Idag passerade bloggen 10 000 besök – och snart kommer jag att posta mitt 100:de inlägg. Klart jag tänkte att jag skulle fira lite.

Det tänkte jag göra med Crème Brulée. Igår skulle bli första gången jag lagade den lena vaniljkrämen – och äntligen skulle jag använda min nya gasbrännare. Det är en sådan där pryl som gör att man känner sig lite duktig och professionell. Du vet så där som män brukar se ut när man ska fota dem framför grillen på sommaren…

Men det går inte alltid som man tänkt sig. Mina första Crème brulée blev småsega och lite för tillagade. Gasbrännaren saknade gas. Det stod på förpackningen, men vem kollar innehållsförteckningen när man ska stå för dagens show off…

Inte jag i alla fall. Jag tryckte och tryckte på gasbrännaren, men det enda som hände var att jag fick stå där med lång näsa…

Men det får man bjuda på. 10 000 har klickat runt på bloggen – och det är människorna som kommer från 33 länder, något som gör mig klart nyfiken. För vad hittar en indier eller chilenare eller en grönländare på min blogg?

Dessutom ser det ut som om människor i USA och Frankrike följer bloggen. Om du är en av dem får du gärna skriva en kommentar – eller skicka ett mejl om du föredrar det, för jag blir verkligen nyfiken.

Det gäller andra också. Om du skriver en kommentar, så blir jag glad.

Bloggen började en dag i augusti när vi hade fortbildning på jobbet. Jag anmälde mig till webbpublicering, för jag tänkte att det kanske skulle bli något så småningom. Och jag har aldrig haft så trevlig fortbildning tidigare. Jag klickade och letade – och plötsligt var den där: bloggen.

Det här var bara några veckor efter vår semester i Alsace. I källaren låg 30 lovande flaskor Alsacevin och väntade på att bli uppdruckna. Klart jag kopplade ihop sakerna och började skriva om Vin, mat & Alsace.

Nu är nästan alla vinflaskorna tömda, men lusten att blogga finns kvar. Frågan är om resten av familjen tycker att det lika kul. För när maten är klar och alla – andra – tror att det är dags att äta, så klämmer jag till med:

– Jag ska bara fota först.

Och så drar jag runt med lampor och lägger upp mat och grymtar när bilderna inte blir som jag tänkt mig. Under tiden trampar 14-åringen runt som en hungrig cocker spaniel. Eller det kanske är riktigare att skriva – som den hungriga 14-åring han är, en sådan där som växer ungefär en decimeter om året.

Men annars är nog han den som finner mest nöje av mitt bloggande, fast han gör det på sitt eget sätt. Det är nämligen så att jag och hustrun försöker begränsa hans datoranvändande. Han får bara använda medier tre timmar per dag. Så nu har han fått en ny fråga till mig. Han lägger huvudet lite på sned och så kommer det:

– Pappa, har du koll på din datortid?

Han ser så där oförskämt nöjd ut när han frågar. För han vet att jag inte har svaret…

Tror du att du är grym på vinsorter – och att du kan ”allt” om vin? Nu får du en chans att bevisa det. Nicogame har gett ut ”Ett vinspel” med 400 frågor av väldigt skiftande sort. Det finns allt från frågor av typen ”Vad passar bäst till rödspätta? Vitt vin eller portvin” – till frågor där i alla fall jag aldrig har hört talats om svaret.

Jag spelade vinspelet med hustrun och 14-åringen. Och ja, jag erkänner. Jag trodde jag skulle sopa banan med dem. Men de spelade i ett lag och länge låg vi jämsides. 14-åringen chansade vilt på frågorna. Ofta drog han till med något som han hört i Alsace i somras. Och ofta visade det sig stämma, som när han fick frågan vilken druva som används till rött vin i Bourgogne.

– Pinot nånting, svarade han. Pinot Gris, kanske. Nej, det ska nog vara nån mörk druva… Pinot Rouge… Pinot Noir! Det är ju svart.

Vinspelet finns att köpa i bokhandeln. Kanske kan det vara en del av en vinprovning. I asken ingår också en introduktion till vinprovning.

Och till sist: vinner rätt person det här spelet? Ja, det kan jag intyga. Jag vann.

Hösten är en ganska tråkig årstid på ett sätt. Det finns få ledigheter, få tillfällen att ställa till med fest. Ändå borde det inte vara så. De flesta har mera tid över på hösten än på våren och sommaren. Den tiden borde kunna fyllas med mat och vin, vänner och kalas.

En bra start är att återinföra Mickelsmäss, alltså en fest på helgonet Mikaels dag den 29 september.

I bondesamhället var Mickelsmäss en av årets stora högtider. Det var en dag som man längtade efter. Skörden var bärgad och nu kunde pigorna och drängarna få några dagar ledigt. Då passade man på att gå på marknader, besöka släktingar och roa sig.

Mickelsmäss delar alltså ursprung med Oktoberfest i München. Men medan det katolska Bayern har bevarat skördefesten, säkert kopplat till något helgon, så har den svenska mickelsmässen skrumpnat ihop till ett ingenting.

Det är dags att återinföra denna skördefest. För nu byter hösten skepnad, från den försiktiga september till oktober med tunga regn (i alla fall i Göteborg) och träd som börjar tappa sina löv. Det är tid att tända stearinljusen och brasan, laga en mustig gryta och bjuda in vännerna.

Dessutom är det sådan skillnad på vår och höst. På våren finns påsk och Kristi himmelfärd, 1 maj och nationaldag. På hösten finns det från semester till advent – ingenting .

Missade du Mickelsmäss, som var igår? Då finns det två dagar till att fira: allhelgona i skiftet oktober-november och Mårten gås 10 november.

Visst är han oslagbar, Robert Gustafsson.