Tar en snabbkoll i kylen. På översta hyllan finns det några kokta potatisar och en liten skål gröna ärtor som är över från igår. En röd paprika ligger och ser ensam ut. På hyllan under trängs ett helt gäng schalottenlökar.

– Jaha, funderar jag tankspritt. Vad gör man med de där resterna?

Men så slår det mig. I bamba (göteborgska för skolmaten) gör de alltid sallad på det som är över från gårdagen, så när man går där med tallriken och plockar till sig mat kan man hitta potatissallad och blandade grönsaker, lökröror och pastasallader. Salladsbordet är alltid den fräschaste och godaste delen av lunchmaten.

Visst är det konstigt. I 20 år har jag ett par dagar i veckan käkat i bamba, nästan varje dag imponerats av salladsbordet – men aldrig kommit på tanken att själv göra en sallad på rester. Inte förrän nu.

Så jag drar fram skärbrädan och börjar. Finhackar schalottenlök, strimlar paprika och skivar potatis. Gör en vinägrett på 2 delar olivolja, 1 del vit balsamvinäger, salt & svartpeppar. Blandar alla grönsakerna och häller över vinägretten.

När vi sedan äter middag, så inleds den med ”min” förrättssallad. Den funkar klart bra, och hustrun berömmer som vanligt färgerna. Idag jämför hon maten med irländska flaggan. Men det räcker med färgerna rött och grönt så har man fått ihop ett par pluspoäng – som kan växlas in mot den oskyldiga frågan ”tar du ut tallrikarna?”.

Men det är inte för att berömma min sallad som jag skriver de här raderna. Det är för att vi måste ändra vårt sätt att konsumera mat.

I alla tider har man tagit tillvara det som funnits hemma och runt knuten. Det är bara den moderna människan som har börjat hiva ätbar mat.

Vi slänger ofattbara 224 000 ton mat och dryck i Sverige varje år. Det är 26 kilo per person, eller ett halvt kilo i veckan. Och då ska man komma ihåg att maten står för 20 – 30 procent av de växthusgaser som driver den globala uppvärmningen. Bara matsvinnet ger 8 procent av världens utsläpp.

Och så kan det faktiskt inte fortsätta.