Det finns två helt olika sätt att förhålla sig till det goda i livet. Ett sätt är att snabbt äta upp godsakerna och ta rejäla klunkar av vinet – för man vill liksom fylla upp munnen med allt det goda.

Ett annat sätt är att ta lite i taget. Stoppa in en liten köttbit eller ostbit, smutta på vinet för att få det att räcka längre – för man vill liksom hinna med att njuta så mycket som möjligt av det goda.

Härom dagen åt vi middag med vänner hemma vid det urgamla slagbordet. Hustrun, som tillhör den första kategorin, gick ut i Usain Bolt-tempo. Själv påminner jag mer om en trött hund på kvällspromenad. Jag luktar och lufsar mig genom maten – men sedan slutar det med att jag äter mest. Förmodligen har större delen av vinet runnit ner i min strupe.

Middagen, det var rådjurssadel för att fira att ett födelsedagsbarn nått klart mogen ålder. Jag valde vin – och som en händelse hittade jag ett par Rhôneviner. (Konstigt det där att jag så ofta hitta vita Alsaceviner och röda Rhôneviner…)

Men det blev två riktigt bra och goda viner. Terre de Mistral 2014 (79 kronor) är lite som den bussiga kompisen. Trevlig, fruktig lukt med toner av körsbär och björnbär. Just de tonerna gör det till ett piggt och liksom läskande vin. Gott till rådjurssalden, men funkar bra när man bara vill ha ett glas rejält vin utan mat.

Dessutom ekologiskt. Tack för det.

Réserve Mont-Redon 2014 (109 kronor) är lite stramare. Lite mer stolt hållning och rak rygg; lite mer det-ska-vara-kött-till-det-här-vinet-känsla. Bägge vinerna är gjorda på blandningar där Syrah-druvan ingår. Men åtminstone i min näsa är Syrah-lukten mycket tydligare i Mont-Redon. Lukten är liksom ”köttig” med inslag av fat och – tror jag – björnbär.

Men viktigast av allt: Det här är två viner som jag gärna går ner till Bolaget och köper igen. Det är två riktigt trevliga viner. Oavsett om du snabbt vill fylla munnen med vinet, eller om du är som mig – och den trötta hunden på kvällspromenad – så du gärna sitter där och luktar och luktar innan du tar första klunken.

På sommaren brukar vi ofta ha en box rött vin stående. Bara att ta ett glas till den grillade köttbiten – eller hälla upp några droppar när vännerna tittar förbi.

På samma sätt är det på jul och påsk. Vänner kommer på besök – ibland är det tre personer som äter mat, ibland sju.

Periquita Reserva 2013 (249 kronor) blev årets första box. Det är ett praktiskt vin, lättgillat och liksom gjort för att passa till det mesta. Funkar till köttbiten och potatisgratängen. Skämmer inte ut sig om man tar ett glas och knaprar på lite tilltugg.

Man kan säga att det är ett vin för alla. Fruktigt, lite fatlagrat och med en ton av mörka körsbär. Det är just det sötfruktiga som gör att vinet så lätt slinker ner genom strupen, men i längden blir det lite för sött för egen smak.

Omdömet? Tja, man kan säga att det är ett vin för ett okomplicerat glas vin efter badet. Eller att det är ett boxvin ”för alla”.Men jag har en känsla av att förra årets box var bättre.

Läge för en middag med kött och hyfsat rödvin nu under julledigheten? Eller letar du efter ett schysst rödtjut till fredagsbiffen?

Då kan du testa en flaska 2012 Parallèle 45 från Rhône-dalen. Det är ett lättgillat vin med tillräckligt stolt hållning för att stå upp mot en biff eller en bit lamm. Men samtidigt tillräckligt mjukt för att låta maten vinna konkurrensen om mest dominerande smak.

Vinet är gjort på Rhône-druvorna Grenache och Syrah. Även om det är 60 procent Grenache i vinet, så är det Syrah-druvan som håller i taktpinnen, i alla fall vad det gäller lukten. Näsan möter en djup, trevlig Syrah-lukt med kryddor, vitpeppar och lite björnbär. I munnen har det en balanserad strävhet, som samspelar fint med biffen på tallriken. I vårt fall Fylld lövbiff och Potatisgratäng.

Om jag tyckte det var gott? Ja, det gjorde jag – så gott att jag gärna knatar tillbaka till Bolaget och skaffar en flaska till för 105 kronor.

Fast så här i juletid kanske jag får vänta på att lönen trillar in på kontot först.

Första gången jag bjöd min mamma på vin chaud – fransk ”glögg” – så sa hon att det var den godaste glögg hon druckit. Och hon borde veta. Hon är klart över 90 år gammal och har testat glöggsorter i över 70 år…

Det här receptet har varit med i Vin, mat & Alsace tidigare. Men det är så gott att det vore synd om någon missade det. För en ”glögg”  med pigga toner av apelsin, kanel och vanilj. Vem kan motstå det?

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Drick och njut av att det är första advent och snart, snart blir det lite välbehövlig julledighet.