”Provsmakning i Alsace”

30 torsdag Jan 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, annat, resor, vinodling

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, Vin- & kokbok, vinodling

Uteservering, sommar och äntligen semester. Man står där i kvällssolen och läser på menyn. Där finns den traditionella surkålsgrytan Choucroute, Baeckeoffe, anka.

”Mmm, god mat och hyfsade priser. Här går vi in och äter.”

Just så gjorde vi förra sommaren. Platsen var gatan mellan Place Gutenberg och katedralen i Strasbourg. Restaurangens namn har jag dessbättre glömt, för den lyckades med det nästan omöjliga – att göra alsacisk mat trist och intetsägande. Choucrouten var uppvärmd surkål. Baeckeoffen var fet och smaklös.

Tillbaka i Sverige hittade jag Provsmakning i Alsace (145 kronor + frakt på adlibris). Det är en bok om restauranger och vinproducenter i den franska provinsen jag så gärna skriver om.

Ett par knapptryckningar på datorn och så kom den hem i brevlådan ett par dagar senare.

Jag läste och blev ganska förförd. Eller vad sägs om Wistub du Sommelier, vinkyparens vinstuga, i byn Bergheim ett par mil norr om Colmar.

”Det är trivsamt trångt, med små bord med stolar och bänkar i trä… Här kan man umgås med lokalbefolkningen och njuta av en choucroute med en Riesling därtill”, skriver författaren Håkan Nilsson.

Jag tror jag ska försöka få med mig resten av familjen dit i sommar. För kan det bli bättre än en lokal krog som tar både mat och vin på allvar – och som dessutom har en folklig förankring.

Men hur ska man veta att den här typen av tips stämmer. Jag har aldrig varit i Bergheim. Ännu mindre på Wistub du Sommelier – så det enda alternativet är att lite på boken.

Men den innehåller också tips om vinproducenter i Alsace. Och här någonstans bli jag misstänksam. När författaren berättar om vinfirman Léon Beyer i Eguisheim, så handlar det om en medelålders man och en åldrig nestor, som också är borgmästare i staden.

Men när jag går in på sajten warfvinge.net och läser om samma företag, så har det skett en generationsväxling. Nu är det en ung man som jobbar tillsammans med sin far.

Jag misstänker att förklaringen är ganska enkel. Provsmakning i Alsace är utgiven första gången 2002. Den kom i nytryck 2012 – och alla kapitel blev kanske inte tillräckligt uppdaterade.

Slutsatsen är enkel: Vill du ha bra och aktuell information om vin i Alsace, gå in på sajten warfvinge.net, som drivs av Alsace-entusiasten PerWarfvinge. Sajten är faktarik, kunnig och dessutom gratis.

Vill du ha mer kunskap, köp hans bok Vinguide Alsace (200 kronor plus frakt, beställs på varfvinge.net). Den är intressant och full av fakta om viner, terroir och vinbönder. Men den innehåller också beskrivningar av byar och annan kunskap man behöver som turist.

Och så finns det ett litet avsnitt om restauranger. Och ja, Wistub du Sommelier finns med. Per Warfvinge skriver att krögaren serverar ”vällagad mat till humana priser, erbjuder skickligt utvalda viner och får alla att känna sig välkomna”.

Så i sommar blir det nog en middag på Wistub du Sommelier…

Har du några tips på guideböcker om mat och vin, så hör gärna av dig. Jag har funderat på att köpa Upptäcka franska vingårdar, men jag vet inget om den.

Du kanske har läst den…

Florian Beck-Hartweg – sympatiska och ekologiska viner

23 måndag Sep 2013

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, rött vin, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, vinodling, vitt vin

En smällvarm eftermiddag i slutet av juli styrde vi bilen söderut genom Alsace. Biltermometern visade på 36 grader i skuggan. 15-åringen stönade i baksätet, och när man gick ur bilens svalka hos den sympatiske vinbonden Gérard Waegell blev det så varmt att svetten började droppa från näsan.

Det var en ganska märklig upplevelse. Jag luktade på vinet, tittade nedåt på vinglaset och näsan. Och upptäckte en svettdroppe som var på väg att släppa från nästippen.

Nästa stopp var den lilla staden Dambach-la-ville. Men det var inte stadens charm som lockade; det var vinproducenten Florian Beck-Hartweg. Hans viner är ekologiska och innehåller bara små mängder svavel. Filosofin är att vinerna ska vara av så bra kvalitet att de klarar sig utan mängder av tillsatser. Dessutom skriver Per Warfvinge entusiastiskt om honom i boken Vinguide Alsace.

Klart att vi var nyfikna – så vi parkerade i skuggan, slängde ett öga på 15-åringen som tittade upp från datorn och skakade på huvudet. Han ville inte följa med in till ytterligare en vinbonde.

Inne i källaren – den här gången låg vinkällaren verkligen i källaren – hittade vi pappan, Michel Beck-Hartweg. Det var en mycket vänlig man som gärna berättade både om gården och om vinerna. Han hällde upp en frisk Sylvaner, log lite och förklarade att deras egna druvor inte alls såg så stora och fullmatade ut som i broschyrernas färgbilder.

– Våra druvor är mycket mindre, så blir det när vi odlar ekologiskt.

Gården är ganska liten, 5,5 hektar, men den bygger på en tradition av vinodling sedan 1500-talet. Familjen odlar alla de traditionella Alsacedruvorna, från frisk Sylvaner till mättad Gewurztraminer. Druvorna handplockas för att ge bästa kvalitet. Ändå säljs vinerna till sympatiska priser, en vanlig standard-Riesling kostar 5,90 euro.

1,5 hektar av gårdens marker ligger inom Grand Cru Frankstein. Det är alltså vinodling inom ett område som anses ovanligt bra och därför får en särskild kvalitetsmärkning. Här gör Florian Beck-Hartweg bland annat en röd Pinot Noir, men eftersom druvan inte är godkänd för Grand Cru så säljs den som specialvinet Pinot Noir ”F”, utan den extra kvalitetsstämpeln.

Vi provade oss igenom Sylvaner och Pinot Noir, ett par olika Riesling och några sorter Pinot Gris – alla friska och smakliga. Vi beundrade källaren med lagrade flaskor. Vi ställde frågor och Michel Beck-Hartweg berättade på en långsam och eftertänksam tyska.

Ungefär då slets dörren upp. In störtade en röd och varm 15-åring.

– VAD HÅLLER NI PÅ MED. Det är minst 40 grader varmt i bilen!

Och han hade helt rätt. Bilen hade nu hamnat i solen och fått en rent saharisk temperatur. Återstod bara att betala och ta med vinskatten hem till Sverige.

I helgen var det äntligen dags att gå ner i radhuskällaren och plocka upp en flaska. Det blev en Pinot Gris Cuvée Prestige från 2011, ett torrt, finstämt och lite försiktigt vin. Lätt men ändå fylligt. Fräscht och med inslag av mineral.

Florian Beck-Hartweg undviker botrytis, ädelröta. Vinet har heller inget av den sötma som ibland finns i Pinot Gris-viner – inte nödvändigtvis för att de är söta, men den låga syran gör att munnen signalerar ”sötma”. Trevligast med vinet är en liten, liten beskhet på slutet. Det gör att vinet funkar bra med mat, t ex fläskkött.

Om jag skulle köpa vinet igen? Priset, 8,30 euro är inget problem – men vägen; det är så förbannat långt till Alsace…

Vill du läsa mer om vinerna så har Beck-Hartweg en engelskspråkig hemsida. Du hittar den HÄR.

Semestertips – köp vin i Alsace!

16 söndag Jun 2013

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, vinodling

Avsmakning. Försäljning. Skylten står bland vinstockarna utanför Hunawir.

Köpa vin av en vinbonde är något av det roligaste man kan göra på resan. Man kliver in genom dörren till vinkällaren och möts av kraftigt solbränd vinbonde eller hans fru. Man pratar med dem, ibland på något språk man kan, ibland bara med händer, gester och enstaka ord.

Ändå funkar det. En gång ”diskuterade” jag fatlagring av viner med vinbondens fru utan att kunna mer franska än enstaka ord, typ ”notan, tack”, ”ett rum för två personer”.

Jag pekade på vinet, sa ”no mature” och pekade på vinfaten längre in i lokalen.

– Ah, non… sa hon och började berätta om vinet, att det inte var lagrat på ekfat – och jag fattade faktiskt en del av vad hon sa.

Men i Alsace är det lite lättare. Alla vi har träffat i vinkällarna pratar tyska – och förvånansvärt många pratar engelska.

Kvalitetsmärkning Appellation Contrôlee
Man behöver inte vara rädd för att få med sig ett dåligt vin från vinkällaren. Dels smakar man faktiskt på det vin man köper – och dels görs i stort sett inget dåligt vin i Alsace. Nästan allt av det vanliga, vita vinet har den vanliga kvalitetsmärkningen ”Appelation Alsace Contrôlee”. Undantaget är de lite finare och dyrare vinerna som har den finare ”grand cru”-märkningen.

Ändå är vinerna i Alsace klart överkomliga i pris. Basvinerna kostar en 50 – 60 kronor flaskan hos vinbönderna. Det är samma flaskor som du får langa upp en 100-lapp för att få med dig hem från Bolaget.

Viner gjorda på en druva & Edelzwicker
Vinerna i Alsace görs på bara en druvsort, nästan överallt annars blandas olika druvor i samma vin. Fördelen med endruve-viner är att man ser direkt vilken ”inriktning” vinet har. Gillar man en särskild sorts vin, så kan man kolla efter druvor som ger just den typen av vin.

Undantaget är de blandviner som finns, ibland av lägre kvalitet. De kallas oftast för Edelzwicker. Står det Gentil på flaskan, så betyder det en blandning av de finare, ”stora” druvorna Riesling, Pinot Gris, Muscat och Gewurztraminer.

Vill man köpa Edelzwicker, så finns det en enkel regel: Testa vinet. Tycker du det är gott, så är det bara att handla.

Riesling
De mest berömda vinerna är ofta Rieslingviner. Goda viner, bra till mat. Men de har ofta en hög syra. Gillar du syran i vinet – som ofta funkar bra ihop med maten – så är det bara att handla. Tycker du att vin kan bli för ”surt”, så ska du leta efter mildare Riesling.

Det är framför allt unga viner som har hög syra. Äldre får mer äppeltoner och toner av petroleum och mineral. Jag tycker det är häftigt att kliva in i en vinkällare och känna just lukten av mineral och petroleum.

Nu kanske du tror att jag har tappat förståndet. ”Vin kan ju fan inte lukta bensin och oljeraffinaderi!”. Nja, det är inte den lukten ordet petroleum står för. Men kliv in hos Gérard Waegell i Nothalten. Det luktar mineral och petroleum, jag lovar.

Pinot Gris
De här vinerna är nästan motsatsen till Riesling. Här pratar vi om runda, smakrika och fylliga viner. Pinot Gris kan vara något av det godaste som finns i vinväg. Passar utmärkt till thailändsk mat – eller bara som ett vin att sippa på när man sitter på uteplatsen eller balkongen en ljummen sommarkväll och tittar på himlen som mörknar till en svensk sommarskymning.

Men Pinot Gris har ofta låg syra och är lite feta. Tillsammans med lite restsötma, så kan det kännas som om vinet liksom kletar fast i gommen.

Leta gärna efter lite friskare Pinot Gris-viner där syran kan matcha allt det smakrika och fylliga – då är det ett fantastiskt vin.

Muscat
Muscatvinerna från Alsace kan man inte längre köpa på Systemet. Det är synd för det är ett friskt vin som funkar utmärkt till fisk och skaldjur. Gott, lättgillat och lite blommigt. Dessutom är det kul att köpa de viner som faktiskt inte går att få tag på i Sverige.

Gewurztraminer
Viner gjorda på gewurztraminer-druvan är extremt kyddiga och parfymerade. Smaken är fyllig och speciell. Jag har länge haft svårt för de här vinerna, men kanske, kanske börjar jag upptäcka charmen med vinet.

Vinexperter säger att man ska dricka gewurztraminer till matjessill med skirat smör. Någon gång ska jag testa om de har rätt…

Pinot blanc
Pinot blanc-druvan räknas inte som en av de ”ädla” druvorna i Alsace. Det är synd, för vinerna är ofta goda, lättdruckna och trevliga. Samtidigt är det kanske tur, för Pinot blanc är ofta lite billigare…

Det är ofta ganska okomplicerade viner som passar bra till paj och buffé, eller kanske som ett glas vin före maten när du sitter och knaprar i dig ett par oliver.

Om Pinot Gris är ett vin för en ljummen sommarskymning, så är Pinot blanc ett vin för after beach – om du förstår skillnaden.

Andra viner
Alsace gör goda och prisvärda mousserande viner, Cremant d’Alsace. Inte lika häftigt som en Champagne, men mycket billigare – och i mitt tycke oändligt mycket godare än lågprisbubbel.

De röda vinerna görs på Pinot Noir-druvan. Det blir ganska lätta viner som trivs ihop med charkuterier och förrätter. Letar du efter ett vin till fredagsbiffen, så ska du nog hellre vända blicken mot andra områden.

Den sista vita druvan i Alsace är Sylvaner. Det finns säkert utmärkta viner gjort på den druvan – jag har bara inte hittat dem ännu.

Men det är där charmen ligger med att handla vin direkt från bonden. Man knackar på, sippar på vinet och luktar, pratar och funderar lite. Ibland hittar man viner som man bara älskar – ibland hittar man viner som bara är bra.

Men kul är det varje gång.

Resetidningen Tête à tête – köp en ko!

11 lördag Maj 2013

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike, resor

Senaste sättet att investera sina pengar är att köpa en ko! Investeringen är säker och lika enkel som att köpa fonder. Det här berättar den svenska resetidningen Tête à tête i sitt senaste nummer.

Den franske bonden Jean-Baptiste Galloo har kommit på ett sätt att tjäna pengar. Han säljer en ko för 1 800 euro, men kon bor kvar på hans gård och ger avkastning. I fyra år får ägaren plocka ut en ränta på 6 procent i form av produkter från gården. Det blir ägg, mjölk och kött för sammanlagt 108 euro.

Investeringen är säker: efter fyra år får ägaren tillbaka de satsade pengarna – och skulle oturen vara framme och kon dör, så täcker försäkringar upp bortfallet.

Tidningen Tête à tête har i det senaste numret ett tema om annorlunda shopping. Texten om att köpa en ko roade mig mest, men även en artikel om hur fransmän handlar vin smuttade jag i mig som ett glas kyld Riesling från Alsace.

Tête à tête är en svensk resetidning om Frankrike. I varje nummer kåserar Staffan Heimersson om livet som pensionär i Provence. Förutom att skriva en text då och då så avhåller han sig från ”golf, dricker för mycket vin och har huvuddelen av sitt intellektuella umgänge med sina tre katter”. Det är i alla fall så han presenteras.

Jag köper utan vidare hans kåserier. Det senaste handlar om när han byggde ett gästhus för att hundägare skulle kunna komma på besök. In i huvudbyggnaden kommer inga hundar; det ser katterna till.

Men jag har svårare för namnet på hans hus: Villa Dallas. Det får mig att längta långt bort från Lubéron-bergen…

I varje nummer finns en high-light på en fransk stad. Det här numret handlar om Lyon, förra gången var det Strasbourg som presenterades.

Tidningen är klart läsvärd, även om den ibland blir lite akademisk och ”ojournalistisk”. Den finns att köpa i välsorterade kiosker eller på http://www.teteatetemag.com/

Semestertips – vägen till Alsace

27 onsdag Feb 2013

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike, resor

110 r d v Alsace ligger ungefär 120 mil söder om Sverige. Långa sträckor är det ganska trist tysk autobahn. Så vilken är den bästa vägen till Alsace, undrar en läsare som letat sig fram till bloggen.

Jag har inte det ultimata svaret, men några funderingar har jag.

Kör av från huvudvägen
Tyskland består inte bara av tråkig motorväg med galna tyskar i BMW. Det finns massor av städer och byar som är pärlor att besöka. En av dem är Heppenheim i södra Hessen. Det är en småstad med korsvirkeshus och kullerstensgator. Uppe på en kulle ligger den gamla staden, och på höjderna runt omkring växer vinstockarna i raka rader.

Vi sov där en natt för några år sedan och blev glatt överraskade över den gemytliga atmosfären. Förvånande nog kryllade vårt hotell av gamla engelska damer. De såg ut som Miss Marple, ungefär. Och kommenterade omgivningen med samma korrekta engelska. ”Oh, isn’t it lovely here”.

Jag kollade vad det skulle kosta för oss att bo på samma trestjärniga hotell i sommar. För tre vuxna (14-åringen räknas som vuxen på hotell), ville Park Inn ha 700 kronor om man bokar på hotels.com. Då ingår frukost och gratis avbokning!

Hitta alternativ till motorvägen
Undvik de mest trafikerade delarna av autobahn. Hamburg måste man igenom om man åker bil söderut. Men Frankfurt går utmärk att runda om man åker öster om staden via Hanau. Ruhrområdet tror jag man ska avstå ifrån om man inte är älskare av motorvägsköer.

Man kan hitta alternativ till bilkörning, men de är dyra. Färja mellan Göteborg och Kiel spar en dags bilkörning, men priset avskräcker åtminstone mig. Tur och retur kostar det omkring 6 000 kronor för tre personer och en vanlig personbil om man vill ha en hytt där man kan sova.

Detsamma gäller biltåget mellan Hamburg och Lörrach några kilometer norr om Basel. Visst, det låter bra att lägga sig i en säng i Hamburg och vakna några mil från Alsace. Men priset… För tre personer kostar det omkring 9 000 kronor i den enklaste liggvagnskupén. Också det tur och retur.

Så i sommar blir det en övernattning hos vänner utanför Kiel, och så går vi nog på jakt efter de engelska damerna i Heppenheim. Alsace besöker vi både på vägen söder ut och på hemvägen. Men slutmålet i sommar är Ticino-provincen i italiensktalande Schweiz.

Semestertips – Alsace

01 fredag Feb 2013

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike, resor

Sugen på att åka till Alsace i sommar? Vill du vandra på de smala bygatorna, omgiven av korsvirkeshus och vinkällare? Eller har du bara tröttnat på vinterkylan och vill drömma dig bort…

Här kommer några tips om Alsace. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt, från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route du Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Frågar du mig, så är det här en resa väl värd att göra. Någon gång skulle jag vilja göra den på cykel. Jag tror det skulle vara perfekt att trampa ett par kilometer, prova lite vin, kanske dricka en kopp kaffe på ett café eller köpa med sig lunch och äta den ute bland vinfälten.

Inte göra någonting, mer än ta det lugnt. Är det inte sådant som kallas semester…

Nåja, här kommer i alla fall tipsen.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök. I somras var vi i Nothalten och träffade den sympatiske vinproducenten Gérard Waegell. Det var en riktigt lantlig by. Traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor, en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Året innan var vi i den nästan medeltida byn Eguisheim. Det var en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det var en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Men ibland kan det bli lite mycket. I somras hann vi med ganska många byar. 14-åringen ägnade sig mest åt datorn i baksätet. När vi körde in i ungefär den tjugonde byn, tittade han upp och kved:

– Nääe, inte fler korsvirkeshus.

Själva blev vi bara lyckliga över ännu en by med smala gator och de gamla husen i sten och korslagt virke.

Gatorna i Eguisheim slingrar sig fram efter den medeltida stadsplanen. Bilden är
hämtad från France Tourism.

Boende
Hotell
Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. En är hotels.com. Men på de sajterna brukar inte de franska lågpriskedjorna finnas med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får VÄLDIGT mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

För några år sedan sov vi en natt på Première Classe i Colmar. Fullt funktionellt. Badrum och riktiga sängar. Jag kollade vad det skulle kosta att bo där en natt i sommar: 55 euro för tre vuxna. Det är knappt 500 kronor, och då ingår frukost.

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det sex gånger – tre gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda. Ofta har det funkat bättre än att hyra en lägenhet. Vi har bytt med barnfamiljer – och då finns saker att göra för barn redan när man kliver in genom dörren.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turisterlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

Vi har aldrig hyrt hus i Frankrike, men vi har hälsat på kompisar när de hyrde ett charmigt hus i Normandie. Huset var rymligt, renoverat och överkomligt i pris. Våra vänner såg oförskämt nöjda ut när de satt i vardagsrummet med stor öppen spis, massiva takbjälkar och vetefälten vajade utanför fönstret.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

http://www.sembo.se/

Vinguide Alsace – bästa vinguiden

12 måndag Nov 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, Vin- & kokbok, vinodling

Ville Fleurie. Eguisheim är officiellt utsedd till
”blomstad”. Bilden är hämtad från France Tourism.

”Eguisheim är en av de allra vackraste byarna i Alsace. Trots närheten till Colmar är det som att komma till en förgård till paradiset då man om sommaren cyklar in i staden. Trångt, genuint och blommor, blommor, blommor.”

Det här kan låta som en beskrivning hämtad ur en roman, men det är inledningen till avsnittet om Eguisheim i Per Warfvinges guidebok om Alsace och Alsaceviner, ”Vin guide Alsace”.

Per Warfvinge är entusiasten som driver en hemsida om Alsaceviner. I guideboken tar han ett steg till och beskriver område på 190 fullmatade sidor. Halva boken innehåller beskrivningar av byar, vingårdar och intervjuer med vinbönder.

Där finns fakta om närmare 60 vinproducenter med tips om vilka viner som är mest prisvärda på de olika vingårdarna.

Per Warfving är en äkta amatör, alltså en person som älskar det han gör. Och just därför blir resultatet ofta så lyckat.

Nu är det inte särskilt svårt att älska Eguisheim. Har du aldrig varit där, så ska du boka en biljett och åka dit. Det är en fantastisk by med medeltida gränder och korsvirkeshus som lutar sig mot varandra. Mest av allt känns det som att stiga in i en Hans-och-Greta-värld.

Byn är också mycket gammal. Det omnämns redan år 720, och en adelsman från byn blev påve på 1000-talet.

Men boken handlar inte bara om vin. Där finns tips på de krogar som vinbönderna själv äter på. Och skulle du vilja cykla fram mellan byarna, så finns där praktiska råd och anvisningar.

Ett avsnitt tar upp Alsace plågsamma historia. Jag har tidigare skrivit om hur byar nästan utplånades under 30-åriga kriget (Alsace & fredspriset). I Riquewihr bodde i 2 245 personer innan kriget startade. 30 år senare hade antalet reducerats till 74 personer.

Men mest handlar det naturligtvis om vin. Är du intresserad av Alsace och viner därifrån – eller funderar du på en Alsace-semester nästa år, tycker jag absolut att du ska köpa boken. Den kostar 230 kronor om du köper den från Per Warfvinges hemsida http://www.warfvinge.net Den finns också på http://www.bokus.com

Madame Maigrets receptbok

22 måndag Okt 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in annat, fransk mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Frankrike, fransk mat, Vin- & kokbok

Händer det dig någon gång att du blir hungrig av att läsa. Ja, inte kokböcker utan vanliga romaner och deckare? Själv blir jag hungrig mest hela tiden när jag läser.

Donna Leon, till exempel. Den som läser hennes deckare från Venedig bara måste bli sugen på en rykande varm pasta en vinterdag, eller en espresso vid bardisken, eller ett glas vitt vin med tilltugg på terrassen hos den luttrade kommissarie Brunetti.

Själv har jag försökt laga mat ur romaner. När jag läste en deckare av sydarfrikanen Deon Meyer, blev jag så sugen på hans lammgryta med tomat, frukt och kanel att jag plockade fram ingredienserna och satte i gång. Första gången funkade det utmärkt. Men jag glömde skriva upp receptet, och nästa gång blev grytan ganska misslyckad. Så kan det gå…

Nu finns de som har fixat recepten åt oss hungriga. En av böckerna är ”Madame Maigrets receptbok”, en 20 år gammal bok som måste ha stått och gömt sig i min bokhylla. Häromdagen gick jag förbi bokhyllan med kokböcker (okej då, det är ganska många kokböcker…). Och plötsligt så stod boken där, full med gammaldags franska recept.

Eller vad sägs om Marinerad ugnsbakad högrev eller Ugnstekt makrill i vitt vin eller traditionell Canard à l’orange (anka med apelsin). Själv blir jag sugen och funderar på att sätt igång till helgen. Det blir nog fisk, tror jag. Men marinerad högrev som bakats i ugnen i fyra timmar… Jag tror den kan bli fantastisk.

Boken är en sammanställning av vad kommissarie Maigret äter i deckarserien med samma namn. Serien är skriven av den belgisk-franske författaren George Simenon från 30-talet fram till 70-talet. Jag läste rätt många av böckerna för länge sedan. Som jag minns det, så var det en gammaldags, borgerlig lite trött lunk blandat med en noir-känsla. Inte alls otrevlig läsning.

Eller vad sägs om när han får lammstek:

Och Maigret betraktade lammstekens rosa kött och resterna av den aromatiska salladen. Det var verkligen aptitretande…
Han var hungrig. Och denna saftiga stek befanns sig på bara några centimeters avstånd från hans näsborrar. Två skurna bitar låg kvar på fatet. Han tog den ena med fingrarna och åt den, alltmedan han pratade som om också han hade hört till huset.

”Liberty Bar”

Visst blir man lite hungrig…

Alsace & fredspriset

12 fredag Okt 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, annat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike

Idag fick EU Nobels fredspris. Det är ett val som redan är omdiskuterat, för EU:s nuvarande praktik är inte bara fredsfrämjande. Den höga arbetslösheten och de stora sociala motsättningarna liknar de förhållanden som rådde under mellankrigstiden – just de omständigheter som gav grogrund till nazismen i Europa.

Ändå är valet helt självklart i ett historiskt perspektiv. Det är också helt självklart ur Alsace perspektiv. Det sägs att ingen annan kategori människor har varit ivrigare anhängare av EU än de gamla kvinnorna i Alsace. Det är de som sett sina män dö i Andra världskriget, sina pappor dö i Första världskriget – och sina farfäder dö i Tysk-franska kriget.

Ingenstans i Europa har motsättningen mellan fransmän och tyskar plågat befolkningen så som där. Under Andra världskriget annekterades Alsace. De unga männen inkallades till Wehrmacht, och skickades till Östfronten. Där dog 40 000 och 30 000 sårades. Av Alsace unga deporterades 10 000.

Jean-Pierre, grannen från i somras, berättade om vilket sår det fortfarande är i den alsassiska folksjälen. Letar man lite i Alsace kan man hitta gott om försvarsanläggningar. I Vogeserna gick också Maginotlinjen, den som skulle skydda fransmännen från Hitler.

Men Alsace plågor är ingen ny företeelse. Under 30-åriga kriget utplånades stora delar av befolkningen. 1610 hade byn Riquewihr 2 245 invånare, 26 år senare var alla utom 74 personer dödade.

30-åriga kriget hade sin bakgrund i motsättningen mellan tyskar och fransmän, men ett av de länder som härjade och slaktade befolkningen var Sverige. Med hjälp av legoknektar drog den svenska armen runt i Europa och dödade tyskar och andra centraleuropeer. Vad det här innebar för Alsace berättar Per Warfvinge i sin utmärkta bok Vinguide Alsace. Den handlar naturligtvis mest om vin och vinodling, men den tar också upp historia, jordmån och mycket annat.

Allt det här finns i mitt huvud när jag är ute och rastar hunden på det gamla regementsområdet Kviberg i östra Göteborg. På en av väggarna finns inskriptioner av gamla slag som regementet har deltagit i. Ett av orden är Breitenfeld, en liten by utanför Leipzig där svenskarna dödade och plundrade.

Fan vet, om det skulle vara något att vara stolt över.

Nu är det vinskörd i Alsace

23 söndag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, vin, vinodling, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, vinodling, vitt vin

I Alsace skiner solen och temperaturen går upp mot 20 grader. Det är bara enstaka moln som blåser från Tyskland och in mot bergskedjan Vogeserna. Så är vädret idag söndag, om man får tro det norska meteorologiska institutet.

Gerard Waegell jobbar för fullt med vinskörden. Just nu skördar han Pinot blanc-druvan. Igår, lördag, skickade han ett mejl och berättade att på onsdag tror han att den skörden är färdig. Han lovar också att försöka skicka lite bilder från vinskörden, men det är svårt att hinna med och att komma ihåg. Just under skörden avgörs hur bra druvorna blir – och därmed vilka inkomster han ska få under kommande år.

Gerard Waegell är den vänlige, yngre bonden som vi handlade vin av i somras. Då var han mörkt brun av arbetet ute på fälten, och lite bekymrad för turisterna som kom och köpte vin av honom. Inte bekymrad för att de ville handla, men bekymrad för vilket språk han skulle använda. Tyska gick bra, och franska förstås. Men engelska… Så när vi pratade med honom hade han redan kollat in vår S-märkta bil.

Han blev lite lättad när han förstod att han kunde prata tyska.

Gerard Waegell bor på ”77, Route des Vins”. Det är en adress, som låter som ljuv musik i mina öron. Byn med 450 innevånare låter inte riktigt lika poetiskt, ”Nothalten”. Men det är hans hemtrakter och här är han förankrad på det sätt bönder gärna är. Han är tredje generationen vigneron och driver gården tillsammans med sin fru.

Alldeles bredvid hans bostad och vinkällare ligger Restaurang Waegell, som drivs av en farbror till honom.

Gården är medelstor, 9 hektar. Men vinodlingarna är utspridda över 10 kilometer och innehåller alla de vanliga druvsorterna. Allt från den vardagliga Sylvaner-druvan till de mer uppskattade Riesling- och Gewürztraminer-vinerna. Han gör också en god Muscat – och så vin på den Alsacedruva som jag tycker är allra godast: Pinot Gris.

En del av marken ligger inom Grand Cru Muenchberg. Det är ett särskilt utvalt kvalitetsområde, för Gerard Waegell betyder det att han får ut ett högre pris för vinet.

Och så gör han förstås ett mousserande vin, Cremant d’Alsace. Det är ett vin gjort enligt den traditionella champagnemetoden. Torrt, friskt och med en smak som väcker förhoppningar om mat – precis som en aperitif ska göra.

I år hoppas han på en lyckad skörd – och på att äntligen få ta ett glas Cremant när allt slit är över.