Kategoriarkiv: vin

Solaris – ett riktigt vin från Sverige

03 fredag Aug 2018

Posted by in vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

”Vin, det kan man väl inte göra i Sverige?” Så tänker säkert de flesta, men faktum är att de har fel. Man kan visst göra bra vin i Sverige.

Ett exempel är Arilds vingård på Kullahalvön i Skåne. Där har Anette och Jonas Ivarsson skapat en gård  med 20 hektar vinodling. På de lätt böljande kullarna ut mot Skälderviken odlar de Pinot Noir till det röda vinet och Cabernet Cortis till vingårdens rosé.

Men det mest kända av deras viner är det vita Solaris 2016. Man kan köpa det på Systembutikerna i nordvästra Skåne, men man kan också beställa det på systembolaget.se. (Det är faktiskt ovanligt enkelt och smidigt).

Solaris är ett doftrikt vin med fruktighet och päron. Lite citrus och kanske melon och tropiska frukter letar sig också in i näsans doftsensorer.

I munnen är det helt torrt, men det finns ändå en känsla av att syran och en ”sötma” balanserar varandra. Jag vet inte om jag lurar mig själv, men smakbrytningen känns väldigt svensk; ungefär som när man äter ett svenskt äpple eller jordgubbe. Bägge är mycket sötare än vinet, men i både äpplet och jordgubben finns den där trevliga kampen mellan syra och sötma.

Familjen Ivarsson jämför också druvodling i Sverige med jordgubbsodling. Det svenska sommarvädret är svalare än i Centraleuropa (utom i sommar), men med ett stort antal soltimmar. Bär och frukt mognar långsammare, och blir då riktigt smakrika.

Arilds vingård drivs med ekologiska principer. Vinet är inte besprutat med gift och koppar, och druvsorten Solaris är i sig motståndskraftig mot svampangrepp. Tack för den inriktningen.

Så var det bara det där med priset, 149 kronor på Bolaget. Är det värt sitt pris? Det beror lite på hur man ser det.

Vi delade på en flaska till Chèvre chaud med mango. Både chèvre och mango trivdes i Solaris sällskap. Och så är det riktigt kul att få dricka ett bra svenskt vin.

Men det blir inte ett husvin. Du vet ett sådant där vin som man korkar upp när man vill ha ett glas vin på fredagskvällen.

Vingården Gonfrier – trevligast i Bordeaux

28 lördag Jul 2018

Posted by in rött vin, resor, vin, vinodling

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Bättre vingårdsbesök än Gonfrier får man leta efter. Vi kör in där en dag i början av juli när vädret och livet mer påminner om oktober än sommar. Ute störtregnar det och inne på vingården verkar allt vara helt dött.

Försiktigt skakar vi av oss regnet och ropar ett lågt ”Hello” för att se om det över huvud taget finns människor på gården. Efter en stund sticker en vänlig 25-åring fram ansiktet och presenterar sig som Guillaume Gonfrier, ett av barnbarnen i den släkt som styr över det stora vinföretaget Vignobles Gonfrier.

– Kom med mig in i vår cave, vinkällare, säger han entusiastiskt och tar täten in i den stora anläggningen.

Där reser sig en mur i den stora lagerlokalen, det är vinfat staplade på varandra. Totalt finns 2 500 barrique, franska ekfat, med 225 liter i varje. Det blir några stycken om man lägger dem på varandra… Men de behövs för att kunna fatlagra vinet till de 3 miljoner flaskor per år som produceras.

Det här är en jättegård med 60 anställda och sammanlagt 570 hektar vinodling, ungefär två mil sydost om staden Bordeaux. Men visningen som Guillaume Gonfrier ger oss är personlig, vänlig och lite nyfiken på vilka vi är.

– Va, säger han, är ni från Sverige? Dit ska jag åka i december för att marknadsföra våra viner.

Han letar upp en pall med vin som är färdigt att skickas iväg och pekar på etiketter där det står ”HJO SUEDE”. Det betyder inte att allt vinet ska till staden Hjo, utan till vinimportören Hjo Grosshandel som säljer Chateau Tanesse på ett Systembolag nära dig.

Det var just Chateau Tanesse som gjorde att jag letade upp den här vinproducenten; det verkade liksom lockande att kolla ursprunget till det vin som man sippar på en fredagskväll.

Och här växer det på de mjuka kullarna öster om floden Garonne. Det är ett växlande jordbrukslandskap, mer varierat än i snobbigare Bordeaux-områden som Pomerol och Saint Emilion. Ändå ligger vingårdarna – som i Bordeaux alltid kallas för chateau även om det skulle vara en lite stuga – uppe på kullarna som lätt bedagade gamla adelsdamer.

Guillaume Gonfrier tar med oss in i det ursprungliga slottet där hans farmor nu bor. Vi hukar för att kolla in den gamla vinkällaren och tittar på en liten salong med möbler som hade kallats gustavianska om det varit i Sverige. Utsikten ner mot Garonne är säkert strålande, men just den här dagen förvandlar regnet det mesta till ett grått dis.

Men verkligheten bakom vinproduktion är sällan så glamorös som man önskar att den skulle vara. Inne i produktionsanläggningen försvinner känslan av sirligt 1700-tal. Där slamrar buteljeringsmaskinen fram 5 500 flaskor i timmen – och de anställda ser mer ut som fabriksarbetare än som glada vinentusiaster.

Men Guillaume berättar en liten uppiggande sak om jobbet på vingården:

– Vi måste hela tiden hålla koll på kvalitén, så varje lunch tar vi med oss en flaska för att prova den.

Själv tänker jag att lunchen nog är det bästa med det jobbet…

Inne i provningsrummet tar Guillaume Gonfrier fram tre röda viner. Han börjar med Chateau de Marsan 2016 som fått 12 månader på ekfat. Det är ett mjukt men fylligt vin som har jästs helt torrt. Ändå känns en aning vanilj efter ekfatslagringen.

Resultatet är ett lättgillat vin som rätt många av oss skulle kunna tänka oss att plocka fram till den fyllda lövbiffen på fredagskvällen.

Chateau Tanesse är det enda vin som exporteras till Sverige. Guillaume Gonfrier häller upp och frågar:

– Känner ni mineraliteten? Den kommer från kalkstenen som finns under lerjorden.

Och visst känner vi igen smaken från de flaskor vi köpt i Sverige, men i de här glasen finns årgång 2012, inte 2015 som nu säljs på Bolaget.

Det sista röda vinet är ett mer elegant och tidlöst vin, Chateau Lestiac 2012. Riktigt gott, men också lite dyrare än de andra vinerna.

Tyvärr  finns varken Chateau de Marsan eller Chateau Lestiac att köpa i Sverige. Så hallå, vinimportörer, kanske dags att ändra på det?

– Vädret gör att jag inte kan ta er med ut på en tur på vinfälten, säger Guillaume Gonfrier beklagande. Men jag kan visa er vår nya visnings-cave och slottet Tanesse.

Han sätter sig i en japansk terränggående SUV och drar iväg så gruset sprutar. Men så kommer han ihåg att han har några svenskar i en kombi bakom sig och saktar ner så att vi hinner med.

Den nya anläggningen ligger precis intill den gamla borgen utanför Lestiac. Här kommer de att utveckla mer för de turister som kommer på besök. Guillaume jobbar med marknadsföring och just vinturism verkar vara hans eget lilla skötebarn.

Företaget utlovar på sin hemsida personlig visning av både cave och vinodlingar – och så klart provning av vinerna.

Och när vi skiljs åt nedanför Chateau Tanesse har Guillaume Gonfrier visat oss och berättat i en och en halv timme.

Bättre mottagande har vi aldrig fått av en vinproducent. Omdömet blir ganska enkelt: är du intresserad av vin och ska besöka en producent i Bordeaux – åk till Vignobles Gonfrier i Lestiac!

Vad är väl en flaska Biecher Pinot gris…

06 fredag Jul 2018

Posted by in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Med druvan Pinot gris är lite som med Askungens bal på julafton. Du vet den där scenen när hon står och tänker på balen på slottet. Tänker att balen kan vara ”hemsk och trist och långtråkig – eller alldeles underbar”.

På samma sätt kan Pinot gris vara sötsliskig och platt och helt meningslöst. Men den kan också vara frisk och aromatisk och intensiv – alltså helt underbar.

Tricket ligger i att få upp syran i vinet så att den kan ge restsötman en match. Då, men bara då, blir det en kombo som ger alla de fina nyanserna en chans.  Biecher Pinot gris 2016 (99 kronor på Bolaget) kvalar precis in i kategorin ”tillräcklig syra i vinet”.

Det är ett trevligt vin att sitta och lukta på (ska man fortsätta Disney-associationerna så får det väl bli Tjuren Ferdinand den här gången). Toner av honung och melon blandas med en fruktighet som drar mot päron och grapefrukt. I munnen är det ett lättgillat vin som passar bra som pratvin en sommarkväll, men testa det gärna till mat utan hög syra. Inte minst asiatisk mat skulle kunna funka bra.

Men glöm det där med en grillad bit lax och syrlig citronsås; det tror jag blir platt fall för Pinot gris-vinet från Alsace.

Så var det bara en sak till att nämnda. Biecher Pinot gris är ekologiskt, liksom de flesta viner från den producenten. Tack för det.

Les Lauzeraies och drömmen om Provence

26 lördag Maj 2018

Posted by in vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Rosévin, det är drömmen om Provence. Ett glas sval rosé i skuggan av en platan med några oliver att knapra på – vem har inte sådana dagdrömmar en regnig måndag i november?

Därför blir det nästan överraskande när södern parkerar i Göteborg en helt vanlig arbetsvecka i maj. Det är shorts på jobbet, det är full AC i bilen och på fredagen är det ett glas rosé på uteplatsen.

Men drömmen luras – inte vädret alltså – där är det Medelhavsvärme med stenplattor som fortfarande är ljumma på kvällen. Det som luras är vinet. Les Lauzeraies kommer inte alls från Provence utan från den lilla appelationen (vinområdet) Tavel strax nordväst om Avignon. Där bor bara 1700 själar, men därifrån kommer några av de bästa rosévinerna.

Les Lauzeraies 2016 (ekologiskt, 119 kronor på Systemet) är inget undantag. Fräsch lukt med hintar om bär och jordgubbar, exotiska frukter och aningen bitterhet. Det fruktiga följer med in i munnen, men på slutet finns en liten bitterhet som stramar upp smaken.

Just den lilla bitterheten gör det till ett bra matvin. Vi drack det till grillad tonfisk och potatissallad, men det är ett följsamt vin som funkar bra till ganska mycket: kyckling och grönsaker, fisk eller den provencalska sardellpizzan Pissaladière.

Eller bara till ett glas sval rosé med några oliver att knapra på. Men vill du sitta i skuggan av en platan får du nog resa en bit söderut – det är rätt ont om plataner i Sverige.

Altschuh Riesling – sommarbox för buffé & stora kalas

08 tisdag Maj 2018

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

När man tittar på bilden här ovan kan man tro att det är vinter, men det stämmer inte. Bilden är tagen för en dryg vecka sedan. I bakgrunden syns min ”stora vinodling”, alltså den enda vinrankan jag äger. Nu för den en tynande tillvaro med knoppar bara på enstaka grenar.

Till det kalla i bilden hör också boxens exteriör. Den är stram, enkel och tydlig. Går helt i vitt och svart, och ingen människa kan missta sig på vad den innehåller. Det är torr Riesling från Pfalz i sydvästra Tyskland – understruket med fyra linjer.

Jag gillar den här designen, just för att den är så stilren, nästan minimalistisk. Men det är också en kongenial formgivning för den berättar något om vinet. Altschuh Riesling 2017 (249 kronor på Systemet) är ett rakt och hederligt vin med hög Rieslingsyra. I lukten finns rejält med syra men också lite blommor och aningen av något som drar mot päron och honung. Citrussmaken och syran följer med i munnen tillsammans med en hint om päron.

Sammantaget är det här ett vin som pekar med hela handen; drick det till mat, gärna skaldjur eller fisk. Köp gärna en box om ni är många som ska äta – då får du pengar över till maten också. Men förvänta dig inget ”stort” vin; det här är en hederlig standard-Riesling.

Det konstigaste med vinet är nog namnet på vinets producent, Altschuh, som betyder gammal sko (jag vet för jag är gift med en tysklärare). Tänk dig att vara den här vinmakaren och så presenteras du för nya människor på en fest. Du räcker fram handen och säger:

– Eugen Altschuh.

Vad tror du svaret blir…

– Ja, själv heter jag dojja, höhö.

 

 

 

Cycliste från Rhône – husvin åt alla

11 onsdag Apr 2018

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Jag har en kompis som brukar säga att livets goda ska vara för alla. Det är inte bara de rika som ska få äta och dricka gott, inte bara eliten som ska leva ett gott liv.

Det är lätt att sympatisera med den här i grunden demokratiska tanken. Men i verkligheten växer skillnaderna mellan de som har och de som har blivit utan. Och när rikedomen ska manifesteras så går de unga fläskkotlettfrisyrerna på krogen och ”vaskar” champagne.

De beställer två flaskor dyrt vin. Dricker upp den ena, men låter kyparen hälla ut den andra.

Vilken oerhörd arrogans. Inte bara mot de vanliga knegare som unnar sig ett glas vin på krogen, utan också mot de vinbönder som har skött druvorna genom odlingssäsongen och vaktat flaskorna under mognaden.

Det är så man får lust att skapa nya slagord. Vad sägs om ”Ropen skalla – gott vin åt alla”? Eller kanske ”Ropen skalla – husvin åt alla”?

Husvin är alltså det där vinet som ligger på lut hemma i skåpet. Färdigt att plockas fram till lammfärsbiffen eller lövbiffen på lördagskvällen. Det är ett vin som är tillräckligt flexibelt för att funka till lite olika maträtter – och tillräckligt billigt för att man ska kunna unna sig ett glas då och då.

Mitt senaste förslag på husvin är Cycliste 2016 (89 kronor på Bolaget), ett ganska stadigt vin från Rhône-dalen som klarar både priset och biffen. Dessutom ekologiskt, tack för det.

Lukten är fruktigt med mörka bär; fatlagrat och med en hint om örter. I munnen är det ganska fylligt med en behaglig strävhet som inte är så påträngande att man genast måste lasta in biff och potatisgratäng för att lugna ner den.

Kryddigheten är ganska nedtonad, något som jag kommit att uppskatta allt mer.

Kort sagt: ett användbart vin. Alltså ett husvin.

Santa Duc – lättgillat djup från Rhônedalen

08 torsdag Mar 2018

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Svensk vinkonsumtion är lättrörlig och trendkänslig – ungefär som en hipster från Majorna (eller Södermalm) i jakt på det senaste sättet att trimma skägget.

Den första stora vågen av vinintresse (efter lantvinerna) drabbade Roija. Plötsligt skulle alla dricka Rioja och uppskatta den lilla vaniljtonen. Marknaden kände av det här och så fanns det hyllmeter efter hyllmeter med Riojaviner av tvivelaktig karaktär. Sedan kom alla de andra boomerna: Australien och Sydafrika, Chardonnay och USA, Zinfandel och Amarone…

På senare tid har jag blivit lite orolig för vin från Rhônedalen. Först tyckte jag mig stöta på en massa människor som sade:

– Ja, nu för tiden blir det nästan bara Rhônevin när jag köper vin till helgen.

Och sedan dök det upp flaskor med lustiga namn och utseende som Cycliste (vilket visade sig vara ett bra vin, i alla fall förra årgången), och man tänkte på slisksöta tyska viner i form av ”tornflaskor”  och snögubbar.

Men Rhône verkar klara sig. Nya viner lanseras i Sverige och kvaliteten funkar fortfarande.

I Allt om Vins årliga genomgång av Systemets viner utnämns Rhônevinet Santa Duc 2015 (118 kronor) till årets bästa ekologiska vin alla kategorier. Klart man blir nyfiken och vill smaka.

Lukten är djup, men öppen och präglad av mörka bär. En aning sötma blandas med en doft som drar mot ”källare” och kryddor.

De här associationerna följer med in i munnen och blandas med en behaglig strävhet. Tillräckligt strävt för att vara matorienterat, tillräckligt öppet för att gillas av många.

Allra mest tror jag det är ett vin för lamm, för grill – eller för vinterns mustiga grytor där kött och svamp har fått koka länge.

Man kan väl säga så här: Har jag en lammgryta på spisen och flaska Santa Duc på lut, så kan det vara vilket väder som helst – jag klarar mig bra ändå.

Dopff & Irion Riesling – den bussiga kompisen

22 torsdag Feb 2018

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Första gången jag tänkte på ett vin som en personlighet var när jag drack ett rött vin från norra Rhône-dalen. Det var slankt och liksom elegant, men tydligt och precist. Jag tänkte omedelbart på en slank fransyska med vass tunga som kunde täppa till truten på vilken buse som helst från Front National.

Sedan har det fortsätt. Jag har träffat på röda karlakarlar med fast handslag och rak kommunikation. Sirliga, äldre damer som försiktigt rör sig i det vita vinets värld. Och allt däremellan.

Men Dopff & Irion Riesling 2016 (89 kronor), om det vinet var en personlighet, vem skulle det i så fall vara? Den bussiga kompisen, såklart. Du vet den där som ser till att alla har det bra. Den som kommer ihåg att köpa med sig kaffebröd till fredagsfikan på jobbet och den som håller rätt på när arbetskamraternas barn fyller år.

Jag tror det beror på att vinet liksom är öppet. Lukten flödar rätt emot en med toner av äpple och päron, citrussyra och lite honungssötma. Det är hintar som följer med in i munnen, men viktigast är syran. Den finns där, men den är så integrerad att den smyger försiktigt runt hörnen.

Den skrämmer inte bort räkan om en sådan skulle ha letat sig in i din mun. Plattfisken går säker, likaså kycklingen. (Testa gärna vinet med Coq au Riesling).

Resultatet är helt enkelt ett användbart vin som funkar ihop med många olika ingredienser. Om du inte vill dricka det bara så där. Då föreslår jag en tidig sommarkväll när solen har börjat sin väg ner mot träden – men glöm inte bort att kyla vinet när du sitter där i sommarkvällen.

Alsace – perfekt läge för Riesling

13 tisdag Feb 2018

Posted by in Alsace, alsacevin, vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Alla som stuckit ner näsan i ett glas Riesling vet att det luktar äpple och päron. En del har kanske fått uppleva mineral och till och med petroleum. Men vet du hur jordmånen påverkar lukt och smak?

Lerjordar ger kraftiga viner, och skifferjordar skapar viner med rökighet. Om Riesling-stocken har vuxit i märgel så får det färdiga vinet toner av grapefrukt. Det här berättar Allt om Vin på sin hemsida (som tydligen numera är ett samarbete med Expressen). Har du inte upptäckt sajten är det kanske läge att göra det.

Artikeln ”Rieslingdruvan i Alsace – fyllig och fruktig” är en klart trevlig läsning för den som gillar vin och för den som tycker att Alsace är ett trevligt ställe på jorden.

Där berättas också varför Alsace är perfekt för Rieslingdruvan. Relativt svalt klimat med lite regn. Soliga, varma dagar och svala nätter – allt det här har provinsen i nordöstra Frankrike.

Dessutom är det ganska bra info för den som letar semestermål. Vem vill inte ha sol och värme på dagarna och nätter som är så pass svala att man slipper ligga och svettas i sängen?

Dao Casal Mor – fynd för 57 kronor

01 torsdag Feb 2018

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

För en tid sedan letade jag efter en skäggtrimmer. Jag gick till den där stora butiken som inte kan stava på tyska – och fann en helt folktom affär, men inte den trimmer jag letade efter. Dagen efter kom jag tillbaka, hittade rätt skäggklippare men också en butik som var proppad med människor.

Konstigt, tänkte jag, tills jag insåg var det var för dag. Första besöket var den 24 januari. Besök nummer två var den 25, den dag när människor fått lön efter den magra månaden januari.

Jag tänker på det här när jag sitter och skriver blogginlägg, för Dao är ett fullt drickbart vin för bara 57 kronor. Det här blogginlägget borde publicerats den 18 januari, just inför den sista magra helgen innan lönen kommer.

Men det kan ju komma fler magra månader, så här kommer några rader om Dao Casal Mor 2015 (57 kronor på Systemet). Vinet är ungt och blårött, trots att det inte är senaste årgången som säljs på Bolaget. Lukten, ja den är sötfruktig med ett mustigt djup som får min näsa att börja tänka på fuktig källare, men mitt i den mörka doften kommer lite körsbärstoner.

I munnen återkommer det fylliga och sötfruktiga, men stramas upp av en tydlig strävhet. Vi drack en flaska till ugnsrostade grönsaker & mixed grill. Tur, för det för det här vinet behöver en köttbit för att mjukna och öppnas upp.