Kategoriarkiv: vin

Kycklinggryta Coq au Riesling

15 lördag Sep 2012

Posted by in alsacevin, fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Hem på fredagskvällen. Fram med datorn, Spotify och Leonard Cohen. Vi såg honom på Gamla Ullevi för ett par veckor sedan, och en piggare 78-åring har aldrig spelat där. Konserten var grymt bra.

Vi hällde upp ett glas Riesling och så var det bara att googla Coq au Riesling. Hade aldrig ätit den här alsassiska rätten tidigare, så inspiration i form av recept var nödvändigt.

Sedan gjorde vi som vanligt: läste recepten och följde inga råd särskilt bra. (Skulle vara Leonard Cohens då: They sentenced me to 20 years of boredom, for trying to change the system from within… First we take Manhattan, then we take Berlin… Jag gillar den ironin.)

Det här behövs till 4 personer:
1,2 kg styckad kyckling eller kycklingdelar
8 schalottenlökar
400 – 500 g skogschampinjoner
140 g (en förpackning) tärnad bacon
salt, peppar, timjan (lagerblad om man vill)
3 vitlöksklyftor
olja eller smör
½ msk vetemjöl
75 cl vitt vin (Riesling)
½  – 1 msk dijonsenap
½ tärning kycklingbuljong
1 – 1,5 dl creme fraiche

Gör så här:
Skala löken. Skiva svampen. (Stycka kycklingen om den är hel.)

Fräs bacon i en stekgryta eller tjockbottnad gryta. Lägg i löken när bacon börjar bli brynt. Låt den fräsa med en stund. Ta upp bacon och låt rinna av. Ta upp löken.

Fräs kycklingdelarna i baconfettet. Häll eventuellt i lite olja. Fräs tills de får en stekyta. Krydda. Pressa i vitlöken. Klicka i senap. Häll på vinet och låt grytan koka i 30 minuter, eller tills kycklingköttet är helt genomstekt (vitt). Lägg i löken när det återstår 15 – 20 minuter av koktiden.

Fräs under tiden svampen, så den får färg. Krydda med salt och vitpeppar. Lägg i svamp och bacon när 5 minuter av koktiden återstår.

På slutet häller du i creme fraiche. Låt allt koka upp. Smaka, kanske behövs det mer kryddor.

Vi åt och var mer än nöjda. Hustrun gick i taket och tog en tredje portion. Själv tyckte jag det var riktigt gott, men skulle kunna tänka mig att höja smaken lite till. Kanske lite mer senap, kanske mer timjan…

Till maten provade vi två av sommarens viner. Riesling från Frey-Sohler 2010 och Riesling Vieilles Vignes 2009 från David Ermel. Det var två mycket olika vin. Frey-Sohler hade högre frukt och syra, något som märktes både i lukten och smaken. David Ermels vin var mildare, rundare. I lukten var petroleumdoften tydligare. Skillnaden i smak var som att jämföra ett Granny Smith-äpple med ett svenskt sommaräpple.

Vad som var godast? Det är just en smakfråga. Själv uppskattar jag svenska sommaräpplen, alltså passade David Ermels Riesling min gom bra. Dessutom är coq au vin en ganska mild rätt.

Ett nyare recept med lite mindre vin hittar du på Coq au Riesling – kycklinggryta med svamp & vitt vin.

Vi köpte en låda vin

13 torsdag Sep 2012

Posted by in rött vin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Det var i juli förra året. Vi stod i vardagsrummet hemma hos den svenske vinbonden Anders Åberg i Murviel i södra Frankrike. Han snurrade på vinglaset, drog in doften och sa:

– Jag tycker man kan känna hintar av choklad.

Han var uppenbart road av vinet. Det här var hans första årgång vin, och det var första gången han smakade på prestigevinet Roc de Buffarel ur en flaska. Dittills hade han bara testat vinet ur lagringstankarna.

Själv vet jag inte om man kunde känna de hintarna. Däremot tyckte jag det var gott. Visst det var ungt och omoget med sträva tanniner som verkligen bråkade i munnen. Men det kändes som om det lovade att bli en schysst bundsförvant en snöig februaridag när den fuktiga göteborgsvintern blåser vett och sans ur människor.

Ett vin gjort för biff med potatisgratäng och kanske bearnaise. Klart vi köpte en låda med oss hem.

Första flaskan smakade vi i september – och då kändes det hur omoget vin var. Det kändes mest som en ilsken tjurkalv i en amerikanske rodeo. Jag vet inte om det var temperaturskillnaden som gjorde den stora skillnaden.

I Frankrike var det 28 grader varmt, och vinet var förmodligen klart över 20 grader. I vår septemberkällare var det betydligt kallare – och vinet blev helt annorlunda.

Vi blev lite förskräckta, men väntade ett par månader till nästa flaska. Och se, det hade hänt något. Vinet var fortfarande bråkigt, men det började få mjukare kanter.

Och så har det fortsatt. Nu har vi druckit upp fem av flaskorna, och för varje gång har vinet utvecklats.

Det har varit kul att följa utvecklingen. För mig har det blivit en av de där små kornen som gör att vardagen lever upp. När jag har gått förbi vinet nere i källaren har jag tittat lite på det och tänk: ”Snart får vi käka en riktig köttbit och se hur det går för vinet.”

Men man ska akta sig för att spara vin alltför länge. För några år sedan gav vi bort ett par flaskor vin i 45-års-present. Systembolaget hade lovat att det var lagringsbart vin. Så vi räckte över presenten och sa:

– Det här kan du spara i tre år och dricka på din 48-årsdag.

När 48-årsdagen kom, så fick vi en inbjudan. Det skulle bli mat och vin – det vin vi hade gett bort.

Maten var god, men vinet…

Det var inte dåligt, inte som vinäger. Det var bara – ingenting. Smaken låg nära vatten, eller utspädd druvjuice. Den hade tagit sig upp till vinets höjdpunkt och sedan på något sätt försvunnit ut genom vinkorken.

Svensken som odlade vin i Languedoc

13 torsdag Sep 2012

Posted by in resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Anders Åberg var något så ovanligt som en svensk vinbonde. Under ett par år drev han och en fransk anställd gården Domaine la Rabidote i Languedoc, ett par mil från Medelhavet (cirka 20 mil väster om Marseille). Tyvärr drabbades han av sjukdom och slutade.

Men området ligger kvar, och skulle du någon gång vara på det som resebyråerna kallar den franska solkusten, så är det väl värt ett besök.

Följ floden Orb uppströms från Bezièrs. Floden går i en liten ravin av vita kalkstensklippor och snart ser man Languedocs nationalpark med ganska mjuka skogsklädda berg. Där på gränsen ligger gården Domains la Rabidote. Den tillhör appelationen (vinområdet) Saint Chinian.

Jorden är mest bara småsten och grus. Man befinner sig ett slags Frankrikes Småland. Och det är ett under att något överhuvudtaget kan odlas där.

Ändå ger marken gott kvalitetsvin. Vill man handla så finns en bra vinkällare hos kooperativet i huvudorten Saint Chinian. Vi var där förra sommaren och handlade. Det mesta av vinet har tagit slut – och blivit till goda middagar. Men några flaskor finns sparade.

Och som svensk finns det en sak att bli så där fånigt turistisk över: man kan handla vi direkt ur pumpar (typ bensinpump). Och ja, jag erkänner. Jag gick ut i bilen, tömde ur det sista av en mineralvattensflaska och fyllde den med vin till kvällens middag.

Här nedan visar en anställd (engelskspråkig!) tjej hur man fyller vin med pumparna.

Alsacevin – första gången

09 söndag Sep 2012

Posted by in Alsace, alsacevin, resor, vin, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Det var en het julidag för mer än 25 år sedan. Vi körde ner genom Tyskland med en gammal Ford Escort, som började krångla redan utanför Kiel. Det tjöt om motorn om vi körde fortare än 110. Men eftersom vi var mycket yngre den gången, så var det inget att oroa sig för. Bilar kan man alltid reparera.

Däremot var svettiga, trötta och törstiga. Vi svängde in i Frankrike, stannade i den lilla staden Selestat, och tog in på ett billigt hotell.

På gatan utanför hotellet rusade motorer och gummidäcken brände mot asfalten när bilarna for iväg. Stans ungdomar trodde tydligen att de deltog i Paris – Dakarrallyt, och det var varmare än hett.

Tvärs över gatan låg det vi letade efter – ett café. Vi gick in och såg oss omkring. På alla borden stod en liten karaff vitt vin, så vi beställde samma sak. In kom en kvarts liter vitt Alsacevin. Det var friskt, klart, kallt – med en aptitretande syra, som lovade att snart blir det mat.

Känslan var den samma som när man en riktigt svettig sommardag äntligen får slänga sig i det friska, kalla vattnet.

Det var kärlek vid första ögonkastet, eller kanske snarare vid första klunken.

Många år senare står jag vid disken i David Ermels vinkällare. Vinet är inte lika överraskande längre, men faktiskt lika gott.

Tarte flambée – ”pizza” från Alsace

05 onsdag Sep 2012

Posted by in alsacevin, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

När kvällarna blir kallare kan det vara dags att laga den här ”pizzan” från Alsace. Tarte flambée är det franska namnet på rätten. På traditionell elsassiska heter det flammekueche. Men oavsett namn, det här är husmanskost som värmer både i magen och i själen.

Någon dietmat är det inte, men det är inte pizza heller. Osten och degen förenar de bägge rätterna. Men Tarte flambée görs med creme fraiche istället för tomatsås. Smaken bygger på brytningen mellan sötman i löken och sältan i skinkan eller sidfläsket.

Som med all traditionell mat finns det en uppsjö av olika recept. Här följer ett med ojäst deg. Vill man ha den mer pizzalik, så använder man bara vanlig pizzadeg med jäst.

Det här behövs för fyra tartes, stora som små pizzor ungefär:
5,5 dl vetemjöl
2 krm salt
2 dl vatten
3 msk olivolja

Fyllning:
2 – 3 gula lökar
300 g rökt skinka (eller sidfläsk)
2 dl creme fraiche
4 – 5 dl riven smakrik ost, Gruyere eller Herrgård
timjan

Gör så här:

Rör ihop mjöl, salt, vatten och olja till en smidig deg. Kolla så degen inte blir för kladdig.

Skiva löken tunt. Fräs den i lite olja tills den har mjuknat. Strimla skinkan i tändsticksstora bitar. Riv osten.

Sätt ugnen på högsta värme och sätt in en plåt så den blir varm.

Kavla ¼ av degen riktigt tunt på mjölat bakbord. Lägg tarten på ett bakplåtspapper. Bred på ett ganska tjockt lager creme fraiche. Lägg på löken och skinkan. Krydda med timjan, och lägg till sist på osten. Vik upp kanterna lite, så inte fyllningen rinner av ”pizzan”

Lyft över bakplåtspapperet med tarten till den varma plåten. Grädda ganska högt upp i 7 – 8 minuter.

Ett recept med en godare botten hittar du HÄR.

Vi åt med god aptit, till och med familjens kräsna 14-åring godkände maten. Till drack vi (inte 14-åringen) David Ermels Pinot Blanc från 2011. Det är ett fruktigt vin.  Lätt, lättdrucket och lättgillat.

Hos en italiensk vinbonde

04 tisdag Sep 2012

Posted by in rött vin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Om du reser i vinproducerande områden, passa på och besök en vingård. Det är ofta både kul och spännande. Och du blir nästan alltid väldigt väl mottagen.

En av de vinbönder vi mött på det här sättet är Antonio Fioravante. Det är en vänlig man med Nya Zeeland-keps på huvudet – i alla fall när vi besökte honom. Han har en liten vingård i Vapolicella utanför Verona, och tyckte tydligen att det var ett kul avbrott i den vanliga lunken när vi kom en av de första dagarna i juli för ett par år sedan.

Glatt korkade han upp flaskor och hällde upp smakprov, skålade och berättade livfullt om gården – allt på en klingande italienska. Dessbättre hade han en son som kunde engelska och som fick rycka in när händer och fötter inte räckte till för att vi skulle förstå.

Men han sålde inte bara sitt vin. Han visade också upp gården, lät oss titta på lagringstankarna och klättra upp på vinden där han torkade druvorna till Amaronevinet. Vi fick också klappa hundarna, hälsa på frun och inspektera gårdens ”bo på lantgård”-rörelse.

När vi gick skickade han med oss resten i en av provflaskorna ”så att vi skulle ha något vin till middagen”.

Det är en sådan person som man minns med värme. Lite av Antonio Fioravante finns dessutom kvar; nere i källaren ligger en flaska av hans Amarone och väntar på rätt tillfälle att drickas upp.

Nu kanske du tror att han var ett undantag. SÅÅ vänliga är de väl inte. Och okej då, det är inte alla som avsätter en timme av sin tid för några turister som handlar vin för ett par hundralappar.

Men det finns en annan förklaring. Gårdsförsäljningen av vin betyder ganska mycket för vinodlarna. De vinbönder vi pratade lite närmare med i Alsace i somras berättade att ungefär en tredjedel av försäljningen sker i deras vinkällare – eller gårdsbutik, som det skulle heta i Sverige.

Dessutom kan du få med dig ett par flaskor gott vin hem efter ett besök i vingården. Det är inte så dumt. Jag kan väl inte vara den enda personen som stått på en stormarknad i ett turistland och dumt stirrat på 20 flaskor rött vin, som alla lovar att de passar utmärkt till ”cheese, grill and casserole”. Bara för att till middagen finna ut att alla de 19 andra förmodligen hade varit bättre.

Getosttoast – Chevre chaud med apelsin

01 lördag Sep 2012

Posted by in alsacevin, fransk mat, mat, resor, smårätt, vin, vitt vin

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Tänk att någonting så enkelt kan vara så gott. Ta getost, rostad baguette, sallad och vinägrett. Lägg ner 10 minuter i köket – och sedan är det bara att njuta.

Det här behövs per person:

Ett par skivor baguette
Ett par skivor getost (chevre)
Lite blandad sallad
En halv tomat
Ett par tunna skivor apelsin
Lite valnötskärnor
Vit balsamvinäger
Honung
Olivolja

Gör så här:

Sätt ugnen på grill och full värme. Rosta eller stek baguetteskivorna. Tärna tomaten, skiva getosten och apelsinen. Blanda honung och vit balsamvinäger. Det ska smaka syrligt, men runt och med ett uns av sötma.

Lägg getosten ovanpå de rostade baguetteskivorna. Gratinera dem i ugnen tills osten börjar smälta lite.

Lägg upp getosttoasten på tallrik. Lägg sallad, tomat och apelsinskivor runt om. Häll över lite olivolja och honung-balsamvinäger. Pressa över lite juice från resten av apelsinen.

Ät och njut.

Vi åt det här på sensommarens sista dag (?) tillsammans med lite av sommarens vin, Muscat 2010 från Gerard Waegell. Det är ett ganska fruktigt vin med pigga syror, som balanseras av ett uns sötma. Funkade jättebra till getosttoasten.

Men första gången vi åt Chevre chaud med apelsin var i en liten stad utanför Sete i södra Frankrike. Restaurangen låg vid kajkanten och utanför fönstret tränade de unga männen tornerspel med båt.

Så det här var utsikten.

Tar en klunk vin och funderar lite

20 måndag Aug 2012

Posted by in alsacevin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Kommer du ihåg hur det var för några år sedan? Så fort det kom till vinprat så var det någon som klämde fram med:
– Jag säger som amerikanerna: ABC, Anything but Chardonnay.
Sedan log de. Och käkade glatt upp fläskfilén, potatisgratängen och rödvinssåsen – utan att ha en aning om vilken potatissort, slags gris eller vilket rödvin som använts till maten.
Själv har jag alltid funnit det här ganska konstigt. Både för att det är en jäkla skillnad på fransk oekad Chardonnay och australisk tutti-frutti-smakande. Och för att det är ett exempel på vinsnobbism där vinet nagelfars in i minsta detalj, gärna med ett snobbigt spretande lillfinger, medan resten av måltiden bara är en utfyllnad.
För mig är vin gott, mat gott och ibland blir kombinationen bara helt fantastisk. Det är det när man först får stå och röra i grytorna, kanske sippa på ett första glas vin. Och därefter hittar rätt i kombinationen av smaker
Nu sitter jag med några lådor Alsacevin i källaren – den vanlig källare alltså, inte någon vinkällare – efter några Frankrikeveckor i somras. I smaklökarna sitter minnet av en god surkålsgryta, Choucroute garnie.
Häng med när jag lagar lite mat, tar en klunk vin och funderar lite.