Etiketter

En kompis sade för en tid sedan: ”Ni måste ha världens mest fotograferade matbord”. Han syftade på det brunbetsade slagbord som syns runt flaskan på bilden här ovan.

Och visst, han har rätt. När jag inte vet vilken rekvisita och bakgrund som ska vara till en bild – eller när jag inte orkar göra det där lilla extra – då blir det ofta bara det här bordet. Men sällan har bordets uttryck träffat så rätt som det gör till det här vinet.

Delas Saint-Esprit 2019 (109 kronor, rött) är ett hederligt vin, fast förankrat i Rhône-dalens vintradition. Lukten är djup och ger tydliga här-kommer-det-riktigt-rödtjut-signaler. Mörka bär, lite kryddor och viol. Lite drag av kött och charkuterier, tycker jag också man hittar.

Det är tilltalande lukt som gör att man vill ta en klunk av vinet – och lukt och smak hänger ihop. I munnen är det fortfarande mörka bär, lite kryddor och fat. Men det har en ganska balanserad strävhet – tanninerna är inte så bråkiga som de kan vara på riktigt unga viner. De kompletteras av en lätt, men tydlig syra som hjälper till att stama upp vinet.

Jag drack Saint-Esprit i fredags när hustrun var på rymmen över helgen. Något måste man ju pigga upp sig med så det blev lamm och potatisgratäng, och så lite rödtjut.

Gott, tyckte jag.