Bloggen Vin, mat & Alsace har passerat 100 000-sträcket med råge. Det var i augusti som räkneverket slog om, men då var det så mycket med jobb och annat så jag hann inte göra något åt det.

Nu blir det en ny design – den gamla har länge känts just gammal – och ny header. Själv fortsätter jag att blogga om mat och vin och Alsace och annat närbesläktat. Men jag har dragit ner lite på tempot, nu blir det max två inlägg i veckan.

I pipelinen ligger en recension av den mycket läsvärda boken om franskt vin ”Trend och tradition” och så gjorde jag en lökröra som skulle vara tillbehör till middagen ikväll. Lökröran med gul lök, purjo, vitlök & balsamvinäger blev klart lyckad, men när resten av maten skulle fixas kroknade jag – så det blev hämtmat istället.  Lökröra kommer på bloggen, men hämtmaten är precis sådant man INTE skriver om på en matblogg… Hoppsan, gjorde visst det i alla fall.

Det var för några dagar sedan som bloggen passerade 111 111 sidvisningar. Jag satt beredd med skärmklippsverktyget när räknaren stod på 111 106. Men den jäkla räknaren lurade mig och hoppade direkt till 111 114. Därav den något udda bilden här ovanför.

Varje besökare klickar i genomsnitt 1,5 gånger under ett bloggbesök. Det betyder att det har varit mellan 60 000 och 70 000 besökare på bloggen.

Och det känns lite underligt. Vad har fått ungefär så många människor som det bor i Mölndal att klicka sig in på Vin, Mat & Alsace? Hunger kanske…

Jag som skriver har i alla fall haft trevligt. Hoppas att du som läser och kollar recept också haft en trevlig stund!

Gör du som jag och tar bilen till jobbet? Då är chansen hyfsat stor att du – liksom jag – har lite dåligt miljösamvete

Äter du en rejäl biff på fredagskvällen? Då är chansen hyfsat stor att du – liksom jag – inte har dåligt miljösamvete.

Ändå är maten en av de stora klimatbovarna. I Sverige kommer drygt en fjärdedel av klimatutsläppen från maten.

Ett kilo nötkött ger lika mycket utsläpp av växthusgaser som när du sätter dig i en bil och kör 30 mil. Ja, du läste rätt. 30 mil, ungefär lika långt som mellan Stockholm och Visingsö utanför Gränna.

Tänk efter vad det innebär. Ta en helt vanlig söndag i en familj med två tonårsbarn. Korv och potatismos till lunch, biff till middag. Det är ingen orimlig mathållning. Men det ger ungefär lika stor klimatpåverkan som om du sätter dig i bilen och kör från Göteborg till Köpenhamn.

Eller fundera över vad du har ätit den senaste veckan. En dag blev det en hamburgare till lunch, en annan dag var det nötköttgryta i personalmatsalen. Hemma blev det spaghetti och köttfärssås en dag och på fredagen kom äntligen den där biffen som du – liksom jag – brukar längta till.

Totalt har du under en sådan här normalvecka satt i dig 600 gram nötkött, vilket motsvarar 18 mil i en bil. Har du kortare väg till jobbet än 18 kilometer så var maten ett större klimatproblem än bilåkandet – även om tog bilen till jobbet varje dag den här veckan.

Nu går det ganska lätt att ändra på det här. Byt ut nötköttet mot fläskkött de flesta gångerna. Ät kyckling och fisk istället för lamm, så minskar klimatpåverkan mycket. Fläsk ger ungefär en tiondels utsläpp av koldioxid om man jämför med nöt. Kyckling ungefär en tjogondels utsläpp.

Och framför allt: ät mer frukt, grönt och vegetariskt. 500 kilo rotfrukter ger lika mycket koldioxidutsläpp som ett kilo nötkött – och ett halvt ton rotfrukter blir man mätt på ganska länge…

Till sist så kommer frågan som motiverar den här texten på en matblogg: när såg du senast att den frågan togs upp av en restaurang? Tänk dig Operakällaren i Stockholm eller 28+ i Göteborg gå ut i en reklamkampanj med budskapet ”Vi skapar nya rätter av rotfrukter”. Eller när möttes du senast av anslaget ”Fisk, kyckling & grönt. Vi tar vårt ansvar” i dörren in till personalmatsalen på jobbet?

Och handen på hjärtat. När såg du senast den här diskussionen på en matblogg eller i Allt om Mat?

Jag tror det är ganska enkelt. Det är dags att börja nu. Vad sägs om wokad blomkål med broccolisås och pasta till middag imorgon? Och vore jag bara tillräckligt modig, så skulle jag svänga förbi 28+ här i Göteborg och fråga efter deras bästa morotsrecept.

Fakta och råd hittar du på http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/21-tips-sa-far-du-ned-dina-klimatutslapp/

En arbetskamrat till mig påstår att det finns två typer av människor när det gäller mat. En del gillar socker, sött och efterrätter. Andra gillar fett och salt.

Jag tillhör avgjort den senare kategorin. Efterrätter kan jag gärna hoppa över och istället dricka en kopp kaffe – eller ett extra glas vin om det råkar vara helg.

Därför blev jag lite förskräckt när jag i en bloggutmaning parades ihop med den danska bloggen With love & sugar. Jag klickade in på bloggen och hittade fullt med efterrättstårtor, chokladrätter och mazariner.

Hur skulle jag kunna hitta ett recept som jag gjorde om till något nytt? Utmaningen bestod i just detta: Leta upp ett recept, behåll tre saker från receptet och skapa en ny rätt.

Men till slut hittade jag ett recept på ”fyldte skaftkoteletter med bagte rødløg og sprød vintersalat”. Om jag fattar danskan rätt så är det fyllda fläskkotletter med bakad rödlök och en sallad med bland annat jordärtskockor. I kryddningen fanns timjan och balsamvinäger.

Jag bestämde mig för den rätten och att behålla rödlök, timjan, jordärtskockor och balsamvinäger. Resultatet blev Canard confit – anka med bakad rödlök, jordärtskocka & rödvinssås med balsamvinäger, som du hittar här nedanför.

Sabrina, som har den danska bloggen, valde att göra om min Tarte flambée till en efterrättstarte ”Dessert pizza med hindbaer og mascarpone”.  Kika gärna in på hennes blogg, där finns alla de efterrätter som Vin, Mat & Alsace saknar – och titta gärna på hennes kreativa lösning av bloggutmaningen.

Vad äter du till middag – när du inte bloggar om maten?
Den senaste tiden – när 15-åringen bestämt menyn – har vi ätit pasta med wokad broccoli och pasta med färdigpanerade fiskfiléer. Till helgen slog vi på stort och käkade fläskkotlett med hasselbackspotatis, respektive fläskytterfilé med pommes frites från frysdisken.

Blir du inte trött på färdigpanerade fiskfiléer…
Joooo, det blir jag. Men vad gör man med en 15-åring som är 187 centimeter och vägrar göra som någon annan säger till honom.  Den egenskapen har han inte fått från mig. Dessutom säger han att han är envisast i familjen, men det är han inte. Är han inte. Är han inte.

Hur går det till när ni lagar mat hemma hos er?
Ibland skriker vi inte ens åt varandra. När jag och 15-åringen gjorde hasselbackspotatis och stekte fläskkotletter, till exempel. Då kom vi bra överens på slutet. Stod och flyttade runt köttbitarna i var sin stekpanna.

Men när du lagar mat som ska vara med på bloggen?
Då röjer jag runt i köket i en evighet. Drar ner massor av disk och hittar aldrig vitlökpressen, matskedsmåttet eller vad jag nu letar efter. När maten är färdig går hustrun upp på övervåningen och 15-åringen sätter sig vid datorn, för de vet att först ska maten fotas. Den ende som är intresserad av mig är Pontus, cocker spanieln. Han viker inte en tum från köket – något ätbart kan ju trilla ner.
Till sist säger jag ”Nu skiter vi i det här” – och då kommer alla tillbaka, för det är kodordet för att fotograferandet är slut.

Tänker du alltid på mat?
Nej, inte när jag sover. Jag kan inte påminna mig en enda dröm som handlar om mat. I drömmarna så flyttar jag och reser och jobbar. Men jag äter aldrig. Visst är det konstigt.

Vad drömmer du om när du är vaken, då?
Mat. Och vin. Och Frankrike. Tänka att åka längs floden Orb i Languedoc. Passera de nyskördade vinfälten och titta på vinrankorna i höstfärger. Kanske gå ner till floden och bada fötterna om det fortfarande är tillräckligt varmt. Imorgon ska det vara 20 grader i Languedoc…
Jaja, jag vet. Jag är en drömmare.

På måndag har Mikael namnsdag. Det betyder att det är Mickelsmäss, en av de stora helgerna på medeltiden. Det var då man firade att skörden var bärgad och lagren var fyllda. Äntligen kunde man festa med gott samvete.

Människorna på den tiden var lite smartare än vi. De såg till att få avbrott i vardagslunken när alla årets helgon skulle firas. Faktiskt så hade de lika många lediga dagar per år som vi har nu.

Vi har semester. De firade helgon.

Här har vi något att lära oss – särskilt på hösten. Det kan väl inte bara vara jag som känner att hösten är en oändlig raksträcka av arbetsveckor och mörker.

Så mitt anspråkslösa förslag är: Återinför Mickelsmäss! I väntan på att riksdagen ska fatta värdet av riktiga hösthelger, så får vi väl ta saken i egna händer. Ta fram kött, rotsaker och äpplen. Laga en god gryta, tänd ljusen, korka upp ett hyfsat rödvin.

Här ska fan inte deppas över höst & mörker.