Min barndoms jular gick till så här. Först åt man skinka och rödkål och dopp i grytan och grisfötter (!). Och så lite pressylta. De vuxna åt säkert sill och Jansson, men det kommer jag inte ihåg. Sedan var det dags för det småvarma: köttbullar och prinskorv och revbensspjäll.

Därefter var det gräddtårta. Eller möjligen ris à la malta. Och så choklad, nötter och kola.

Jag har ett minne av att man var mätt efter en sådan lunch…

Nu är vi inte längre en del av ”post-bonde-Sverige”, vårt behov att duka fram maträtter från alla grisens delar har minskat. Tack för det. Grisfötter R.I.P.

Men om det nu efter ett mycket mindre julbord skulle kännas bra med en efterrätt, så är toscaäpplen – saftiga äpplen under knäckigt täcke ett gott alternativ. Ta gärna ut äppelklyftorna medan de fortfarande är spänstiga. Mycket godare än sönderkokta, om du frågar mig.

En gång bjöd jag en mycket matintresserad kompis på den här fikonkompotten tillsammans med lite Appenzeller och Gruyère. Det var en nyårsafton efter en huvudrätt som jag inte kommer ihåg och innan en efterrätt jag inte heller kommer ihåg.

Men jag kommer ihåg min kompis. Hon liksom stillnade och så blev hon alldeles tyst medan hon åt. Efteråt sade hon ”Det här var det godaste jag någonsin ätit!”

Och det är väl ungefär så mycket beröm man kan få.

Världens mest berömda reklamkampanj är nog think small-kampanjen i USA i slutet av 50-talet. En tom tidningssida med en liten VW-bubbla i ena hörnet och så rubriken ”Think small”.

Det var så långt ifrån alla fläskiga bilannonser man kunde komma. Inga tjusiga damer, inga män i smoking och inte en endaste Buick, lång som Sunset Boulevard.

Den minimalistiska reklamen känns modern än i dag, men så finns det något tilltalande i det som är litet. Det gäller även mat – det är så mycket lättare att mumsa i sig en äppelklyfta än att sätta tänderna i ett stort äpple. Så mycket mer tilltalande med en liten chokladbit än med ett helt flak av chokladkaka.

Samma sak gäller för efterrättpajer. Det är mer tilltalande med en liten portionsform, i det här fallet en liten äppelpaj med hasselnötter, rom & choklad.

Dessutom är den god, och inte alls så överjäst som den ser ut på bilden här ovan.

Cheddar, brie och Saint Agur. Herrgård, chèvre och Almnäs Tegel. Det finns massor av goda ostar att välja välja mellan. Goda på en ostbricka efter maten, eller när man bara tar en bit och knaprar i sig. Men ibland vill man ha ett sällskap till ostarna.

I lucka nr 14 finns ett sådant tillbehör, fikonmarmelad. Fantastisk till ostbrickan en kväll, men den funkar bra även morgonen efter. Då blir den en del i frukosten med en kopp kaffe, morgontidningen och en ostmacka med lite marmelad på toppen.

Det är inte så dumt, det heller.

Jag tror det finns en särskild plats i himlen för de som kommer på riktigt goda maträtter. Och då är en av platserna reserverad för den som uppfann portvinskokt päron med Saint Agur, valnötter & knaprig kavring.

Lite pyssel är det att få till efterrätten. Men när tallriken stor framför dig, då börjar en smakresa. Känn hur sötma möter aningen syra. Hur milt päron trivs med valnötter och knapriga kavring-krutonger. Och så Saint Agur, grönmögelosten som är både mildare och mer smakrik än Roquefort.

Nu är det andra advent, och vad kan vara bättre som avslutning på adventsmiddagen än portvinskokta päron?

(Ska kanske lägga till att receptet kommer från Allt om Vin, så jag försöker inte paxa bästa stället i himlen åt mig själv).