Visst är det kul när man hittar helt nya recept och maträtter. Jag frågade runt på Google om recept från Bretagne, den klippiga och regnstänkta halvön i nordvästra Frankrike. Och vips, så fanns där en massa maträtter, däribland den här makrillröran.

Jag gjorde om receptet en smula och blev belönad med en pigg och frisk rillette, som gjord för en liten förrätt eller kanske bara en munsbit till ett glas vitt.

Det här behövs till en (ganska liten) kruka:
400 g makrillfilé
2 gula knipplökar (eller andra milda lökar)
2 vitlöksklyftor
(oliv)olja
1,5 dl torrt vitt vin
salt & svartpeppar
1/4 kruka timjan hopbundet till en bukett

ca 1 msk crème fraiche
ca 1 – 1,5 tsk dijonsenap
1/4 kruka timjan, bara bladen

Gör gärna så här:
Ta bort ev ben från fisken. Testa att skära bort skinnet om du vill, men det är ganska knepigt.

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs glasig i en gryta med olja, häll i vinet och låt koka ett par minuter. Lägg ner makrill och tinmjansbukett i grytan. Krydda med salt & peppar. Koka upp, låt stå med locket på 5 – 10 minuter.

Ta upp timjansbuketten och häll resten i en mixerkanna. Repa timjansbladen och lägg dem, crème fraiche och 1 tsk senap i kannan. Pulsmixa till en ganska slät konsistens. Smaka. Kanske lite mer senap?

Bretagne är en udda del av Frankrike. Här finns baguetterna, instuckna under armen när människor promenerar från bageriet. Torgen, små Peugeot-bilar som rusar runt kröken för att hinna hem till middagen.

Men allt är ändå annorlunda. Som Frankrike, men med en dos Irland och Skottland med kullerstensbyggda hus. Den norra kusten är klippig och dramatisk. Vädret är ofta regnigt, särskilt i den västra delen.

Hit flyttade poeten Bodil Malmsten för drygt 20 år sedan, och härifrån skrev hon en underbar liten bok Priset på vatten i Finistère.

I Aftonbladet gör Petter Lindgren en resa i hennes fotspår. Väl värd att läsa.

Och jag själv då? Jo, 2008 var vi i södra Bretagne, inte långt från orten där Bodil Malmsten bodde. Vi letade efter en gammal krog där Paul Gauguin lämnat målningar som betalning för mat och dryck.

Krogen var stängd, men ut ut en dörr kom en kort kvinna med rött hår och fräknar.

”Bodil Malmsten”, tänkte jag.

Fan att jag inte vågade fråga om det var hon. Då kunde jag berättat hur mycket jag uppskattade boken.