Det nya franska köket växte fram på 1960-talet, och revolutionerade matlagningen. Centrum var Lyon och kockar som Paul Bocuse. Mottot var: Ut med den tunga borgerliga maten och de tjocka såserna. In med fräscha råvaror, örtkryddor och kortare tillagning.

Stilen spreds till restaurangkök världen över, även till det där långsmala landet vid polcirkelns gräns. Men alla fattade inte meningen. Istället kom menyer med ”korslagda ärtor” och överdrivet korta tillagningstiderna. Själv gick jag på krogen här i Göteborg och serverades ”ugnsbakad vitlök” som varit inne i ugnen i ungefär 43 sekunder. Det var inte gott.

Men det finns traditionell fransk mat, som ändå är lätt, fräsch och lättlagad. Här kommer en sådan nyårsmeny med rötterna djupt nere i den franska myllan.

Vi börjar med Crème Ninon, en fräsch soppa med spänstiga mixade ärtor och bubbel som man häller rätt ner i tallrikarna. Rätt hög imponera-faktor – särskilt om man häller i vinet vid bordet.

Huvudrätten är Anka med apelsinsås – Canard a l’orange. Den såsen är en sås to die for. Vansinnigt god, om du frågar mig.

Och så får man anledning att gå till Systemet och handla en flaska Cointreau. Lite häller man i såsen, resten kan man hälla i sig själv. Men kanske inte allt på en gång.

Ankbröst är finmat som inte äts så ofta. Det är lite synd, för det ett smakrikt kött, ändå lätt och fräscht.

Första gången jag åt Fräsch äppelsorbet med calvados var på en mycket traditionell restaurang i Alsace. Madame (eller kanske snarare Frau, för de var tyskspråkig) serverade och mannen stod i köket. Hon var sådär 75 år och haltade runt på artrosvärkande ben. Han ett decennium äldre.

Vad jag åt till huvudrätt kommer jag inte ihåg, men äppelsorbeten, den var så god så jag åkte hem och försökte återskapa den. Efter ett par försök hittade jag fram till det här receptet – och trots att det är regional, traditionell mat, så är det friskt, fräscht och som en storbloggare skriver ”jävligt gott”.

Gott Nytt År!