Om man ska välja vin till Grevinnan och betjänten på nyårsafton, så måste betjänten få ett vin med extra-allt. Kanske en muskulös sydafrikan med rökighet. Eller också kan man välja vad som helst bara betjänten får bli på kanelen. Efter ett tag vid middagsbordet skulle han nog till och med svälja ner en stor stark – läs Pripps blå – och en 6:a Renat. Jag menar, dricker man blomvatten kan man dricka vad fan som helst.

Till grevinnan blir det lite besvärligare. Belevad äldre dam ur societeten med gott uppförande men ändå lite hemliga drömmar…  Det måste bli ett finlemmat och lite sirligt vin, som klarar av etiketten men ändå känns trevligt och behagligt.

Just ett sådant vin är Couvent des Jacobins 2018 (159 kronor, rött). Om du nu tycker att jämförelsen med Grevinnan och betjänten är halsbrytande så är mitt enda försvar: Det är vårt nyårsvin jag skriver om.

Vi kryssade oss fram på Bolaget och  kom hem med en flaska som vi skulle ha till anka med apelsinsås – Canard a l’Orange. Och Couvent des Jacobins blev ett behagligt sällskap denna Sylvesterkväll när det bara var jag och hustrun.

Diskret lukt av jordgubbar och trevlig syra, lite kryddighet och fat. Den uppfriskande syran följer med in i munnen och ger ett klart matvänligt vin, men inte alls på det där buffliga sätt som kraftiga rödviner kan vara. Här är det istället syran som stannar kvar i munnen och bjuder in till mat – ungefär på samma sätt som ett vitt vin med bra syra kan göra.

Strävheten är så diskret så den blir sammetslen. Något som engelska grevinnor på 80+ borde kunna gilla, föreställer jag mig. Men jag får erkänna att jag varken känner grevinnor eller engelska damer över 80.

Hur vinet funkade till anka med apelsinsås? Nja, det var aningen för försiktigt och finlemmat. Anka har lite tyngd i smaken, något som gör att ett aningen kraftigare vin skulle funka bättre.

Nästa gång jag dricker Couvent des Jaconbins, då tror jag att det ska paras ihop med kalkon eller kanske kyckling.