttbullar och revben. Och lax, kallrökt lax, nu snackar vi godsaker.

Men ingen kan påstå att det är mat som som är särskilt veganvänlig. Inte ens den gräddkokta grönkålen funkar.

Hur du ska lösa ett julbord nu när yngsta barnet har blivit vegan, det vet jag inte. Men jag kan komma med ett litet bidrag champinjon- & valnötspastej – förrätt i en liten kruka.

Det är en mild pastej där örtkryddor och aningen chili möter svamp, linser och nötter. Finstämt och trevligt – gör sig bra på vilket buffébord som helst.

Och den uppskattas även av icke-veganer, jag lovar.

Julkalender lucka nr 5 – sydfransk toast med lök & sardeller

05 torsdag Dec 2024

Posted by in fransk mat, mat, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Låt dig inte luras av den lite torftiga bilden här ovan. Sydfransk toast med lök & sardeller har mycket mer och djupare smak än vad man kan tro.

Stek baguetteskivor frasiga i olivolja, lägg på en röra med sötma från karamelliserad lök och sälta från sardeller. Toppa med en oliv och en klick crème fraiche.

Häll upp en öl – eller kanske ett glas rosé – och dröm dig bort. Blunda! Kanske kan du ana ljudet av kluckande vatten. Är det nästa års sommarsemester du hör?

Julkalender lucka nr 4 – äppelmarmelad med kardemumma

04 onsdag Dec 2024

Posted by in ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

I det gamla Bonde-Sverige hade man varken julgransdekorationer eller adventsstakar. Och tomten var en vresig liten gubbe som bodde i skogen och såg till att man skötte sig.

Den jovialiska – och välväxta – jultomten är en import, framför allt från USA.

Men man hade äpplen sparade från höstens äppelskörd, och dem satte man i ett julträd – en ljusstake som ställdes på bordet. I alla fall om man om man får tro släkthistoria.se.

Nu behöver vi inte spara äpplen i källaren för att få några till jul. Men man kan fortfarande göra kardemummakryddad äppelmarmelad. Lätt, fräscht och överraskande gott. Funkar lika bra till en bit ost efter maten som på frukostmackan.

Anchoiade – sardelldipp med massor av umami

24 söndag Nov 2024

Posted by in mat, smårätt, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Anchoiade är lite som bofinken; den kan se ut hur fan som helst. Den kan vara majonnäsliknande, den kan vara mixad och den kan vara stött i mortel.

Här har jag låtit sardellerna svettas lite i varm olja, och så har jag gjort den lite snällare med urvattnade sardeller och ett par soltorkade tomater.

Ändå snackar vi fyllighet; det blir umami så det skvätter om det.

Ät anchoiade med lite grönsaksstavar och ett glas rosé, eller ät den som vi gjorde: tillsammans med stekt vit fisk. I vårt fall lubb, men det går lika bra med torsk eller kolja.

En sats, räcker kanske till 3 personer:
50 g sardeller
2 msk kapris
3 soltorkade tomater
2 – 3 vitlöksklyftor
1/2 knippe persilja
1,5 dl olivolja
2 tsk röd (balsam)vinäger
lite svartpeppar

Servering
som drinktilltugg eller förrätt med grönsaksstavar
eller som röra till fisk

Gör gärna så här:
Lägg sardellerna i vatten en stund. Finhacka kapris, soltorkade tomater och persilja. Riv vitlöksklyftorna. Ta upp sardellerna och krama ur vattnet. Finhacka dem också.

Värm försiktigt olja (men inte så mycket att den börjar koka). Lägg ner sardellerna och låt dem svettas en stund. I med kapris, tomater och vinäger.

Vispa försiktigt. Rör ner vitlök och persilja. Ta ett par varv med svartpepparkvarnen. Klart!

Någon har sagt att anchoiade är världens fulaste sås. Och det klart, när man ser den på bilden här ovan så är det lätt att hålla med. Men låt dig inte luras; den smakar inte som den ser ut!

Kardemummakryddad äppelmarmelad med mindre socker

20 söndag Okt 2024

Posted by in ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Jag skrev för en tid sedan att jag inte kan ha jordnötssmör hemma, för jag äter bara upp den. Nu tror jag det har kommit en konkurrent – det är väldigt svårt att gå förbi den här äppelmarmeladen utan att ta en sked.

Men den passar inte bara att tjuväta ur burken. Den gör sig väldigt bra till en ostbricka med ganska milda ostar eller på frukostmackan eller i filen…

Kryddningen har pigga toner av kardemumma, medan kanel bara finns med som en svag basgång i bakgrunden.

Sockermängden är anpassad till mina smaklökar – och de skriker högt när saker blir för söta. Då blir också ”marmeladen” mindre hållbar och inte lika fast som marmelad brukar vara.

Det här behövs till en ganska stor sats:
1 kg syrliga (svenska) äpplen, ca 500 g utan skal och kärnhus
(drygt) 1 dl vatten
1,5 dl syltsocker
2 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malen kanel
1 liten citronklyfta, pressad

Servering
till ostbrickan, på frukostmackan eller i morgonfilen

Gör gärna så här:
Skala och kärna ur äpplena. Skär i ganska små bitar. Koka dem med vatten i 5 – 6 minuter, äppelbitarna ska vara mjuka men inte mosiga. Häll i socker och pressa i lite citron, krydda med kanel och kardemumma. Koka 7 – 8 minuter.

Klart!

”Häll upp i väl rengjorda burkar”, brukar det stå i alla recept för marmelad – och så är tanken att den ska stå sig till nästa år. Det gäller inte den här varianten, som innehåller mindre än hälften så mycket socker som i vanliga recept.

Men det går att frysa marmelad. Det är i alla fall vad jag har fått fram från farbror Google. Men jag har aldrig testat, så jag vet inte.

Frukostomelett – lättaste recptet

05 lördag Okt 2024

Posted by in mat, smårätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Vi är inte särskilt lika när det kommer till frukost, jag och hustrun.

Om jag har tid så varierar jag gärna morgonmaten. Ibland blir det kokt ägg eller smörgås med tonfiskröra och tomat. Eller också gör jag varma mackor eller sp tar jag makrill i tomatsås som piggats upp med sweet chili-sås.

Hustrun äter fil.

Det ska vara A-fil blandat med blåbärsfil. En gång köpte jag fil med både blåbär och hallon. Tänkte att jag skulle vara snäll och ge henne lite variation.

Det tog hus i helvete. Det ska vara blåbär. Bara blåbär.

Så även om jag har gett upp när det gäller henne, fortsätter jag att variera min egen frukost. Ibland gör jag omelett – enklaste sättet är i mikron.

Det här behövs till 1 person:
2 ägg
lite salt & svartpeppar
skivad ost
ca 3 små goda skivade tomater

Gör gärna så här:
Knäck äggen och vispa dem lätt med lite salt & peppar. Häll smeten i en djup tallrik.

Kör 30 sekunder i mikron på full effekt. Rör runt med en gaffel och kör ytterligare 25 sekunder.

Täck omeletten med ostskivor. Lägg på skivad tomat och kör i mikron i 45 – 60 sekunder (beroende på om du vill ha din omelett krämig eller fast på ytan).

Ät & njut av att något så enkelt faktiskt kan vara så gott.

Quesadilla med (kött)färs, majs & paprika

17 tisdag Sep 2024

Posted by in huvudrätt, mat, nötkött, smårätt, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Bryn köttfärs och grönsaker i en stekpanna. Lägg på riven ost och kör tortillabröden i ugnen.

Svårare än så är det inte att sparka igång smaklökarna en höstdag.

Men jag erkänner att jag har svurit i den mexikanska matkyrkan. Här finns både spiskummin och tomatpuré i köttfärsröran. Det gör det nog inte i riktiga quesadillas.

Det här behövs till 4 personer (inte jättehungriga):
2 schalottenlökar eller 1 liten gul lök
400 färs (nöt-, bland- eller vego-)
neutral olja
1,5 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 tsk chipotle chili-pulver
2,5 tsk rökt paprika
1,5 tsk spiskummin
1 röd chili, spansk peppar
2 – 3 vitlöksklyftor
1 röd paprika
2 små burkar (totalt 280 g) majskorn
ev 1 msk torkad oregano

3 dl riven lagrad ost, t ex Herrgård
8 tortillabröd, storlek medium

Servering
Guacamole och stekta svarta bönor, tomat och kanske sallad

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Dela paprikan, skrapa ur fröna och skär den i små bitar. Skala vitlök. Dela, kärna ur och strimla chili. Skala och hacka löken.

Fräs löken glansig med lite olja i en stor stekpanna. Lägg i färsen och stek den smulig. Rör ner paprika och strimlad chili. Krydda med alla torra kryddor och pressa i vitlöken. Låt (kött)färsröran steka ett par minuter.

Häll av majsen och rör ner den. Låt röran steka några minuter tills paprikan är lagom al dente-stekt. Smaka och kolla kryddsättningen.

Lägg ut tortillabröden och fördela köttfärsröran på halva bröden. Strö över ost och vik ihop till halvmånar. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och pensla med olja.

Kör i ugnen i ca 10 – 15 minuter.

Förbered tillbehören under tiden.

Caviar d’aubergine – aubergineröra till ett glas vin

29 torsdag Aug 2024

Posted by in fransk mat, mat, smårätt, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

När fredagskvällen kommer bubblar det inte direkt i blodet för oss som har varit med ett tag. Man ser mer fram emot lite god mat, och sedan en bra film som man ser liggande i soffan.

Men först kanske ett glas vin, och något att tugga på. Just i det läget sitter caviar d’aubergine fint. Det är en röra som gjord för en bit baguette och kanske en oliv.

Rostad aubergine ger den där lena smaken och mjuka texturen. Pressad citron piggar upp och sparkar igång smaklökarna.

Vi åt den här röran på baguette till ett glas Eins zwei dry-riesling. Det blev en lyckad kombo. Vinets syra hittade en kompis i auberginekaviarens pressade citron.

Det här behövs till en mellanstor skål:
2 auberginer (ca 500 g)
olivolja
2 vitlöksklyftor, inte jättestora
3 msk olivolja
nästan 2 msk pressad citron (smaka dig fram)
några kvistar persilja
salt & svartpeppar

Servering
några goda oliver, kanske lite soltorkad tomat
baguette, crostini eller olivoljestekta trekanter/skivor av surdegsbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Halvera auberginerna och lägg dem med köttsidan ner i en oljad ugnsform. Picka några hål i aubergineskalet med en vanlig gaffel. Droppa över lite olja och kör i ugnen i ca 45 minuter. Kolla så auberginen är helt genombakad (=mjuk).

Under tiden: Pressa citronen. Skala och riv vitlöken.

Gröp ur aubergineköttet med en matsked. Lägg det i en matberedare/mixer. Tillsätt olivolja, citronjuice och riven vitlök. (Kan vara klokt att ta lite i taget, så auberginekaviaren blir så stark och syrlig som just du vill ha den).

Mixa till en slät röra. Smaka av med salt & peppar.

Rillette de maquereau – makrillröra i en liten kruka

21 onsdag Aug 2024

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, mat, smårätt

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

Visst är det kul när man hittar helt nya recept och maträtter. Jag frågade runt på Google om recept från Bretagne, den klippiga och regnstänkta halvön i nordvästra Frankrike. Och vips, så fanns där en massa maträtter, däribland den här makrillröran.

Jag gjorde om receptet en smula och blev belönad med en pigg och frisk rillette, som gjord för en liten förrätt eller kanske bara en munsbit till ett glas vitt.

Det här behövs till en (ganska liten) kruka:
400 g makrillfilé
2 gula knipplökar (eller andra milda lökar)
2 vitlöksklyftor
(oliv)olja
1,5 dl torrt vitt vin
salt & svartpeppar
1/4 kruka timjan hopbundet till en bukett

ca 1 msk crème fraiche
ca 1 – 1,5 tsk dijonsenap
1/4 kruka timjan, bara bladen

Gör gärna så här:
Ta bort ev ben från fisken. Testa att skära bort skinnet om du vill, men det är ganska knepigt.

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs glasig i en gryta med olja, häll i vinet och låt koka ett par minuter. Lägg ner makrill och tinmjansbukett i grytan. Krydda med salt & peppar. Koka upp, låt stå med locket på 5 – 10 minuter.

Ta upp timjansbuketten och häll resten i en mixerkanna. Repa timjansbladen och lägg dem, crème fraiche och 1 tsk senap i kannan. Pulsmixa till en ganska slät konsistens. Smaka. Kanske lite mer senap?

Bretagne är en udda del av Frankrike. Här finns baguetterna, instuckna under armen när människor promenerar från bageriet. Torgen, små Peugeot-bilar som rusar runt kröken för att hinna hem till middagen.

Men allt är ändå annorlunda. Som Frankrike, men med en dos Irland och Skottland med kullerstensbyggda hus. Den norra kusten är klippig och dramatisk. Vädret är ofta regnigt, särskilt i den västra delen.

Hit flyttade poeten Bodil Malmsten för drygt 20 år sedan, och härifrån skrev hon en underbar liten bok Priset på vatten i Finistère.

I Aftonbladet gör Petter Lindgren en resa i hennes fotspår. Väl värd att läsa.

Och jag själv då? Jo, 2008 var vi i södra Bretagne, inte långt från orten där Bodil Malmsten bodde. Vi letade efter en gammal krog där Paul Gauguin lämnat målningar som betalning för mat och dryck.

Krogen var stängd, men ut ut en dörr kom en kort kvinna med rött hår och fräknar.

”Bodil Malmsten”, tänkte jag.

Fan att jag inte vågade fråga om det var hon. Då kunde jag berättat hur mycket jag uppskattade boken.